Bokbloggsjerka 1 – 4 april

Fredag igen och det känns så bra att kunna säga att det som vanligt är dags för Annikas bokbloggsjerka.

Veckans fråga: Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!

Rent generellt så tycker jag att böcker inte alls blir bättre bara för att de är 100 år gamla och om man ska läsa dem så ska det vara för att man vill, inte för att de är gamla. Jag ställer mig lite frågande till om alla de här gamla klassikerna skulle ha blivit lika kända om de skrevs i dag, när det ges ut böcker i en aldrig sinande flod. På den tiden när de gavs ut fanns det inte speciellt mycket att välja bland och "alla" läste dem. Sedan är det ju lätt att det blir en form av kejsarens nya kläder. Vad jag menar är att det är inte säkert att det är bra bara för att det är gammalt. Jag gillar ju, till exempel, inte romantik mer bara för att boken är gammal. Och bara för att man inte bloggar om gamla böcker så betyder det inte att man inte har läst dem. En del av oss bokbloggare har en hel del år på nacken, då vi levde utan Internet och utan sociala medier. Om man säger så.

Jag har läst de flesta klassiker som jag vill läsa och är i stort sett inte intresserad av att läsa fler. När man har levt ett halvt sekel så blir det ju gärna så, att man helt enkelt redan har hunnit med de gamla böckerna.

Under min allra första klassiker-slukar-period så upptäckte jag Jules Verne och hans fantastiska äventyrsböcker, som de ju var när jag läste dem. När han skrev dem var de nog mer science fiction. Böcker som Till jordens medelpunkt, Från jorden till månen, Kapten Grants barn, En världsomsegling under havet, Jorden runt på 80 dagar, Den hemlighetsfulla ön och Tsarens kurir slukades med hull och år. Otroligt fantasieggande berättelser. Det här är faktiskt böcker som jag skulle kunna tänka mig att läsa om. Om jag någonsin får tid för omläsningar. Köpte Till jordens medelpunkt för säkert tjugo år sedan, förmodligen på någon bokrea, så den skulle jag ju kunnat börja med...

Under en senare klassiker-slukar-period så upptäckte jag de gamla ryssarna, som jag föll handlöst för. Den ryss jag tyckte allra mest om var Leo Tolstoj (nu mer verkar han heta Lev) och helt otippat så älskade jag Krig och fred. Jag vet fortfarande inte varför jag gillade ryssarna så mycket, förmodligen är det för att det väldigt sällan är sliskigt romantiskt (till skillnad från brittiska klassiker som de av Austen) utan här är det mer djupt vemod och kärva människor.

Men faktiskt är det så att jag i somras skrev om en bok som inte bara är 100 år gammal utan mer runt 2600 år. Och på årets bokrea hittade jag en klassiker som jag har letat efter länge, Mörkrets hjärta av Joseph Conrad, som publicerades första gången redan 1899.