Film: The Butler

Titel: The Butler
Originaltitel: The Butler
Genre: Drama
Regissör: Lee Daniels
Manus: Danny Strong
Skådespelare: Forest Whitaker, Oprah Winfrey, Cuba Gooding Jr, Pernell Walker, David Oyelowo
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: USA
Längd: 132 min
Serie: -
Såg den på TiVo 29 april 2016





Handling
Du ser ingenting, du hör ingenting - du ska bara tjäna. Med de ledorden började Cecil Gaines sin långa trogna bana i Vita Huset. Mellan åren 1952-1986 arbetade han som butler för inte mindre än sju presidenter. Från maktens innersta rum bevittnade han många av de stora och dramatiska historiska händelserna i världs- och segregationspolitiken. Han blev vittne till både goda och onda gärningar, men förblev lojal mot Vita Husets presidenter ända fram till sin pension. För många inom politiken var han inte "bara" en butler, utan en sann vän och förtrogen.

Filmen är baserad på en artikel publicerad i Washington Post av journalisten Wil Haygood den 7 november 2008 om Eugene Allen, en av Vita Husets mest lojala medarbetare någonsin.

Min kommentar
The Butler är en film som jag har varit nära att köpa många gånger, men jag kom aldrig till skott. När den gick på TV för ett bra tag sedan spelade jag in den och passade på att titta en kväll när sambon jobbade över. Så att jag kunde få titta ifred utan störande moment ;)

Filmen börjar med ett citat: "Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that." Han var smart han, Martin Luther King Jr. Det där liknar väldigt mycket mitt favorittalesätt (de senaste månaderna har jag nog sagt det minst några gånger varje vecka); två fel gör inte ett rätt. Och jag vidhåller detta.

Det är helt otroligt att det som händer i början av filmen bara var några decennier sedan. Jag vet inte vad jag ska känna när en vit man alltid kunde komma undan om han dödade en svart. Hur ska man ens kunna föreställa sig något sådant? Jag blir upprörd när jag tänker att någon är snäll mot sina svarta "anställda" bara för att hon inte slår dem. Det kan väl ändå inte vara ett kriterium för en snäll arbetsgivare? Men på 60-talet var det så.

Vad filmen vill förmedla vet jag ju inte, egentligen, men det känns som att den får fram det den vill. Min tolkning blir att det finns inte bara ett sätt att förändra värdegrunder, man kan göra det långsamt från insidan eller våldsamt från utsidan. Och alla sätt som ligger däremellan. Vad som stör mig är att medan flera av de olika presidenterna står upp för de svartas rätt så lever orättvisorna kvar i själva Vita huset. Skrämmande.

Detta är en av de mest stjärnspäckade filmer jag har sett, tyvärr missade jag minst hälften av stjärnorna (upptäckte jag när jag tittade på IMDb) bara för att jag inte kände igen dem. Forest Whitaker, som jag alltid varit svag för, gör en fantastisk rollprestation och jag kan nästan känna hans förvirring och frustration, bara genom hans minspel och kroppsspråk. Han är rent ut sagt stoisk. Första presidenten som dyker upp spelas av Robin Williams och jag blir både ledsen och glad. När sedan Alan Rickman dyker upp som en annan president så rinner det nästan över.

Jag är glad att jag har sett den här filmen, men jag är lite ledsen för att jag inte har köpt den. Det misstaget går i och för sig att åtgärda.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 2 042 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 85 661 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.