Ja, jag läser ju deckare, något som jag började med när jag var i 20-årsåldern och jag mötte Agatha Christie (i bokform då, naturligtvis). Jag minns fortfarande den där sommaren när jag låg ute på gräsmattan och formligen inhalerade de här böckerna. Ofta en varje dag. Det var väldigt sällan som jag lyckades luska ut mördaren.
Jag vet inte om jag har blivit bättre på att lösa mord eller om deckare nu är "sämre" skrivna, för det är väldigt sällan som jag inte listar ut vem som gjorde det. Långt innan vem det nu är som ska lösa gåtan.
En deckare där jag går bet på lösningen får nästan automatiskt ett högre betyg, men det beror också på varför jag inte kunnat lösa problemet. Om information undanhålls mig så blir jag sur. Eller om författaren krystar fram en helt ologisk lösning, eller, ve och fasa, kastar in en ny person i handlingen för att lösa brottet. Det finns vissa regler för den här genren som jag tycker är viktiga och det är att jag ska veta allt som "problemlösaren" vet, samtidigt och gärningsmannen ska vara med i handlingen ganska tidigt.
Det gör inget om det twistas en del, gärna flera gånger, men risken är att det bara blir rörigt för det kan inte vara lätt att hålla reda på allt. Det får inte heller vara ologiskt, i en bok jag läste var lösningen ungefär "han har blå byxor, det måste vara han som är mördaren". Hela lösningen baserades på gissningar, ingen problemlösning eller analys alls. Då blir jag inte bara sur, utan förbannad.
Humor tycker jag också är viktigt i deckare, det går bra med underfundighet också, men det gör inget om smilbanden får jobba lite.
Det finns säkert fler saker som jag tycker gör en bra deckare (alternativt dålig), men detta är vad jag kan komma på just nu. En författare som brukar få ihop alla de här delarna är i alla fall Jo Nesbø, där är det klurigt så det räcker och blir över.
Ja det får inte vara för lätt att komma på vem som är den skyldige och inte heller för svårt pga information man inte fått eller karaktär som inte ens varit med eller de där ologiska lösningarna suck!! Jag måste nog ta och läsa någonting av Jo Nesbo :)
SvaraRaderaDet finns onekligen många sätt att förstöra en deckare på :) Nesbø är en mästare på att både twista till det och få ihop allt på slutet :)
RaderaNä det ska inte bli för självklart vem som är den skyldige! Tycker om att själv klura på det när jag läser och försöka få ihop trådarna :)
SvaraRaderaJag älskar ju problemlösning och för mig är det lite själva meningen med deckare, att man själv ska försöka lösa gåtan :)
RaderaTänk att jag inte har läst en enda av Nesbøs böcker, det får nog bli ändring på det. I övrigt håller jag med på alla punkter :)
SvaraRaderaJa, Nesbø måste man läsa om man gillar deckare. Men om du gör det så måste du läsa minst de tre första delarna. Det är då det börjar bli riktigt bra :)
RaderaVisst är det så att när man läst många deckare blir det enklare att räkna ut vad som kommer hända i vissa böcker. Man lär sig liksom hur författarna tänker. Därför blir man extra glad om de lyckas överraska, på ett bra sätt alltså. :)
SvaraRaderaDet händer ju fortfarande att jag blir överraskad, men tyvärr alldeles för sällan. Ofta tycker jag att det är solklart vem som är den skyldiga, de brukar bete sig väldigt märkligt. Jag blir väldigt glad om författaren lyckas lura mig, om det görs på ett ärligt sätt :)
RaderaNär man läser mycket deckare så blir man rätt bra på att kunna lösa det allra flesta brotten känner jag! Så en bra, inte förutsägbar historia som kan lura mig rejält men ändå erbjuda en vettig lösning är viktigt när det kommer till deckare. Precis som du säger. Jo Nesbo har jag dock inte riktigt lyckats lära mig att tycka om, eller rättare sagt så tycker jag inte om hans karaktär Harry Hole!
SvaraRaderaJag avskydde Harry Hole i två böcker, först i tredje boken började jag komma underfund med honom och då föll jag som en fura :) Om du bara har läst de två första så rekommenderar jag att fortsätta :)
Radera