måndag 8 augusti 2022

TV-serie: Kärlek & anarki #2 (2022)

Titel: Kärlek & anarki
Originaltitel: Kärlek & anarki
Genre: Komedi
Skapad av: Lisa Langseth
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Ida Engvoll, Björn Mosten, Björn Kjellman, Reine Brynolfsson, Gizem Erdogan
Premiär: 2022-06-16
Produktionsland: Sverige
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 30 min
Såg den på Netflix juli-augusti 2022





Handling
Det kommer att ske stora förändringar på förlaget för att hänga med i en ständigt förändrande litteraturbransch. För att hänga med konkurrenterna har Sofie tagit in ett par investerare som ska lyfta förlaget till nya nivåer. På köpet blir hon VD och ska styra skeppet.

Min kommentar
Det visar sig vara nästan två år sedan jag såg första säsongen av Kärlek & anarki, vilket gjorde mig ganska så förvånad. Jag blev så klart väldigt glad när den andra säsongen kom och tänkte väl se den så snart det bara var möjligt. Nu börjar ju även listan på TV-serier att svälla ut ordentligt så det tog ändå ett tag innan den hamnade överst.

Kanske var mina förväntningar för höga i början, jag gillade ju verkligen första säsongen. Mycket kändes väldigt annorlunda, bland annat så var det fullständigt galna borta. Jag trodde väl aldrig jag skulle säga att jag saknade det. Här är i alla fall mycket mer allvar och mörker nu. De två första avsnitten går lite på tomgång och känns lite uddlösa. Sedan drar det igång.

När "sensitivitetskonsulten" dyker upp blir det så där skarpt igen. Det är mycket skarpt och mitt i prick. Till min stora glädje så fortsätter det så, i nästa avsnitt och faktiskt i resten av säsongen. Det är mycket meta-humor, bland annat en Reine Brynolfsson som blir irriterad på en ljudboksinläsare. Otroligt roligt. En annan rolig scen är när investeraren pitchar sin bokidé. Då bryter jag nästan ihop.

Sofie är fortfarande huvudperson, kan man nog säga, men det är mer fokus på hennes mående. Hon vinner på det, hon blir mer riktig. Eller äkta då. De andra på förlaget, som väl egentligen bara var en bakgrund i första säsongen, får betydligt mer utrymme och även de blir riktiga människor.

Lisa Langseth sätter verkligen fingret på en del av nutidens samhälle, där rädslan att stöta sig med någon, vem som helst, gör att det inte blir något av något. Mycket av det som händer är en aning överdrivet, hoppas jag, men det är så träffsäkert. Jag vet inte hur det går till på ett förlag, hur man väljer böcker man ska ge ut, men det känns som att detta stämmer hyfsat bra. Innehållet spelar ingen större roll. Det viktiga är om det kan sälja.

Skådespelarinsatserna är det inte mycket att orda om. Bättre än så här blir det inte. Jag har ju sett Ida Engvoll i ganska mycket och jag har väl inte varit hennes största fan, men här är hon lysande. Björn Kjellman är, som vanligt, fantastisk. Reine Brynolfsson är briljant. Även de andra är enastående.

Jag vet inte hur man eventuellt skulle kunna göra ytterligare en säsong av Kärlek & anarki och egentligen vet jag inte om jag vill att det ska bli det. Ibland är det bra att sluta när man är på topp och frågan är om man hålla den här höga nivån i fler säsonger. Men kommer det en så ser jag den. Det är utom allt tvivel.



På TV Time har serien 9,38 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 9 586 betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Love & gelato (2022)

Titel: Love & gelato
Originaltitel: Love & gelato
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Brandon Camp
Manus: Brandon Camp, Jenna Evans Welch (bok)
Skådespelare: Susanna Skaggs, Tobia De Angelis, Saul Nanni, Owen McDonnell, Valentina Lodovini
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på Netflix 8 juli 2022





Handling
Linas mammas sista önskan var att Lina skulle åka på den där resan till Italien, som de egentligen skulle ha gjort tillsammans, sommaren innan Lina ska börja på universitetet. När hon kommer till Rom så får hon sin mammas dagbok av mammans bästa väninna. Där uppenbarar sig en del sedan länge dolda hemligheter.

Min kommentar
Fredagen som var vår sista arbetsdag innan semestern och dagen innan vi skulle iväg på semesterresa bestämde vi att vi behövde något lättsamt. Love & gelato hade jag nog egentligen bestämt att vi inte skulle titta på, men längtan till Italien (och gelato) vann så det fick bli den ändå.

Jag kan börja med att jag inte har läst boken, jag visste inte ens att det var en bok. Förmodligen så är boken mycket bättre än filmen och kanske är filmen bättre (inte så dålig) om man inte har läst boken. Det är i alla fall slutsatsen jag drar efter att ha läst vad andra tycker om den. I vilket fall så tycker jag inte att filmen är så usel som betygen på filmsajterna antyder.

Här finns Rom och här finns gelato, mycket mer behöver man egentligen inte. Det hade dock varit trevligt med någon som helst spänning/ovisshet om vem hon skulle välja. Eller kanske mer vem hon inte skulle välja. Kemin mellan objekten i de potentiella parkonstellationerna är i stort sett icke-existerande. Det är också lite trist. I övrigt har jag inget att klaga på vad gäller skådespelarna. Var för sig. De gör det bästa av det.

Berättarhastigheten är något forcerad. Vissa saker händer till synes helt utan anledning. Och lite för snabbt. Jag saknar ett bra ord för quirky, som filmen också är. Hela scenen på välgörenhetsgalan, eller vad det nu är, får mig att vrida mig av obehag. Precis som Linas bästa vän Addie. Hon måste vara den värsta vännen någonsin. Hur kan man ta så lättsamt på det hon gör? Jag hade aldrig pratat med henne igen.

Lite undrande ställer jag mig till att man tydligen blir vacker direkt när man tar av sig sina glasögon. Och så undrar jag om Lina hade glasögon bara för syns skull (ha ha). Jag hade inte klarat mig många minuter utan mina i alla fall. Definitivt inte i trafiken i Rom.

Love & gelato är lite lagom rolig och lite lagom underhållande. Jag tycker inte att det är helt bortkastad tid att se den, men det är helt klart för lite Italien och på tok för lite gelato.



På Letterboxd hade den 1,5 i genomsnitt (beräknat på 9 099 betyg).
På IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 3 775 betyg).
Jag ger den 3,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 7 augusti 2022

Smakebit på søndag: Tomma luften

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår vågade vi oss till Malmö, trots det kaos som Big Slap skulle orsaka, men vi höll oss borta från tågen i alla fall. Det blev ett besök på en annan av våra favoritrestauranger, som jag är glad om jag kan besöka en gång om året. Egentligen är det ganska lagom, så blir det inte uttjatat 😁

Jag håller fortfarande på med samma bok som förra veckan. Läsningen går inte direkt sakta, men boken är så tjock att det tar ett tag att komma igenom. I stället för att ge ytterligare en smakebit från den så blir det ur nästa bok, Tomma luften av Ann Cleeves. Jag kallar den för sjätte delen i Shetlandskvartetten...

Min smakebit är från bokens början:
Musiken började. Ett enda ackord spelat på fiol och dragspel, ett andlöst ögonblick av tystnad medan scenen registrerades i Pollys huvud som ett fotografi, och sedan dansade hela samlingssalen i Meoness. Polly hade tillbringat tretton timmar på nattbåten från Aberdeen till Lerwick, och när hon just hade gått i land hade det verkat som om marken gungade under hennes fötter, men det här var ett annat slags inbillning. Musiken tycktes studsa mot väggarna och golvet och trycka folk mot mitten av lokalen, tycktes få dem att resa sig. Till och med de hemmagjorda flaggdekorationerna och ballongerna som var upphängda i taksparrarna föreföll att dansa. Bandets rytm fick fötter att stampa takten och huvuden att nicka. Barn i festkläder klappade i händerna och äldre släktingar reste sig mödosamt från sina stolar och stämde in. En ung mamma gungade ett barn på knäet. Lowrie tog sin brud Caroline i handen och ledde ut henne på dansgolvet för att än en gång visa upp henne för sin familj.

lördag 6 augusti 2022

Bok: Fruset guld av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind

Författare: Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Titel: Fruset guld
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 411
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rönning & Stilton 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2022




Första meningen: Arne Rönning tyckte inte om novembermörkret, han blev nedstämd och fick sömnproblem, så fort det gled över i december blev han på bättre humör.

Baksidetext
I slutet av en lång varm sommar hittas liket av en man i en bortsmält snöficka i Arjeplogsfjällen. Mannen sköts ihjäl för cirka tjugo år sedan. Olivia Rönning skickas upp för att utreda fallet.

På väg till fyndplatsen överraskas helikoptern av ett oväder och kraschar. När Olivia vaknar upp är piloten svårt skadad och nödradion förstörd - hon kan inte kontakta omvärlden. Hon lämnar vraket och lyckas ta sig till en stängd fiskecamp.

Men hon är inte ensam på fjället. Andra personer vill också ta reda på - eller dölja - sanningen om den döde mannen.

När Tom Stilton får höra vad Olivia råkat ut för lämnar han genast sin lugna tillvaro i Thailand för att hjälpa henne.

Tillsammans avslöjar de att den mördade mannen på fjället är ett offer för en gåta som sträcker sig ytterligare ett halvsekel tillbaka i tiden.

Min kommentar
När det började bli högst troligt att semesterresan norröver faktiskt skulle bli av så fick jag ju vackert försöka leta upp en bok som utspelar sig där. Efter en hel del letande så hittade jag sjätte delen i serien om Rönning & Stilton, Fruset guld, där skådeplatsen verkade vara Arjeplogsfjällen. Arjeplog ligger hyfsat nära Arvidsjaur, som var slutmålet för vår resa. Alltså fick det bli den.

Tyvärr så är det inte speciellt mycket fjäll i boken, inte Arjeplog heller. Faktum är att det nog är det som det är minst av. Det är nog till och med mer Gambia än Arjeplog. Lite besviken blev jag över detta, men så kan det bli ibland. Jag var i alla fall i närheten av där allt började.

Det finns så oerhört mycket att säga om Olivia att jag knappt vet var jag ska börja. Rent generellt så tycker jag att hon fortsätter att utvecklas på ett positivt sätt. Hon är verkligen speciell, men trovärdig. Dock inte som polis, men som människa. Man skulle kunna säga att hon lider av struts-syndrom. Hon försöker tiga ihjäl problem. Eller kanske snarare att om hon inte låtsas om dem så försvinner de. Hennes impulsivitet fortsätter att ställa till problem och kombinerat med den godtrogenhet som hon tydligen plötsligt har drabbats av så blir det lite farligt. Jag är inget fan av att karaktärer agerar på ett sätt som inte stämmer med deras personlighet, bara för att få vissa andra saker att hända. Mycket kan man säga om Olivia, men godtrogenhet och naivitet är inga egenskaper jag förknippar med henne.

Av någon anledning så tyckte jag att det var för lite av alla återkommande karaktärer, men jag har svårt att säga vilka som skulle ha varit med i stället. Det kan ju vara så att alla var med lika mycket, lagom alltså. För min del kunde det ha varit mer Stilton och Abbas. I övrigt så fortsätter de trasiga själarna att befolka den här serien. Ingen verkar egentligen må bra.

Själva historien tycker jag är mindre spretig den här gången. Det handlar egentligen bara om ett enda brott (nja), som visserligen grenar ut sig ganska rejält. Jag tycker att trovärdigheten är betydligt högre i den här boken och jag upplever det som att osannolika sammanträffanden i det det närmaste är avskaffade. Jag kan inte påminna mig om att jag reagerade på något i alla fall.

Jag brukar inte gilla när det blir för mycket privatliv i deckare, för mig är brottet och (problem)lösningen det viktigaste och jag tycker att balansen här är mycket bra. De privata problemen, som ju alla människor har att brottas med, finns i bakgrunden men tar inte över. Om jag minns rätt så är det så att även den här boken skiljer sig lite åt jämfört med de tidigare. Det är något som är annorlunda och främst är det nog språket, som jag inte alls upplever lika rappt och effektivt utan mer eftertänksamt. Det funkar det också. Även tempot är betydligt lägre.

Fruset guld ger mig inte samma wow-känsla som de tidigare delarna. Inte någon gång faktiskt. Jag tycker nog att detta är en av de svagare i serien, men den är fortfarande mycket bra. Det blir inte tråkigt, men det finns en del transportsträckor. Som vanligt så avslutas det hela med en liten cliffhanger. Vart ska den tråden ta vägen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 1 187 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Fruset guld: Bokstunder, Just nu - just här och Läsvärd eller inte.

fredag 5 augusti 2022

20 snabba om sommaren

Enligt O har gjort en ny 20 snabba, som bara handlar om vanliga sommarval.

rån eller bägare?
Jag har aldrig gillat vare sig strut eller rån, så bägare är självklart för mig.

mjukglass eller kulglass?
Kulglass är så gott! Mjukglass äter jag nästan aldrig.

sjö eller hav?
Hav! Jag älskar havet.

stad eller strand?
Städer på sommaren är inte så mysigt, men jag är inte så mycket av strandmänniska heller. Stranden är mer vilsam i alla fall.

vitt eller rosé?
Inte så mycket vindrickare, men rosé går bara bort.

deckare eller feelgood?
Svårt val. Båda funkar riktigt bra.

pocket eller e-bok?
Pocket funkar jättebra på sommaren, men e-boksläsare är så bra att ha med sig. Vad man än gör.

ljudbok eller poddar?
Inget av det, men det har hänt att jag lyssnat på sommarpratare i efterhand.

äta ute eller äta inne?
Jag har aldrig gillat att äta ute. Det finns alltför många djur som jag måste slåss mot. Däremot går jag gärna ut efter att jag har ätit.

sol eller skugga?
Gärna sol, men jag håller mig helst i skuggan.

fotbolls-EM eller friidrotts-VM?
Nu är ju båda slut och egentligen lockade inget av det mig. På heltid.

badare eller badkruka?
Egentligen så är jag en badare. Bara inte så ofta nu för tiden.

läser mer eller mindre på sommaren?
Jag läser nog mindre när jag är ledig. Det finns så mycket annat jag gör då.

hemma eller borta?
En kombination gillar jag. Det är kul att komma bort, men oj, vad det är skönt att komma hem igen.

läslistor eller fri läsning?
Läslistor som grund och när de är avklarade så blir det fri läsning.

planera eller vara spontan?
Jag älskar att planera!

Emma Hamberg eller Emily Henry?
Jag har inte läst någon av dem, men jag är nog mest sugen på Emily Henry.

vattenmelon eller honungsmelon?
Jag gillar inte honung, i någon form.

bubbligt eller stilla vatten?
Ett av de enklare valen.

Anders de la Motte eller Anders Roslund?
Jag har läst ganska mycket av båda, men jag håller mig till närproducerat...