tisdag 17 maj 2016

Veckans utmaning: Hiss och diss

Veckans utmaning på Kulturkollo: Hiss och diss.

Berätta om den bästa kulturupplevelsen du haft under det senaste året! Bok du läst, film du sett, något på scen som var alldeles magiskt…. Hylla, hissa, beröm!
Det får nog bli två upplevelser det.

I oktober förra året (tror jag att det var) så satte jag mig framför TV:n för att äta lunch. Där visades just då Ellen DeGeneres Show. Trots att jag brukar titta på något inspelat medan jag äter så bytte jag av någon underlig anledning inte program. I efterhand är jag väldigt glad för det. Det var nämligen så att Sia skulle sjunga sin jättehit Chandelier och medan hon sjöng så dansade Maddie Ziegler. Det var något av det mest fantastiska jag har sett. Helt plötsligt förstod jag allt det där flummiga om att gestalta musiken och gå in i sin karaktär. Jag var trollbunden och jag är ganska säker på att jag hade ett zombieliknande uttryck i ansiktet under tiden. Jag kollar den här videon med jämna mellanrum nu, bara för att.


I fredags såg jag Ove, filmen alltså. Och jag kan väl säga att En man som heter Ove är däruppe, bland topparna och bland det bästa jag har sett. Jag vill inte skriva för mycket här, inlägget om filmen kommer på måndag :)

Och berätta om den sämsta kulturupplevelsen du haft under senaste året! Uslaste boken, värsta kalkonfilmen, pinsammaste föreställningen… Plocka fram stora motorsågen, bara!
Det får nog bli en film här också, även detta en svensk "komedi", men inte ett dugg rolig. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann tittade vi på i våras. Ibland blev jag så illa berörd över hur dåligt det var att jag knappt ville se vidare. Humor utan värme är inte rolig, bara plump.

Årets upplaga av Tre Kronor i hockey-VM närmar sig också en rejäl diss, men än så länge finns det tid att rädda upp det.

Annars verkar jag ha lyckats styra undan från riktigt dåliga upplevelser (när det gäller kultur) under det senaste året. Jag kan tycka att det är lite synd (att såga är oerhört kul), men samtidigt bra.

12 kommentarer:

  1. Nu blir jag mindre orolig över filmatiseringen av En man som heter Ove, som vi förmodligen ska se till helgen :) Hundraåringen skippar jag, dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker du har fattat helt rätt beslut. Trots verkligen skyhöga förväntningnar på Ove så levde den upp till allihop :)

      Radera
  2. Jag har ännu inte sett Ove-filmen, men älskade boken så känner mig nu helt lugn på att jag kommer att se filmen också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var orolig på riktigt när det var dags att se den, men runt 95% verkar ju älska den :)

      Radera
  3. Jag tittar sällan på film och tyvärr, just de där två är jag inte det minsta sugen på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det gäller den ena så tycker jag att du gör helt rätt ;)

      Radera
  4. Ja det går utför med hockeyn... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är knappt jag vill prata om eländet ;) Jag orkar inte ens engagera mig under matchtid...

      Radera
  5. En man som heter Ove verkar alla hylla så det känns tryggt att ge sig på den. Hundraåringen var knappast det bästa som filmatiserats. Jag förstår ditt val. Pass på hockeyn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En man som heter Ove hade alla förutsättningar att falla platt hos mig; skyhöga förväntningar och faktiskt en lite avog inställning rent generellt. Men jag föll för hans charm ;)

      Radera
  6. Ovefilmen var verkligen bra, jag trodde ju inte riktigt på Lassgård innan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fick nästan magknip när jag tänkte på Lassgård som Ove, men det gick ju väldigt bra.

      Radera