Läsplanering december 2012

Vi får se hur mycket det blir läst i december, det kommer ju en riktigt lång jul och en nästan lika lång nyårshelg också, men det är inte säkert att de dagarna spenderas med näsan i en bok. Min förhoppning är i alla fall att jag ska hinna med dessa.

• Bläckhjärta av Cornelia Funke. Första delen i en trilogi. Dessa kategoriseras som barnböcker av bibliotek och bokhandlar och det gör mig lite ledsen. Tänk så många vuxna som missar detta. Ingår i Västmanländskans böcker om böcker-utmaning. Redan utläst.

• I midnattens stillhet av Denise Mina. Japp, en Denise Mina till. Detta är första delen om Alex Morrow, en kvinnlig polis i Glasgow. Hyllvärmare.

• Borta bäst av Sara Kadefors. Jag vet egentligen inte alls vad det här är för typ av bok och egentligen är jag nog inte säker på hur den har hamnat här hos mig. Datum för inflyttning är julafton, men jag har inget minne av att jag önskat mig den. Hyllvärmare.

• Kinesen av Henning Mankell. Mankell har jag läst förut, en bok om Wallander för riktigt många år sedan och jag gillade den inte speciellt mycket. Nu provar vi den här i stället. Hyllvärmare.

• I fyra par skor av Detta Prada. Ett recensionsexemplar jag fått av Mimer Förlag. Den låter väldigt intressant.

Topp Tio för mig nya författare lästa under 2012

Veckans Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday) är lite krånglig. Vilka är de tio bästa, nya författarna jag läst under året? 33 nya författare har det blivit och året är inte slut än. Många av dem har inte varit speciellt bra, vissa har varit fantastiska och de tio som lyst klarast blir dessa. Och naturligtvis är de utan inbördes ordning.

1. Stephen Booth har skrivit en serie på, än så länge, tolv böcker om de brittiska kriminalarna Ben Cooper och Diane Fry. Nu har jag äntligen läst den första och den var faktiskt alldeles lysande.

2. Thomas H Cook är en författare jag bestämde mig för att läsa mer av efter att jag läst hans Det som göms under sten. Den var krypande otäck och jag är egentligen inte alls säker på vad som hände, varför och vem som gjorde det.

3. Lars Kepler får vara med här också, bara för att Hypnotisören var så spännande att jag knappt kunde lägga ifrån mig den. Kvalitativt var det kanske inte det bästa jag läst.

4. John Ajvide Lindqvist skriver ju skräck så det är lite konstigt att jag inte läst honom tidigare, men hans Låt den rätte komma in handlar ju om vampyrer. Och det är ju inte min grej. Men jösses, vad bra den var.

5. Ann Rosmans böcker har stått olästa länge i min hylla, men nu har jag äntligen läst första delen om Karin Adler och att jag gillade den berodde inte bara på den bohuslänska skärgården.

6. Tom Rob Smiths bok Barn 44 tog mig helt och hållet med storm. Årets enda fullpoängare. Hittills.

7. Jonas Gardell är en person som jag oftast tycker om. Som författare var han oprövad. Tyvärr. För En komikers uppväxt var riktigt bra och det blir definitivt fler Gardell för mig.

8. Amanda Hellberg hann jag faktiskt med två böcker av i år (förmodligen blir den tredje läst i januari) och det här är klassisk skräck. Jag älskar det.

9. Justin Cronins tegelsten Flickan från ingenstans är första delen i en planerad trilogi. Gissa om jag kommer att läsa de andra två.

10. Författarduon Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren har skrivit två helt fantastiska böcker, den tredje i Engelsfors-trilogin kommer nästa år. Om jag någonsin tappar läslusten så tror jag att de här böckerna är botemedlet.

Tematrio - Nobelpriset

Veckans Tematrio från Lyran handlar naturligtvis om Nobelpristagare, det måste det ju göra en dag som den här. Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!

Mina tre är av den lite äldre modellen, eftersom jag inte är så förtjust i typen av författare och böcker som premierats de senaste åren.

1. Albert Camus (1957). Jag var helt betagen i hans Pesten, trots att jag läste den som ett skolprojekt. Främlingen är inte heller dum.

2. John Steinbeck (1962). Jag säger bara Öster om Eden, Möss och människor, Pärlan... En stor författare.

3. William Golding (1983). Flugornas herre, kan det bli otäckare? Tyvärr det enda jag läst av honom, kanske borde man leta upp något mer.

En smakebit på søndag: Bläckhjärta

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från verkligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag är med i en utmaning att läsa böcker om böcker och just nu läser jag Bläckhjärta av Cornelia Funke, en bok som på alla sätt handlar om böcker. Den är nog närmast fantasy-genren och är dessutom klassad som barnbok, något som jag tycker är väldigt synd. Det funkar precis lika bra att läsa den som vuxen. Huvudpersonen är Meggie, som är tolv år och hon älskar böcker, precis som sin far.

Boken är snart utläst och eftersom jag inte vill avslöja för mycket så har jag tagit smakebiten alldeles i början, från första sidan.

Den där natten - då så mycket började och så mycket förändrades för alltid - låg en av Meggies älsklingsböcker under hennes kudde och då hon inte kunde sova för regnet, satte hon sig upp, gnuggade tröttheten ur ögonen, och drog fram boken under kudden. Bladen prasslade löftesrikt när hon öppnade den. Meggie tyckte att den där första viskningen från varje bok lät annorlunda varje gång, även om hon redan visste vad den skulle berätta eller inte berätta för henne.

"Sista andetaget" av Denise Mina

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 355
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The last breath
Översättare: Boel Unnerstad
Serie: Paddy Meehan 3
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (första) 2007 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 november 2012





Första meningen: Terry Patterson hade aldrig varit så rädd som nu.

Baksidetext
Glasgow 1990. För Paddy Meehan är mord inget ovanligt - som reporter i Glasgow har hon mer eller mindre varit bosatt på brottsplatser - men hon är helt oförberedd när polisen knackar på hennes dörr med ett besked som sätter tillvaron i gungning.

Hennes före detta pojkvän och kollega har hittats naken, försedd med huva och skjuten genom huvudet. Allt tyder på att det är en kallblodig avrättning. Trots att de inte har sett varandra på ett halvår har han uppgivit Paddy som närmast anhörig. Det visar sig dessutom att han har testamenterat allt han äger till henne: ett stort gammalt hus och några resväskor fyllda med anteckningar.

När Paddy börjar granska omständigheterna kring mordet dyker överraskande uppgifter upp. Snart inträffar något som får Paddy att inse vilken risk hon tar genom att envist följa ett särskilt oroande spår. Inte bara hon själv svävar i stor fara, utan även den person hon älskar allra mest.

Min kommentar
Det här är den tredje boken jag läser av Denise Mina och jag gillar inte den heller. Det finns massor av anledningar, men den främsta är nog att jag faktiskt inte gillar Paddy.

Paddys stora problem här livet, som jag ser det, är att hon tror att hon är universums medelpunkt, alla tittar på henne och alla pratar om henne. Specifikt pratar de om och tittar på henne för att hon är så tjock. Det är ju möjligt att det är så i Skottland, men jag tycker att Paddy bryr sig på tok för mycket om vad andra möjligtvis kan tycka och tänka. Egentligen är det märkligt att någon som alltid gått sin egen väg lägger så mycket energi på det.

De två tidigare böckerna har jag läst med lite behållning, men denna är faktiskt obegriplig. Visst kan jag förstå kalabaliken till viss del, men därifrån till att Paddy och hennes familj betraktas som livsfarliga fiender är steget milslångt. Vilka kopplingar gjordes där, som jag helt missade? Det känns lite som att Denise Mina skrivit den här boken exklusivt för skottar, eller möjligtvis irländare, för här är det interna affärer till förbannelse och det refereras till händelser och personer som det verkar att man borde känna till. Och alla dessa tidningar som heter nästan samma och som dessutom har olika "vardagsnamn", jag kunde helt enkelt inte bringa reda i det.

Men vad som störde mig allra, allra mest, var det helt onödiga användandet av kolon. Efter bara fem sidor så hade jag stött på inte mindre än fem kolon (och ett semikolon) och det bara fortsatte. Kolon är inte som punkt eller komma, det är inte speciellt ofta man behöver det och personligen tycker jag att man då inte ska använda det.

Nu har jag inga fler böcker om Paddy Meehan stående i alla fall, men det finns fortfarande ett antal av Denise Mina olästa i hyllan. Jag hoppas de är bättre.

Boktipsets estimerade betyg var 4.1. Jag ger den 3.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sista andetaget: Pocketblogg, It's read och Boksnoken.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.