söndag 12 juni 2022

Smakebit på søndag: Lust att döda

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det blev en väldigt kort vecka för mig, bara torsdag och fredag var jobbdagar. Ganska lagom egentligen. Nu är det bara fyra veckor kvar till den första semesterperioden. Det ska jag väl klara.

Jag har börjat läsa Lust att döda av Anki Edvinsson, en deckardebut som utspelar sig i Umeå. Där har jag aldrig varit, men det är mycket trevligt med böcker som har en annan miljö än den "vanliga". Detta är tydligen också första delen i serien om Charlotte von Klint och Per Berg, de två poliserna som är huvudpersoner. Vad jag kan se så har det bara kommit ytterligare en del.

Min smakebit är från sida 158:
Umeå var uppdelat i tiden före dådet, och tiden efter. Tiden efter var ung, bara två veckor gammal. Ett spädbarn. Men Mariam kände sig gammal, som om hon åldrats flera år under den korta tiden. Hon satt på en bänk längs med väggen i det luftiga rummet. Utanför speglade sig Umeälven i solen. Den skapade ett dansande skimmer i rummet. Stora panoramafönster släppte in ljus längs med väggen. Mitt i rummet stod en båge. Tolv metallstänger reste sig från det vita trägolvet och möttes två meter upp. Som ett indiantält utan tält.

lördag 11 juni 2022

Bok: Olympia av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Olympia
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Herkules 7
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 maj 2022




Första meningen: Döda ett barn.

Baksidetext
Två barn avrättas. En organisation som liknar en terrorsekt tar på sig det fruktansvärda dådet. Men vilka är de, och vad vill de? På Särskilda enheten är Zack Herry och hans kollegor satta i högsta beredskap. Zack, som nu har fått en son tillsammans med Hebe, oroar sig för att något ska hända dem. Olympia har förbjudit honom att träffa dem, och han slits mellan sin kärlek och rädslan för vad hans maktfullkomliga mor är kapabel att göra. Så sker en explosion på Grand Hôtel och Zack dras in i en grym härva som blir djupt personlig. I ett samhälle som post covid blivit alltmer ojämlikt, där vissa människor kämpar för sin överlevnad och andra vältrar sig i rikedom, kan vad som helst hända.

Min kommentar
När jag upptäckte att åttonde delen släpptes nu i maj så insåg jag till min stora förvåning (och bestörtning) att jag ännu inte hade läst sjunde delen, Olympia. Eftersom jag låg bra till i maj-läsningen så letade jag snabbt upp boken och ställde den sist i maj-kön och räknade med att den skulle hinnas med utan att jag ändrade i någon planering.

De tidigare böckerna i serien har Mons Kallentoft skrivit tillsammans med någon annan författare. Denna är den första han har skrivit själv. Det märks. Enligt mig så blir det mycket mer flum, vilket jag tycker är synd, och det blir mycket mer upprepningar. Helt enkelt mer av allt Kallentoftskt. Det har tidigare varit stor skillnad på böckerna i den här serien och de i serien om Malin Fors, men den skillnaden har nu jämnats ut.

Jag är så sanslöst less på hela den här Zack-Hebe-grejen. Antingen så är det här bara helt sjukt eller så den fullständigt onödig. Nu när jag tänker efter så gäller det senare oavsett. Och den här Olympia... vad ska man överhuvudtaget säga om henne? Vad kan man säga om henne? Och Ester, stackars Ester. Varför behandla henne så illa? Jag hade velat ha mer av Zacks kollegor, här känns de bara som bakgrundsfigurer och jag tycker de förtjänar mer. Jag vill ha mer samarbete och jobbrelationer.

Tempot är, som vanligt, högt, men här finns betydligt fler andningshål än i de tidigare böckerna. När Zack funderar på sin situation så sänks farten avsevärt. Och det gör han ganska ofta. Historien är rå och brutal, även det precis som vanligt. Personligen så tycker jag att boken nog hade mått bra av en medförfattare. Allt blir nu så väldigt störst/bäst/värst och jag kan tycka att det behöver tonas ner något.

Enligt mig så innehåller den här historien en rejäl miss. Som faktiskt får hela bygget att rasa. Jag kan inte förstå hur de tänkte att det här skulle fungera. Det borde inte ha fungerat. Om man blir dödad trots att man gör som de här människorna säger så finns det ju ingen anledning att göra det. Jag hade ju hellre chansat på att komma undan då. Konstigt nog gör ingen den här reflektionen. Högst besynnerligt. Och hur i hela friden visste mördaren att barnen skulle vara på lekplatsen och inte i förskolan? De gick ju bara dit ibland.

I övrigt så är detta ganska förutsägbart. Det tog inte speciellt lång tid innan jag gissade vem som låg bakom. Men det gör faktiskt inte så mycket. Det är liksom resan som är grejen, inte målet. Rent allmänt så saknas det något i berättandet. Alternativt så är det för mycket av något.

Olympia innehåller alla ingredienser som kan tänkas behövas för att kunna behålla referensen till den grekiska mytologin. Trots att den faktiskt verkar vara borttagen. Jag kan inte låta bli att fundera över varför serien nu har bytt namn till Zackserien, i stället för Herkulesserien. Är det en ny serie? Beror det på förlagsbytet? Är det därför Kallentoft plötsligt skriver själv? Nåväl, för mig är det här samma serie och precis som vanligt så rekommenderar jag alla att läsa böckerna i rätt ordning.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,71 i genomsnitt (beräknat på 154 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Olympia: DAST Magazine, Tofflan och Cinnamon Books.

fredag 10 juni 2022

Fem en fredag v 23: Bäst

I dag tänkte jag återigen hänga på Fem en fredag som utgår från elisamatilda. Varje fredag lägger hon upp fem frågor som vi ska svara på. Det låter kul, även om jag tror att det ibland kan bli svårt.

Veckans tema är Bäst

Vilken har varit din bästa semester?
Det här är faktiskt en omöjlig fråga att svara på. Men jag gör det lätt för mig och väljer den som var längst, både i tid och resväg; min nästan-jorden-runt-resa. Stoppen vi gjorde var Hawaii, Fiji och Nya Zeeland. Det grämer mig fortfarande att vi inte hann med Australien också, men man hinner liksom inte hur mycket som helst på sju veckor.

Vilken tycker du är den bästa månaden?
Det är lätt maj, månaden då livet vaknar igen. Bokarna får löv, rapsen blommar, jag fyller år 😁

Vad är nummer 1 i ditt liv?
Jag gillar egentligen inte alls den här sortens frågor, där en endaste sak ska plockas ut, men jag får väl välja ostbågar då. Om man bortser från nära och kära som jag helst inte vill gradera.

När tävlade du senast, och i vad?
Jösses. Det var nog så längesedan att jag har glömt det. Det var säkert i skolan, någon idrottstävling eller liknande, så jag skulle säga att det är preskriberat.

Vad är det bästa med livet just nu?
Livet är inte på topp just nu, kan man nog säga, men det är bara fyra veckor kvar till lite semester. Det får nog betraktas som det bästa just nu.

torsdag 9 juni 2022

Hett i hyllan #356

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi kommit till min födelsedag i maj 2018.
Historieläraren av Matt Haig var ett måste att önska sig.

Redan 2016 läste jag en bok av Matt Haig som jag verkligen tyckte väldigt mycket om. Jag bestämde mig för att jag ville läsa mer av honom, men än så länge har det inte blivit så. Dock är det väldigt mycket lättare och snabbare att önska sig böcker och den här var självklar på min önskelista. Jag har hört mycket bra om den, liksom allt annat han har skrivit. Underligt nog så har jag inte önskat mig fler... hmmm, det får jag nog göra något åt.

Så här står det på baksidan:
Tom Hazard bär på en hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets jazzålder i Paris till dagens London. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv. Tom är kvasi-odödlig. På 13, 14 år åldras han endast ett. Han har med åren blivit en outsider, en betraktare av världen utifrån, förundrad och kritisk. Han följer franska revolutionen, fascineras av Facebook och hänger med Zelda Fitzgerald och Josephine Baker. Det enda han inte får göra, det enda förbjuda, är att bli kär. Som historielärare på en grundskola i London har han hittat det perfekta jobbet: han kan lära barnen om häxjakten, världskrigen och andra stora historiska händelser. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att komma ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 8 juni 2022

Bok: Den andra kvinnan av Greer Hendricks och Sarah Pekkanen

Författare: Greer Hendricks & Sarah Pekkanen
Titel: Den andra kvinnan
Genre: Thriller
Antal sidor: 377
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The wife between us
Översättare: Peter Samuelsson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 maj 2022




Första meningen: Hon går trottoaren fram med raska steg, håret flaxande mot axlarna, rosenröda kinder och en gymbag över armen.

Baksidetext
Hon är inte den du tror. Vanessa Thompson har blivit lämnad för en yngre kvinna av sin exmake Richard. Han är nu förlovad med Nellie, och Vanessa är svartsjuk och besatt av sin ersättare. Och av tanken på att till varje pris stoppa deras giftermål. I alla fall är det så det verkar. Den andra kvinnan är en isande thriller som skildrar de komplexa hemligheterna i vad som på ytan varit ett avundsvärt äktenskap och hur farligt det kan vara att ignorera sanningen i kärlekens namn.

Min kommentar
Den andra kvinnan dök upp som en överraskning för ganska många år sedan nu. Jag vet egentligen inte varför den har blivit stående. Beskrivningen låter väl ganska spännande, även om det kanske låter som något man har läst förut. Det enda jag kan skylla på är det där vanliga... så många böcker... Nu blev det i alla fall dags, efter att jag helt enkelt tog med den i min Boktolva.

När jag skulle sätta ihop det här inlägget så upptäckte jag att de allra flesta gillade första halvan mest och att de sedan tyckte att det blev tråkigt. För mig var det helt tvärtom. I de negativa recensioner jag hittade så verkar det ibland som att de har missat själva Grejen (och ja, med stort G).

Starten blev, som sagt, inte speciellt bra. Tillbakablickar blandas in hej vilt och det är svårt att hålla reda på om det hände då eller nu. Till råga på allt elände så byter huvudpersonen Nellie namn till Nelly och tillbaka igen redan efter fyra sidor. Några sidor längre in så är det dags igen, men då byter hon till Nelli. Så otroligt slarvigt och störande. Och helt ärligt så förstår jag inte... de här två är förlovade (och fullvuxna, ska jag tillägga) och ska snart gifta sig, men de bor inte ihop. Är det vanligt i USA? Det är så segt, hoppigt och rörigt. Jag ville knappt läsa eftersom det tog emot och orkade bara något tiotal sidor innan jag var fullständigt uttråkad.

Ungefär halvvägs så händer något omvälvande, boken tar fart och det blir helt tvärtom. Som att vända en hand. Plötsligt kan jag knappt lägga ifrån mig boken. Det hade helt klart kunnat bli en riktigt bra film, men kanske svårare att åstadkomma visuellt. Dock tampas jag med min vanliga känsla av att allt inte går ihop. Det gör det nog förmodligen för när jag tänker tillbaka så verkar allt stämma.

I första halvan så berättas vartannat kapitel i presens och i jag-form, vartannat är i imperfekt (eller preteritum) och i tredje person. Det spär på känslan att det är något lurt som pågår. Vid ett flertal tillfällen antyds att stora saker har hänt i det förflutna. Det tar en evighet innan vi får veta vad. Då har jag hunnit ledsna många gånger redan.

Detta är ju en psykologisk thriller, kan man nog säga, med den sedvanliga opålitliga berättaren. Grundhistorien är gammal och välkänd, nästan lite uttjatad. Sättet som den berättas på är lite annorlunda, men det blir lite för sensationalistiskt. Det blir helt enkelt för många händelser, som var för sig är helt okej, men tillsammans blir det en aning för mycket.

En liten reflektion och något jag inte alls kan förstå är alla dessa kaxiga kvinnor som självsäkert deklarerar att detta inte skulle kunna hända, i alla fall inte dem. De verkar tycka att om man är så lättlurad och naiv så får man skylla sig själv litegrann. Visst, hela jag vred mig av olust så fort den perfekte Richard var i närheten, men jag hade ju öppna ögon. Dessutom förväntade jag mig att han inte skulle vara så perfekt som han verkade. Nåväl, jag önskar inte någon att råka ut för det här.

Jag skulle nog säga att Den andra kvinnan gör den snyggaste upphämtning jag varit med om när det gäller böcker. För mig var det här en bekräftelse på att jag gör rätt som inte ger upp om en bok är för tråkig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,85 i genomsnitt (beräknat på 292 902 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Den andra kvinnan: Snowglitter, LitteraturMagazinet och Enligt Jenny.