TV-serie: Valkyrien - Säsong 1

Titel: Valkyrien
Originaltitel: Valkyrien
Genre: Drama
Skapad av: Erik Richter Strand
Skådespelare: Sven Nordin, Pål Sverre Hagen, Pia Halvorsen, Ellen Birgitte Winther, Mikkel Bratt Silset
Premiär: 2017-01-08
Produktionsland: Norge
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på TiVo mars 2017






Handling
Ravn Sven Nordin är en respekterad läkare som desperat söker efter ett botemedel till sin döende fru Vilma Pia Halvorsen. När sjukhuset avbryter Vilmas behandling fortsätter Ravn att arbeta med den i hemlighet. Till sin hjälp har han preppern Leif som jobbar inom Civilförsvaret.

Tillsammans öppnar de en illegal klinik i ett gammalt skyddsrum i centrala Oslo. Där behandlar Ravn kriminella och andra patienter som inte vill uppsöka ett vanligt sjukhus. Kliniken finansierar Ravns research att hitta en kur till Vilma medan Leif ökar sin position bland kriminella och de utanför välfärdsstaten.

Min kommentar
Norska TV-serier brukar locka mig, de brukar vara spännande och välgjorda. Därför hade jag faktiskt ingen aning om vad den här handlade om när jag skapade en serieinspelning så jag kunde titta på alla avsnitt i lite snabbare följd än ett per vecka.

Efter att jag hade sett första avsnittet så var jag väldigt besviken. Jag tyckte den var dålig och inte det minsta rimlig. Karaktärerna var mer eller mindre läskiga och jag kunde inte sympatisera med någon. Men jag hade inte varit jag om jag hade gett upp efter ett avsnitt, minst två måste man ju se innan man kan veta säkert.

Serien blir marginellt bättre så den i alla fall går över gränsen från dålig till godkänd. Karaktärerna fortsätter att vara hemska, men jag hittar i alla fall en som jag kan ha medkänsla för; Teo, den kriminelle. Det säger väl en del. Jag kan överhuvudtaget inte förstå alla val, men kan eventuellt sympatisera med några av dem. En del val är dock bara korkade och inte trovärdiga.

Jag såg verkligen fram emot sista avsnittet, som heter SHTF och det gjorde mig spänd av förväntan. Det blev en enda lång antiklimax. Någon egentlig kris blev det inte, i stället fick vi se Ravn och Vilma så fulla av sig själva och upptagna av sitt att ingen av dem bryr sig om dottern och Leif får hålla ett tal inför Oslos samlade mediekår som ingen myndighetsperson hade fått hålla i det läget.

Personligen så tycker jag att det hade räckt med en av historierna i serien, i stället för som nu vilja vara allt utom komedi. Jag hade ju hellre fokuserat på den där krisen som det aldrig blev något av.

Det är ändå intressant att se en TV-serie om preppers, som jag väljer att fokusera på. De är kanske lite för dramatiska, men vi andra är på tok för naiva och det är nog tur att de flesta av oss inte förstår exakt hur sårbart vårt samhälle är.



På TV-serier.nu hade säsongen 3,7 i genomsnitt.
På IMDb hade hela serien 7,8 i genomsnitt (beräknat på 536 betyg).
Jag ger säsongen 3,0.

Serien är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: The Accountant

Titel: The Accountant
Originaltitel: The Accountant
Genre: Thriller
Regissör: Gavin O'Connor
Manus: Bill Dubuque
Skådespelare: Ben Affleck, Anna Kendrick, J.K. Simmons, Jon Bernthal, John Lithgow
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 127 min
Serie: -
Såg den på Blu-ray 17 mars 2017





Handling
Christian Wolff är ett matematiskt geni med mer gemensamt med siffror än människor. Hans revisorfirma är en front för hans frilansjobb där hans kunder är några av världen farligaste kriminella organisationer. När Finansdepartementets brottsdivision, ledd av Ray King kommer honom på spåren tar Christian sig an en mer hederlig klient - ett toppmodernt robotföretag där en ung revisor upptäckt en avvikelse som gäller flera miljoner dollar. Men när Christian närmar sig sanningen ökar antalet döda.

Min kommentar
När jag såg trailern till den här filmen så visste jag direkt att jag bara måste ha den. Orsaken heter Ben Affleck. Jag har förstått att det är ovanligt att gilla honom, men det gör jag. Egentligen hade jag ingen aning om vad det här var för typ av film, förstod jag när jag hade tittat en stund. Det blev en helt annan film än vad jag hade förväntat mig. Om det blev till det bättre eller sämre vet jag inte. Väldigt bra var det i alla fall.

Karaktären Christian Wolff är som klippt och skuren för Ben "Stoneface" Affleck och han gör den verkligen rättvisa. Jag är så otroligt svag för kick-ass karaktärer. Det finns många skådespelare jag känner igen här, en som jag inte har sett i speciellt många filmer är Anna Kendrick, men den här rollen passar henne bra.

En bonus är att det är snyggt filmat, något som jag tycker nästan alla moderna actionfilmer misslyckas med. Här finns inga snabba klipp som orsakar epilepsi (för att inte tala om stor irritation) och här finns inga (nåja) överdrivet långa slagsmålsscener.

Det är en spännande historia med högt tempo och den är till och med an liten aning oförutsägbar. Även om jag nu gissade den stora tvisten ganska snart. Bara det där vapnet som Affleck skjuter med är värt en halv poäng, det är för läckert och låter som en kanon.

Några dagar efter jag såg den märker jag att det är svårt att komma ihåg vad som egentligen hände, men om man tittar på en sådan här film så är det ju inte djup och känslostormar man vill ha. Att underhålla i två timmar klarar den i alla fall med råge.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 581 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 144 709 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

Smakebit på søndag: Inferno

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har inte börjat på aprils läsning än, det kom något emellan, men i morgon hoppas jag kunna sätta tänderna i Dan Browns Inferno, fjärde delen om Harvardprofessorn Robert Langdon. Tyckte det var dags nu när filmen har kommit och han tydligen också släpper ännu en bok i serien.

Min smakebit är från sida 30.

Under ett ögonblick kändes det som om tiden hade stannat.
     Doktor Marconi låg orörlig på golvet med blodet vällande ur bröstet. I kamp mot all den lugnande medicin han fått försökte Langdon höja blicken mot mördaren, som var på väg med bestämda steg i korridoren i riktning mot hans rum. När hon kom närmare dörren såg hon på Langdon, höjde pistolen mot honom och siktade mot hans huvud.
     Nu dör jag, insåg Langdon. Här och nu.

Månadsbokslut mars 2017

Antal lästa böcker i mars 2017: 10

17. Överenskommelser av Simona Ahrnstedt
18. The Whiz Mob and the Grenadine Kid av Colin Meloy
19. Järnblod av Liza Marklund
20. Tredje principen av Anna Jakobsson Lund
21. Avdelning 73 av Sofie Sarenbrant
22. Gryningsstjärna av Charlotte Cederlund
23. Främlingen av Harlan Coben
24. Fallvatten av Mikael Niemi
25. Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld
26. Kall, kall jord av Adrian McKinty

Antal lästa sidor: 3607
Genomsnitt/dag: 116
Genomsnitt/bok: 360

Snittbetyg: 3,75

Ingående i serie: 6
Påbörjade serier: 3
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 1

Biografi: 0
Chick-lit: 0
Drama: 3
Fantasy: 1
Gubb-lit: 0
Humor: 0
Kriminalroman: 3
Romance: 1
Science fiction: 1
Skräck: 0
Thriller: 1

Boktolvan: 1
E-böcker: 1
Finish that series: 2
Hyllvärmare: 4

Kvinnor: 6
Män: 4
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 6
Originalspråk (engelska): 1
Författare jag inte läst tidigare: 5
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 4

Antal nykomna böcker: 8
Antal bortskänkta böcker: 3

Månadens bästa: Tredje principen av Anna Jakobsson Lund
Månadens sämsta: The Whiz Mob and the Grenadine Kid av Colin Meloy
Månadens överraskning: Främlingen av Harlan Coben
Månadens besvikelse: The Whiz Mob and the Grenadine Kid av Colin Meloy
Månadens roligaste: -
Månadens otäckaste: Fallvatten av Mikael Niemi

Kommentar:
Vad hände? Visserligen tyckte jag att jag hade näsan i en bok nästan hela tiden, men det brukar jag tycka utan att det syns på sidantalet. Jag gissar att busspendlingen hade en viss betydelse. Kvaliteten var närmast osannolik. Vilken annan månad som helst så hade fem av dem kunnat bli månadens bästa.

Sex böcker ingår i serier, varav tre var första delen. Två av de serierna kommer jag att fortsätta läsa. Två böcker ingick i min avsluta-serier utmaning och en av dem var senaste (sista?) delen. Alltså, två nya och en avslutad. Kanske inte så bra resultat, men det blir bättre. Tror jag.

Fyra hyllvärmare hann jag med, en mer än planerat. De lästa recensionsexemplaren blev även de fyra.

Åtta böcker flyttade in hos mig, tre av dem köpte jag själv. Så många, tre alltså, fick flytta hemifrån, till min syster.

Om månadens bästa: Åh vilken vånda! Både Tredje principen och Gryningsstjärna hade platsat här lika bra, men den förra vinner tack vare genren som tilltalar mig lite, lite mer.
Om månadens sämsta: The Whiz Mob and the Grenadine Kid var inget av vad den utlovade.
Om månadens överraskning: Jag har ju inte varit så glad i Cobens tidigare fristående böcker, men Främligen var riktigt bra.
Om månadens besvikelse: Något Harry Potter-liknande var vad jag såg framför mig, men The Whiz Mob and the Grenadine Kid hade inget av det Harry Potter har.
Om månadens roligaste: Men det här var väl tråkigt. Det fanns visserligen lite humor i flera av böckerna, men någon rolig... Nej.
Om månadens otäckaste: Naturens krafter är alltid läskigt så Fallvatten vinner solklart.

"Gryningsstjärna" av Charlotte Cederlund

Författare: Charlotte Cederlund
Titel: Gryningsstjärna
Genre: Fantasy
Antal sidor: 271
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Idijärvi 2
Förlag: Opal
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 mars 2017




Första meningen: Jag kräks på kyrkväggen.

Baksidetext
Mörkret har lagt sig över Idijärvi sameby och det dröjer veckor innan solen återvänder. Borri noaidis attack har rivit upp djupa sår inom Áili, sår som blir än mer smärtsamma när en tragisk olycka gör henne ensam igen.

Samtidigt har Nåjdernas råd kommit till byn. De söker efter Urseiten, det mytomspunna föremål som kan förgöra dem alla om det hamnar i fel händer. Áili litar inte på rådsmedlemmarna och när deras sökande inte ger resultat försöker hon utveckla sina krafter på egen hand. Hon gör allt för att hålla byn säker. Inget pris är för högt för att skydda de hon älskar.

Min kommentar
För knappt ett år sedan läste jag första delen, Middagsmörker, i den här serien och även om jag inte blev överväldigad så gillade jag den. Att jag ville läsa uppföljaren rådde det inga som helst tvivel om. Gryningsstjärna är något helt annat.

Jag har ju lite problem att komma ihåg detaljer från böcker och så var det även här. I början är jag mest förvirrad, eftersom jag knappt minns vad som hände i förra boken. Tack och lov kommer det mesta tillbaka till mig ju mer jag läser. I alla fall tar Gryningsstjärna vid nästan där Middagsmörker slutar.

Än en gång, jag har aldrig varit norr om Sälen, men det känns verkligen som att jag fysiskt är långt där uppe i norr. För mig är ju detta en lite exotisk miljö, för det där med vinter... låt oss säga att jag inte upplevt en riktig vinter på ganska många år nu.

Ungdomsböcker är ju lite speciella och egentligen önskar jag nog att författare som skriver för vuxna kunde ta efter lite. Tempot är högt och det blir aldrig tråkigt. Personskildringarna ligger på en perfekt nivå, i stället för att beskriva för mig hur någon är så görs det tydligt genom tankar och handlingar. Så skönt. Detsamma gäller beskrivningarna av känslor som, med tanke på allt som drabbar Áili, kunde ha varit beskrivna sida upp och sida ner. Men det är de inte. I stället får jag lov att känna det jag själv skulle ha känt om jag hade varit Áili.

Det jag ändå gillar allra mest är att Áili inte är någon superhjälte, utan bara en osäker tjej som är så otroligt modig och tålig. Olivia är också en fantastisk tjej och henne kan jag med lätthet relatera till. I Gryningsstjärna kommer jag mycket närmre både Áili och Olivia. De är fortfarande självklara favoriter.

Ett mått på en bra bok, för mig, är hur mycket, och vad, jag känner när jag läser. Jag övermannas nästan av känslor av olika slag när jag läser Gryningsstjärna. Jag blir så otroligt förbannad på alla intoleranta idioter, jag tycker så förtvivlat synd om Áili och sist, men inte minst, så blir jag vansinnigt nyfiken på samisk mytologi. Jag är helt enkelt trollbunden.

Men seriöst... Slutet?! Är det ens tillåtet att avsluta en bok på det viset? När kommer egentligen tredje delen? Jag vill ha den nu!

Några ord om utanpåverket också. Omslagen är så otroligt fina, både utanpå och inuti (du som vet, vet) och titlarna är så fantasieggande så jag vet inte vad.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 3 betyg).
På Goodreads hade den 3,88 i genomsnitt (beräknat på 16 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Gryningsstjärna: Bokkoll, Fantasy Realm och Västmanländskans bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.