Förra veckan kom det massor av nytt. En bra vecka alltså.
Först dök efterlängtade Ove upp. En film jag varit lite orolig för att se. Nu har jag sett den och oron var fullständigt obefogad.
Inlägg om filmen En man som heter Ove kommer på måndag.
För ett tag sedan vann jag en bok hos Lotten och även den hittade hem till mig förra veckan.
Springpojken av Gabriella Ullberg Westin är andra delen i serien Morden i Hudiksvall. Första delen hade jag inte, men tack vare ett bokbyte med @hannmat så fixade det sig.
Om någon har missat det så har cdon outlet på böcker just nu. Jag har stått emot länge, men så fick jag extra rabatt eftersom jag har cdon+. Då var det kört. Följande sju böcker var vad som blev kvar i varukorgen efter en kraftig rensning.
Den stumma flickan och De underkända, båda av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt, gick bara inte att låta bli. Trots att jag fortfarande inte har läst någon bok i serien. De var ju nästan gratis.
Svart gryning av Cilla & Rolf Börjlind är tredje delen i serien om Rönning & Stilton. Vilket får mig att inse att jag faktiskt inte har skaffat andra delen. Än mindre läst den första. En sån som du av Gillian Flynn har jag ju varit sugen på ända sedan den kom ut, men jag har tyckt att den varit för dyr i förhållande till hur många sidor den är (runt 60 stycken). Nu var det mer ett rimligt pris.
Adam Sarafis är en pseudonym för Linda Olsson och Tom Sainsbury, Ingenting är glömt utspelar sig i Nya Zeeland och är tydligen första delen i en serie, Matakana. Erin Kelly är en författare jag varit nyfiken på ett bra tag nu och då fick Grenar av gift flytta hem till mig (kolla blurben!).
Åsa Larsson är en av mina favoritförfattare och eftersom hon skriver långsammare än vad jag läser så tyckte jag det var dags att prova på hennes barnböcker som hon skriver tillsammans med Ingela Korsell och Henrik Jonsson som illustrerar. Nidstången är första delen i PAX-serien.
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
fredag 20 maj 2016
Bokbloggsjerka 20 – 23 maj
Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.Även denna vecka kommer frågan från Siri: Pest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna?
Ja, det kan man ju kalla pest eller kolera. Jag hoppas att jag aldrig ställs inför det valet, men om jag gjorde det så skulle jag förmodligen välja att läsa en bok per år. Jag måste ha avslut.
Etiketter:
Bokbloggsjerka
torsdag 19 maj 2016
Hett i hyllan #40
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Veckans bokskatt är flera böcker, inköpta under hela 2013 i stort sett.
Jag har egentligen ingen aning om varför första delen i Stephen Booths serie om Ben Cooper och Diane Fry, Svarta hunden, hamnade hos mig. Det gjorde den så tidigt som 2010, men min vana trogen så dröjde det ett tag innan jag läste den. När jag väl hade läst den och upptäckt att det ju faktiskt var väldigt bra det här så uppstod nästa problem. Det var i stort sett omöjligt att hitta resterande delar, i alla fall de med några år på nacken.
I januari 2013 lyckades jag hitta sjätte delen, Dödens plats (som nu är läst), och tionde delen, Flickan i floden. Andra delen, Jungfrudansen (som också är läst), hittade jag på bokrean 2013. Nionde delen, Sista samtalet, hittade jag på en sommarrea. Men mitt stora genombrott kom när jag av en händelse gick in på mitt favoritantikvariat i Malmö (som inte längre finns kvar) och lyckades hitta alla de delar som saknades. Tredje, fjärde och femte (Iskallt spår, Blindspel och Ett sista andetag är redan lästa), sjunde (I skydd av mörkret) och åttonde (Svart som synden) delen fick följa med mig hem denna vackra julidag. Elfte delen (Djävulsklippan) och tolfte (Död och begraven) köpte jag i december samma år.
Serien är med i min Finish That Series Challenge i år och jag betar av en bok varje månad så de böcker jag har ska vara lästa i december och det inkluderar trettonde delen, Redan död, som jag hittade på bokrean förra året. Det betyder inte att serien är slut. Verkligen inte. Fjortonde delen, Bron, kom på svenska i mars, men den har jag inte än. Femtonde delen har ännu inte kommit på svenska.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Veckans bokskatt är flera böcker, inköpta under hela 2013 i stort sett.
Jag har egentligen ingen aning om varför första delen i Stephen Booths serie om Ben Cooper och Diane Fry, Svarta hunden, hamnade hos mig. Det gjorde den så tidigt som 2010, men min vana trogen så dröjde det ett tag innan jag läste den. När jag väl hade läst den och upptäckt att det ju faktiskt var väldigt bra det här så uppstod nästa problem. Det var i stort sett omöjligt att hitta resterande delar, i alla fall de med några år på nacken.
I januari 2013 lyckades jag hitta sjätte delen, Dödens plats (som nu är läst), och tionde delen, Flickan i floden. Andra delen, Jungfrudansen (som också är läst), hittade jag på bokrean 2013. Nionde delen, Sista samtalet, hittade jag på en sommarrea. Men mitt stora genombrott kom när jag av en händelse gick in på mitt favoritantikvariat i Malmö (som inte längre finns kvar) och lyckades hitta alla de delar som saknades. Tredje, fjärde och femte (Iskallt spår, Blindspel och Ett sista andetag är redan lästa), sjunde (I skydd av mörkret) och åttonde (Svart som synden) delen fick följa med mig hem denna vackra julidag. Elfte delen (Djävulsklippan) och tolfte (Död och begraven) köpte jag i december samma år.
Serien är med i min Finish That Series Challenge i år och jag betar av en bok varje månad så de böcker jag har ska vara lästa i december och det inkluderar trettonde delen, Redan död, som jag hittade på bokrean förra året. Det betyder inte att serien är slut. Verkligen inte. Fjortonde delen, Bron, kom på svenska i mars, men den har jag inte än. Femtonde delen har ännu inte kommit på svenska.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Etiketter:
Hett i hyllan
onsdag 18 maj 2016
Veckans bokbloggsfråga – Vecka 20
Återigen dags för veckans bokbloggsfråga som ordnas av Carola på barnboksbloggen.
Veckans bokbloggsfråga är: Hur har du organiserat dina bokhyllor? Efter tema, efter ämne, efter format, efter färg, efter författare, eller...
För mig finns det bara ett sätt att organisera en bokhylla; i strikt alfabetisk ordning efter författarens efternamn. Förmodligen kommer det inte som någon som helst överraskning för den som följer min blogg. Struktur är vackert!
Det som ställer till problem just nu är att alla bokhyllor är fulla och egentligen finns det inte plats för någon mer. Vilket betyder att nya böcker stoppas in ovanpå de andra. Det är ju helt OK, tillfälligt, men kruxet är lite att vissa bokstäver helt enkelt är väldigt väl representerade bland nyinköp och då hamnar böckerna lite huller om bladder. Det gillar jag inte.
Jag blandar alltså pocket med inbundet och svart med rött. Personligen tycker jag att bokhyllan blir mer levande när det böljar upp och ner och skiftar i färg. Jag förstår ju att detta strider mot min kärlek för struktur, men ibland så går jag utanför min lilla box :)
Veckans bokbloggsfråga är: Hur har du organiserat dina bokhyllor? Efter tema, efter ämne, efter format, efter färg, efter författare, eller...
För mig finns det bara ett sätt att organisera en bokhylla; i strikt alfabetisk ordning efter författarens efternamn. Förmodligen kommer det inte som någon som helst överraskning för den som följer min blogg. Struktur är vackert!
Det som ställer till problem just nu är att alla bokhyllor är fulla och egentligen finns det inte plats för någon mer. Vilket betyder att nya böcker stoppas in ovanpå de andra. Det är ju helt OK, tillfälligt, men kruxet är lite att vissa bokstäver helt enkelt är väldigt väl representerade bland nyinköp och då hamnar böckerna lite huller om bladder. Det gillar jag inte.
Jag blandar alltså pocket med inbundet och svart med rött. Personligen tycker jag att bokhyllan blir mer levande när det böljar upp och ner och skiftar i färg. Jag förstår ju att detta strider mot min kärlek för struktur, men ibland så går jag utanför min lilla box :)
Etiketter:
Bokbloggsfråga
"Dödens plats" av Stephen Booth
Författare: Stephen Booth
Titel: Dödens plats
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 428
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The dead place
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 6
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2006
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 maj 2016
Första meningen: Snart ska någon dödas.
Baksidetext
Polisen i Derbyshire har den senaste tiden fått flera anonyma telefonsamtal som antyder att ett mord snart kommer att begås. Till en början ser man det mest som ett dåligt skämt, men när en kvinna blir kidnappad på en parkeringsplats och försvinner utan ett spår börjar kriminalinspektör Diane Fry ana att det ligger allvar bakom hoten.
Samtidigt är kollegan Ben Cooper i färd med att försöka fastställa identiteten på de likdelar man funnit i skogen utanför Edendale. Ett uppdrag som verkar helt hopplöst ända tills en kvinna ringer och säger att beskrivningen på den döda passar in på hennes syster Audrey. Problemet är bara att Audrey avled för mer än ett år sedan - och blev kremerad!
Allting tyder alltså på att det var någon annans kropp som låg i kistan. Ben Cooper kontaktar byrån som hade hand om begravningen, men där är man fullkomligt oförstående till det som hänt. Snart blir det dock uppenbart att man har mer än en hemlighet att dölja där. Ägaren, Melvyn Hudson, är märkbart irriterad på sin unge medhjälpare Vernon. Och den förre delägaren, Vernons pappa, omkom under oklara omständigheter i en bilolycka ungefär vid samma tidpunkt som Audreys begravning.
Efter hand dyker märkliga kopplingar upp mellan Bens och Dianes fall, samtidigt som frågetecknen bara blir fler och fler. Vad är egentligen den döda platsen? Vilka hemska brott har begåtts där? Och ännu värre - vad kommer att hända där om mannen i telefonen gör allvar av sina hot?
Min kommentar
Sjätte delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry blir ingen besvikelse. Alla ingredienser för en intressant historia finns här. Märk väl: intressant. Inte spännande. Det här är ingen rafflande deckare och den som gillar action göre sig icke besvär.
Som vanligt, vågar jag mig nog på att säga nu efter sex böcker, spelar miljön en stor roll. Egentligen skulle man nog kunna kalla den huvudperson, det är i alla fall naturen som tar störst plats. Tycker jag.
Förutom den allestädes närvarande naturen så finns också humorn här, den ligger precis under ytan och puttrar. Man skulle nog kunna kalla den för brittisk. Och ingen kan som en britt förolämpa någon och få det att låta trevligt och artigt. Jag är så imponerad. Som vanligt är det också mängder av människor inblandade och jag börjar väl inse att det är så det ska vara i de här böckerna. Den här gången har jag i alla fall inte några större problem att hålla ordning på dem.
Karaktärerna är precis som de brukar; Fry är butter och sur, Cooper är snäll och mesig. Jag gillar egentligen inte någon av dem, de är så långt dragna åt varsitt håll att de nästan känns som karikatyrer. Men Ben vinner poäng när han pratar med katten och Fry till och med ler. En gång. Fry är dessutom vad jag definierar som en dålig polis, hon bestämmer sig snabbt för hur allt ligger till och sedan försöker hon hitta bevisen för sin teori. Ofta har hon fel. Murfin är fortfarande kul, men han har en något mindre roll i den här boken. Romansembryot från förra boken tar fart, eller nja, kanske inte speciellt mycket "tar fart", men det har vuxit vidare en liten, liten bit.
På vägen genom boken får vi veta olika sjuka sätt att hantera askan efter kremerade släktingar och jag hoppas väl egentligen att nästan inget av sätten är på riktigt. Många funderingar har jag också nästan genom hela historien, som varför i hela friden man skulle byta ut ett lik mot ett annat. Inget som poliserna direkt funderar över. Den jag först misstänkte var så uppenbar att jag strängt taget inte trodde att det var h*n (eftersom ju detta är en bok), men det konstiga var att polisen inte alls funderade på det alternativet.
Alla trådar knöts ihop på slutet, lika snyggt som vanligt och inget lämnas åt slumpen. Det här är ett säkert kort i deckardjungeln.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,34 (beräknat på 141 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 829 betyg).
Jag ger den 4,0
Andra som bloggat om Dödens plats: Annikas litteraturblogg, Linas bokblogg och Bittes böcker.
Boken kan går inte längre att få tag i som ny.
Titel: Dödens plats
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 428
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The dead place
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 6
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2006
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 maj 2016
Första meningen: Snart ska någon dödas.
Baksidetext
Polisen i Derbyshire har den senaste tiden fått flera anonyma telefonsamtal som antyder att ett mord snart kommer att begås. Till en början ser man det mest som ett dåligt skämt, men när en kvinna blir kidnappad på en parkeringsplats och försvinner utan ett spår börjar kriminalinspektör Diane Fry ana att det ligger allvar bakom hoten.
Samtidigt är kollegan Ben Cooper i färd med att försöka fastställa identiteten på de likdelar man funnit i skogen utanför Edendale. Ett uppdrag som verkar helt hopplöst ända tills en kvinna ringer och säger att beskrivningen på den döda passar in på hennes syster Audrey. Problemet är bara att Audrey avled för mer än ett år sedan - och blev kremerad!
Allting tyder alltså på att det var någon annans kropp som låg i kistan. Ben Cooper kontaktar byrån som hade hand om begravningen, men där är man fullkomligt oförstående till det som hänt. Snart blir det dock uppenbart att man har mer än en hemlighet att dölja där. Ägaren, Melvyn Hudson, är märkbart irriterad på sin unge medhjälpare Vernon. Och den förre delägaren, Vernons pappa, omkom under oklara omständigheter i en bilolycka ungefär vid samma tidpunkt som Audreys begravning.
Efter hand dyker märkliga kopplingar upp mellan Bens och Dianes fall, samtidigt som frågetecknen bara blir fler och fler. Vad är egentligen den döda platsen? Vilka hemska brott har begåtts där? Och ännu värre - vad kommer att hända där om mannen i telefonen gör allvar av sina hot?
Min kommentar
Sjätte delen i serien om Ben Cooper och Diane Fry blir ingen besvikelse. Alla ingredienser för en intressant historia finns här. Märk väl: intressant. Inte spännande. Det här är ingen rafflande deckare och den som gillar action göre sig icke besvär.
Som vanligt, vågar jag mig nog på att säga nu efter sex böcker, spelar miljön en stor roll. Egentligen skulle man nog kunna kalla den huvudperson, det är i alla fall naturen som tar störst plats. Tycker jag.
Förutom den allestädes närvarande naturen så finns också humorn här, den ligger precis under ytan och puttrar. Man skulle nog kunna kalla den för brittisk. Och ingen kan som en britt förolämpa någon och få det att låta trevligt och artigt. Jag är så imponerad. Som vanligt är det också mängder av människor inblandade och jag börjar väl inse att det är så det ska vara i de här böckerna. Den här gången har jag i alla fall inte några större problem att hålla ordning på dem.
Karaktärerna är precis som de brukar; Fry är butter och sur, Cooper är snäll och mesig. Jag gillar egentligen inte någon av dem, de är så långt dragna åt varsitt håll att de nästan känns som karikatyrer. Men Ben vinner poäng när han pratar med katten och Fry till och med ler. En gång. Fry är dessutom vad jag definierar som en dålig polis, hon bestämmer sig snabbt för hur allt ligger till och sedan försöker hon hitta bevisen för sin teori. Ofta har hon fel. Murfin är fortfarande kul, men han har en något mindre roll i den här boken. Romansembryot från förra boken tar fart, eller nja, kanske inte speciellt mycket "tar fart", men det har vuxit vidare en liten, liten bit.
På vägen genom boken får vi veta olika sjuka sätt att hantera askan efter kremerade släktingar och jag hoppas väl egentligen att nästan inget av sätten är på riktigt. Många funderingar har jag också nästan genom hela historien, som varför i hela friden man skulle byta ut ett lik mot ett annat. Inget som poliserna direkt funderar över. Den jag först misstänkte var så uppenbar att jag strängt taget inte trodde att det var h*n (eftersom ju detta är en bok), men det konstiga var att polisen inte alls funderade på det alternativet.
Alla trådar knöts ihop på slutet, lika snyggt som vanligt och inget lämnas åt slumpen. Det här är ett säkert kort i deckardjungeln.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 3,34 (beräknat på 141 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 829 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Dödens plats: Annikas litteraturblogg, Linas bokblogg och Bittes böcker.
Boken kan går inte längre att få tag i som ny.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










