Bok: Morden i London av Mick Finlay

Författare: Mick Finlay
Titel: Morden i London
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 388
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The murder pit
Översättare: Susanne Andersson
Serie: Arrowood 2
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 februari 2023




Första meningen: Ibland visade skräcken sig med ett leende på läpparna.

Baksidetext
Det är 1896 och i London syns den berömde Sherlock Holmes ständigt på löpsedlarna. Han löser fortfarande mysterier åt Londons aristokrati. Men bland arbetarbostäderna och de små gatustånden i det fattiga södra London arbetar detektiven William Arrowood med våldsammare, mindre glamorösa och mycket sämre betalda uppdrag.

När paret Barclay anlitar honom för att hitta deras försvunna dotter är Arrowood övertygad om att det inte kommer att dröja länge förrän han och assistenten Barnett lyckas hitta henne. Men snart inser de att det är ett mord de utreder. Långt ifrån det bekväma och välbärgade Baker Street, rör sig Arrowood i ett London präglat av våld, där ondskan ständigt lurar bakom hörnet ...

Min kommentar
Morden i London fick jag från förlaget som en överraskning för ganska så längesedan. Detta råkade ju vara andra delen i en serie och eftersom jag är jag så läses serier i ordning. Det är bara så det är och därför tog det ett tag att navigera sig fram till den här boken. Förra året läste jag då äntligen första delen (som av en slump så lästes båda böckerna under exakt samma datum, men alltså olika år, upptäckte jag nu när jag skulle skriva ihop det här inlägget) och nu var det dags för denna.

När jag började läsa så var min förhoppning att Arrowood skulle bli mer sympatisk, när man lärde känna honom bättre. Men nej. Han verkar ha grava problem med sin impulskontroll och ibland beter han sig som en treåring. Det är dock inte han som är berättaren, det är i stället hans sidekick, Barnett, som är betydligt lättare att tycka om. Man kan ju hävda att så är fallet även med Arrowoods "konkurrent" Sherlock Holmes och Watson, men eftersom Sherlock Holmes har något att backa upp sin arrogans med så är det lättare att ta den.

Nog för att jag visste att det inte var så noga med hygienen 1896, så är det så otroligt smutsigt och skitigt att det nästan blir för mycket information. Och jag har nog egentligen svårt att tro på att man inte ens skulle tvätta av sig när man blivit nerkissad av en häst. Det är väldigt många detaljer som sätter både stämning och miljö och tyvärr så gör alla detaljer att det blir utdraget. För att inte säga segt. Åtminstone av och till. Sista fjärdedelen eller så tar det i alla fall mer fart.

För mig känns det som att det blir övertydligt att läsaren ska känna att Arrowood värnar om de svaga. Dessvärre blir det mer så att det ideligen påpekas än att det faktiskt märks i hans handlingar. Eller så är det bara så att jag helt enkelt tycker för illa om honom för att låta det fastna.

En del händelser/scener känns helt onödiga, lite som utfyllnad. Som att det bara är där för att författaren fått fram något i sin research, som han gärna vill berätta om. Man behöver faktiskt inte använda allt man får fram. Det kan bli lite drygt. Den där motviljan mot att undersöka familjen och gården bättre, som egentligen hela byn verkar ha, den förstår jag inte alls. Det verkar helt ologiskt och förklaras inte, tycker jag, och min tanke blir att det är så för att historien ska bli "bättre".

Med största sannolikhet så blir det inte fler böcker om Arrowood för mig, efter Morden i London. Det beror inte bara på att inte fler delar har översatts. Det är visserligen intressant att läsa om London, som det såg ut i slutet av 1800-talet, men när författarens kommentarer i efterordet (nästan) är det mest intressanta då känns det inte nödvändigt att fortsätta med den här serien.

På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 775 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Morden i London: Boklysten, Bokprataren och Deckarlogg.