Boktolva 2019

En av de riktigt bra utmaningarna som florerar i bokbloggosfären är Boktolvan, som har sitt ursprung hos enligt O. För nionde året tänkte jag ge mig på att rensa lite bland de olästa författarna i bokhyllan.

Bland böcker som jag räknar som hyllvärmare (köpta 2017 eller tidigare) och som fortfarande är olästa hittar jag över 100 nya författare. Det gjorde ju det hela lite mer komplicerat, men jag bestämde mig för att blanda de vanliga deckarna med böcker som kanske inte är vad jag brukar läsa.

Detta är de tolv nya författare och deras böcker som jag tänkt ge mig på nästa år:

Pernilla Ericson (Spåren vi lämnar efter oss)
Carlos Ruiz Zafón (Vindens skugga)
Viveca Sten (I de lugnaste vatten)
Stefan Ahnhem (Offer utan ansikte)
Yrsa Sigurðardóttir (Det tredje tecknet)
Anna Lihammer (Medan mörkret faller)
Emma Donaghue (Miraklet)
Kelly Rimmer (En mors bekännelse)
Nadia Hashimi (Pärlan som sprängde sitt skal)
Andy Jones (Problemet med Henry och Zoe)
Charlotte Aquilonius (Här kommer natten)
Naomi Alderman (Makten)

Har du läst någon av dem? Vad tyckte du?

Hett i hyllan #176

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en oläst från oktober 2015.

Det här är faktiskt ganska obegripligt (och det blir värre). En Håkan Nesser oläst (det är faktiskt betydligt fler än så). Elva dagar i Berlin är tredje delen i Storstadstrilogin.

Jag har bara läst Himmel över London i den trilogin, den var helt fantastisk och det borde ju betyda att man vill läsa de andra delarna också. Det betyder det också, men det blir väldigt sällan så. Håkan Nesser är ju en väldigt speciell författare, hans böcker liknar nog inget annat jag har läst. På ett bra sätt då. Nu när jag tänker på det så är han ju en perfekt kandidat för min Vi möts igen-utmaning, men det får bli för 2020 då... Men jag hoppas verkligen att jag får något läst av honom innan dess.

Så här står det på baksidan:

Det må vara att Arne Murberg inte är något nobelprisämne. Men han är en god människa och när hans far på sin dödsbädd ger honom ett uppdrag gör han sitt bästa för att ro det i land. En komplikation är att uppdraget hör hemma i Berlin; Arne är ingen van resenär och hans tyska kunde vara bättre. Han preparerar sig noga och ger sig så småningom iväg. Väl framme i den tyska huvudstaden tar han sig fram med karta och på Guds försyn, åtminstone till en början, men hans snirklande väg korsas av både onda och goda krafter. En galen professor och en ung kvinna i rullstol, till exempel. Och ett par gula skor. Och en häxprocess.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Sist på serien? 2019

Min utmaning Finish That Series är väldigt effektiv, serier avslutas på löpande band och kanske blir jag snart utan.

Nej, så är det ju så klart inte. Däremot är det så att de har blivit betydligt färre och jag känner nu att det bör vara ofarligt att starta en ny utmaning. Nämligen den att äntligen börja läsa den där serien som alla andra redan har läst och tjatar hål i huvudet på mig om. Ideligen och hela tiden. Nu är det dags att ta tag i dem.

Jag tänker mig sex olika serier och dessa valde jag:
Erlagruppen (Pernilla Ericsson)
De bortglömda böckernas gravkammare (Carlos Ruiz Zafón)
Sandhamn (Viveca Sten)
Fabian Risk (Stefan Ahnhem)
Þóra Guðmundsdóttir (Yrsa Sigurðardóttir)
Carl Hell (Anna Lihammer)

"Vaxade juveler och brända hjärtan" av Ewa Klingberg

Författare: Ewa Klingberg
Titel: Vaxade juveler och brända hjärtan
Genre: Drama
Antal sidor: 344
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Huskvarnaserien 3
Förlag: Historiska Media
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 december 2018




Första meningen: Himlen skimrade likt koboltfärgat glas och i öster kunde hon ana det annalkande ljuset.

Baksidetext
Marika försöker febrilt få in lite jul i sin hyresstuga. Den nyinköpta adventsljusstaken sprider ett stämningsfullt ljus men pepparkakorna bränns i ugnen och huvudet är fullt av tankar.

Gjorde hon rätt som lämnade dottern och kärleken bakom sig? Och hur trivs hon egentligen med det nya livet, djupt inne i de småländska skogarna? En dag blir Marika bjuden på middag, vilket oväntat leder henne tillbaka i tiden, till 1800-talet och till en flicka som kämpar för att rädda sin familj från fattighuset.

Min kommentar
En bok av Ewa Klingberg är numera ett måste och jag blev så glad när den äntligen dök upp. Eftersom omslaget kraftigt signalerar julmys så tyckte jag att det var en bra idé att klämma in den i redan fullspäckade december. Redan första gången katten Noir kommer in i bilden, i andra kapitlet, är jag såld.

Som vanligt befinner vi oss en del i Huskvarna (och Eksjö), en miljö som numera börjar känna välbekant tack vare de här böckerna. Ibland är det som att jag verkligen befinner mig där. En del bekanta karaktärer dyker upp också och det är alltid trevligt. Det där huset på Vättergatan måste väl snart vara fullt. En sak är säker i alla fall, om jag någon gång besöker Huskvarna så är den adressen ett måste.

Jag upplever den här tredje delen som annorlunda mot de andra två, den historiska tråden är mycket mörkare och helt utan hopp, vad det verkar. Det är inte så mycket att må bra av, men desto mer intressant. Jag vet ju att det var så där, även här i Sverige, men det är hemskt när döttrar ses som en handelsvara. Av sin egen mor. Även nu-tråden känns annorlunda och jag upplever den som lite mer introspektiv. Inte heller här är det egentligen så mycket att må bra av och den där himlastormande förälskelsen vid första ögonkastet har jag otroligt svårt för. Personligen tycker jag ändå att det här mörka, inte så feelgoodiga, är ett bättre val. Jag gillar det. Katten Noir har tyvärr inte någon speciellt stor roll längre fram i boken.

Mot slutet gick det lite väl snabbt, tycker jag. Speciellt Karolinas historia avslutades väldigt abrupt. Jag hade velat veta mer om hennes liv, sedan. Det är ett tecken på en skicklig författare, när intresset väcks på det viset. Marika gissar jag att vi får träffa igen i någon framtida bok och det är ett möte jag ser fram emot. Det ska bli intressant att se om hon får ordning på sitt liv och slutar att fly.

Omslaget är en aning missvisande, det är inte speciellt mycket jul eller julstämning och detta är inte heller någon gullig, mysig feelgood utan eftertanke. Det är väldigt tydligt att det ligger mycket research bakom och de starka kvinnorna som inte vill rätta in sig i ledet är så skönt att läsa om. Nu väntar jag otåligt på nästa bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 7 betyg).
På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 26 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Vaxade juveler och brända hjärtan: Lottens bokblogg, och dagarna går... och Västmanländskans bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Veckans topplista: Årets bästa

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.

Veckans tema: Årets bästa.

Året är ju inte slut än, men jag tror inte att någon av de sista böckerna i år kvalar in på den här listan. En fullpoängare och en näve 4,5:or (där alla var lika bra). Det tycker jag är ett fantastiskt resultat.

1. En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
2. Falco av Mons Kallentoft & Anna Karolina
3. Sargad av Flynn Berry
4. Hemmets trygga vrå av Cara Hunter
5. Inget annat mörker av Sarah Hilary