"Kongospår" av Christian Unge

Genre: Thriller
Antal sidor: 391
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Afrikatrilogin 2
Förlag: Christian Unge Production
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Rec ex
Utläst: 12 september 2014





Första meningen: Ett gult sken lyste upp himlen.

Baksidetext
Kamina, Kongo, 1964. Plötsligt hördes ett öronbedövande smatter. Dörrarna föll inåt och Laurent kunde se ut i fria luften. Människor försökte ta sig förbi elds?ammorna men slungades tillbaka in i kyrkan av skotten som kom utifrån. Röster på andra sidan dörren skrek: "Skjut! För i helvete, skjut! Ingen får komma ut."

Under en jour på Karolinska sjukhuset träffar kirurgen Martin Roeykens en märklig patient. Mannen är döende och påstår sig veta saker om Martins familjs förflutna. Han berättar om övergrepp som ska ha begåtts femtio år tidigare i Kongo. Kan historierna verkligen stämma, och vilken roll hade Martins farfar?

Martins sökande efter svar leder till brutalt våld och välbevarade hemligheter. Jakten på pusselbitar går via Belgien, Burundi, Kongo, Dalarna, och Martin slungas in i en härva med storföretag, mördare och politiker.

Gradvis inser han sanningen om sin släkts mörka förflutna. Frågan är: Kan Martin ställa saker till rätta innan det är för sent?

Min kommentar
Andra delen om den osympatiske läkaren Martin Roeykens såg jag verkligen fram emot att läsa. Första delen var ju spännande, men också lite väl detaljerad och därför också lite seg emellanåt. Den här boken börjar ungefär tio år efter vi lämnat Turkanarapporten.

Det tog inte många sidor innan jag upptäckte att doktor Martin var fortsatt egoistisk och självupptagen. Jag har otroligt svårt att tycka om honom, men det behöver man ju faktiskt inte för att gilla boken. Han har helt fantastiska auktoritetsproblem, eller egentligen vet jag inte om det är det som är felet. Om man inte kommer överens med en chef så kan det ju vara chefens fel, två chefer så finns ju möjligheten att det fortfarande är chefens fel, men om det är fler så bör man nog titta på sig själv. Martin Roeykens fattar det ena märkliga beslutet efter det andra, bland annat tycker han att det är OK att tortera människor för att få fram den information han vill ha. Och han utsätter andra för livsfara utan att reflektera ens en sekund. Nej, jag gillar honom inte.

Om första delen hade sega partier så är denna nästan åt andra hållet. Vi förflyttar oss så snabbt mellan Stockholm, Kongo, Belgien och Burundi att jag knappt hinner med och platserna får jag ingen som helst känsla för. Det kunde ha varit var som helst. Det är en svår balansgång det där, för mycket och för lite, gränsen är hårfin.

Karaktärerna är så många att jag nog skulle ha behövt ett flödesschema för att hålla ordning på dem och deras släktskap, men det funkar ganska bra ändå. Det dyker också upp en del bekanta ansikten från Turkanarapporten, bland annat Martins barn, som vi får lära känna ganska bra. Ett par nya karaktärer finns också och jag vill gärna träffa poliserna i nästa bok också. De var ett friskt inslag och inte alls som litterära poliser brukar vara.

En liten konstighet som jag funderar på är om det faktiskt hade fungerat att bara bevaka Apoteket för att veta när någon hämtar ut ett recept. Det finns ju ganska många olika apotek nu...

Det här är en betydligt mer sammanhållen och tightare historia än första boken. Tempot är betydligt högre också. Och jag är speciellt förtjust i att författaren tar död på vem som helst utan samvetskval, ingen går säker. Det förhöjer spänningen.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 5,0 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kongospår: Annika, Böcker emellan och Jenny.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.