Min litterära resa i februari 2012

Rent geografiskt så var februari en riktig besvikelse, eller egentligen inte. I alla fall blev det en klurig månad att göra en karta över...

Jag började i ett fantasiland, i ett område som heter Bygden och Södra utmarken som får representeras av Älvdalen (författarens födelseplats) och så vitt jag vet kan det faktiskt vara rätt område. Här var det riktigt kallt, både ute och inne. Resan gick sedan vidare till en påhittad förort i Stockholm, som får representeras av Täby (författarens födelseplats) och här var det, om möjligt, ännu kallare. Bildligt talat.

Därefter dök jag upp i Marstal, Danmark, men det var bara min hemmahamn och därifrån reste jag i stort sett jorden runt. Här fick jag känna på hur det var att vara sjöman från mitten av 1800-talet och hundra år framåt.

Sedan var det dags för Stockholm igen, det hela började i Tumba, där nästan en hel familj blev mördad, sedan blev en pojke kidnappad och vi gjorde en avstickare till Norrland. Efter den upplevelsen tyckte jag det var dags att sticka över till New York och slåss lite mot maffian. Klyschorna haglade och ett tag befann jag mig till och med i en hajtank.

Därefter var det dags att jaga fler förbrytare, återigen i Stockholm. Den här gången var det rikspervon Christopher Silfverbielke jag hade att göra med. Inget jag rekommenderar för pryda och äckelmagade.

Månaden avslutades i den fiktiva byn Skardala, som jag helt fräckt placerar i Varnhem, författarens födelsestad. Här träffade jag på medier och det var inte i form av tidningar och TV, utan den mer paranormala sorten. Inte heller någon direkt angenäm upplevelse, men onekligen otäck och spännande.


Visa Februari 2012 på en större karta

Läsmaraton under mars månad

Annika har kommit med en rejäl utmaning, ett läsmaraton. Från och med igår, faktiskt, så läser vi så mycket vi bara kan i fyra veckor framåt.

Låter som en kul idé, så jag hoppar ju på. Förmodligen kan jag inte läsa mer än jag redan brukar göra, men en officiell utmaning är alltid spännande.

Det här är de böcker jag hoppas beta av under dessa fyra veckor:
1. Mannen i sjön av Arnaldur Indriðason
2. Vecka 36 av Sofie Sarenbrant
3. Hjälten av Dean Koontz
4. Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård
5. De största vatten av Arne Dahl
6. Lyckohjulet av Ramona Fransson

Mer än så vågar jag inte tro att jag hinner. Nu kör vi så det ryker! Läs mer om läsmaraton hos Annika.

Bokhyllerunda: B

Dags för titlar på B och sådana fanns det 54 stycken av. Här är fem av dem. Och ja, jag vet att det bara är fyra böcker på bilden.

Brott och straff (Fjodor Dostojevskij) - Mitt första möte med Dostojevskij blev inte helt angenämt. Tvingade mig igenom den här i gymnasiet och hade en knapp vecka på mig att läsa den och skriva en recension. Men på något sätt har den ätit sig in i min hjärna och fastnat där. Omläsning får det nog bli så småningom.

Benrangel (Stephen King) - Min målsättning är att ha med en King-bok på varje bokstav. Jag har inte kollat än om det kommer att fungera... Den här är den bästa jag har på B.

Bekännelsen (John Grisham) - Fruktansvärd bok och jag läste den med ständigt förhöjt blodtryck. Så här kan det väl ändå inte fungera?

Bilbo (J R R Tolkien) - Sagan om ringen i all ära, men det här är min favoritbok av Tolkien. Underbar saga.

Bastarden från Istanbul (Elif Shafak) - Inte med på fotot eftersom den just nu bor (tillfälligt) hos min syster. Det är alltid intressant att läsa om olika kulturer och denna var speciell på mer än ett sätt. Och maten. Maten...

"Grannen" av Dan Buthler & Dag Öhrlund

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 477
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Jacob Colt 3
Förlag: Voltaire Publishing
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2010
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 24 februari 2012

Första meningen: Första april.
Sista meningen: "Me, I've been living here all my life..."

Baksidetext
Stureplansprofilen Hans Ecker, dömd till över 10 års fängelse, sitter i en fångtransport på väg att flyttas från Kumla till en annan anstalt. Man kan föreställa sig Eckers glädje när han, helt oväntat, blir fritagen. Men snart blir han rädd, riktigt rädd. För den som kallblodigt sköt fångvaktarna var psykopaten Christopher Silfverbielke kompanjonen som Ecker trodde sig ha haft ihjäl för ett drygt år sedan.

Det började så bra. Det kriminella radarparet Hans Ecker och Christopher Silfverbielke gjorde storverk tillsammans och flydde utomlands. Hårt arbete, tufft liv, riktigt mycket pengar och brudar. Ecker gjorde sitt livs största misstag när han bara trodde att Silfverbielke verkligen dog, där nere i Medelhavet, i stället för att vara säker på sin sak. Han och hans gravida flickvän Veronica tog sig hem till Sverige, men blev gripna direkt på flygplatsen och Ecker hamnade snart i fängelse.

Nu har Silfverbielke fritagit Ecker, men vilka planer har psykopaten egentligen för honom, hans flickvän Veronica och deras son? Det enda som är säkert är att Silfverbielke saknar alla spärrar. Och att han kommit tillbaka till Sverige för att ta en fruktansvärd hämnd på dem han anser skadat honom. Han köper ett hus och från den dagen blir inte heller livet i det tidigare så lugna villaområdet, sig likt.

Kommissarie Jacob Colt och hans nya kollega, IT-experten Linda Schecker, tror först att Silverbielke är död och begraven, men snart är jakten åter i full gång. Farligare och obehagligare än någonsin.

Min kommentar
På något sätt måste utgivningen av den här boken och Förlåt min vrede ha kastats om, för Grannen ska definitivt läsas före Förlåt min vrede. Inte ens på författarduons hemsida kan man hitta någon uppgift om detta, vilket jag tycker är lite underligt. I alla nätbokhandlar står också Grannen angiven som del fyra, men det är alltså fel. Nu gick det bra ändå, för det var inga direkta spoilers i någondera riktning.

Jag är inte direkt pryd, i alla fall inte mer än någon annan, eller lättäcklad, men jag måste säga att den här boken var över gränsen. Med råge. Om jag ville ha en porrbok eller en "lättsam" beskrivning av sado-masochistiska ritualer, så hade jag läst en sådan bok. Nu ville jag ha en deckare, men det var inte riktigt vad jag fick. Man tycker att jag kanske borde ha varit förberedd, eftersom jag ju faktiskt läst En nästan vanlig man, men Grannen kändes mest som en krystad ursäkt att få ge sig hän åt alla slags våldsyttringar i samband med sex. Ja, och annars också för den delen.

Karaktärerna är så platta och intetsägande att det nästan gör ont. Speciellt kvinnorna. De är antingen riktiga våp eller hämndlystna "bitches". Och hur ser egentligen en man ut som ingen kvinna kan motstå?

Det var spännande, bitvis, och jag ville ju så gärna veta hur det skulle gå med det där svinet Silfverbielke, men det här är långt ifrån den sträckläsning som En nästan vanlig man tvingade mig till och det borde också ha varit både första och sista boken om Silfverbielke. I stället kan man, till min stora förvåning, tolka slutet som att det kommer ännu en bok om den här psykopaten.

Boktipset estimerade betyg var 4.5, jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Grannen: Ljudboksbloggen och Gun Ek.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

I min brevlåda...

i måndags, så kom det en bok. Det var inget mindre än ett recensionsexemplar av De två odjuren av Elin Holmerin. Kanske inte min typiska genre, fantasy, men Elin beskrev boken så här: Det är en historisk roman med fantasyinslag. Boken är skriven för vuxna. Och då lät det ju genast mycket mer intressant.

Jag har faktiskt redan börjat läsa den och kommit ungefär en tredjedel in. Något som gör den lite jobbig att läsa är att det finns en del som en korrekturläsare borde ha sett, men det verkar lovande än så länge.

Tack Undrentide och Elin!