Det är inte direkt någon strid ström av nya böcker här, men det droppar in då och då.
Requiem på Dimön av Mariette Lindstein är fjärde delen i Via Terra eller Dimön-serien eller vad den nu kallas. De tre första delarna står skämmigt nog fortfarande olästa i hyllan. Jag har läst hennes två andra böcker, som inte hör till den här serien och de har varit bra och spännande. Så det är väl dags att ta tag i de här böckerna snart. Tack HarperCollins och Mariette!
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
fredag 20 mars 2020
torsdag 19 mars 2020
Hett i hyllan #240
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Då gör vi ett litet skutt in i juni 2016.
Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén släpptes sommaren 2015 och jag stod emot den länge. Väldigt länge.
Jag var nog nära att köpa den redan när Lotten skrev om den hösten 2015, men jag gjorde det inte. Sedan dök den upp på samma Lottens tio bästa deckare i december 2015. Jag köpte den inte då heller. Sedan utnämnde samma Lotten den till årets debut. Inte heller då köpte jag den. Trots att just den här Lotten är den som verkar ha mest likadan smak som jag. Det dröjde ända till pocketrean i juni 2016 innan jag köpte den. Läst den har jag dock inte gjort än.
Så här står det på baksidan:
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Då gör vi ett litet skutt in i juni 2016.
Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén släpptes sommaren 2015 och jag stod emot den länge. Väldigt länge.
Jag var nog nära att köpa den redan när Lotten skrev om den hösten 2015, men jag gjorde det inte. Sedan dök den upp på samma Lottens tio bästa deckare i december 2015. Jag köpte den inte då heller. Sedan utnämnde samma Lotten den till årets debut. Inte heller då köpte jag den. Trots att just den här Lotten är den som verkar ha mest likadan smak som jag. Det dröjde ända till pocketrean i juni 2016 innan jag köpte den. Läst den har jag dock inte gjort än.
Så här står det på baksidan:
Nora är en lyckad krönikör, författare och föredragshållare, av den där sorten som intalar sina läsare och åhörare att alla kan bli lyckliga och lyckade om de bara tar tag i sitt liv och anstränger sig. Det gjorde hon nämligen själv för tio år sedan, när hon föll i ett trapphus från sjunde våningen och nästan förlorade livet, ett tillfälle hon fortfarande bara har luddiga minnen av.
En dag flyttar Klara in i huset mittemot och ordningen i villakvarteret störs. När Nora i samma veva sätter i gång med att skriva ännu en bästsäljare - om dödssynderna - möts hon av en rad problem. Sakta men säkert börjar hennes förflutna komma i kapp henne. Kanske var det som hände tio år tidigare ingen olycka?
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Etiketter:
Hett i hyllan
onsdag 18 mars 2020
"Blackmoore" av Julianne Donaldson
Författare: Julianne Donaldson
Titel: Blackmoore
Genre: Romance
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blackmoore
Översättare: Tove Janson Borglund
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 mars 2020

Första meningen: Trädlärkan sjunger av hjärtesorg.
Baksidetext
Kate Worthington känner sig själv och vet att hon aldrig kommer att gifta sig. Hon är rastlös och drömmer om att resa till Indien, mest för att komma ifrån sin trångsynta familj. Men det här är England på 1820-talet och det är inte lätt för en kvinna att resa ensam runt jorden. Kates mamma bestämmer att hon ska få resa om hon först får tre män att fria till henne. Kate åker till Blackmoore med ambitionen att snabbt förvrida huvudet på tre män och tacka nej till deras frierier. Men i Blackmoores vackra omgivningar blir inget som Kate har tänkt sig. Kanske är den man hon bestämt sig för att avvisa i själva verket den som skulle kunna göra henne fri?
Min kommentar
Förr, när jag var yngre alltså, så läste jag en del av det som nu kallas för romance och ofta var de även historiska romaner. Med åldern så avtog min lust att läsa den typen av böcker. Helt och hållet faktiskt. Jag tror inte att det finns speciellt mycket romance på den här bloggen, men av någon anledning så fick jag Blackmoore som ett överraskningsexemplar från förlaget. Det var ett bra tag sedan, men den här boken har verkligen inte varit högprioriterad. Till slut tyckte jag att det var lika bra att lägga till den på Boktolvan, så att den skulle bli läst. Det är grundförutsättningarna alltså.
Miljön är helt lysande. Här finns hedar, hav, klippor, ruiner och inte minst ett stort gammalt hus med lönngångar. Det hela utspelar sig i trakterna runt Whitby, där jag faktiskt har varit, och det är inte svårt att se allt framför sig.
Karaktärerna är inte många och inte heller i samma nivå som miljön. De känns närmast monokromatiska, väldigt enkelspåriga och simpla, helt utan spännande djup. De är antingen änglalika eller onda. De två mammorna som förekommer här är som karikatyrer och de är i sanning förfärliga. Kate upplever jag som oerhört naiv och omogen, med en total brist på konsekvenstänk. Maria känns som ett hysteriskt våp och Juliet St Claire hade även jag avskytt. Henry är som en marionett, där mamma håller i trådarna. Jag bryr mig egentligen inte om någon. Förutom katten då.
Blackmoore är oerhört förutsägbar och jag var egentligen aldrig spänd på hur det skulle gå. Det var liksom uppenbart ända från start. Den är ändå lite småtrevlig underhållning och om man gillar romance så är den förmodligen bra.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,17 i genomsnitt (beräknat på 22 457 betyg).
Jag ger den 3,0.
Andra som bloggat om Blackmoore: Ewelinas bokblogg, Bokbesatt och Bokprinsessorna.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Titel: Blackmoore
Genre: Romance
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blackmoore
Översättare: Tove Janson Borglund
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 mars 2020
Första meningen: Trädlärkan sjunger av hjärtesorg.
Baksidetext
Kate Worthington känner sig själv och vet att hon aldrig kommer att gifta sig. Hon är rastlös och drömmer om att resa till Indien, mest för att komma ifrån sin trångsynta familj. Men det här är England på 1820-talet och det är inte lätt för en kvinna att resa ensam runt jorden. Kates mamma bestämmer att hon ska få resa om hon först får tre män att fria till henne. Kate åker till Blackmoore med ambitionen att snabbt förvrida huvudet på tre män och tacka nej till deras frierier. Men i Blackmoores vackra omgivningar blir inget som Kate har tänkt sig. Kanske är den man hon bestämt sig för att avvisa i själva verket den som skulle kunna göra henne fri?
Min kommentar
Förr, när jag var yngre alltså, så läste jag en del av det som nu kallas för romance och ofta var de även historiska romaner. Med åldern så avtog min lust att läsa den typen av böcker. Helt och hållet faktiskt. Jag tror inte att det finns speciellt mycket romance på den här bloggen, men av någon anledning så fick jag Blackmoore som ett överraskningsexemplar från förlaget. Det var ett bra tag sedan, men den här boken har verkligen inte varit högprioriterad. Till slut tyckte jag att det var lika bra att lägga till den på Boktolvan, så att den skulle bli läst. Det är grundförutsättningarna alltså.
Miljön är helt lysande. Här finns hedar, hav, klippor, ruiner och inte minst ett stort gammalt hus med lönngångar. Det hela utspelar sig i trakterna runt Whitby, där jag faktiskt har varit, och det är inte svårt att se allt framför sig.
Karaktärerna är inte många och inte heller i samma nivå som miljön. De känns närmast monokromatiska, väldigt enkelspåriga och simpla, helt utan spännande djup. De är antingen änglalika eller onda. De två mammorna som förekommer här är som karikatyrer och de är i sanning förfärliga. Kate upplever jag som oerhört naiv och omogen, med en total brist på konsekvenstänk. Maria känns som ett hysteriskt våp och Juliet St Claire hade även jag avskytt. Henry är som en marionett, där mamma håller i trådarna. Jag bryr mig egentligen inte om någon. Förutom katten då.
Blackmoore är oerhört förutsägbar och jag var egentligen aldrig spänd på hur det skulle gå. Det var liksom uppenbart ända från start. Den är ändå lite småtrevlig underhållning och om man gillar romance så är den förmodligen bra.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 4,17 i genomsnitt (beräknat på 22 457 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är
| Tråkig | Spännande | |
| Förutsägbar | Klurig | |
| Långsam | Tempofylld | |
| Ordbajsig | Fåordig | |
| Mysig | Suggestiv | |
| Måbrabok | Tankeväckande | |
| Rörig | Genomtänkt | |
| Sorglig | Rolig |
Andra som bloggat om Blackmoore: Ewelinas bokblogg, Bokbesatt och Bokprinsessorna.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Etiketter:
Betyg 3,
Boktolva 2020,
Julianne Donaldson,
Läst 2020,
Rec ex,
Romance,
USA
tisdag 17 mars 2020
Tisdagstrion: Roliga böcker
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Roliga böcker.
Humor är ju vanskliga saker... Humor utan värme, till exempel, är oftast bara elakt. Det gillar jag inte. Den humor jag gillar är den som man, trots att det låter elakt, svämmar över av kärlek. Till vad det nu är. Och igenkänningsfaktor är kul. Liksom kulturkrockar. Jag valde bort de böcker som fått mig att både skratta och gråta, då blev dessa tre kvar.
1. Projekt Rosie av Graeme Simsion handlar om Don, som har väldigt svårt för det här med mänsklig interaktion, framför allt alla sociala koder. Han påminner en hel del om Sheldon i Big Bang Theory.
2. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand handlar om Göran Borg som reser till Indien. Kulturkrockar av sällan skådat slag blir det här. Ja, jag vet att den var med även förra veckan, men det är den värd.
3. Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp av Romain Puértolas har jämförts med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men det tycker jag är en orättvis jämförelse. Mot den här boken. Där Hundraåringen... bara var plump och huvudpersonen bara en självisk och envis gubbe, så är denna varmt och kärleksfullt berättad.
Veckans tema: Roliga böcker.
Humor är ju vanskliga saker... Humor utan värme, till exempel, är oftast bara elakt. Det gillar jag inte. Den humor jag gillar är den som man, trots att det låter elakt, svämmar över av kärlek. Till vad det nu är. Och igenkänningsfaktor är kul. Liksom kulturkrockar. Jag valde bort de böcker som fått mig att både skratta och gråta, då blev dessa tre kvar.
1. Projekt Rosie av Graeme Simsion handlar om Don, som har väldigt svårt för det här med mänsklig interaktion, framför allt alla sociala koder. Han påminner en hel del om Sheldon i Big Bang Theory.
2. Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand handlar om Göran Borg som reser till Indien. Kulturkrockar av sällan skådat slag blir det här. Ja, jag vet att den var med även förra veckan, men det är den värd.
3. Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp av Romain Puértolas har jämförts med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, men det tycker jag är en orättvis jämförelse. Mot den här boken. Där Hundraåringen... bara var plump och huvudpersonen bara en självisk och envis gubbe, så är denna varmt och kärleksfullt berättad.
Etiketter:
Tisdagstrion
måndag 16 mars 2020
Film: Midsommar (2019)
Titel: Midsommar
Originaltitel: Midsommar
Genre: Skräck
Regissör: Ari Aster
Manus: Ari Aster
Skådespelare: Florence Pugh, Jack Reynor, Vilhelm Blomgren, William Jackson Harper, Will Poulter
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 147 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 21 februari 2020

Handling
Efter en tragisk händelse blir Dani ensam kvar i sin familj. Redan skör så hamnar hon nu på sammanbrottets rand. För att inte lämnas ensam så följer hon med sin pojkvän och hans antropologkompisar för att fira midsommar i Sverige. Dock med lite annorlunda traditioner än vad man är van vid.
Min kommentar
Den här filmen la jag märke till redan i somras och jag tänkte att jag bara måste se den. Skräck är ju en favoritgenre, men lika bra som det kan bli när det är bra, lika dåligt kan det bli när det blir dåligt. Med en aning oro så var det äntligen dags att titta på den.
Det som slår mig först är att jag verkligen inte hoppas att amerikaner tror att det är så här det går till i Sverige. Lite bekymrad blir jag allt. Det är underligt och märkligt, men läskigt. Kanske för att man ju faktiskt vet att det här med sekter faktiskt inte är så ovanligt. Jag är närmast förundrad över att det kan bli så här läskigt i ständigt dagsljus.
Jag är så nöjd med att svenskarna i filmen faktiskt är svenska och pratar svenska. Ingen krystad engelska när svenskar pratar med varandra. Fotot är så vansinnigt snyggt och skapar en härlig dissonans med det som händer. Det är vackert och hemskt. Synd bara att den inte är filmad i Sverige.
Skådespelarna är riktigt bra och trovärdiga. Christian är så osympatisk och hemsk, man skulle kunna säga att han får vad han förtjänar. Pelle är så obehaglig och jag känner att jag vill se mer av denne Vilhelm Blomgren. Mark känns bara korkad och lite överflödig.
Midsommar är väldigt förutsägbar, men samtidigt väldigt överraskande. Här finns inga löjliga billiga jump-scares. Det är sjukt obehagligt, groteskt och absurt. Tyvärr är filmen lite för lång. Inte så att den blir tråkig, men det är jobbigt och svårt att vara fokuserad i 2,5 timmar. Director's cut sägs vara närmare tre timmar.
På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 233 420 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 118 576 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Originaltitel: Midsommar
Genre: Skräck
Regissör: Ari Aster
Manus: Ari Aster
Skådespelare: Florence Pugh, Jack Reynor, Vilhelm Blomgren, William Jackson Harper, Will Poulter
Utgivningsår: 2019
Produktionsland: USA
Längd: 147 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 21 februari 2020
Handling
Efter en tragisk händelse blir Dani ensam kvar i sin familj. Redan skör så hamnar hon nu på sammanbrottets rand. För att inte lämnas ensam så följer hon med sin pojkvän och hans antropologkompisar för att fira midsommar i Sverige. Dock med lite annorlunda traditioner än vad man är van vid.
Min kommentar
Den här filmen la jag märke till redan i somras och jag tänkte att jag bara måste se den. Skräck är ju en favoritgenre, men lika bra som det kan bli när det är bra, lika dåligt kan det bli när det blir dåligt. Med en aning oro så var det äntligen dags att titta på den.
Det som slår mig först är att jag verkligen inte hoppas att amerikaner tror att det är så här det går till i Sverige. Lite bekymrad blir jag allt. Det är underligt och märkligt, men läskigt. Kanske för att man ju faktiskt vet att det här med sekter faktiskt inte är så ovanligt. Jag är närmast förundrad över att det kan bli så här läskigt i ständigt dagsljus.
Jag är så nöjd med att svenskarna i filmen faktiskt är svenska och pratar svenska. Ingen krystad engelska när svenskar pratar med varandra. Fotot är så vansinnigt snyggt och skapar en härlig dissonans med det som händer. Det är vackert och hemskt. Synd bara att den inte är filmad i Sverige.
Skådespelarna är riktigt bra och trovärdiga. Christian är så osympatisk och hemsk, man skulle kunna säga att han får vad han förtjänar. Pelle är så obehaglig och jag känner att jag vill se mer av denne Vilhelm Blomgren. Mark känns bara korkad och lite överflödig.
Midsommar är väldigt förutsägbar, men samtidigt väldigt överraskande. Här finns inga löjliga billiga jump-scares. Det är sjukt obehagligt, groteskt och absurt. Tyvärr är filmen lite för lång. Inte så att den blir tråkig, men det är jobbigt och svårt att vara fokuserad i 2,5 timmar. Director's cut sägs vara närmare tre timmar.
På Letterboxd hade den 3,8 i genomsnitt (beräknat på 233 420 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 118 576 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är
| Tråkig | Klurig | |
| Rolig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Snyggt foto | |
| Osannolik | Spännande | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på cdon och discshop.
Etiketter:
Film,
Film - Betyg 4,
Film - Skräck,
Sett 2020
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






