torsdag 9 juni 2022

Hett i hyllan #356

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi kommit till min födelsedag i maj 2018.
Historieläraren av Matt Haig var ett måste att önska sig.

Redan 2016 läste jag en bok av Matt Haig som jag verkligen tyckte väldigt mycket om. Jag bestämde mig för att jag ville läsa mer av honom, men än så länge har det inte blivit så. Dock är det väldigt mycket lättare och snabbare att önska sig böcker och den här var självklar på min önskelista. Jag har hört mycket bra om den, liksom allt annat han har skrivit. Underligt nog så har jag inte önskat mig fler... hmmm, det får jag nog göra något åt.

Så här står det på baksidan:
Tom Hazard bär på en hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv. Tom är kvasi-odödlig. På 13, 14 år åldras han endast ett. Han har med åren blivit en outsider, en betraktare av världen utifrån, förundrad och kritisk. Han följer franska revolutionen, fascineras av Facebook och hänger med Zelda Fitzgerald och Josephine Baker. Det enda han inte får göra, det enda förbjuda, är att bli kär. Som historielärare på en grundskola i London har han hittat det perfekta jobbet: han kan lära barnen om häxjakten, världskrigen och andra stora historiska händelser. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att komma ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 8 juni 2022

Bok: Den andra kvinnan av Greer Hendricks och Sarah Pekkanen

Författare: Greer Hendricks & Sarah Pekkanen
Titel: Den andra kvinnan
Genre: Thriller
Antal sidor: 377
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The wife between us
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 maj 2022




Första meningen: Hon går trottoaren fram med raska steg, håret flaxande mot axlarna, rosenröda kinder och en gymbag över armen.

Baksidetext
Hon är inte den du tror. Vanessa Thompson har blivit lämnad för en yngre kvinna av sin exmake Richard. Han är nu förlovad med Nellie, och Vanessa är svartsjuk och besatt av sin ersättare. Och av tanken på att till varje pris stoppa deras giftermål. I alla fall är det så det verkar. Den andra kvinnan är en isande thriller som skildrar de komplexa hemligheterna i vad som på ytan varit ett avundsvärt äktenskap och hur farligt det kan vara att ignorera sanningen i kärlekens namn.

Min kommentar
Den andra kvinnan dök upp som en överraskning för ganska många år sedan nu. Jag vet egentligen inte varför den har blivit stående. Beskrivningen låter väl ganska spännande, även om det kanske låter som något man har läst förut. Det enda jag kan skylla på är det där vanliga... så många böcker... Nu blev det i alla fall dags, efter att jag helt enkelt tog med den i min Boktolva.

När jag skulle sätta ihop det här inlägget så upptäckte jag att de allra flesta gillade första halvan mest och att de sedan tyckte att det blev tråkigt. För mig var det helt tvärtom. I de negativa recensioner jag hittade så verkar det ibland som att de har missat själva Grejen (och ja, med stort G).

Starten blev, som sagt, inte speciellt bra. Tillbakablickar blandas in hej vilt och det är svårt att hålla reda på om det hände då eller nu. Till råga på allt elände så byter huvudpersonen Nellie namn till Nelly och tillbaka igen redan efter fyra sidor. Några sidor längre in så är det dags igen, men då byter hon till Nelli. Så otroligt slarvigt och störande. Och helt ärligt så förstår jag inte... de här två är förlovade (och fullvuxna, ska jag tillägga) och ska snart gifta sig, men de bor inte ihop. Är det vanligt i USA? Det är så segt, hoppigt och rörigt. Jag ville knappt läsa eftersom det tog emot och orkade bara något tiotal sidor innan jag var fullständigt uttråkad.

Ungefär halvvägs så händer något omvälvande, boken tar fart och det blir helt tvärtom. Som att vända en hand. Plötsligt kan jag knappt lägga ifrån mig boken. Det hade helt klart kunnat bli en riktigt bra film, men kanske svårare att åstadkomma visuellt. Dock tampas jag med min vanliga känsla av att allt inte går ihop. Det gör det nog förmodligen för när jag tänker tillbaka så verkar allt stämma.

I första halvan så berättas vartannat kapitel i presens och i jag-form, vartannat är i imperfekt (eller preteritum) och i tredje person. Det spär på känslan att det är något lurt som pågår. Vid ett flertal tillfällen antyds att stora saker har hänt i det förflutna. Det tar en evighet innan vi får veta vad. Då har jag hunnit ledsna många gånger redan.

Detta är ju en psykologisk thriller, kan man nog säga, med den sedvanliga opålitliga berättaren. Grundhistorien är gammal och välkänd, nästan lite uttjatad. Sättet som den berättas på är lite annorlunda, men det blir lite för sensationalistiskt. Det blir helt enkelt för många händelser, som var för sig är helt okej, men tillsammans blir det en aning för mycket.

En liten reflektion och något jag inte alls kan förstå är alla dessa kaxiga kvinnor som självsäkert deklarerar att detta inte skulle kunna hända, i alla fall inte dem. De verkar tycka att om man är så lättlurad och naiv så får man skylla sig själv litegrann. Visst, hela jag vred mig av olust så fort den perfekte Richard var i närheten, men jag hade ju öppna ögon. Dessutom förväntade jag mig att han inte skulle vara så perfekt som han verkade. Nåväl, jag önskar inte någon att råka ut för det här.

Jag skulle nog säga att Den andra kvinnan gör den snyggaste upphämtning jag varit med om när det gäller böcker. För mig var det här en bekräftelse på att jag gör rätt som inte ger upp om en bok är för tråkig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat på 292 902 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Den andra kvinnan: Snowglitter, LitteraturMagazinet och Enligt Jenny.

tisdag 7 juni 2022

Tisdagstrion: Gult & blått på bokomslagen

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Gult & blått på bokomslagen

Först tänkte fyrkantiga jag att det skulle vara antingen gult eller blått omslag på varje bok, sedan upptäckte jag att jag faktiskt hade flera som var både och. Då fick det bli så.

1. Minnen av en sång av Patrik Centerwall är en riktigt bra novellsamling.

2. Bridget Jones dagbok av Helen Fielding är nog bättre som film. Faktiskt.

3. Du sköna nya värld av Aldous Huxley är en klassiker, tydligen, som jag läste först ganska nyligen. Förmodligen var den bättre när den kom 1932 och några decennier efter det, men den är fortfarande läsvärd.

måndag 6 juni 2022

TV-serie: Ted Lasso #2 (2021)

Titel: Ted Lasso
Originaltitel: Ted Lasso
Genre: Komedi
Skapad av: Brendan Hunt, Joe Kelly, Bill Lawrence
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Jason Sudeikis, Brett Goldstein, Hannah Waddingham, Juno Temple, Jeremy Swift
Premiär: 2021-07-23
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 12
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Apple TV+ maj 2022





Handling
AFC Richmond och Ted Lasso kämpar för att komma tillbaka till högsta ligan. På vägen möter de oväntat motstånd och olika hinder. Bland annat brister spelarnas motivation, efter sju oavgjorda matcher på raken. Kan en psykolog hjälpa till? Kanske med annat också?

Min kommentar
Vi sträcktittade ju, mer eller mindre, på första säsongen av Ted Lasso och vi pratade egentligen aldrig om huruvida vi skulle gå direkt på andra säsongen eller se något annat emellan. Det var ett självklart val att fortsätta utan uppehåll.

Andra säsongen är inte riktigt lika bra som den första, det var kanske väntat att det inte skulle gå att följa upp något som är perfekt. Det blev lite mörkare, alternativt djupare, nu. Vilket kanske inte alltid är fel, men den här serien behöver inte några twister. Den är tillräckligt bra utan.

Seriens starka sida är karaktärerna och deras relationer. Jag är så glad i vänskapen mellan Rebecca och Keeley. Precis så där ska det ju vara. De stöttar och hjälper varandra i stället för att vara elaka och småsinta. Även den manliga vänskapen visas från sin bästa sida. Jag bara älskar Diamond Dogs. Så härligt okomplicerat. Roy Kent var en favorit redan förra säsongen, men nu blir han det än mer. Man kan liksom alltid lita på honom. Higgins växer och blir också en karaktär som man kan lita på. Ted... är Ted. 'Nuff said. Och alla spelarna i laget. Jag blir varm i hjärtat när jag ser sådan sammanhållning. Hur de alltid är där för varandra. Så mycket värme och vänskap.

Något jag inte gillar är Nates utveckling. Det känns så onödigt att förstöra honom. Och elakt. Jag kan klara mig utan det, faktiskt. Ett riktigt bottennapp var avsnittet som bara handlade om Beard. Det kan nog platsa under kategorin "drömavsnitt". Även om det nu faktiskt inte var en dröm. Jag förstår inte varför alla serier verkar se ett behov att sådant här avsnitt. För mig går det bort.

Det finns en del smolk i bägaren den här säsongen, som till exempel Nate och Teds ångestattacker, men det är fortfarande en riktigt bra serie. Att titta på Ted Lasso är uppfriskande och inspirerande. Den får mig att vilja bli en bättre människa. Perfekt att se när den verkliga världen blir på tok för mycket och man behöver få tillbaka tron på mänskligheten.



På TV Time har serien 9,7 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,8 i genomsnitt (beräknat på 181 709 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Mortal kombat (2021)

Titel: Mortal kombat
Originaltitel: Mortal kombat
Genre: Fantasy
Regissör: Simon McQuoid
Manus: Greg Russo, Dave Callaham
Skådespelare: Lewis Tan, Jessica McNamee, Josh Lawson, Joe Taslim, Mehcad Brooks
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på HBO 20 maj 2022





Handling
Cole Young är en MMA-fighter som är van vid att ta stryk för pengar, och omedveten om sitt arv - och varför Outworld's Kejsare Shang Tsung har skickat sin bästa krigare Sub-Zero för att jaga honom. Orolig för sin familjs säkerhet, så börjar Cole leta efter Sonya Blade med hjälp av Jax, som bär samma mystiska drakmärkning som Cole föddes med. Snart finner han sig i Lord Raidens tempel där de som bär märket kan få en. Här tränar Cole med de erfarna krigarna Liu Kang, Kung Lao och legosoldaten Kano, för att förbereda sig inför kampen tillsammans med jordens bästa mästare mot fienderna från Outworld i ett slag med höga insatser för universum. Men kommer Cole hinna  hitta sin arcana – den enorma styrkan i hans själ – i tid för att inte bara rädda sin familj, utan också stoppa Outworld en gång för alla?

Min kommentar
En film som har legat på vår lista väldigt länge är Mortal kombat och när sambon ställdes inför valet av denna och en annan (som det kommer inlägg om nästa måndag) så valde han den här. Det vore fel att påstå att någon av oss visste vad vi skulle förvänta oss. Så klart kände vi båda till att det finns ett spel som heter likadant, men det var allt. Vi har inte spelat det och vi känner inte heller till "mytologin".

Redan efter ett par minuter så insåg jag att det här är en film där jag måste kasta allt förnuft, all logik och trovärdighet åt sidan. Bara fokusera på fantasy. Då gick det faktiskt ganska bra. Detta är en mycket brutal film. Kroppsdelar flyger åt alla håll och kanter, blodet sprutar och inälvor väller ut ur magar, men ändå är det bara på gränsen till splatter.

Som vanligt i den här typen av film så är det för mycket slagsmål för mig. De är åtminstone inte alltid så utdragna, men de duggar väldigt tätt. Någon handling i egentlig mening finns inte. Allt som händer går ut på att få en anledning till ännu ett slagsmål. Dialogen är inte speciellt givande, men det är ändå underhållande och här finns ingen dödtid alls.

Kano var den karaktär som gjorde det uthärdligt, han var kul med en hel del roliga kommentarer och i särklass den mest intressanta. Det var ett trist öde han gick till mötes. I övrigt är det mest mediokert, förutsägbart och ganska simpelt.

Redan dagen efter att vi sett Mortal kombat så hade jag svårt att komma ihåg vad det var jag hade sett för film, men jag kan inte kalla den för dålig. Bara en axelryckning. Hela filmen känns som ett enda upplägg för en uppföljare och ja, den är tydligen på gång.



På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 166 062 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 166 201 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam