Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Veckans topplista som sköts av Johannas deckarhörna.
Veckans tema: Böcker jag ser fram emot att läsa i vår.
Jag har faktiskt ingen aning om hur min läsplanering för våren kan tänkas se ut. Inte heller vilka böcker som eventuellt kan dyka upp här. Alltså väljer jag helt enkelt böcker som jag redan har hemma och som jag med största sannolikhet kommer att läsa nu i vår.
1. Sveket av Linwood Barclay blir ett, hoppas jag, trevligt återseende.
2. Problemet med Henry och Zoe av Andy Jones låter som en kärleksroman som skulle kunna passa mig.
3. I de lugnaste vatten av Viveca Sten, äntligen ska jag läsa min första Viveca Sten.
4. Under ytan av Gilly Macmillan har jag längtat efter ända sedan jag läste hennes första bok.
5. Törst av Jo Nesbø är det nog dags för nu när det snart kommer en ny Harry Hole.
Titel: The glass castle Originaltitel: The glass castle Genre: Biografi Regissör: Destin Daniel Cretton Manus: Destin Daniel Cretton, Andrew Lanham, Jeannette Walls (bok) Skådespelare: Brie Larson, Woody Harrelson, Naomi Watts, Max Greenfield, Sarah Snook Utgivningsår: 2017 Produktionsland: USA Längd: 121 min Serie: - Såg den på Viaplay 8 februari 2019
Handling
En ung kvinna växer upp i en dysfunktionell familj som ständigt är på rymmen från polisen. I en fattig miljö uppfostras hon och hennes tre syskon av en alkoholiserad men kärleksfull och påhittig pappa som berättar magiska historier för att distrahera barnen från allt elände, och en självisk, svag och konstnärlig mamma.
Min kommentar
För ungefär ett år sedan läste jag den här boken och jag blev väldigt berörd av den. När jag såg att den hade blivit film också så kände jag att jag bara var tvungen att se den. Nu upptäckte jag att den gick på Viaplay så en kväll när sambon var på afterwork så var det äntligen dags.
Som vanligt när jag ser en film där jag har läst boken så är det omöjligt för mig att inte jämföra dem. Stämningen från boken tycker jag de har lyckats ganska bra med, men filmen är betydligt snällare och mer tillrättalagd. Föräldrarna är inte på långa vägar lika hemska och egoistiska som i boken, speciellt mamman, men det var väl förmodligen inte politiskt korrekt att framställa dem så.
Jag minns ju inga detaljer från boken, men det känns som att det är väldigt mycket fokus på tiden "efter" i filmen. Eller så beror det på att de glimtarna var insprängda bland allt det andra. Barnens kärlek till föräldrarna tycker jag inte heller kommer fram riktigt, speciellt inte Jeannettes till sin far. Det här är så klart en hemsk och obegriplig uppväxt med en vuxens ögon, men en ganska lycklig med ett barns ögon. Det var ju inte förrän de blev lite äldre som de slutade lyssna på sagor och förstod hur galet allting var.
Skådespelarna är bra och det var speciellt intressant att se Woody Harrelson i en riktig karaktärsroll. Brie Larson är bra även hon. Hon gör den något kyliga och avtrubbade Jeannette fantastiskt bra. Jag kände bara igen henne till namnet, inte utseendet, och det visar sig att jag har sett henne i massor av filmer.
Om jag inte hade läst boken så skulle jag antagligen ha blivit mer berörd av filmen, men nu kände jag att det var så mycket som var annorlunda att det störde mig. I slutet av filmen, när eftertexterna rullar, så visas autentiska bilder/filmer och det gav onekligen en extra dimension. Det är då man förstår att detta faktiskt är sant.
Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 132 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 21 730 betyg).
Jag ger den 4,0.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
Den här helgen har vi helt oplanerad. Det är skönt med ett andningshål för efter den här fria helgen kommer två med kalas. Igår fick jag veta att det blir några dagar på Yasuragi för mig, det ska bli spännande. Har ju bara hört talas om det stället.
Boken jag läser just nu, Dimma över Darjeeling av Mikael Bergstrand, är andra delen i serien om Göran Borg och Yogi. Den kanske inte är riktigt lika bra som första delen, men det beror nog mest på att jag var beredd och visste vad jag kunde vänta mig. Rolig är den i alla fall.
Min smakebit är från sida 103 och är ett perfekt exempel på Yogis svada och logik.
Sakta i backarna! Egentligen har ingenting förändrats. Jag har bara lovat att göra dig sällskap till mötet med mr Green. Dina odds har inte förbättrats nämnvärt och det absolut värsta man kan göra är att ta ut glädjen i förskott", förmanade jag.
"Varför det, mr Gora? Det måste ju finnas flera tusen ting som är väsentligt mycket värre! Så som jag betraktar saken är dessutom det värsta som kan hända om man tar ut glädjen i förskott att det i efterhand visar sig att man har varit glad i onödan. Och hellre än att vara först ledsen och sedan ledsen igen är jag först glad och sedan ledsen. Det blir, hur man än vrider och vänder på ekvationen, ett slutresultat som i min kalkylator rymmer hälften så mycket sorg! Efter alla dystra besked på sista tiden tänker jag låta såväl min hjärna som mitt hjärta dansa runt och känna lycka."
Författare: Anna Karolina Titel: Förlorat ansikte Genre: Kriminalroman Antal sidor: 332 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: Amanda Paller 3 Förlag: Norstedts Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017 Format: Pocket Källa: Bokhyllan Utläst: 10 februari 2019
Första meningen: Hon såg den genomskinliga vätskan komma farande genom luften och visste att hennes liv var över.
Baksidetext
Den unga flyktingen Tara får syra kastat i ansiktet. En man kör henne till sjukhuset men försvinner innan någon hinner se vem han är. Dådet tycks vara hedersrelaterat, men när Amanda Paller tar över polisutredningen anar hon att något annat ligger bakom attacken. Då händer det som inte får hända: Tara försvinner spårlöst från sitt rum på sjukhuset.
Förre polisen Magnus kommer ut från fängelset. Livet ligger i spillror. Det ljusnar när Felipe erbjuder honom ett jobb på bageri, men innan han vet ordet av befinner han sig mitt i en uppgörelse i undre världen.
Min kommentar
Det var bara knappt en månad sedan jag läste ut Står dig ingen åter och då hade jag låtit det gå 2,5 år sedan jag läste Stöd av babian. Ett misstag jag inte tänkte upprepa så jag tyckte det var lika bra att läsa den här tredje (och sista?) delen medan jag hade allt färskt i minnet. Det underlättade betydligt.
Amanda är inte speciellt lätt att tycka om. En av anledningarna kan vara att jag har så otroligt svårt för poliser som befinner sig på fel sida lagen. Och här snackar vi inte om några småbrott. Dessutom drar hon med sig andra i eländet. Både vänner och fiender. Adnan ser vi knappt till alls, han är som vanligt på flykt. I stället får vi hålla tillgodo med hans bror Samir. Ex-polisen Magnus ger mig kalla kårar, han är riktigt bra tecknad. Liksom Felipe, som är en typisk modern "medmänniska".
Det som störde mig i förra boken finns det inte ett spår av här. Så skönt. Språket är inte längre så särpräglat som det var i första delen, alla låter dessutom mer eller mindre likadant. Framför allt så saknar jag humorn som jag tycker mig minnas från Stöld av babian.
Jag känner mig ytterst tveksam till om jag vill att poliser ska ta så lättvindigt på lagen, den ena är liksom värre än den andra. I övrigt känns polisarbetet trovärdigt, vilket kanske inte är så konstigt eftersom författaren har varit polis i många år.
Ibland blir det nästan lite för mycket av det mesta, men Anna Karolina navigerar på ett säkert sätt mellan alla grund och skär. Jag gillar det. De sista 150 sidorna är rejält spännande och jag närmast sträckläser dem. Slutet är bra och passande om detta nu är sista delen.
Jag skulle helt klart inte kalla de här böckerna för fristående, inte på något sätt. De hänger ihop väldigt tajt. Om du har tänkt läsa dem så rekommenderar jag att du läser dem ganska tätt efter varandra. Det underlättar och förhöjer läsupplevelsen.
Boktolvan: 1 (2/12) E-böcker: 0 (0/12) Finish that series: 2 (3/18) Hyllvärmare: 2 (5/36) Vi möts igen: 1 (1/6) Sist på serien?: 0 (1/6)
Kvinnor: 6 Män: 0 Duo: 0
Originalspråk (svenska): 3 Originalspråk (engelska): 0 Författare jag inte läst tidigare: 2 Biblioteksböcker/e-lib: 0
Ljudböcker: 0 Recensionsexemplar: 3
Antal nykomna böcker: 5 Antal bortskänkta böcker: 0
Månadens bästa: Ensam kvar av Rhiannon Navin Månadens överraskning: Ensam kvar av Rhiannon Navin Månadens besvikelse: Vågspel av Ann Rosman Månadens roligaste: - Månadens mysigaste: - Månadens otäckaste: Makten av Naomi Alderman
Kommentar:
Inte förrän jag satte ihop det här inlägget upptäckte jag att jag bara har läst böcker skrivna av kvinnor i februari. Jag skulle våga påstå att det aldrig någonsin har hänt förut. Det har varit genomgående bra, eller till och med väldigt bra, böcker. Sidantalet håller sig på mitt nya normala. Tyvärr. Genomsnittsbetyget blir smått spektakulära 4,0.
Fyra av böckerna ingår i olika serier. Bara en serie påbörjades, men den, liksom de andra tre, är den senast utgivna. Så fyra sådana alltså 🙌. Två av dem ingår i Finish That Series. Den påbörjade serien ingår tyvärr inte i Sist på serien. Tre recensionsexemplar blev det, det är jag nöjd med. Hyllvärmarna fick stå lite åt sidan den här månaden, endast två av den sorten.
Många nya böcker flyttade hem till mig. Fyra av dem är egentligen begagnade, men för mig är de nya. De fyra plus en ny är från läsretreaten i Varberg. Åtta böcker inköptes i bokhandel på bokälskarnas nationaldag. Tretton böcker förhandsbeställdes. Det gör 26 nya. Inga böcker lämnade mina hyllor.
Om månadens bästa: Jag brukar inte gilla barn som berättare, men alltså, Ensam kvar... vilken berörande bok.
Om månadens överraskning: Se ovan.
Om månadens besvikelse: Vågspel är inte dålig på något sätt, men den var inte alls vad jag förväntade mig.
Om månadens roligaste: Inga roliga böcker alls i februari.
Om månadens mysigaste: Ingen mysig heller.
Om månadens otäckaste: Makten såg väldigt länge ut att bli en vanlig action, men slutet... Det fick mig att börja fundera på saker som alltid varit självklara. Det är otäckt.
