Tisdagstrion: Bär, frukt och grönsaker

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Bär, frukt och grönsaker

Jag var lite osäker på hur jag skulle välja här, men så hittade jag faktiskt tre omslag som passade.

1. Morgon i Jenin av Susan Abulhawa läste jag bara knappt två månader innan allt brakade löst i de trakterna. Igen. En bra och nyttig bok, där man kan lära sig massor om Israel vs Palestina. Här är det minsann ett olivträd på omslaget.

2. España por favor av Åsa Hellberg handlar om tre lite äldre kvinnor som sticker till Spanien. Jag gillar Åsa Hellbergs böcker, just för att hon ofta har kvinnor i min egen ålder som huvudpersoner. Jag tolkar trädet i övre högra hörnet som ett apelsinträd. Om ni inte går med på det så sitter det en apelsinskiva i drinken.

3. Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg handlar om Elin, som lever det perfekta livet i New York. Men det finns något i hennes barndom på Gotland som plötsligt gör sig påmint. Här är ju äpplet på omslaget väldigt tydligt.

Film: The six triple eight (2024)

Titel: The six triple eight
Originaltitel: The six triple eight
Genre: Drama
Regissör: Tyler Perry
Manus: Kevin Hymel, Tyler Perry
Skådespelare: Kerry Washington, Ebony Obsidian, Milauna Jackson, Shanice Shantay, Dean Norris
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 129 min
Serie: -
Såg den på Netflix 7 mars 2025





Handling
Under andra världskriget gick 855 kvinnor med i kampen för att lösa den treåriga eftersläpningen av obehandlad post. Inför diskriminering och ett land ödelagt av krig, lyckades de sortera mer än 17 miljoner brev.

Min kommentar
Egentligen så hade jag valt ut en annan film att se den här fredagen, men plötsligt så poppade The six triple eight upp. En film som jag la till på vår lista för någon vecka sedan och som tydligen var Oscarsnominerad nu i år. Visserligen bara för originalmusiken (och den vann inte heller), men ändå. Jag tyckte det lät som en historia värd att se.

En svart kvinna måste ha varit så långt ner på samhällsstegen som man kunde komma och det är svårt (omöjligt) att förstå hur det var. Mitt blodtryck steg vid ett par tillfällen, till rent farliga nivåer. Hur kan det egentligen vara möjligt att man (jag) aldrig har hört talas om detta tidigare? Det är ju en jättestor grej. Fick de verkligen inga brev?! Hur kan man inte veta att det är oerhört viktigt för moralen?

Min vana trogen så var jag ju tvungen att googla efter att jag hade sett filmen. Jag skulle så gärna vilja veta vilka delar som verkligen hänt och vilka som bara är där för den dramatiska effekten. Som det här med applåderna på skolan och järnvägsstationen. Gör amerikaner faktiskt så eller är det vad amerikaner tror att folk vill se? Själv blir jag bara extremt obekväm när fenomenet dyker upp.

Jag vill inte säga att filmen är för lång, det känns inte så, men den fokuserar på fel saker. Eller lägger för mycket kraft på fel saker. Det känns som att det viktigaste är att få fram budskapet och det görs på ett sådant sätt att karaktärerna mest känns som budbärare. Inte som människor. De vräker ur sig plattityder, floskler och självklarheter i parti och minut. Allt görs så extremt övertydligt. Något som inte alls hade behövts. Jag är säker på att verkligheten hade räckt, gott och väl.

Själva utförandet är förmodligen inte alls värd en fyra, men historien som The six triple eight berättar är det. Precis som skådespelarprestationerna. Det är dock, precis som vanligt, arkivbilderna som tar allra styggast. Det är då man verkligen förstår att detta faktiskt har hänt riktiga människor.


På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 65 940 betyg).
På IMDb hade den 6,7 i genomsnitt (beräknat på 25k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Mellan raderna

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Magnolian blommar för fullt, snart är det påsk och sedan är det inte långt till vår första semester. Även om det har varit en ganska tuff vecka på jobbet så har det mesta gått i dur.

Efter att ha genomlidit en sanslöst torr och tråkig bok, som jag blev klar med igår, så tyckte jag att jag behövde något upplyftande. När jag gick igenom vad jag hade av den sorten i mina egna hyllor så poppade namnet Johanna Schreiber upp. Jag köpte den boken efter ett mycket positivt inlägg hos Lotten och henne kan man ju lita på. Mellan raderna är första delen i serien Schantz förlag.

Min smakebit är från början av boken:

Tårarna som rinner ner för Emilys kinder har ingenting med kistan framme vid altaret att göra. Den enda relation hon har till Otto Schantz är det stora porträttet av honom hon ser varje dag när hon passerar in genom de tunga dubbeldörrarna i förlagshuset vid Mosebacke torg. Men precis där hans kista står placerad nu stod hon själv för drygt fem år sen. Det mörka håret hade fortfarande varit långt, och uppsatt i en så avancerad frisyr att hon och Petter hade fått kämpa i 20 minuter med att få loss alla hårnålar när de checkat in i sin bröllopssvit sent på natten. På ett av de många foton som ligger längst ner i en flyttkartong syns hennes ena hand vila på den putande magen med hon sträcker fram den andra mot Petter för att låta honom trä på trestensringen som varit hans mormors. De tre stenarna som, enligt prästen, kunde ses som en symbol för henne, Petter och det lilla barnet som växte i hennes mage. Barnet som var Theo, som för bara ett par dagar sen blåste ut de fem ljusen i sin födelsedagstårta, lyckligt ovetande om att hans föräldrar snart inte skulle bo tillsammans längre.

Bok: Operation Garbo 1 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 1
Genre: Thriller
Antal sidor: 371
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 1
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1988 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 mars 2025




Första meningen: - Satan, vindomslag!

Baksidetext
Året var 1992. Kriget kom inte som en blixt från en klar himmel. Medan Nils och Katarina seglade för lättjefulla högsommarbrisar tätnade krismolnen i Sovjetimperiet. I desperation iscensatte ledarna i Kreml Operation Garbo.

Ändå kom angreppet som en chock för Sverige. I det längsta vägrade svenskarna tro på varningarna. De gjorde alltför lite alltför sent.

Hur gick det? Stod politikerna pall? Vad hände när Gustaf Näsströms kustkorvett, Johan Schewenfeldts Viggendivision och Figge Strandlunds skyttebataljon mötte den väl förberedda fienden? Hur länge kunde Sverige hålla ut? Fick vi någon hjälp?

I Arvfurstens palats och Vita huset, i Kreml och i det svenska högkvarteret, i Visby stift och i Berlins spioncentraler, på Västergötlands flygbaser, Upplands slätter och Stockholms skärgård utspelas denna thriller. Harry Winter har varit med förr och vet vad han talar om.

Min kommentar
Förra året så hittade jag ju äntligen den gamla utmaningen Tre-på-tre och till min stora glädje så körs den även i år. Jag hade ju ännu en trilogi i åtanke, Operation Garbo av Harry Winter, som är pseudonym för ett kollektiv. För att göra det enklare så heter alla delar likadant, bara med tillägget vilken del det är. Så i mars plockade jag fram del ett.

De här böckerna är inte speciellt kända, men sambon hade med sig de två första delarna i boet (han är gammal officer, så det är inte alls konstigt) och ja, jag blev omåttligt nyfiken. 2014 hittade jag alla tre böckerna i nyutgåva, pocket, och då köpte jag allihop. Det blev dock en smärre chock när jag plockade fram första boken och upptäckte att texten var minimal. Jag har nog aldrig sett en så liten text i en bok. Någonsin. Trots läsglasögon så var det omöjligt att läsa, utan att drabbas av huvudvärk. Tack och lov så finns böckerna på Storytel så jag fick läsa på läsplatta i stället.

När jag börjar läsa så tänker jag att det kanske inte är lämpligt att läsa den här boken just nu. Eller så är det just nu man ska läsa den. Väldigt mycket av retoriken känns igen från kriget i Ukraina. Av någon anledning så verkar det alltid vara Sovjet (Ryssland) som är de kränkta. Dessvärre så blir det för många kängor mot svensk försvarspolitik, även om det nu ligger en hel del sanning i kritiken. Fortfarande. Då ska man tänka på att försvaret var ungefär tio gånger starkare i slutet av 80-talet än vad det är nu. Om det hade varit lite mer nyanserad kritik så skulle allt ha varit mer trovärdigt. Dock är vi fortfarande precis lika naiva.

Ett stort problem, för mig, med den här boken är att här finns över hundra namngivna karaktärer. Många av dem förekommer bara en enda gång och sedan aldrig mer. Dessutom så finns det ett helt koppel med icke namngivna karaktärer. Det är helt omöjligt att ha så många namn i huvudet. I alla fall utan att göra ett flödesschema. Flera av de namngivna heter dessutom samma, till exempel så figurerar (minst) fem olika Gustav/Gustaf. För mig som var med den här tiden så är det uppenbart vilka somliga av dessa karaktärer ska föreställa. Med den mängden karaktärer så blir det naturligtvis så att man inte lär känna någon av dem. Min känsla är att just det inte betyder så mycket för de personer som har skrivit boken. För dem finns det annat som är viktigare. Hur många trådar det finns är oklart. Jag försökte inte ens hålla ordning på dem. För att göra det ännu besvärligare så hoppas det friskt mellan dem.

Det märks att boken är skriven av män med militär bakgrund, väldigt tydligt. Man förutsätt, exempelvis, veta vilken nationalitet folk har bara genom vilket fordon de färdas i/med eller vilken modell de har på uniformen. Min invändning är, som vanligt, att man faktiskt inte behöver ta med allt man kan och vet. Det blir bara väldigt krångligt för oss som inte har den bakgrunden.

Samma sak som gör boken extremt jobbig att läsa är förstås även det som gör den mycket trovärdig. Många saker händer samtidigt. På många olika platser. Med hur mycket folk som helst inblandat. Problemet är att en vanlig läsare kanske hellre hade sett ett färre antal karaktärer och platser för att ha en chans att hänga med. Kanske är den skriven av militärer för militärer, men det blir ju inte en speciellt stor grupp läsare. Då borde man möjligtvis ha skrivit den mer för gemene man, vilket borde ha gett den ett större genomslag.

Operation Garbo är en ganska torr och detaljerad beskrivning av ett högst sannolikt scenario och är egentligen inte så mycket en skönlitterär bok som ren propaganda (ligger egentligen inte speciellt långt efter den gamla Sovjetpropagandan, fast tvärtom, kan man säga). Tyvärr är boken lika relevant nu som den var då, 1988. Det är svårt att sätta betyg på den, på grund av allt jag nämnt. Historien i sig får en fyra, men berättandet får bara en tvåa. Alltså blir det en trea.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 141 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del ett: Tradition och fason, Aftonbladet och Logement

Några eftersläntrare + 1

Inflödet av böcker i mars var väldigt stort. Mest beroende på att bokreainköpen blev förskjutna, men också att det ramlade in några överraskningar.

Det dröjde drygt två veckor innan jag besökte en fysisk bokhandel, efter att den stora bokreadagen hade infallit. Egentligen så hade jag inga inköpsplaner (den jag ville ha var slut), men då gick jag förbi Ristmärken av Johan Theorin. Sjätte delen i det som jag envisas med att fortsätta kalla Ölandskvartetten. Jag äger och har läst de tidigare fem så jag tyckte det kunde vara lämpligt att ha även denna.

Samma dag som jag hade varit och köpt ovanstående bok så ramlade det faktiskt inte ett bokpaket också. Det innehöll Skamgrepp av Eva Hildén. Detta är något slags debut, i alla fall är det första boken hon har skrivit för vuxna. Thriller är den "klassad" som. Den kan säkert vara spännande. Tack till Modernista!

Sedan åkte vi till Göteborg. Där hittade jag först något slag utförsäljning i typ en popup. Det var helt omöjligt för mig att låta bli att gå in där. Där fanns en hel del som lockade, men jag lyckades motstå de flesta. Dock tyckte jag att det kanske kunde vara lämpligt att köpa tionde och elfte delen i, numera bara, Anders Roslunds serie om Ewert Grens. Sovsågott och Litapåmig finns nu i en hylla nära mig, till det facila priset av 49 kronor styck. Kanske snart dags att ta med den här serien i min Finish That Series-utmaning.

Sist av affärerna den här dagen i Göteborg låg Akademibokhandeln och jag hade kollat upp att de var en av få som hade kvar Domarens lista av John Grisham, så den gick jag dit för att köpa. Men till min stor glädje så möttes jag av Mats Sundins biografi, Tur och retur, redan i ingången. Eftersom rean är inne på sluttampen så var det halva priset på reapriset. Det var ju liksom inget att snacka om.