onsdag 10 maj 2023

Bok: Nattfalkarna av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: Nattfalkarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 305
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The night hawks
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway 13
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2023




Första meningen: Det är så mycket blod - det är blodet han aldrig kommer att glömma.

Baksidetext
En grupp metallsökare som kallar sig Nattfalkarna är ute och söker efter skatter på stranden i North Norfolk när de hittar ett lik. Den döde är en pojke från trakten. Kriminalinspektör Nelson tror att det skett en olycka, men kort därefter mördas ett par på en isolerad gård i närheten som heter Black Dog. Det dröjer inte länge förrän Ruth gräver fram kvarlevorna av en enorm hund i trädgården till det stora huset. Lokala sägner berättar om en svart hund som visar sig för människor innan de dör. Alla ledtrådar för Ruth och Nelson tillbaka till gården. Ruth är inte lättskrämd, men Black Dog ger henne kalla kårar ...

Min kommentar
Serien om Ruth Galloway är en av mina verkliga favoriter. Ändå så kan det gå ganska lång tid innan jag läser böckerna (som jag alltid köper/önskar mig) och då är det lämpligt att ta med dem i min Finish That Series-utmaning. I år är det tredje gången jag tagit med den. Nattfalkarna är trettonde delen och serien är still going strong, kan man säga.

För mig är det lite samma känsla jag får när jag läser dessa böcker som jag får när jag läser Louise Pennys om Armand Gamache. Det känns som att komma hem efter att ha varit bort ett tag. Att man träffar gamla vänner och hänger med dem, precis som man alltid gör när man träffas. Här är det verkligen inte deckargåtan som är det viktiga (även om den också är spännande), utan det är allt runtomkring.

Miljön är, precis som vanligt, otroligt lockande och intressant. De där saltängarna i Norfolk ropar nästan på mig och jag blir oerhört sugen på att åka dit och se dem med egna ögon. Jag har vandrat omkring lite på Google Maps, både i King's Lynn och ute vid kusten, men det blir ju inte riktigt samma sak. Tyvärr.

Trots att det är mycket annat än polisarbete så blir det inte för mycket privatliv och/eller vardagsproblem. Det är helt enkelt en bra balans. Ganska oblodiga historier är det också, så även den räddhågade kan läsa de här böckerna. Oftast ställs man inför ett fullbordat mord, där man hittar en död kropp. Tyvärr så blir det återigen så att huvudpersoner hamnar i livsfara. Tråkigt och verkligen överanvänt. Som en extra krydda så förekommer det lokala myter som är ett trevligt och lite mystiskt inslag.

Här finns ju ett antal återkommande karaktärer och jag tror minsann att jag gillar dem allihop. Clough är inte med så mycket och jag saknar hans humor (och hans ätande). Cathbad är en helt underbar figur och han är, som vanligt, med alldeles för lite. Jag hade gärna haft honom som vän. Naturligtvis så bör (måste) man läsa serien i rätt ordning. Det händer så mycket med både karaktärer och relationer att behållningen måste betraktas som minimal om man hoppar in mitt i.

Som jag nämnt tidigare så är det inte deckargåtan som är det viktiga, men jag har för mig att alla böcker har varit mer eller mindre kluriga. Det är inga problem att veta vem som inte är mördaren, men det är betydligt svårare att gissa vem som faktiskt gjorde det.

Det är befriande att läsa Nattfalkarna, här har vi äntligen en självständig, litterär, kvinna, som har ett eget liv. Vars mål inte är att träffa en man. Även om nu Ruth ältar allt med Nelson ganska mycket. Det är svårt att överhuvudtaget börja gissa hur deras relation ska sluta. Går det ens att få lyckligt? Är det ens önskvärt? Jag har hört ryktas om att femtonde delen ska vara den sista så det dröjer väl inte alltför länge innan jag får veta.

På Goodreads hade den 4,30 i genomsnitt (beräknat på 15 084 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Nattfalkarna: Bokstunder, Tofflan och enligt O.

tisdag 9 maj 2023

Tisdagstrion: Bäst hittills under våren

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Bäst hittills under våren

Det var inte helt lätt att välja ut tre av de fem fyror jag läst under våren (som jag har bestämt är mars-maj), men till slut blev det dessa.

1. Den barmhärtige samariten av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind, som är sjunde delen om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag tror att samtliga böcker i den här serien har fått en fyra av mig.

2. Himmel över Alaska av Kristin Hannah var inte ett självklart val, men de delar som var bra var riktigt bra. En mycket berörande bok, även om den var väldigt amerikansk.

3. Nattfalkarna av Elly Griffiths är den trettonde delen om Ruth Galloway. En av mina absoluta favoritkaraktärer.

måndag 8 maj 2023

Film: Die Hart (2023)

Titel: Die Hart
Originaltitel: Die Hart
Genre: Actionkomedi
Regissör: Eric Appel
Manus: Derek Kolstad
Skådespelare: Kevin Hart, John Travolta, Nathalie Emmanuel, Jean Reno, Josh Hartnett
Utgivningsår: 2023
Produktionsland: USA
Längd: 84 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime 8 april 2023





Handling
Kevin Hart är less på att alltid spela den roliga sidekicken till den riktiga actionhjälten och drömmer om att själv få spela huvudrollen i en actionfilm. Denna önskan råkar han ge luft åt när han medverkar i morgon-TV. Det går inte så bra. Snarare tvärtom

Han får ändå ett samtal från sin agent där han får veta att han kan få huvudrollen i en actionfilm, regisserad av den stora regissören Claude Van De Velde. Enda villkoret är att han går en utbildning på en actionfilmskola.

Min kommentar
Veckans film blev klurig att hitta. Jag fick öppna varenda streamingtjänst för att se vad som fanns på våra listor. Den ena filmen efter den andra ratades, endast på grund av att jag inte kände för dem. Sedan kom jag till Amazon Prime och hittade Die Hart. Det var den jag hade letat efter.

Kevin Hart hör inte till mina favoriter egentligen. Väldigt ofta så verkar han tro att allt blir roligare om man skriker sina repliker. Det tycker inte jag. Mina förväntningar var inte höga, men titeln gjorde att jag bara var tvungen att se den.

Det är en ovanligt sansad Kevin Hart som visas här och jag gillar honom mycket mer så. John Travolta gör en riktigt bra insats och det kan vara så att det är honom jag kommer att minnas. Lite tråkigt är det att inte han också spelar sig själv, men han har väl egentligen inte kompetensen för att driva en actionhjälteskola. Nathalie Emmanuel är riktigt bra. Jean Reno var en fröjd att se, det var väldigt längesedan.

Filmen bjuder på några rejäla skratt. Det blir lite dråpligt, men kul och mer än en aning meta. Jag tycker de har lyckats bra och idén är spännande. Det är en hyfsat unik historia, men egentligen utan handling. Det roligaste var nog Josh Hartnetts registreringsskylt, ❤NETT. Varför [spoiler]Josh Hartnett[/spoiler] dog förstår jag inte. Där hängde det inte ihop riktigt. Fantastiskt nog så är den under 90 minuter, det händer verkligen inte ofta.

Die Hart är en dumrolig film och jag tycker det var bra spenderade 84 minuter. En underhållande bagatell, en kul parodi på hela actiongenren, som snart kommer att vara glömd. Det verkar vara en hel del ironi-resistenta som har sett (och sågat) filmen och den är inte alls så kass som betygen ger sken av.



På Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 4 109 betyg).
På IMDb hade den 5,1 i genomsnitt (beräknat på 655 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 7 maj 2023

Smakebit på søndag: Elevation

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

I dag åker jag hem från Italien. Det har varit en riktigt bra vecka och vi har sett mycket, ätit gott och gått många kilometer varje dag. Nu skulle vi behöva lite semester 😁

Igår eftermiddag så läste jag ut den italienska (inte på italienska dock) bok jag hållt på med under veckan och i dag tänkte jag faktiskt läsa/lyssna på Elevation av Stephen King på hemvägen. Jag upptäckte att den kommer att plockas bort från Storytel om en vecka så det kan ju passa att läsa den nu. Den är ganska kort också, knappt fyra timmar, om man lyssnar. Då räcker den hela vägen hem och lite till.

Min smakebit är från början av boken:
Scott Carey knocked on the door of the Ellis condo unit, and Bob Ellis (everyone in Highland Acres still called him Doctor Bob, although he was five years retired) let him in. "Well, Scott, here you are. Ten on the dot. Now what can I do for you?
    Scott was a big man, six-feet-four in his stocking feet, with a bit of a belly growing in front. "I'm not sure. Probably nothing, but... I have a problem. I hope not a big one, but it might be."
    "One you don't want to talk to your regular doctor about?" Ellis was seventy-four, with thinning silver hair and a small limp that didn't slow him down much on the tennis court. Which was where he and Scott had met, and become friends. Not close friends, maybe, but friends, sure enough.

lördag 6 maj 2023

Just nu - maj

Första lördagen i månaden hakar jag återigen på den gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag Ondskans innersta väsen av Luca D'Andrea. En bok som utspelar sig i Italien där jag just nu befinner mig.

... ser jag på sevärdheter i Rom. Igen. Jag bara hoppas att jag den här gången åtminstone får stanna till utanför Colosseum och inte bara åka förbi i bussen.

... lyssnar jag på en förfärlig massa italienskt tjatter.

... njuter jag av italiensk mat och glass. Och våren i Rom.

... längtar jag efter ingenting faktiskt. Det här är ju livet på en pinne.