"Ni älskar dem inte" av Belinda Bauer

Författare: Belinda Bauer
Titel: Ni äslakr dem inte
Genre: Thriller
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: Exmoor 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2016




Första meningen: Det var sent på säsongen för jakt.

Baksidetext
Nioårige Pete väntar i bilen på mamma och pappa. När de kommer tillbaka är han borta. På ratten sitter en lapp: "Ni älskar honom inte."

Under högsommaren faller en mörk skugga över Exmoor. Barn blir bortrövade från bilar. Varje försvinnande markeras bara med ett kort meddelande en brutal anklagelse. Inga förklaringar, ingen begärd lösensumma... inget hopp.

Polisen Jonas Holly står inför en farlig resa in i kidnapparens förvridna psyke, om han alls ska ha en chans att sätta fast honom. Men Holly är ännu skakad av en personlig tragedi, är han över huvud taget rätt man för uppgiften?

Åtminstone en person i Exmoor anser att Jonas Holly, när det gäller byns beskydd, är den siste att lita på...

Min kommentar
Detta är alltså tredje boken i serien om den lilla byn på Exmoorheden och det är också den tredje boken jag läser av Belinda Bauer. Jag har tyckt lite olika om de tidigare två, där förra delen inte riktigt övertygade mig. Förväntningarna på denna var alltså ganska låga.

Jag tror att jag kan ha kommit på en viktig detalj för vad jag ska tycka om en bok. De första sidorna är extremt viktiga för hur jag... ja, låt oss säga attackerar boken. Denna vann nog mitt hjärta redan på sida 35 där en liknelse som innefattar en nerlegad madrass och Toblerone fick mig att skratta högt och sedan nicka igenkännande. Jag vet, helt ärligt, inte om de tidigare böckerna också var fyllda med en ganska bitande humor, men denna är det i alla fall. Brittisk ironi när den är som bäst.

Ni älskar dem inte utspelar sig drygt ett år efter Skuggsida och det är kul att åter träffa lille Steven, som nu inte är så liten längre. Han är sjutton och med flickvän. Det är inte riktigt lika kul att träffa polisen Jonas Holly. Som vanligt, skulle jag vilja säga, så har Bauer stoppat in hur många karaktärer som helst och min tanke en bit in i boken är "Men kära nå'n! Måste hela j-la byn vara med?". För exakt så känns det. Det är många berättarröster som kommer till tals, men det sköts så snyggt och naturligt att det aldrig stör mig.

Kapitlen är korta (65 stycken på runt 400 sidor) och mot slutet blir de ännu kortare. Kanske är det för att höja tempot, men jag kan nog tycka att det behövs lite mer än korta kapitel för att öka farten. De här böckerna är inte rafflande spänning, de är mera en konstant och diffus obehagskänsla. Och mörkt är det. Jag gillar det.

Medan jag läser funderar jag på om Bauer har tagit den enkla vägen ur det här, men till min glädje så har hon inte det. Detta är en fullkomligt vidrig historia och förmodligen inget för äckelmagade personer. Jag gillar det och utnämner denna till Bauers bästa bok. Hittills.

När jag kommer till slutet så blir jag plötsligt osäker på vad som egentligen har hänt, men annars är det ett perfekt slut. Det kommer jag att fundera på länge. Efter att ha tittat runt lite på vad andra har tyckt om boken så börjar jag fundera på om vi har läst samma bok och om den i så fall har slutat likadant. Många verkar tycka att det måste komma en fjärde del. Det förstår jag inte alls. Det här är, som sagt, i mitt tycke ett perfekt slut.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 117 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 832 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ni älskar dem inte: Lingonhjärta, Bokfrossa och boktok73.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.