Veckan som gick var betydligt värre än den innan, även om hostan inte har gett med sig ännu. Det kan också vara så att jobbveckan avslutades på det mest perfekta sättet, att jag rättade en gammal bugg. Vi får se när det testas ordentligt. I morgon har jag tagit ledigt för att jag helt enkelt ska låtsas att det är min födelsedag och göra allt det där som jag tänkte göra för två veckor sedan.
Min Carl Hamilton-resa går vidare och nu läser jag den åttonde delen i serien, Den enda segern. Personligen så tycker jag att böckerna har blivit bättre längs vägen, men jag vet att många tycker precis tvärtom. Det enda jag har någon åsikt om när det gäller den här boken är att den är på tok för tjock, men den är också den i serien med flest antal sidor.
Min smakebit är från sida 497:
Carl hade tillbringat merparten av två dygn framför en TV med det enda engelskspråkiga alternativet CNN. Det var en absurd situation, någonting han aldrig skulle ha kunnat tro att det kunde hända honom.
Ändå var han inte otålig eller missnöjd. PLO hade en stor kongress av något slag inne i stan och de han hade begärt att få träffa tillhörde naturligtvis de mest upptagna; med all tänkbar respekt de kunde tänkas ha för en svensk emissarie så tyckte de förstås att saken kunde vänta. De kunde ju inte ha den blekaste aning om innebörden i Carls budskap.
Imponerande att du tar dig igenom alla böckerna i serien... Hoppas morgondagen blir lyckad!
SvaraRaderaTråkigt med envis hosta, inte läst denna, finns kanske i makens hylla,
SvaraRaderaAtt du bara orkar läsa dig igenom Guillou!
SvaraRaderaJag har inte läst den men någon gång kanske.
SvaraRadera