söndag 5 mars 2023

Smakebit på søndag: Blickfångarna

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här veckan har vi haft vår här i Skåne och strålande solsken nästan varje dag. Så mycket bättre än regn och blåst. Och i dag är det ostbågens dag 😋

I dag ska jag börja läsa Blickfångarna av Mons Kallentoft. Den fjortonde och senaste delen om Malin Fors. Om det är den sista vet jag inte. Jag hoppas nästan det så att både Malin och jag får ett avslut.

Min smakebit är från början av boken, prologen:
Döden. Är det den jag ser?
     Den rena, hårda, våldsamma, ensamma döden.
     Malin Fors blinkar, försöker uttyda den mördade pojkens drag.
     Vad är det jag ser?
     Pojken.
     Vitheten, det frysta lugnet, den grå liksäcken som frasade av frost när hon nyss drog ner dragkedjan. Från kylfacket i den metallklädda väggen framför henne sprider sig kall luft mot ansiktet.
     Vem är du?
     Mördad, saknad av ingen. Det är fem år sedan de hittade honom på en öde äng utanför Bankeberg.
     Hon har åkt till ängen ibland. Lyssnat efter pojken, försökt prata med honom, på något vis, men inga ord, ingen röst, ingen närvaro har kommit till henne.
     Hon var där tidigare idag.

lördag 4 mars 2023

Just nu - mars

Första lördagen i månaden hakar jag återigen på den gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag Odinsbarn av Siri Pettersen, en bok som har stått oläst i hyllan i nästan åtta år. Jag vill ju så gärna gilla fantasy, men det är egentligen ytterst sällan som det funkar för mig. Den här boken är nog tyvärr ett exempel på sorten som inte funkar. Men då behöver jag ju i alla fall inte läsa resten av serien.

... ser jag på serier som bara är för underhållning, oftast. Som The Mentalist. Det har smugit sig in ett par andra serier också, som är lite mer krävande, men jag verkar klara både The Last Kingdom och Person of Interest. Tyvärr så har vi slukat alla Lego Masters, Domino Masters och Taskmaster, en del från alla möjliga länder, så någon sådan ren underhållning finns inte kvar.

... lyssnar jag på helst ingenting. De där få stunderna då det är helt tyst ... det är som ett mirakel.

... njuter jag av solen! Den har lyst här många dagar den här veckan. Om en stund blir det långpromenad i ett naturreservat.

... längtar jag efter Göteborgsresan nästa helg. Det ska bli så roligt att träffa mamma och syskon igen.

fredag 3 mars 2023

Månadsbokslut februari 2023

Antal lästa böcker i februari 2023: 5

09. Station Elva av Emily St John Mandel
10. Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon
11. Satanskäftarna av Mons Kallentoft
12. Morden i London av Mick Finlay
13. Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Sidor
Totalt lästa1886
Genomsnitt/dag67
Genomsnitt/bok377

Fördelning på antal sidor
1-99:0
100-199:0
200-299:0
300-399:4
400-499:1
500-599:0
600-699:0
700-799:0
800-899:0
900-999:0
1000-1099:0
1100-1199:0
1200-1299:0

Betygsfördelning
1:0
1,5:0
2:0
2,5:0
3:1
3,5:2
4:2
4,5:0
5:0

Snittbetyg: 3,6

Serier
Ingående i serie: 3
Påbörjade serier:0
Avslutade serier:
(läst senast utgivna/översatta)
1

Genre
Drama: 1
Fantasy:0
Feelgood:1
Kriminalroman:2
Romance:0
Science fiction:1
Skräck:0
Thriller:0

Utmaningar
Boktolvan: 1(2/12)
Finish That Series:2(4/18)
Hyllvärmare:5(8/36)
Vi möts igen:0(1/6)

Författare
Olika författare: 5
Ej läst tidigare:2

Kvinnor: 3
Män:2
Duo:0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket: 2
E-bok:0
Inbunden/Kartonnage:2
Ljudbok:0
Pocket:1

Språk
Originalspråk (svenska): 1
Originalspråk (engelska):0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Egen hylla/läsplatta:5
Streamingtjänst:0

Recensionsexemplar: 1

In/ut
Antal nykomna böcker: 8
Antal bortskänkta böcker:5

Månadens nominerade
Månadens bästa: Station Elva av Emily St John Mandel
Månadens överraskning: Station Elva av Emily St John Mandel
Månadens besvikelse: Jag ger dig solen av Jandy Nelson
Månadens roligaste: Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon
Månadens mysigaste: Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon
Månadens otäckaste: Station Elva av Emily St John Mandel

Kommentar:
Februari brukar traditionellt sett vara en dålig läsmånad, men detta ... Färre än 2000 sidor! Jag vet faktiskt inte när det hände senast. Kanske när jag pluggade i början av 2000-talet. Antalet sidor är visserligen en sanning med modifikation, för jag har börjat läsa en bok som jag har kommit några hundra sidor i, men ändå. Betygssnittet sjönk också, från fantastiska 3,94 till låga 3,6. Bara två fyror som högst.

Tre av böckerna (Dillon, Finlay, Kallentoft) ingår i serier. Ingen av dem är första delen i sin. En av dem (Finlay) är den senast översatta i sin och där kan jag nog med största säkerhet säga att det inte blir fler. En Boktolva blev det (Mandel) och också två som är med i Finish That Series (Finlay, Kallentoft). Alla utmaningar går bra, så här långt.

Alla böcker jag läste i februari var tydligen hyllvärmare, det blev jag lite förvånad över, Två av dem var så dammiga att de varit med i Hett i hyllan. Det gör att jag ligger lite över mitt officiella årsmål. Något jag inte är så nöjd med är att det bara blev ett enda recensionsexemplar läst.

Februari är ju bokreamånaden så det blev en del inköp, men jag höll mig till åtta stycken. Några fler blev det inte på hela månaden. Fem böcker fick följa med på kalas och byta hem. Så ett netto på plus 3 böcker en bokreamånad blev facit. Fantastiskt.

Om månadens bästa: Där står Station Elva som självklar segrare.
Om månadens överraskning: Jag hade nog väntat mig en annan typ av bok, så Station Elva överraskade på mer än ett sätt.
Om månadens besvikelse: Jag vill inte påstå att Jag ger dig solen är dålig för det är den inte. Den vara bara inte allt det jag förväntade mig.
Om månadens roligaste: Det är ju inte något speciellt svårt val när det egentligen bara var Hundar, hus och hjärtats längtan som var lite rolig.
Om månadens mysigaste: Hundar, hus och hjärtats längtan vinner även här. Det blir nästan automatiskt mysigt när det är djur inblandat.
Om månadens otäckaste: Ingen bok var riktigt otäck, men scenariot i Station Elva är läskigt att tänka sig.

torsdag 2 mars 2023

Hett i hyllan #394

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi fortsätter väl med olästa böcker inköpte på bokrean 2019.
Det har ju gått fyra år sedan jag köpte De mörkermärkta av Mattias Leivinger och Johannes Pinter, så jag minns faktiskt inte längre på vilka grunder jag tyckte att jag villhövde den.

Jag tror att det kan ha varit en bokbloggare (nähä?) som jag har förtroende för som hade läst och gillat. Minst två faktiskt 🙂 Det låter ju onekligen som något för mig, även om genren verkar vara lite oklar. Deckare, skräck, fantasy och övernaturliga inslag. Vanligtvis så är jag inte förtjust i kombinationen deckare/övernaturligt, men om skräck och fantasy ingår så tror jag nog att det funkar. Det här är också en serie, så klart, och det verkar ha kommit tre delar. Än så länge har jag bara läst ett antal noveller av Johannes Pinter, med lite blandat resultat, men jag verkar ha gillat de senare väldigt mycket.

Så här står det på baksidan:
I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden.

När poliskommissarie Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv.

Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 1 mars 2023

Bok: De ensamma av Anna Kuru

Författare: Anna Kuru
Titel: De ensamma
Genre: Thriller
Antal sidor: 173
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 januari 2023




Första meningen: Hon ser på kaffekoppen som hon håller i sin ena hand.

Baksidetext
Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensamt hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, men med pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern. Ansvaret för familjen vilar på hennes axlar, men Carina vill bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt.

På midsommaraftonen tar familjen båten ut på älven för att njuta av midnattssol och harrfiske, precis som de brukar. Men när natten övergår i dag har allt oåterkalleligt förändrats.

Min kommentar
När jag såg att De ensamma var på gång så blev jag glad. Jag har väntat på något mer från Anna Kuru. Hennes tidigare tre böcker har passat mig väldigt bra och jag hade ingen anledning att tro något annorlunda om den nya. En dag, när jag behövde det som mest, så dök den upp som en överraskning.

Titeln är så passande. Ensamheten vibrerar nästan på sidorna. Alla lever i sin egen lilla bubbla och vågar inte ta steget in i någon annans. Eller har inget intresse av att göra det. Lite i taget får vi veta mer om den här dysfunktionella familjen. Några saker listar jag ut på egen hand. Andra anar jag inte ens.

Här finns två olika tidstrådar som vi skiftar mellan; våren/sommaren 1975 då vi följer familjen och hösten/vintern 2021 då vi följer en ensam kvinna. Jag gissar febrilt vem denna kvinna är och ja, en av gissningarna var ju rätt. Vilket inte är så konstigt, eftersom jag i stort sett gissade på alla de få karaktärer som är med här.

Miljön är en lika stor och viktig karaktär som de mänskliga. Jag är inget stort fan av miljöbeskrivningar, men när de görs så här så gillar jag det. Älven finns där, ständigt. Anna Kuru beskriver det så att jag verkligen befinner mig där. Det är så vackert. Och hemskt.

Stämningen är så otroligt tät, det går nästan att ta på den. Det känns att något är galet och man bara vet att det här kommer aldrig att sluta väl. Jag vill skrika åt dem, slå på dem så att de vaknar. Säga att det här, det funkar inte. Samtidigt vill jag ta hand om dem. Göra allt bra.

Fler borde lära sig att skriva så här ordsnålt, där varje ord verkligen betyder något. Författaren underskattar inte sin läsare utan så mycket berättas mellan raderna. Det är långsamt och suggestivt.

De ensamma skulle passa perfekt som bokcirkelbok. Det finns hur mycket som helst att diskutera här. Det är ofattbart att man kan berätta så här mycket på så få sidor.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,00 i genomsnitt (beräknat på 2 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om De ensamma: Lottens bokblogg och och dagarna går