tisdag 10 januari 2012

"Upp till toppen av berget" av Arne Dahl

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 373
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Utmärkelser: -
Översättare: -
Serie: A-gruppen 3
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2000 (min) 2007
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 8 januari 2012

Första meningen: - Jag såg ingenting.
Sista meningen: Det är delfinernas sång.

Baksidetext
En ung fotbollssupporter blir dräpt med en ölsejdel på en känd stockholmskrog. Det är ett vanligt grått och rått vardagsvåldsbrott i huvudstadens centrum.

In kallas ett par straffkommenderade kriminalare från det som en gång var rikskriminalens "specialenhet för våldsbrott av internationell art", mer känd som A-gruppen.

Och någonting sker. Bakom det blodiga ölsejdelssplittret tonar ett helt annat händelseförlopp fram. Det leder i många riktningar. Mot Kumlabunkern, där en cell exploderar. Mot Sickla industriområde, där en uppgörelse inom den undre världen äger rum. Mot Internet, där grova övergrepp dokumenteras. Mot Danderyd, där en narkotikahandlare påtar i sin paradisiska trädgård. Mot poliskåren, där ett högre polisbefäl börjar bete sig egendomligt. Mot framtiden, där ett terrordåd plötsligt tornar upp sig. Mot det förflutna, där helvetets djupaste hålor skymtar till. Och mot ett berg i en bättre värld än vår...

Min kommentar
Detta är alltså den tredje delen om A-gruppen och trots att det var ett bra tag sedan jag läste de två första delarna, Misterioso och Ont blod, så kom jag snabbt in i det och faktiskt kändes det lite som att träffa gamla vänner. Nu fuskade jag ju kanske lite och läste Viskleken i somras, som inte ingår i serien om A-gruppen, men ändå handlar om samma människor. En bok som jag inte blev så förtjust i, så det var med lite oro jag gav mig på Upp till toppen av berget. Kom jag helt enkelt ihåg fel? Var inte språket och humorn underbar? Oron visade sig vara helt ogrundad.

A-gruppen, det är grejer det. Rena eliten. Och skärpta är de så till den milda grad. Med bara lite, lite information gör de en kvalificerad gissning. Som är rätt. Det kanske låter som att jag inte gillade det jag läste, men det är så fel. Jag älskar detta. Det är så bra och för mig helt oförutsägbart.

Vad som börjar som ett krogslagsmål slutar som något helt annat. Här finns knarkhandlare, pedofiler, terror, spionage och kontraspionage. Och alla trådar leder åt samma håll. Det är egentligen helt osannolikt att det ska gå att få ihop alla trådarna på slutet, men det går. Faktiskt. Även om det kanske blev lite för mycket sammanträffanden och fantastiska slutsatser, men det funkar. Jag är också särdeles förtjust i slutet och hur det går för en av brottslingarna. Om man nu får vara hämndlysten och tycka lite "öga-för-öga".

En del förtäckt samhällskritik får han in också, Dahl, mest mot den underbemannade polisen, hur relativt lätt det är för brottslingar att faktiskt slippa undan och det allt kallare klimatet därute. Nu är ju boken ganska gammal, men det känns fortfarande aktuellt. Tyvärr.

Personerna, de flesta i alla, känner jag ju sedan förut och trots att det faktiskt vimlar av folk så upplever jag aldrig att det är svårt att hålla isär dem. Karaktärerna i A-gruppen får mer djup och även om jag inte kan relatera helt och fullt till någon, så finns det delar hos var och en som jag känner igen mig i. Det ska bli riktigt intressant att följa dem i resterande böcker.

Arne Dahl skriver på ett sätt som verkligen passar mig, ironin riktigt dryper ut från sidorna och trots de ganska råa och brutala brotten så upptäcker jag ofta att jag sitter och skrattar. Lite exempel och jag ber i förväg om ursäkt för min dåliga humor:

"Hjelm la dojorna på hyllan. Det var fjärde gången idag han yttrade just de orden. Kerstin Holm såg handduken kastas in och plockade upp den tappade stafettpinnen. I nu nämnd klichéordning."
(sid 21)

"- Den sista ligger här borta, sa han och pekade. Bakom Berras bilverkstad.
- Allitteration sitter aldrig fel, sa Chavez och följde efter honom."

(sid 102)

Och vem kan inte känna precis hur varmt och strålande det är denna sommardag. I alla fall jag får en härlig bild i huvudet:

"I Stockholm var det emellertid soligt lördagen den tionde juli. Faktum var att det var högsta tänkbara högsommar. Staden liksom flämtade under sitt täcke av soldis. Överallt där det fanns en fri gräsfläck låg folk utströdda, som utstötta ur staden - stadens svett. Molnen hade flytt sin kos för att inte torka bort, och solen verkade ha klättrat några steg närmare jorden, som för att skärskåda den. Den trodde inte sina ögon - och klättrade ännu närmare."
(sid 294)

Det är rikigt svårt att lägga ifrån sig den här boken och man får vara fokuserad när man läser. Det är många olika (villo)spår att hålla reda på och jag var fel ute ibland och rätt på det ibland. Helt enkelt en nagelbitare. Det ska bli riktigt kul att fortsätta läsa den här serien.

Boktipset estimerade betyg var 4.0, jag ger den 4.5.


Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort


Andra som bloggat om Upp till toppen av berget: Svägerskorna, Du är vad du läser och En stund på jorden.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

måndag 9 januari 2012

Nu så, äntligen...

Bok nummer två för 2012, Upp till toppen av berget av Arne Dahl, är utläst. En hyllvärmare down, 46 to go... Recension av den kommer.

Nästa bok blir, ja, nu ska det äntligen bli av, förmodligen sist av alla, nu ska här läsas vampyrboken nummer ett. Kolla till höger... jajamän, nu är det dags.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Det är verkligen på tiden. Eller hur? Det känns ju också som att jag vill läsa den när det är mörkt och otäckt, i stort sett hela dygnet. Boken är lite tjockare än vad jag trodde, med riktigt liten text, så vi får se hur lång tid det tar att läsa ut den. Och hur bra det går att läsa på tåget. Kanske får jag ha ett förstoringsglas och en lampa med mig...

söndag 8 januari 2012

Sista beställningen 2011

Ja, inte kunde jag stå emot AdLibris utförsäljning av Ordfronts böcker, som Therese på Dantes bibliotek tipsade om. Året var ju liksom snart slut också, så det var lika bra att förstöra statistiken för 2011 ännu mer, än att starta riktigt dåligt 2012 (alla undanflykter är giltiga).

Jag har inte läst en enda bok av Kjell Eriksson (första delen om Ann Lindell har dock stått ett tag oläst i hyllan), men när jag ser att nästan hela serien, i inbunden version, säljs ut för 29 kronor styck, då är det inget att tveka på. Del 4, 5, 7, 8 och 9 är numera också mina. Var jag ska lyckas hitta de saknade delarna 2, 3 och 6 får bli ett senare problem.

Inte heller har jag någonsin läst något av Håkan Östlundh, men del 1 och 2 i hans serie om Fredrik Broman finns i min hylla, och nu även del 4, också den för 29 kronor. Då saknas bara del 3...

En del annat råkade också ramla ner i kundvagnen, nu när jag ändå beställde lite. Eftersom jag läst otaliga bra recensioner på Anders de la Mottes [geim], så var jag ju bara tvungen att köpa den och läsa den själv.

Andra delen av Victoria Bergmans svaghet, Hungerelden, av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist var jag ju också bara tvungen att köpa. Med den cliffhangern i slutet av första delen... och så fanns den ju i pocket nu också.

Två delar om Maria Wern av Anna Jansson fick även de följa med hem. Silverkronan har jag försökt beställa i flera månader, men den har alltid tagit slut innan jag kommit till skott. Därför fick det även bli nästa del i serien, Drömmar ur snö.

En bok som jag hört en del bra om och låter som något jag skulle gilla är Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde. Den verkar annorlunda och rolig och jag behöver muntras upp.

Peter James har jag läst en enda bok av, Ett snyggt lik, men gillade den inte alls. Då tipsade Annika mig om Levande begravd, som verkar vara första delen i serien om Roy Grace. Så den fick det också bli.

För ett tag sedan upptäckte jag till min stora förvåning och fasa att en bok som jag trott att jag hade, faktiskt inte alls fanns i min hylla. Jag samlar, på sätt och vis, på Dean Koontz böcker, men saknade alltså nu Hjärtats mörka flod, så den fick följa med hem.

Senaste delen om Cato Isaksen av Unni Lindell, Sockerdöden, hittade jag i pocketversion nu, så den föll ner i kundvagnen.

Och så tre böcker till den Nordiska Läsutmaningen, som jag hittade till en billig penning: Vi, de drunknade av Carsten Jensen, Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson och Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård.

Och så hoppas jag att den här fullständiga genomklappningen ska rädda statistiken för 2012 (I wish)...

lördag 7 januari 2012

Årsberättelse 2011

Nu när röken från nyårsfyrverkerierna har lagt sig, 2011 har förpassats till historien och 2012 har satt sig litegrann, så är det dags för mig att sammanfatta året som gått. I ord och bild, inte bara siffror.

2011 var året då jag började bokblogga. Något som jag trodde att jag aldrig skulle göra, men se vad fel man kan ha. Jag har funderat på bokblogg i flera år, men tänkt att jag egentligen inte har något att säga som möjligtvis skulle kunna intressera någon annan. Man kan ju förstås blogga för sin egen skull också, tänkte jag och startade upp min blogg i slutet av juni så vi har tillbringat drygt ett halvår ihop nu. På den tiden har jag haft 7400 sidvisningar och det är utan att räkna mig själv. Långt över förväntat.

2011 var året då jag (förmodligen) slog personligt rekord i antal lästa böcker, hela 71 stycken. Jag kom nämligen på att man kan läsa när man pendlar till och från jobbet. Jag har försökt förut, men har svårt att börja läsa när det pratas och stimmas runt omkring mig så det har inte funkat så bra. Men nu har jag upptäckt tysta kupén. Vilken fantastisk upptäckt!

2011 var året då jag skaffade inte mindre än två lånekort på två olika bibliotek. Jag som inte haft något sådant sedan 80-talet. Det har inte blivit så mycket lånat, däremot, men med tanke på de läsutmaningar som jag tycker det är lämpligt(?) att anta så lär det bli en och annan.

2011 var också året då jag köpte mig en läsplatta och lånade en e-bok på biblioteket. Läsplatta och e-bok var en tudelad upplevelse, men om jag bortser från att plattan inte är en "riktig" bok så älskade jag det. Men det är inget som kommer att slå igenom hos mig så länge e-böckerna kostar som inbundna böcker.

2011 lät jag mig utmanas som läsare och anslöt mig till Boktolva, Tre på tre och Nordisk läsutmaning. Både Boktolva och Tre på tre är avklarade enligt plan och i Nordisk läsutmaning (som pågår till september 2012) så ligger jag enligt lässchema. Hyllvärmar-utmaningen är ständigt pågående och har varit i många år, även om jag först nu har ett namn på den.

2011 var året då jag, efter att i många år ha suttit fast i deckarträsket, sakta började släpa mig upp och tillbaka till den typ av böcker som jag läste förr och som jag tyckte riktigt mycket om. Jag trivs visserligen alldeles utomordentligt bra i deckarträsket också, men omväxling förnöjer. Har jag hört.

2011 är också året som går till historien då jag hade köpstopp (som för övrigt gick bra större delen av året), men slutade som året då jag köpte fler böcker än någonsin (105 stycken). Jag fick en riktig genomklappning de sista skälvande dagarna på året och jag skyller allt på bokbloggarna jag läser :)

Jag är alldeles tokig i serier och det kan man ju kanske se här. Ungefär 80% (57 stycken, men bara 29 olika) av alla böcker jag läste 2011 ingick i serier. Av dessa är 14 nya serier för mig och 9 är avslutade (eller så har jag läst senaste utgivna boken). 21 serier kommer jag fortsätta att läsa.

Betygsystemet i programmet är 1-10, men jag har valt att ha 1-5 med halva steg här på bloggen, så 7 i betyg i diagrammet motsvarar alltså 3.5 i mina inlägg. Det känns som att de flesta böckerna jag läser är klart godkända. Men jag tycker nog att det är för få med högsta betyg, 2 av 71 är inte speciellt bra. Eller så är jag kanske bara väldigt snål?

44 olika författare blev det till slut, med Jo Nesbø och Unni Lindell i topp med vardera sex böcker. En del böcker har ju två författare (som Roslund & Hellström) och då räknas de som två också.

Ja, deckare är ju min grej. En bild säger mer än 1000 ord...

Svenska böcker ligger klart i topp, helt ohotat. Det gäder mig.


Fördelning per kön är ganska jämna, ungefär 58/42 i procent. Med tanke på vilken sorts böcker jag läser så är det nog inte så konstigt att det är några fler böcker skrivna av män.

När 2011 slutade hade jag 147 egenägda böcker i bokhyllan som inte är lästa. Jag vågar inte lova att de ska minska i år, men jag ska försöka. Av dessa 147 böcker är 47 st inköpta 2010 och fortfarande olästa, de hoppas jag beta av allihop i år.

För 2012 hoppas jag att jag kan klara att läsa lika många böcker som under 2011, fler vågar jag inte ens hoppas på. Och så hoppas jag att jag hittar min egen "bloggröst", på riktigt. Jag letar lite fortfarande, men kommer nog närmre och närmre för varje inlägg.

fredag 6 januari 2012

Nytt sällskap i hyllan

På juldagen tog sambon och jag en liten promenad, bara för att komma ut lite och skaka ner julmaten. Vi behövde fylla på lite med färskvaror också så vi passade på att gå inom Coop. Det skulle vi ju aldrig ha gjort, för där hade de erbjudandet "Två pocket för 69 kronor". Det är ju billigt med 34.50/styck så sagt och gjort, jag började gräva lite i korgen där böckerna låg.

Naturligtvis hittade jag ju två som jag ville ha...

Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel: Den här har jag sneglat på länge nu och, tja, nu är den min. Jag har läst så många olika åsikter att jag helt enkelt måste läsa den själv.

Kampen om järntronen av George R R Martin: Jag bara gissar nu (not) men det här måste ju vara samma George R R Martin som jag läste Harmageddon Rag av för snart 20 år sedan (och gillade skarpt, för övrigt). Det har tagit mig ett bra tag att koppla ihop en så gammal bok med hypen som är nu, men nu är kopplingen gjord och då var jag ju tvungen att kolla upp den här serien.