lördag 2 april 2016

Månadsbokslut mars 2016

Antal lästa böcker i mars 2016: 9

15. Triptyk av Karin Slaughter
16. Corpus delicti av Elias Palm
17. Ett sista andetag av Stephen Booth
18. Dödens kemi av Simon Beckett
19. Hela havet stormar av Arne Dahl
20. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt
21. De utstötta av Elly Griffiths
22. Mios blues av Kristina Ohlsson
23. Låt de gamla drömmarna dö av John Ajvide Lindqvist

Antal lästa sidor: 3549
Genomsnitt/dag: 114
Genomsnitt/bok: 394

Snittbetyg: 3,88

Ingående i serie: 7
Påbörjade serier: 3
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 1

Biografi: 0
Chick-lit: 0
Drama: 1
Fantasy: 0
Humor: 0
Kriminalroman: 6
Science fiction: 0
Skräck: 1
Thriller: 1

Boktolvan: 2
E-böcker: 0
Finish that series: 3
Hyllvärmare: 8

Kvinnor: 4
Män: 5
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 4
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 4
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 0

Antal nykomna böcker: 13
Antal bortskänkta böcker: 17

Månadens bästa: Mios blues av Kristina Ohlsson
Månadens sämsta: Corpus delicti av Elias Palm
Månadens överraskning: Triptyk av Karin Slaughter
Månadens besvikelse: Corpus delicti av Elias Palm
Månadens otäckaste: Triptyk av Karin Slaughter

Kommentar:
Mars började väldigt tvekande när det gäller lästakten, men något hände längs vägen, jag bara slukade böcker (det kan ha att göra med balkongläsning) och så blev det i stället en rekordmånad. Kvalitetsfaktorn var sällsynt jämn, sju av de nio böckerna fick 4 i betyg, de andra två fick 3,5. Det är ju klart godkänt. Vad som mer är fantastiskt är att åtta böcker var hyllvärmare.

Mitt fokus på serier fortsätter, sju av böckerna ingår i serier och även om nu meningen är att jag ska avsluta serier, inte påbörja dem så läste jag faktiskt hela tre förstadelar. En serie blev avslutad.

Hela sjutton (17!) böcker flyttade ifrån mig. Bland annat tio stycken Anna Jansson, som jag är helt säker på kommer att älskas av min mamma och syster. Några eftersläntrare till bokrean dök upp, liksom några e-böcker. De tar ju i alla fall ingen plats. Ett recensionsexemplar kom i brevlådan också.

Om månadens bästa: Med sju böcker på samma betyg så vinner Mios blues på knockout.
Om månadens sämsta: Nej, Corpus delicti är inte dålig, men minst bra.
Om månadens överraskning: Jag har hört en del blandade åsikter om Karin Slaughter, så jag hade nog inga förväntningar, ändå lyckades hon överraska mig.
Om månadens besvikelse: Jag hade nog väntat mig mer av Corpus delicti. Speciellt av huvudpersonen.
Om månadens otäckaste: Vissa saker skrämmer mig väldigt mycket. En del av de sakerna fanns med i Triptyk.



Januari Februari Mars April
Maj Juni Juli Augusti
September Oktober November December

"De utstötta" av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: De utstötta
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 302
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The outcast dead
Översättare: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway 6
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 mars 2016




Första meningen: "Och vi ber dig, Herre, att välsigna dessa utstötta döda..."

Baksidetext
Vid en utgrävning vid slottet i Norwich hittar arkeologen Ruth Galloway skelettet av mor Krok, en kvinna som hängdes 1867 för att ha mördat flera barn.

Kommissarie Harry Nelson har inte tid med mördare från 1800-talet, han är djupt involverad i fallet där tre barn i tur och ordning hittats döda i samma familj. Han är säker på att någon i deras närhet ligger bakom. Kort därefter sker en kidnappning och det enda polisen har att gå efter är en lapp från gärningsmannen.

Samtidigt blir Ruth alltmer engagerad i fallet med mor Krok och ett fynd i graven, en amulett, lämnar inte Ruth någon ro. När ett teveteam kommer till platsen för att dramatisera mor Kroks liv blir Ruth av en slump alltmer indragen även i polisutredningen.

Min kommentar
Jag har insett att jag halkat efter även i serien om Ruth Galloway och plötsligt hade jag två olästa delar hemma. Dessutom släpps det ytterligare en del i sommar. Inte speciellt nödbedd satte jag upp serien i min Finish That Series Challenge.

Redan från start känner jag att det är något som stör mig och det tar ett tag innan jag förstår att jag för första gången reagerar på presens. Jag brukar gilla det, men här tog det ett tag innan jag hade vant mig. Och är det inte ovanligt många och ovanligt krystade föreläsningar där i början? Det här gjorde att jag började känna mig orolig. Hade jag eller Ruth tappat stinget?

Dessbättre oroade jag mig i onödan, det tar sig och blir mer som vanligt. Det känns riktigt mysigt att besöka sina gamla vänner igen. Det är så typiskt brittiskt, lite småmysigt trots mord och annat elände och den där ironin/cynsimen, för att inte tala om den alltid närvarande rädslan för att sticka ut och ställa till besvär. Jag älskar verkligen persongalleriet, det är lagom många lagom udda karaktärer. Ungefär som i det verkliga livet. Även om jag nu inte personligen känner någon Cathbad. Jag gillar speciellt Ruth och att hon är som människor faktiskt är, med alla sina nojor och sitt dåliga självförtroende. Och jag tycker det är fantastiskt kul att träffa Ruths bror. Det är nog lite det här som är styrkan med den här serien, att den är lite som det verkliga livet, vilket gör den trovärdig. Oftast i alla fall.

Jag blir extra glad över att Ruth för en gångs skull inte är personligt inblandad och/eller i livsfara. Just den biten har jag stört mig på lite i de andra böckerna. Lite less är jag också på Ruths och Harrys relation, eller icke-relation. Vad vill Harry egentligen? Det finns dock en spirande romans här och det ska bli spännande att se om det spinns vidare på den. Jag skrattar också högt åt den militanta socialisten som inte alls har något emot att leva på pappas pengar eller hans kontakter medan han tar sabbatsår för att prova på forsränning i Nya Zeeland innan han börjar förändra systemet inifrån. Vilken härlig känga!

Förövaren blir jag väldigt överraskad över, men när h*n avslöjas inser jag ju att jag har fått en liten hint innan, men den missade jag fullständigt. Så där brukar det bli när jag besöker Ruth, jag glömmer helt enkelt bort att jag har ett brott att lösa.

Boktipsets estimerade betyg var 3,8 och genomsnittet 3,55 (beräknat på 130 betyg).
På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 3 975 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om De utstötta: Fru E:s böcker, Johanna och PocketBlogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 1 april 2016

Mer nytt från förra veckan

En väldigt efterlängtad bok dök upp här i förra veckan.

Jag gillade ju S.J. Watsons förra bok, Innan jag somnar, väldigt mycket och jag har längtat efter Ett andra liv ända sedan jag hörde att den var på gång. Så här står det om boken på Bazar:
Hur väl kan du egentligen någonsin lära känna en annan människa? Och hur långt skulle du gå för att få reda på sanningen om någon du älskar?

När Julias syster blir brutalt mördad blir hon fast besluten att ta reda på varför. Men hennes sökande utvecklas snabbt till en upptäcktsresa genom sina mörkaste inre lustar. När hon blir involverad i en relation på nätet med en farlig främling tappar hon bort sig själv... förlorar kontrollen... kanske kommer hon förlora allt. Hennes sökande efter svar kommer att äventyra hennes äktenskap, hennes familj… och hennes eget liv.
Den ska läsas per omgående. Tack för boken!

Lite filmer dök det också upp.
Ant-man har jag kikat på ett bra tag, men inte vågat köpa. Sedan fick jag, av Lena, veta att den var klart sevärd. Då var det ju inte mycket att tveka på. Och så kom den efterlängtade sista delen i Hungergames-serien; Mockingjay part 2. Den har vi redan sett och inlägg kommer på måndag. Hoppas jag.

Ett sista bus på bokrean

Länge, länge hade jag några e-böcker i min lilla elektroniska varukorg. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag verkligen behövde de där böckerna (det låter bra, eller hur?). Men nu snackar vi ju e-böcker. Alldeles oavsett hur många olästa böcker jag har i mina hyllor så tar e-böcker ingen plats alls. Så till slut tryckte jag på "köp". Men nu är det sluthandlat på årets rea. Och det är inget aprilskämt. Faktiskt.

Dessa böcker hamnade på min läsplatta.
Tredje principen av Anna Jakobsson Lund, Mitt hjärta går på av Christoffer Holst, Sanning med modifikation av Sara Lövestam, Önska kostar ingenting av Sara Lövestam och Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty.

När jag skrev det här inlägget så upptäckte jag att jag faktiskt hade glömt att lägga en bok i korgen, så det fick bli en snabb insats. Det bästa med e-böcker är ju att man får dem med en gång.. Denna glömde jag i första beställningen.
Aldous Huxleys Du sköna nya värld är ju ett måste i alla science fiction-/dystopi-nördars hyllor.

Bokbloggsjerka 1 – 4 april

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Rent generellt så tycker jag att böcker inte alls blir bättre bara för att de är 100 år gamla och om man ska läsa dem så ska det vara för att man vill, inte för att de är gamla. Jag ställer mig lite frågande till om alla de här gamla klassikerna skulle ha blivit lika kända om de skrevs i dag, när det ges ut böcker i en aldrig sinande flod. På den tiden när de gavs ut fanns det inte speciellt mycket att välja bland och "alla" läste dem. Sedan är det ju lätt att det blir en form av kejsarens nya kläder. Vad jag menar är att det är inte säkert att det är bra bara för att det är gammalt. Jag gillar ju, till exempel, inte romantik mer bara för att boken är gammal. Och bara för att man inte bloggar om gamla böcker så betyder det inte att man inte har läst dem. En del av oss bokbloggare har en hel del år på nacken, då vi levde utan Internet och utan sociala medier. Om man säger så.

Jag har läst de flesta klassiker som jag vill läsa och är i stort sett inte intresserad av att läsa fler. När man har levt ett halvt sekel så blir det ju gärna så, att man helt enkelt redan har hunnit med de gamla böckerna.

Under min allra första klassiker-slukar-period så upptäckte jag Jules Verne och hans fantastiska äventyrsböcker, som de ju var när jag läste dem. När han skrev dem var de nog mer science fiction. Böcker som Till jordens medelpunkt, Från jorden till månen, Kapten Grants barn, En världsomsegling under havet, Jorden runt på 80 dagar, Den hemlighetsfulla ön och Tsarens kurir slukades med hull och år. Otroligt fantasieggande berättelser. Det här är faktiskt böcker som jag skulle kunna tänka mig att läsa om. Om jag någonsin får tid för omläsningar. Köpte Till jordens medelpunkt för säkert tjugo år sedan, förmodligen på någon bokrea, så den skulle jag ju kunnat börja med...

Under en senare klassiker-slukar-period så upptäckte jag de gamla ryssarna, som jag föll handlöst för. Den ryss jag tyckte allra mest om var Leo Tolstoj (nu mer verkar han heta Lev) och helt otippat så älskade jag Krig och fred. Jag vet fortfarande inte varför jag gillade ryssarna så mycket, förmodligen är det för att det väldigt sällan är sliskigt romantiskt (till skillnad från brittiska klassiker som de av Austen) utan här är det mer djupt vemod och kärva människor.

Men faktiskt är det så att jag i somras skrev om en bok som inte bara är 100 år gammal utan mer runt 2600 år. Och på årets bokrea hittade jag en klassiker som jag har letat efter länge, Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, som publicerades första gången redan 1899.