Läsplanering juni 2016

Då är sommaren snart här och av någon väldigt underlig anledning så brukar jag läsa mindre då. Det skulle vara fint om lästakten höll i sig, det behövs verkligen. De här fem står i alla fall på planeringen.

• I skydd av mörkret av Stephen Booth. Hyllvärmare. Finish That Series Challenge.
• Operation Nordvind av Kaj Karlsson. Hyllvärmare. E-bok.
• Stöld av babian av Anna Karolina. Hyllvärmare. Boktolva.
• Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Hyllvärmare. Boktolva.
• Lejontämjaren av Camilla Läckberg. Finish That Series Challenge.

Hett i hyllan #41

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Även den här veckan blir det böcker ur en serie.

Från början så var det ju sagt att Mons Kallentofts serie om Malin Fors bara skulle vara på fem böcker. De har jag läst allihop. Sedan dök det plötsligt upp fler. De har jag inte läst. Än.

Vattenänglar, som är sjätte delen, vann jag i en utlottning i februari 2013. Vindsjälar, del sju, köpte jag på sommarrean 2014. Även åttonde (Jordstorm) och nionde (Eldjägarna) delen står redan i hyllan, men de köpte/fick jag förra året så de får inte vara med här. Den här gången. Kanske är det dags att ta med den här serien i Finish That Series Challenge?

Eftersom de nya delarna är elementen så borde det ju inte komma fler än fyra böcker. Vilket man ju i och för sig kunde tycka om årstiderna också... Nu när jag kollar så ser jag att det inte kommer fler element. Däremot så kommer de fem sinnena i stället.

Nåväl, jag ska i alla fall läsa de delar jag har sedan får vi se. Eller, ja, jag kommer säkert att köpa de nya böckerna också. Trots att jag inte gillar vare sig Malin Fors eller evighetsserier. Men jag vill ju veta hur det ska gå för henne.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 21

Återigen dags för veckans bokbloggsfråga som ordnas av Carola på barnboksbloggen.

Veckans bokbloggsfråga är: Hur skiljer du mellan lästa och olästa böcker i dina bokhyllor och hur håller du koll på vilka böcker du har lånat (t ex biblioteksböcker) och vilka böcker som du ska blogga om (t ex recensionsexemplar)?

Eftersom jag använder mig av det fantastiska bokprogrammet Book Collector så behöver jag inte göra skillnad på lästa och olästa i hyllorna. De står på sin rätta plats från början (eller nja, det är ju fullt så många ligger ovanpå, men de skulle ha stått på sin rätta plats om jag hade haft utrymmet för det).

Lånar böcker gör jag inte, åtminstone inte så ofta att det är ett problem. Har det blivit sammanlagt fem gånger på fem år? Ja, där någonstans ligger det nog.

För tillfället så ställer jag faktiskt mina olästa recensionsexemplar i en hylla bredvid datorn. På det viset kan jag lätt se hur många och vilka (eller nja, jag har ju inte gjort detta så länge så de gamla står inte där, men det skulle de ha gjort om jag hade börjat tidigare).

Böcker jag läst ställs i en (annan) hylla bredvid datorn. På ena sidan hyllplanet står lästa böcker som jag ännu inte skrivit något inlägg om. På andra sidan hyllplanet står lästa böcker som jag skrivit inlägg om, men som ännu inte är publicerade. Och där står de förresten ända tills jag skrivit ett månadsbokslut. Sedan åker de tillbaka i ordinarie hyllor alternativt skänks bort.

"Ni älskar dem inte" av Belinda Bauer

Författare: Belinda Bauer
Titel: Ni äslakr dem inte
Genre: Thriller
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: Exmoor 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2016




Första meningen: Det var sent på säsongen för jakt.

Baksidetext
Nioårige Pete väntar i bilen på mamma och pappa. När de kommer tillbaka är han borta. På ratten sitter en lapp: "Ni älskar honom inte."

Under högsommaren faller en mörk skugga över Exmoor. Barn blir bortrövade från bilar. Varje försvinnande markeras bara med ett kort meddelande en brutal anklagelse. Inga förklaringar, ingen begärd lösensumma... inget hopp.

Polisen Jonas Holly står inför en farlig resa in i kidnapparens förvridna psyke, om han alls ska ha en chans att sätta fast honom. Men Holly är ännu skakad av en personlig tragedi, är han över huvud taget rätt man för uppgiften?

Åtminstone en person i Exmoor anser att Jonas Holly, när det gäller byns beskydd, är den siste att lita på...

Min kommentar
Detta är alltså tredje boken i serien om den lilla byn på Exmoorheden och det är också den tredje boken jag läser av Belinda Bauer. Jag har tyckt lite olika om de tidigare två, där förra delen inte riktigt övertygade mig. Förväntningarna på denna var alltså ganska låga.

Jag tror att jag kan ha kommit på en viktig detalj för vad jag ska tycka om en bok. De första sidorna är extremt viktiga för hur jag... ja, låt oss säga attackerar boken. Denna vann nog mitt hjärta redan på sida 35 där en liknelse som innefattar en nerlegad madrass och Toblerone fick mig att skratta högt och sedan nicka igenkännande. Jag vet, helt ärligt, inte om de tidigare böckerna också var fyllda med en ganska bitande humor, men denna är det i alla fall. Brittisk ironi när den är som bäst.

Ni älskar dem inte utspelar sig drygt ett år efter Skuggsida och det är kul att åter träffa lille Steven, som nu inte är så liten längre. Han är sjutton och med flickvän. Det är inte riktigt lika kul att träffa polisen Jonas Holly. Som vanligt, skulle jag vilja säga, så har Bauer stoppat in hur många karaktärer som helst och min tanke en bit in i boken är "Men kära nå'n! Måste hela j-la byn vara med?". För exakt så känns det. Det är många berättarröster som kommer till tals, men det sköts så snyggt och naturligt att det aldrig stör mig.

Kapitlen är korta (65 stycken på runt 400 sidor) och mot slutet blir de ännu kortare. Kanske är det för att höja tempot, men jag kan nog tycka att det behövs lite mer än korta kapitel för att öka farten. De här böckerna är inte rafflande spänning, de är mera en konstant och diffus obehagskänsla. Och mörkt är det. Jag gillar det.

Medan jag läser funderar jag på om Bauer har tagit den enkla vägen ur det här, men till min glädje så har hon inte det. Detta är en fullkomligt vidrig historia och förmodligen inget för äckelmagade personer. Jag gillar det och utnämner denna till Bauers bästa bok. Hittills.

När jag kommer till slutet så blir jag plötsligt osäker på vad som egentligen har hänt, men annars är det ett perfekt slut. Det kommer jag att fundera på länge. Efter att ha tittat runt lite på vad andra har tyckt om boken så börjar jag fundera på om vi har läst samma bok och om den i så fall har slutat likadant. Många verkar tycka att det måste komma en fjärde del. Det förstår jag inte alls. Det här är, som sagt, i mitt tycke ett perfekt slut.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 117 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 832 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ni älskar dem inte: Lingonhjärta, Bokfrossa och boktok73.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Veckoutmaning: Tipsa oss om en spännande släktskildring

Veckans utmaning på Kulturkollo: Tjocka släkten.

Tipsa oss om en spännande släktskildring
Oj. Det får nog bli tre tips det, jag kan inte välja.

Kent-sagan av John Jakes är något av det maffigaste jag har läst. Den svenska utgåvan är på sjutton delar (runt 300 sidor per bok, så inga tegelstenar) och den första börjar på 1770-talet med att en ung man, oäkta barn till en engelsk hertig, Phillipe Charboneau flyr till Amerika. Vi får följa honom och hans släkt ända fram till 1890. De första delarna har filmats också och gick som TV-serie i början av 80-talet, då under namnet Oäktingen.

En annan väldigt bra släktkrönika är Familjen Lavette av Howard Fast. Den utgåva jag har består av sex böcker och man kan väl säga att den, tidsmässigt, tar vid där Kent-sagan slutar. Från slutet av 1880-talet får vi följa Dan Lavette, en italiensk fiskarpojke, och hans släkt fram till 1929.

Jag avslutar med Öster om Eden av John Steinbeck, som följer två familjer (Trask och Hamilton) från början av 1900-talet till slutet av första världskriget. Inte så lång tid alltså, men det händer en hel del. Även denna har filmatiserats, flera gånger, och tydligen är det ännu en nyinspelning på gång. TV-serien som gick i början av 80-talet bygger på boken också, men tar sin början någon generation tidigare.