Bok: Sanningen om ostrondykerskan av Caroline Säfstrand

Författare: Caroline Säfstrand
Titel: Sanningen om ostrondykerskan
Genre: Feelgood
Antal sidor: 381
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Vid livets vägskäl 3
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 7 juli 2023




Första meningen: Den stilla ytan, mjuk som sammet och mörk som natten, bar Mathildas eka från hamnen till ostronviken.

Baksidetext
När författaren Inez Edmarks granne plötsligt går bort bestämmer hon sig för två saker – att döstäda sitt hus och att skriva sin sista bok. Men inte en roman den här gången, utan en personlig bekännelse: sanningen om ostrondykerskan. Så ramlar Inez och får problem med höften. Hon tvingas anlita städerskan Meja som under tre veckor ska hjälpa henne att rensa klart i huset. Enda regeln är att Meja inte på några villkor får öppna den blå mappen som innehåller hennes bokmanus. Mötet mellan Inez, som på ålderns höst måste försonas med sitt förflutna, och vilsna Meja, som söker en framtid, får oanade konsekvenser. Kommer de två kvinnorna, trots sina olikheter, att kunna hjälpa varandra?

Min kommentar
Mini-semestern i Helsingborg var inte slut när jag hade läst klart den förra boken (som jag ju hade hoppats utspelade sig där, men det gjorde den inte) så jag tog till plan B och hoppades på bättre tur. Sanningen om ostrondykerskan blev nästa bok. Det passade bra även med tanke på att jag kände att jag behövde något upplyftande och det brukar den här författarens böcker vara.

Detta är den tredje boken jag läser av Caroline Säfstrand och nu kan jag officiellt säga att hon är en favoritförfattare. Denna är precis lika berörande och upplyftande som de tidigare två. Genren är väl feelgood och jag mår visserligen bra av den, men det här är så mycket mer. Svärta är ett krav (för mig) i en feelgood och den är perfekt balanserad. Titeln är kanske lite missvisande, boken handlar mer om sanningen om Inez, kan jag tycka, men det spelar ju ingen större roll.

Att säga att jag älskar karaktärerna är ingen överdrift, de är helt fantastiska. Det är vanliga människor med vanliga problem. Uppfriskande. Inez är den jag lättast kan relatera till och känna igen mig lite i. Det är så skönt att bara få vara ifred. Men ibland behöver man (jag) dras ut i världen med tvång. Då kan det vara bra att ha grannar som Sverker och Filip. De kan nog vara lite jobbiga, men jag skulle ändå vilja ha dem som grannar. De ger livet ett extra skimmer. Meja är nog en ganska vanlig personlighet och henne känner jag mest empati med. Hon åker bara med och låter livet hända, reaktion i stället för aktion.

Redan från första sidan är jag fast i historien och det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken. Här finns ingen kladdig sentimentalitet. Reaktioner och känsloyttringar är väl avvägda. Jag får lov att känna och reagera själv, på mitt sätt. Jag kunde inte upptäcka någon blinkning till de tidigare böckerna, ingen karaktär som nämndes i förbigående. Det är visserligen en Andreas med i dem, men jag vet inte om det är samma Andreas. Kanske blir det en onödig liten knorr på slutet, men det är redan glömt och förlåtet.

Sanningen om ostrondykerskan har samma tema som de tidigare två; att vara sann mot sig själv. Den får i alla fall mig att fundera över mina egna val. Kvinnlig vänskap är också en viktig ingrediens och det gillar jag verkligen att läsa om. Det händer ju inte alltför ofta. Och slumpmässiga möten som får en livsomvälvande påverkan. Denna tredje delen är tillsammans med den första de bästa, hittills. Kommer det fler tro? Jag vill i alla fall läsa allt Caroline Säfstrand har skrivit/skriver.

På Goodreads hade den 4,13 i genomsnitt (beräknat på 226 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Sanningen om ostrondykerskan: enligt O, Bokdivisionen och Nilmas bokhylla.

Star Wars Book Tag

En tag som heter något med Star Wars är ju svår att motstå för mig. Även om den har mognat ett tag. Jag hittade den i alla fall hos Lotten.

1. R2-D2
The lovable droid filled with sass: Name a series that made you laugh.

Det är ju egentligen sällan som jag skrattar när jag läser, om man menar verkligen skrattar. En serie som i alla fick mig att fnissa är den om Göran Borg av Mikael Bergstrand.

2. PADME AMIDALA
Even though she’s not a Jedi, she sure does kick some butt: Name a badass female character.

Min första tanke var Lisbeth Salander. Hon i Stieg Larssons Millenium-trilogi. Hon får det bli.

3. LEIA ORGANA
This girl gets herself into a rather strange love situation: Name your favorite of least favorite love triangle.

Kärlekstrianglar är inte en favorit, överhuvudtaget. Man måste väl kunna kalla Elly Griffiths Ruth, Harry och Michelle för kärlekstriangel?

4. LUKE SKYWALKER
The last hope to restore the Jedi Order: Name a rising author or a new to you author that you love.

Trots att boken stått oläst i hyllan i nio år så var det först nu som jag läste Ull av Hugh Howey. En helt fantastisk bok.

5. ANAKIN SKYWALKER
A character whose morals changed over time: Name a series that started out well, but ended out badly.

När jag började läsa serien om Jacob Colt så var böckerna mycket, mycket bra. Ända tills karaktären Christopher Silfverbielke introducerades. Efter det så blev det bara värre och värre och jag gav upp när jag hade läst sjätte delen.

6. QUI-GON JINN
Losing himself to a terrible fate: Name a character who suffers a tragic death.

Med tanke på vilken genre jag läser mest böcker i så vimlar det av tragisk död. En som satte väldigt djupa spår i mig var den som inträffade i slutet av Ann Cleeves Blå gryning. Så onödig och fullständigt oförståelig. Och nej, jag tänker inte alls namnge den som dör. Alla kanske inte har läst den än.

7. HAN SOLO
Unsuccessfully using his wittiness to get himself out of sticky situations. Name your favorite sassy character.

Jag vet verkligen inte om man kan kalla henne sassy, men Ruth i Louise Pennys böcker får mig alltid på gott humör.

8. EMPEROR PALPATINE
A well constructed character in a vast universe: Name a series with incredible world building.

Det finns ett självklart svar på denna och det är Systemet av Anna Jakobsson Lund.

9. OBI-WAN KENOBI
Even though he is "to the book", he is a force to be reckoned with: Name a series that exceeded your expectations.

Vi hade inte någon bra start, E P Uggla och jag, men hon gav inte upp och inte jag heller. När jag fick första delen i Eden-serien i min hand så läste jag så ögonen blödde. Nästan. Nu är den serien inte slut än, jag tror att det kommer ytterligare en del, men de två jag har läst överträffade alla mina förväntningar.

10. MASTER YODA
A being containing so much wisdom: Name a series that taught you something or that made you grow.

Den här är svår på riktigt, men Themisfilerna av Sylvain Neuvel fick mig att fundera på hur världen egentligen ser ut och olika drivkrafter. Man kan väl säga att den fick mig att växa.

11. DARTH VADER
Learning about how he became this man only made us love him more: Name your favorite villain.

Jag brukar inte vara glad i ondingar och frågan är väl om den här räknas. Det är ju ingen "riktig" karaktär, men HAL, datorn i Arthur C Clarkes bok År 2001. Så fruktansvärt ond. Jag får ont i magen bara av att tänka på den.

12. CHEWBACCA
Loyal to his friends, he’s always got your back: Name your favorite fictional best friend.

Jag har egentligen en handfull som jag brukar alternera med, men jag tror faktiskt att Ruth Galloway skulle kunna vara min bästa vän.

13. C-3PO
Despite his simple ways, he always gets himself into trouble: Name a character who always needs saving.

Det kan nog tänkas bli samma Ruth Galloway här.

14. BOBA FETT
Witnessing the death of his father must have been difficult: Name a character who went through a traumatic childhood experience.

Det enkla svaret här måste ju vara Harry Potter.

15. REY
A scavenger who 'just so happens' to be Force sensitive: Name a character with a mysterious past.

Assad i Jussi Adler-Olsens serie om Avdelning Q var mystisk ända fram till åttonde boken.

16. STORMTROOPER FINN
Questioning his future, he finally makes his own decision to change sides: Name a character who has questioned his/her morals.

Det finns nog ett flertal av den sorten, men Amanda Paller i Anna Karolinas serie borde åtminstone fundera över sin moral.

17. POE DAMERON
An amazing pilot flying through hyperspace: Name your favorite series that travels through time.

Nu önskar jag lite att jag valde filmer också, men jag kan liksom inte byta så där mitt i. Jag har tyvärr ingen serie, men det är en väldigt tjock bok; 22/11 1963 av Stephen King.

18.  KYLO REN
Obsessed with an idealistic view of his grandfather: Name a character who will stop at nothing to fulfill their destiny.

Ska jag ta Katniss här kanske?

19. MAZ KANATA
Even though she’s force sensitive, she never trained in the ways of the Jedi Order: Name a character who doesn’t rise to their full potential.

Usch, vad svårt. Jag får ta en ur högen bara. Linn Ståhl, krypterings- och säkerhetsexpert, i Magnus Jonssons Hatet-trilogi. Ibland verkade hon glömma att hon var expert på säkerhetsfrågor inom IT.

20. BB-8
Following previous droids is not an easy task, but he is loved by all: Name a sequel you prefer over the first.

När jag hade läst första delen i Tana Frenchs serie Dublin Murder Squad bestämde jag mig för att jag inte ville läsa fler. Sedan upptäckte jag bokbloggarnas fantastiska värld och insåg att alla verkade älska den här serien. Så jag tänkte att jag måste ha fel och läste andra delen, Okänt offer. En riktigt bra bok.

Film: The last sharknado: It's about time

Titel: The Last Sharknado: It's About Time
Originaltitel: The Last Sharknado: It's About Time
Genre: Komedi
Regissör: Anthony C. Ferrante
Manus: Thunder Levin, Scotty Mullen
Skådespelare: Ian Ziering, Tara Reid, Cassandra Scerbo, Judah Friedlander, Vivica A Fox
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 82 min
Serie: Sharknado
Såg den på Amazon Prime Video 22 juni 2023





Handling
Fast besluten att återuppliva sin familj skickar Gil sin pappa Fin tillbaka i tiden för att stoppa Sharknados från att starta. Längs vägen slåss han mot dinosaurier, riddare, cowboys och en robotversion av sin fru. Den här gången - det är inte hur man stoppar Sharknados, utan när.

Min kommentar
Jo, det var ju den där franchisen, eller vad man ska kalla det, Sharknado. De första filmerna var ju vansinnigt roliga och när den sjätte (och sista), The last sharknado: It's about time, kom så kände jag att jag bara var tvungen att se den också. Även om filmerna sakta men säkert har blivit sämre och sämre (hur det nu är möjligt). Det tog mig ett tag, men när sambons jobb tyckte det var lämpligt att ha aktiviteter hela eftermiddagen och kvällen dagen innan midsommarafton så passade jag på.

Ibland stör det mig att jag har någon egenskap som gör att jag måste se alla uppföljare. Av allt som jag har påbörjat. Kommer du ihåg när man skrattade åt Sharknados fullständiga absurditet? Kommer du ihåg den galna kreativiteten hos manusförfattarna? Kommer du ihåg att överspelet av den där killen från Beverley Hills 90210, som var exakt vad som behövdes i en film som denna? Kommer du ihåg det fantastiska med att se hajar falla från himlen? Jag gör. Jag älskade Sharknado. Men inget av det fungerar här. Det här är skräp.

Med facit i hand så är nog sambon tacksam för att han inte behövde se detta. När man medvetet, med mening, gör en film så ful, ologisk och konstig som man överhuvudtaget kan så blir det verkligen inte bra. Då blir det bara så dumt att det faktiskt inte längre är kul. Det är fortfarande så att skådespeleriet (när man tittar på rollistan så verkar de ha tagit med hela familjen till typ alla plus vänner) är uselt, effekterna dåliga (trickfilmningarna ser ut som något man själv gjorde i skolan) och dialogerna får mig att rodna.

Premissen för hela filmen, om jag inte hörde fel i början, var "åk tillbaka i tiden och stoppa den allra första sharknadon så löser sig allt". Det visade ju sig snart att det inte räckte, det var ju många fler som behövde stoppas. Av någon okänd anledning. Tidsresor ger mig ofta huvudvärk, men här blev det mer migränliknande. Historien är helt obegriplig. Det kändes som att absolut ingenting hängde eller gick ihop. Det driv friskt med ett flertal filmer och det var det enda som faktiskt mig att skratta.

The last sharknado: It's about time är så självmedveten att det i stället för en galet rolig film bara blir en dålig film. För att uppnå kultfaktor, tycker jag, så måste en film vara kass av misstag. Humorn har fått stå tillbaka ännu mer till förmån för action, tyvärr. Det blir bara en vanlig etta i betyg, för alla. Ingen kultfaktor alls.



På Letterboxd hade den 2,0 i genomsnitt (beräknat på 8 526 betyg).
På IMDb hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 4 741 betyg).
Jag ger den 1,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Karthago

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu minns jag varför det har tagit emot att flytta. Det har varit, och är fortfarande, extremt jobbigt. Ungefär 150 kartonger blev det, varav 40 med böcker (som vi inte ens börjat packa upp). Kartongerna fick inte plats i de rum där de hörde hemma, så allt är utspritt överallt. Jag behöver semester efter det här. I övrigt verkar vi, så här långt, ha fått rena vinstlotten med den nya lägenheten. Än så länge är det tyst och lugnt. Trots att grannarna har små barn.

Kanske var det ett korkat beslut att välja att läsa en (nästan) tegelsten under flytten, men jag tänkte mer att den skulle räcka tills det mesta av stöket var klart. Alltså blev det Karthago av Joyce Carol Oates. Min första bok av henne och just nu känns det som att sannolikheten för att det blir fler är väldigt låg. Jag vet inte om just den här boken är speciell, men hennes sätt att skriva passar inte mig alls.

Min smakebit är från sida 271:

    Praktikanten vände snabbt bort blicken från den unge sydamerikanen för hon ville inte se honom i ögonen.
    Han var sårad. Han var en veteran.
    Han hade nyligen kommit hem från kriget. I Afghanistan? Eller i Irak?
    Hon översköljdes av illamående och skuldkänslor. Skuldkänslor, som var så starka att det vände sig i magen på henne.
    Hon vände sig inte om för att se efter den unge mannen, som tydligen var jämnårig med henne, tillhörde hennes generation. Hon upplevde det raseri han kände, såg det i hans kropp med de muskulösa axlarna, i de kraftiga underarmarna och i de starka händerna som kramade de kryckor med vars hjälp han kunde röra sig med något slags stel snabbhet, mycket fortare äv vad man skulle kunnat vänta sig av en handikappad pojke.
    Det vill säga, en sårad veteran.

Bok: Den sista spiken av Stefan Ahnhem

Författare: Stefan Ahnhem
Titel: Den sista spiken
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 477
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fabian Risk 6
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 juli 2023




Första meningen: Erica Andersson hade aldrig varit särskilt glad för vatten.

Baksidetext
Han har utpressat. Han har misshandlat. Han har våldtagit. Han har gått över lik för att nå hela vägen till toppen. Han är på alla sätt en vidrig man. Han heter Kim Sleizner och han arbetar som polischef i Köpenhamn.

Dunja Hougaard har gått under jorden för att på eget bevåg inleda en utredning mot sin tidigare chef. I månader har hon och hennes team samlat information. När en högt uppsatt man inom den danska underrättelsetjänsten hittas död tillsammans med en okänd kvinna i en bil på sjöbotten utanför Köpenhamn börjar det äntligen bli dags för fällan att slå igen. Frågan är bara för vem.

Samtidigt på andra sidan sundet i Helsingborg får den svenske polisen Fabian Risk ett besked som förändrar allt.

Min kommentar
När jag är på semester på annan ort så vill jag gärna läsa en bok som utspelar sig där jag befinner mig och jag tyckte jag var riktigt smart när jag valde Den sista spiken när vi skulle spendera några dagar i Helsingborg. Det vet ju alla, som har läst böckerna i serien, att de utspelar sig där.

Besvikelsen och uppförsbacken för boken blev stor. För att vara den sista boken i serien om Fabian Risk så handlar den ytterst lite om honom. Han är inte mer än en bifigur i sin egen bok då minst 90% i stället handlar om de danska poliserna och den där tråden som jag egentligen inte alls har varit speciellt glad i. Jag tycker inte om när serier byter fokus mitt i och börjar handla om helt andra människor. De borde i stället få en egen serie då.

Hela den här Kim Sleizner-tråden blir så utstuderad och långsökt. Jag önskar att jag hade kunnat säga att den känns konstruerad också, men om det är något de senaste åren har lärt mig så är det att precis allt och vad som helst kan hända. Sleizner är i alla fall, förmodligen, den mest otäcka människa jag träffat på i litteraturen. Han är så sleezy att han nästan blir intetsägande. Framför allt så är han endimensionell. Han har absolut noll goda sidor.

Som vanligt(?) så är poliserna både naiva och lite korkade, medan bovarna är supersmarta övermänniskor. Dessutom så blir de som jagar monstren själva monster. Precis som det ju brukar vara, men det är lika tröttsamt som alltid. Det är en extremt utdragen historia med en del passager som känns som transportsträckor. Ibland blir det till och med lite segt, men oftast är det spännande och underhållande. Många gånger blir det dock på tok för mycket. Vilket ju var väntat, men ändå.

Vissa dödsfall är tråkigare än andra och det händer att jag blir lite sur på författaren. Jag uppskattar ändå att Ahnhem vågar ta död på vem som helst, det gör att man aldrig är riktigt säker. Det gillar jag ju. Blinkningen till boken En helt annan historia gillar jag också. Den har jag inte läst än, men det kommer jag nog att göra. Danskarna envisas med att bara prata danska med svenskar, men det är ett kul inslag och ger lokalfärg. Tack och lov så tycker jag att danska i skrift är förvånansvärt lätt att förstå.

Hela serien om Fabian Risk har varit osedvanligt rå och brutal. Den sista spiken är inget undantag. Detta är inget för den känslige. Tyvärr så tycker jag inte att denna är lika rafflande och nagelbitande som de tidigare och jag hade föredragit mer fokus på Fabian och hans historia. Boken avslutas med en epilog som knyter ihop alla trådar som eventuellt fortfarande var lösa. Jag är inte så glad i den här typen av "förklarande" slut, men det funkar ganska bra här. Om detta verkligen är sista boken, annars inte.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 1 409 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Den sista spiken: Tankar från en samlares hjärna, Nilmas Bokhylla och Kapprakt.