Författare: Joanna Harris
Titel: Choklad
Genre: Drama
Antal sidor: 349
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Chocolat
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Choklad 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 1999 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 1 september 2025
Första meningen: Vi kom med karnevalsvinden.
Baksidetext
När Vianne Rocher och hennes dotter Anouk kommer till den lilla sömniga sydfranska byn blir livet aldrig sig likt för invånarna. Vianne förvandlar det nedgångna bageriet till den läckraste chokladbutik man kan tänka sig, fylld av utsökta godsaker.
Viannes underbara choklad ger byborna livsglädjen tillbaka, något som inte ses med blida ögon av prästen Reynaud. Han härskar över sin församling med järnhand och har kämpat mot frestelser och sinnliga begär i hela sitt liv. Vianne blir symbolen för allt han räds och föraktar och han bestämmer sig för att få bort henne från byn.
Min kommentar
För ungefär femton år sedan såg jag filmen
Chocolat, som jag verkligen tyckte om. Just då hade jag ingen aning om att den byggde på en bok, vilket jag ju fick veta efteråt. På bokrean 2014 hittade jag boken
Choklad och jag är helt säker på att jag köpte den i fast förvissning om att jag skulle läsa den nästan direkt. Så blev det ju inte riktigt, men nu är den i alla fall äntligen läst.
När jag började läsa så kunde jag inte låta bli att undra när i hela friden detta utspelar sig. Prästens och de andra bybornas beteende gjorde att jag tänkte att detta måste vara väldigt längesedan. En bit in så var det något, som jag inte längre minns vad det var, som avslöjade att detta sker i relativ nutid. Kanske 90-tal. Det är fullständigt obegripligt, för att inte tala om orimligt, men kanske är det så i små franska byar. I så fall är jag glad att jag inte bor där.
Historien är otroligt omständligt berättad. Den är väldigt ordrik och ganska många ord behövs egentligen inte. Många av dem är liksom samma sak som stod bara ett litet tag tidigare. Framför allt så är det löjligt mycket utsmyckningar och det är inte något som jag brukar uppskatta. Det funkade dock ändå hyfsat bra.
Värre är då att det blir för simpelt när de goda (de "fria" andarna) bara är goda och de onda (kyrkan och allt som hör därtill) bara är onda. Jag vet inte om det är författarens åsikter som lyser igenom (ropas i megafon), men det blir så tydligt att det nästan blir plumpt. Och i allra högsta grad irriterande. Det blir mer som en saga, där det viktiga blir budskapet, (sens)moralen, och berättelsen kommer i andra hand.
De två huvudpersonerna, Vianne och prästen, gillar jag inte alls. De är precis lika osympatiska och respektlösa båda två. Bara på helt motsatta sidor. Desto mer tyckte jag om Armande, Joséphine och Guillaume. De är mer i min smak vad gäller personliga egenskaper.
En hel del saker hintades det bara om, men det mesta fick man nog ganska klart för sig. Till slut. Normalt sett stör det inte mig när man berättar så här. Bara om man fortsätter att antyda, många, många gånger, innan man får veta. Precis som det görs i den här boken. Choklad och bakverk finns det i överflöd här och om du har svårt att motstå choklad så kanske du ska hoppa över denna. Turligt nog, för mig, så var det bara mörk choklad. Det tycker inte jag om.
Choklad är ett av de där sällsynta fallen när filmen är bättre än boken. Mycket bättre. Åtminstone som jag minns det. Jag måste kanske se om den nu, när jag har något att jämföra med. Och så en sak till: Ge för allt i världen inte hunden choklad 😲
Den här boken har varit med i
En smakebit på søndag.
På
Goodreads hade den 3,96 i genomsnitt (beräknat på 130 097 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
| Tråkig | | Spännande | | Förutsägbar |
| Bladvändare | | Klurig | | Läskig |
| Långsam | | Tempofylld | | Obehaglig |
| Detaljrik | | Fåordig | | Nagelbitare |
| Mysig | | Rå | | Sorglig |
| Måbrabok | | Tankeväckande | | Rolig |
| Rörig | | Genomtänkt | | Mörk |
| Lättsam | | Mystisk | | Berörande |
Andra som bloggat om
Choklad: Jag kan inte hitta någon.
Det går snabbt. Ibland kan kriminalinspektör Charlotta Lugn själv häpna över hur välsmort maskineriet inom polismyndigheten är när det verkligen gäller. När pusselbitarna börjar falla på plats. Som att bilden tar form och helt plötsligt är alla där och drar sitt strå till stacken. En bit här, en hel grupp som formar en del av bilden där. Så känns det nu. Alla gör rätt just nu.
