Bok: Operation Garbo 2 av Harry Winter

Författare: Harry Winter
Titel: Operation Garbo 2
Genre: Thriller
Antal sidor: 271
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Operation Garbo 2
Förlag: Timbro förlag
Utgivningsår: (original) 1989 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2025




Första meningen: - Vindomslag!

Baksidetext
ÖB börjar få kontroll över det svenska försvaret och anfalla sovjetiska styrkor i Uppland, Södermanland och Östergötland. Men landets fiender finns inte bara där. Chefen för Sveriges incidentberedskap visade sig ha förbindelser med den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU. Visserligen fångades Nöjdh, men finns det fler agenter i högkvarteret?

Krisläget splittrar regeringen: Bör man verkligen offra tusentals svenska liv i kriget när det kanske går att förhandla sig till fred med Sovjet?

Min kommentar
Ibland, det händer inte speciellt ofta (numera), ångrar jag lite att jag köpt på mig typ en hel serie utan att ha läst en enda av böckerna som ingår. Nu har det (nästan) hänt. Eller, jag köpte ju dem för många år sedan, men nu läser jag dem. En hel trilogi av pseudonymen Harry Winter, där alla delar heter Operation Garbo. Detta är den andra delen.

För mig är det (över)tydligt att författarna verkligen vill skildra hur ett anfall på Sverige skulle kunna se ut. Allt och överallt. Samtidigt. Personligen så tycker jag att det är synd att den är skriven på det sättet, för det är inget för gemene man. Den är skriven av militärer och endast för militärer samt eventuellt andra stridspittar. Det är uppenbart.

Man förutsätts komma ihåg och hålla reda på ett tjugotal (möjligtvis fler) olika trådar. Vem som är var och gör vad. Det blir inte heller lättare av att flera (många) karaktärer heter samma sak. Allt är en enda uppräkning av olika strider och det rapas vilt upp olika vapen och liknande. Ofta vet jag inte ens om det är ett fartyg eller ett flygplan. Eller kanske något man skjuter med.

Här finns inte en enda intressant karaktär, allihop är bara pjäser som placeras på olika ställen. Jag bryr mig inte ett dugg om hur det ska gå för dem. Dessutom så verkar gubbarna som skrivit böckerna ha en dragning mot det gubbsjuka. Eller så har de bara en märklig bild av kvinnor. Antingen sitter de och gråter eller så är de supersnygga och sexiga. Jag skulle nog våga påstå att de alltid bedöms efter sitt utseende och inte sin kompetens. Det finns, knappt, en enda vettig politiker här och allra värst är det på vänstersidan. Allt detta är väl visserligen nära verkligheten, men riktigt så korkade och naiva som de framställs här tycker jag dock inte att de är.

Just hur politikerna skildras är ändå ganska trovärdigt. I stället för att samarbeta om viktiga saker så bråkar de om detaljer. Och sin grundläggande politik. Precis så där gör de ju i verkligheten också, även om vi nu faktiskt såg att en riktig kris fick dem att hålla ihop bättre. För mig blir det bara för mycket av spy-sin-galla-över-alla-som-inte-tycker-rätt-alltså-som-författarna.

Operation Garbo är egentligen viktiga böcker att läsa, nu mer än någonsin. Tyvärr så är det nog inte många som orkar ta sig igenom dem. Hur ofta har vi inte hört politikerna säga "Vi är väl förberedda." För att bara ett litet tag senare på ett brutalt sätt tas ur den villfarelsen. Dessvärre så drunknar det viktiga budskapet i de här böckerna i propagandan.

På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 102 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Operation Garbo del två: Breakfast Book Club, Bokstapeln och DAST Magazine

Bohemian Rhapsody Book Tag

En löjligt passande tag för mig. Bohemian rhapsody är världens bästa låt enligt mig. Hittade den hos Zezee With Books.

“Mama, just killed a man” — A fictional character’s death that really upset you?
Otroligt lätt fråga att svara på; Fran i Blå gryning av Ann Cleeves. Så onödigt att ta död på henne. Det var egentligen meningen att serien skulle avslutas med den här boken, men det var inte bara jag som blev upprörd av dödsfallet, så författaren bestämde sig för att fortsätta skriva.

“Carry on, carry on” — Pick a book that was hard to keep reading but was worth it in the end.
Det här var svårare, men jag väljer En mors bekännelse av Kelly Rimmer. Den var inte jobbig att läsa för att den var tråkig, utan för att den var mentalt påfrestande. Jag fick lägga undan den ett par gånger helt enkelt för att jag blev för upprörd för att fortsätta.

“Sends shivers down my spine” — Pick a book with a beautiful spine/cover.
Suck. Jag bryr mig inte så mycket om omslagen så det här är alltid en riktigt jobbig fråga. Vid andra tillfällen så har jag svarat Middagsmörker av Charlotte Cederlund. Så det gör jag nu också.

“Goodbye everybody, I’ve got to go” — A book that you couldn’t finish.
Nej, jag DNF:ar inga böcker. Ibland funderar jag på att göra det, men jag fortsätter ändå. Den senaste av det slaget är Operation Garbo av Harry Winter. Både första och andra delen. Förmodligen kommer tredje boken få mig att känna likadant.

“Thunderbolt and lightning, very, very frightening” — Which book did you find very, very frightening?
Nu är ju skräck en av mina favoritgenrer och det krävs en hel del för att jag ska tycka att det är läskigt/skrämmande. En bok som lyckades med det är Inga kelgrisar, inga styvbarn av Cia Sigesgård. Den fick mig till och med att må illa ibland.

“Bismillah, no! We will not let you go” — Which book/series do you wish there had been more of?
Jag trodde först att jag inte kunde komma på någon, men så slog det mig att det faktiskt finns en serie som avslutades oväntat och abrupt: Nordmark av Thomas Engström och Margit Richert. Det skulle egentligen ha blivit en trilogi, men så gick paret och skilde sig så det blev bara två delar. Vilket lämnar läsaren hängandes i luften, med massor av frågor obesvarade.

“Mamma mia, mamma mia” — Which book/series should be made into a musical?
Förmodligen finns det några, som jag inte kan komma på. En kom jag på i alla fall och det är Mitt hjärta går på av Christoffer Holst. I den finns en hel del musikreferenser, till och med titeln är en.

The head banging bit — Which book made you face-palm?
Det händer nog inte så ofta, eller så glömmer jag helt enkelt bort det. En bok kommer jag på, Ankharen av Ståle Brandt, som var så illa skriven att det faktiskt blev pinsamt.

“Oh baby, can’t do this to me, baby” — Pick a moment from a book where you felt like the author was being mean to you?
Detaljer, detaljer, detaljer. Jag minns inte sådant här. Om jag nu ska välja något så väljer jag Vinnarna av Fredrik Backman. Hela boken. Inte elakt för att han valde att låta fel saker hända, men att det han valde att hända gjorde så ont.

“Nothing really matters to me” — Which character(s) did you not care about?
En bok som jag verkligen såg fram emot att läsa, eftersom jag hört så mycket om den (och för att jag ju faktiskt tillhör den generationen) är Generation X av Douglas Coupland. Min besvikelse var enorm när jag läste den. Jag brydde mig inte ett dugg om någon av karaktärerna.

Hett i hyllan #508

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Så var det dags för den sjunde, och sista, boken från bokrean 2023.

Skuggläge av Kristina Ohlsson är tredje delen i Strindbergserien och var ett måste att köpa nä rjag hittade den på rea.

Kristina Ohlsson är en favoritförfattare och jag har läst ganska många av hennes böcker. Dock ännu inte någon del i den här serien. Båda de tidigare delarna plus den efter står och väntar i hyllan. För bara runt en vecka sedan släpptes den femte delen också. Så klart kommer även den att inhandlas. Jag vill ju allra helst läsa första boken på plats i Bohuslän, men det får jag kanske ge upp. Det funkar ju faktiskt med en senare del. Jag vill ju hemskt gärna börja läsa serien.

Så här står det på baksidan:

Sommaren står i blom, havet glittrar och August har dragit i gång en stor bakningstävling på Hovenäset. Men så rullar plötsligt dimman in, och samtidigt skakas idyllen av att en man hittas hängd i ett hopptorn vid badplatsen. Dödsfallet väcker snabbt misstankar hos kriminalinspektören Maria Martinsson och hennes kollegor inom polisen. Vem är mannen och vad har fört honom till Hovenäset?

Utredningen leder dem bakåt i tiden till den förfärliga sommaren 1989 då Lydia Broman hittades mördad och styckad i sitt hem på Hovenäset.

Dömdes verkligen rätt gärningsman den gången? Och hur långt är de som vill att det förflutnas hemligheter ska få vara i fred beredda att gå?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Isola av Åsa Avdic

Författare: Åsa Avdic
Titel: Isola
Genre: Thriller
Antal sidor: 317
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -n
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 april 2025




Första meningen: De var två som skulle sköta det hela.

Baksidetext
Året är 2037 och Sverige har i ett par generationer ingått i Vänskapsunionen efter att murkuppen 1989 avvärjts.

Anna Francis anses vara en mycket duglig byråkrat och handläggare. Hon har också gjort sig skyldig till ett fruktansvärt misstag som hade kunnat kosta henne hennes karriär. Så när Ordföranden kallar blir hon överraskad.

Hon får ett erbjudande man inte kan tacka nej till, att trygga sitt liv efter några krävande dygn som observatör på en kursgård på en ö i skärgården. En person ska uttas till tjänstgöring i ett hemligstämplat projekt, och Anna Francis ska utvärdera hur en grupp människor beter sig när de utsätts för en oväntad stress. Men något går snett redan från början, och det som börjar som ett sociologiskt och psykologiskt test blir en livshotande situation både för henne och de personer som ska testas.

Min kommentar
Dystopier är ju något som jag går igång på och har nog alltid gjort. När jag fick ögonen på Isola inför släppet 2016 så blev jag så klart nyfiken. Det skrevs inte många svenska dystopier då (inte nu heller, om du frågar mig). På Bokmässan det året så inhandlades den, sedan gick den det dystra öde till mötes, som drabbar så många av mina böcker. Den blev stående. Tills nu.

I den här boken utspelar sig ett scenario för om Berlinmuren inte hade fallit och om Sverige i stället hade införlivats i Sovjet. Man skulle kunna kalla den för dystopideckare, för den är en mix av Christies Och så var de bara en och Orwells 1984. En blandning som har potentialen att bli riktigt bra, men som inte når ända fram till mål. Det finns en politisk underton genom hela boken, men inte någon egentlig politik. Vilket för mig är en bra grej.

Historien är intressant, men utförandet passar inte mig riktigt bra. Främst beror det på detaljnivån. Här finns detaljerade beskrivningar av hur man, exempelvis kliver in i en bil. Från att bilen saktar in till man öppnar dörren och till slut sätter sig. Och allt däremellan. Helt onödig information och det blir lite tjatigt. Egentligen så är detta en poänglös historia, man kommer inte fram till något, men jag är nog positiv till det också.

Karaktärerna är inte många (inte heller är de speciellt sympatiska) och det är bara de som befinner sig på ön som har namn. Jag tycker det var ett bra val att låta flera karaktärer vara namnlösa. Det förstärker känslan av att människor inte har något större värde under det här styret. De är bara umbärliga utförare. Jag saknar bakgrund till både karaktärer och händelser. En del saker jag behöver veta framkommer senare, men långt ifrån allt. Anna är väl den egentliga huvudpersonen och hon är den enda som har något som ens påminner om bakgrund. De andra känns som själlösa spelpjäser. Vilket väl i och för sig är precis vad de är.

Det är en väldigt obehaglig stämning i boken. Alla har en egen agenda. Alla spionerar på alla. Man kan inte lita på någon. Som läsare vet man inte ett dugg (nåja, vi känner ju till något om en av de andra karaktärerna, men det är allt) mer än huvudpersonen. Det är ett grepp som jag gillar. Dock hjälper det inte för det är inte särskilt svårt att gissa vad som pågår.

Isola känns i stort sett som ett avsnitt av TV-serien Deutschland 83, som att Sverige har blivit DDR. Redan 2017 sas det att Åsa Avdic skrev på en uppföljare, men jag kan inte se att någon sådan har kommit. Med tanke på slutet på den här boken så kunde det nog vara intressant att få följa vad som händer sedan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,25 i genomsnitt (beräknat på 2 627 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Isola: Breakfast Book Club, Bokstapeln och DAST Magazine

Tisdagstrion: Norrland från Lappland till Gästrikland

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Norrland från Lappland till Gästrikland

Jag bestämde mig för att bara välja riktigt bra böcker och bara från väldigt mycket norrut. Det blev ändå för många möjliga alternativ, men det blev de här tre till slut.

1. Den första frosten av Anna Kuru är första delen i en mycket, mycket bra trilogi. Den handlar om Ailis, som försöker fly från plågsamma minnen och tar sin tillflykt till en ensligt belägen stuga. Allt hon vill är att få vara ensam. Det blir inte som hon har tänkt sig.

2. Middagsmörker av Charlotte Cederlund är också första delen i en trilogi och handlar om Áili, som måste flytta från Skåne till morfar i en sameby. Det är väl egentligen ungdomsböcker, men det funkar precis lika bra för vuxna.

3. En sannolik historia av Karin Alvtegen handlar om Helena, som uppfyller en dröm när hon och hennes man köper en gård för att driva hotell. Och om Anders, som kraschar med bilen och efter han har lämnat sjukhuset så tar han in på det lilla hotellet.