Top Ten Tuesday: Tio anledningar till att jag älskar att läsa

Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Ten Reasons I Love X -- could be a certain book, character, author, your indie bookstore, a fandom, a tv show, reading, a hobby, a genre. Honestly anything you want to gush about.

Egentligen gillar jag inte alls sådan här teman med ett X i, jag har så otroligt svårt att komma på något. Men allvarligt talat, tio anledningar till varför jag älskar att läsa borde jag väl kunna få fram...

1. Jag blir bättre på att sätta mig in i hur andra människor tänker och agerar.
2. I sällskap med en bok behöver jag aldrig känna mig ensam.
3. Jag kan resa genom tid och rum utan att lämna mitt hem.
4. Jag lär mig att analysera och dra slutsatser (gäller kanske mest när jag läser deckare).
5. Jag får större och mer varierat ordförråd.
6. Jag förbereder mig för i stort sett allt som kan hända. När det väl händer så har jag varit med om det och vet hur jag ska reagera.
7. Jag kan fly min egen ganska trista verklighet.
8. Att läsa gör mig lycklig.
9. Kunskapskällan i böcker är outtömlig och jag lär mig hela tiden nya saker.
10. För att jag kan träffa nya vänner genom ett gemensamt intresse.

Film: Man of Tai Chi

Titel: Man of Tai Chi
Originaltitel: Man of Tai Chi
Genre: Action
Regissör: Keanu Reeves
Manus: Michael G. Cooney
Skådespelare: Keanu Reeves, Tiger Hu Chen, Karen Mok, Hai Yu, Qing Ye
Utgivningsår: 2013
Produktionsland: USA
Längd: 105 min
Serie: -
Såg den på TiVo 27 maj 2016





Handling
Filmen handlar om en ung kampsportare, Tiger, och hans själsliga resa. Hans unika skicklighet i Tai Chi leder honom till en lukrativ slagsmålsklubb tillhörande den undre världen. Allt eftersom slagsmålen trappas upp blir hans vilja att överleva allt större.

Min kommentar
Jag har ju redan, vid ett tidigare tillfälle, erkänt min lilla ologiska svaghet för Keanu Reeves och eftersom den här filmen också är hans regidebut så har den stått på min vill-se-lista ända sedan den kom ut. För några månader sedan gick den på TV och då spelade jag in den för att titta på senare.

Förmodligen är mitt omdöme orättvist och färgat av att jag egentligen inte alls gillar den här typen av film. Jag kan visst uppskatta kampsportsfilmer, men det får liksom inte bara vara kampsport. Den här filmen innehåller i stort sett bara utdragna kampscener, alldeles säkert är de autentiska och bra filmade, men herregud så tråkigt. Det finns ingen handling och ingen mening. Eller jo, det är klart att båda finns, om än något krystade. Detta i kombination med vad jag tycker är usel filmmusik gör att det här inte blir bra alls.

En bra sak är i alla fall att kineserna pratar kinesiska. Det uppskattar jag. Keanu Reeves gör sin roll som han brukar göra dem; lite träigt och styltigt. Han som spelar Tiger är förmodligen grym på det han gör, men jag kan inte alls bedöma det. Det ser i alla fall bra ut. En lite rolig detalj är att han tydligen gjorde stunts i två av Matrix-filmerna.

Som vanligt så hittar jag ju saker att reta mig på, ofta är det bagateller, men i den här filmen är det lite för osannolikt. Vid ett tillfälle så kör den kvinnliga polisen utför en ravin, i vad som känns som kilometer så störtar hon ned och bilen slår volter. Hon har efter det inte ett enda blåmärke och inte ett hårstrå i hästsvansen har kommit på fel ställe. Hade de bara rufsat till henne så skulle jag inte ha reagerat så mycket.

Detta är nog mer en film för den som älskar kampsport än för den som vill ha en bra film. Men säga vad man vill, Keanu Reeves spelar i alla fall inte huvudrollen i sin egen film.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 250 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 27 797 betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

En smakebit på søndag: Operation Nordvind

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den väldigt osvenska värme som har härjat ett bra tag i södra Sverige har gjort att jag varken orkar läsa eller något annat. När det är 28 grader ute i skuggan och 26 grader inne så vet jag liksom inte var jag ska hålla till och vad jag än gör så orkar jag inte hålla på i mer än fem-tio minuter. Klaga vill jag dock inte, men i landet Lagom så är det förvånansvärt sällan just lagom.

Boken jag läser nu, Operation Nordvind av Kaj Karlsson, har jag precis börjat på så jag vet ännu inte riktigt vad det är, men den innehåller både underrättelsetjänst och terrorister.

Min smakebit är från sida 10 i e-boken.

     Tarkhan övervägde ett kort ögonblick att blåsa av operationen, men han hade inte lagt ner sex månader på att samla ihop en grupp, träna den köpa vapen och genomföra en riskabel infiltration där en bulgarisk gränsvakt fick plikta med livet bara för att se allting omintetgöras av en enda person, även om han var en förrädare som arbetade för israelerna eller någon västmakt.
     Dessutom skulle han svika sin mentor och gå miste om andra halvan av de sexhundra tusen euro som skulle deponeras på hans konto i Zürich så fort uppdraget var avslutat.
     Tarkhan studerade mannen samtidigt som han skruvade fast en ljuddämpare på den tjeckiska pistolen. Halim gjorde ingen ansats att be för sitt liv vilket gjorde Tarkhan besviken, men han kände igen stoiskheten hos en man som trodde på det han gjorde och tog konsekvenserna. Halim såg föraktfullt på Tarkhan när han höjde pistolen.

"En officer och spion" av Robert Harris

Författare: Robert Harris
Titel: En officer och spion
Genre: Thriller
Antal sidor: 491
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: An officer and a spy
Översättare: Svante Skoglund
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 maj 2016




Första meningen: "Major Picquart anmäler sig hos krigsministern..."

Baksidetext
Paris år 1895. Alfred Dreyfus, en ung judisk arméofficer, har mot sitt nekande dömts för landsförräderi. Under en officiell ceremoni vanäras och skymfas han inför en stor folkmassa. Bland vittnena till förödmjukelsen återfinns den franska arméns framtidslöfte Georges Picquart.

Inte långt efter att Dreyfus deporterats till sitt ödsligt belägna fängelse på Djävulsön, upptäcker Picquart information som pekar på att ett justitiemord har begåtts. Medan Picquart kämpar för att avslöja sanningen tvingas han omvärdera synen på sitt hemland, sina officerskamrater och sig själv.

Min kommentar
Min första reaktion när jag såg den här boken var att jag ville läsa den. Dreyfusaffären är ju en gräslig, men intressant, historia från verkligheten. Visserligen en verklighet som ligger drygt hundra år tillbaka i tiden, men faktum är att inte speciellt mycket har förändrats.

Vi blir bästa vänner direkt, boken och jag, det finns nämligen ett digert personregister först i boken. Det gillas. Speciellt när det handlar om sådana här franska namn, som låter väldigt underliga i mina icke-frankofilöron.

Första delen av boken är en aning för detaljerad och långsam, men det är egentligen inget som stör på riktigt. När jag kommer till andra delen så kan jag nästan inte lägga ifrån mig boken. En sådan här bok skulle ju lätt kunna bli torr och tråkig, men jag tycker författaren navigerar exemplariskt runt alla tråkgrunden. Det måste vara svårt att skriva en bok om något som i stort sett alla(?) vet hur det slutar, trots det så är det ohyggligt spännande. Skickligt gjort.

Medan jag läser så funderar jag över vad vi läste om Dreyfusaffären i skolan, men antingen så är mitt minne opålitligt eller så nämndes inte vissa saker. Jag hade, till exempel, ingen aning om att antisemitismen var så utbredd i Frankrike på den tiden. Min haka är i stort sett nere vid knäna i hela boken och jag blir faktiskt rädd när jag läser om hur lätt det är att sätta dit någon oskyldig. Jag är nog naiv när det gäller vissa saker och jag vill så gärna tro på rättvisa och att den är blind, så varje gång jag påminns om att det inte är på det viset blir jag oerhört ledsen. Det är tur att det fanns visselblåsare redan på den tiden och vi borde vara rädda om de som finns nu. För mig är de hjältar.

Trots att boken utspelar sig för över hundra år sedan så är den högaktuell. Tiderna har inte förändrats ett dugg. Det finns fortfarande människor som, utan att tänka efter själva, rapar upp andras "sanningar" av den enda anledningen att åsikten just nu är "rätt".

Mitt stora problem med den här boken och alla andra som utger sig för att bygga på sanna historier är att jag inte vet vad som är sant. Eller jo, i det här fallet känner jag ju till grundhistorien, men allt det andra... Det är dock inget som berör boken i sig, utan det är bara jag som inte kan låta bli att grunna. Det är otroligt skrämmande om det gick till på det här viset.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 2 betyg).
På Goodreads hade den 4,12 i genomsnitt (beräknat på 10 850 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om En officer och spion: Johanna, Boklysten och Enligt min humla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Presenter, presenter, presenter!

Någon fyllde ju år förra veckan (gissa vem!) och fick precis det hon önskade sig. Dessa fick jag packa upp direkt på morgonen.

Vågspel av Ann Rosman, Tiggaren av Sofie Sarenbrant, Det andra ansiktet av Mari Jungstedt, Sjuka själar av Kristina Ohlsson, Mannen mellan väggarna av Emma Ångström och Utmarker av Arne Dahl. Någon kanske drar slutsatsen att jag är barnsligt förtjust i svenska spänningsförfattare. I så fall stämmer det.

Av någon anledning så hade releasedatum flyttats för några av böckerna, så två stycken dök upp i slutet av veckan. Två skräckmästare och faktum är att de påminner en hel del om varandra.

John Ajvide Lindqvists novellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben och Stephen Kings Den som finner.

Enligt den information jag har fått så återstår ännu en bok, som släpps den här veckan.