söndag 14 maj 2023

Smakebit på søndag: Ull

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en jobbig vecka, med mycket planering kring den kommande flytten. Nu börjar det mesta falla på plats vad gäller den i alla fall. Det är dock inte det enda som sker just nu, men jag försöker hålla näsan över vattenytan. Ibland sjunker jag, men än så länge har jag kommit upp igen 😁

Det finns egentligen en annan bok jag helst skulle vilja läsa nu, men jag vill att den ska ha mitt odelade fokus och då är det ingen bra tid, för tillfället. I stället plockar jag fram en riktigt het hyllvärmare. Ull av Hugh Howey såg jag precis överallt under ett besök i norra England 2013. Året efter kom den på svenska och då var jag inte sen att önska mig den i födelsedagspresent. Sedan dess har den stått där i hyllan. Alltså i nästan exakt nio år. Jag har väl lite tappat lusten att läsa den, eftersom den ingår i en serie och de efterföljande delarna har inte översatts. Nu kände jag ändå att det kunde vara dags att ta tag i den.

Min smakebit är från bokens början:
Barnen lekte medan Holston gick mot sin död; han kunde höra skriken, de där som bara lyckliga barn får ur sig. Medan de rasade och dundrade omkring högre upp tog Holston god tid på sig, steg för steg, metodiskt och långsamt. Det klingade metalliskt i trappstegen när han tog sig uppför spiraltrappan i de gamla kängorna.

lördag 13 maj 2023

Bok: Himmel över Alaska av Kristin Hannah

Författare: Kristin Hannah
Titel: Himmel över Alaska
Genre: Drama
Antal sidor: 541
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The great alone
Översättare: Camilla Jacobsson
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 april 2023




Första meningen: Den våren föll regnet i kraftiga vindbyar som fick takpannorna att skallra.

Baksidetext
Det blir inte första gången trettonåriga Leni flyttar när hennes impulsive pappa bestämmer att familjen ska bosätta sig i Alaska. Han vill att de ska göra ett nytt försök på ett nytt ställe, för att försöka få ordning på allt. Också Leni hoppas att tillvaron ska bli bättre i den ärvda stugan i vildmarken – så mycket stormigare kan det i alla fall inte bli. Den första tiden verkar lovande. Men när vintern kommer sänker mörkret sig över familjen.

Min kommentar
För nästan exakt tio år sedan läste jag en bok av Kristin Hannah, som jag inte gillade speciellt mycket. Under åren som gått så har jag sett att många ändå gillar hennes böcker och när sambon hittade Himmel över Alaska i bokhyllan på jobbet (där de fick plocka med sig, om de ville) så sa jag till honom att ta den. Just den verkade många tycka om. I år fick hon vara med i min Vi möts igen-utmaning.

Jag har så länge jag kan minnas varit lockad av Alaska och jag kan inte påstå att den lockelsen blev mindre efter att ha läst den här boken. Tvärtom, faktiskt. Naturen är en minst lika viktig karaktär som människorna och här kryllar det av otroliga miljöbeskrivningar. Om jag hade haft obegränsat med semester så skulle jag omedelbart bokat den där resan som jag har kikat på så många gånger. En sak som jag ställer mig lite frågande inför är att det görs så stort nummer av de långa och mörka vintrarna. Homer, staden som ligger i närheten, ligger på 59:e breddgraden. Då hamnar man ungefär i höjd med Stockholm. Efter lite googling så verkar vädret vara i det närmaste likvärdigt. Kanske måste man vara amerikan för att tycka att det är svårt att leva med.

Ett av mina stora problem med den förra boken jag läste av henne var att hon verkligen utnyttjade det här med att trycka på "rätt" knappar. Ofta. Det är något jag ogillar väldigt mycket, eftersom jag känner mig manipulerad då. Det blir så otroligt amerikanskt och dramatiskt, ofta lämnar det bara en fadd smak i munnen. Historien hade klarat sig utmärkt utan det. Den har tillräckligt med substans och är helt klart tillräckligt hemsk. Faktum är att jag nog blir lite avtrubbad av alla hemskheter som händer och jag kan inte ta till mig allt.

Det känns som att relationerna är trovärdigt beskrivna. Kanske är det lätt att fördöma mamma Coras oförmåga att lämna sin man Ernt, men jag tror att det kan vara svårt att se det onormala när man är mitt i det. Gränserna flyttas hela tiden och till slut blir det liksom normalt. Det är i alla fall mycket komplexa relationer i den familjen. Det gör på riktigt ont i hjärtat av att läsa hur de behandlar Ernt med silkesvantar, hur de smyger omkring i hörnen och tassar på tå för att inte reta upp honom. Ingen ska behöva ha det så.

Man skulle kunna kalla den här boken för en studie i hur illa det kan gå när man inte har någon psykvård. Jag är inte jätteinsatt i hur soldaterna som kom tillbaka från Vietnam behandlades, men jag har förstått det som att det är något av en skamfläck i den amerikanska historian. Här är det dessvärre också så att sjukdomen förstärks av andra människor, som uppmuntrar sjuka tankemönster. Foliehattar, konspirationsteoretiker och fanatiker gör mig alltid rädd. Det är nästan det som skrämmer mig mest och här finns det några av den sorten. De är så otroligt passionerade i sin tro. Tänk om de hade lagt den energin på något vettigt.

Kristin Hannah förvaltar sin andra chans ganska väl med Himmel över Alaska, även om jag tycker att boken ofta balanserar på det alltför sentimentalas gräns och ibland tippar det över på fel sida. Allra värst blir det de sista 150-200 sidorna eller så, då blir det på tok för tårdrypande. Utan det så hade det här varit en riktigt bra historia. Här visas i alla fall mänsklighetens bästa och värsta sidor.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,39 i genomsnitt (beräknat på 637 998 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Himmel över Alaska: Lottens bokblogg (engelsk upplaga), Bokstunder och Barnboksbloggen.

fredag 12 maj 2023

En efterlängtad bok

När jag kom hem efter en veckas semester så hoppades jag så att det skulle ligga en bok och vänta på mig. Inte en bok, som i vilken som helst, utan den boken. Den som jag väntat så länge på.
Jodå, det låg en postavi på hallmattan och redan dagen efter hämtade jag ut försändelsen. Och visst var det den! Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson har jag väntat på ända sedan jag fick veta att han höll på att skriva den. När jag testläste den i höstas så var den redan väldigt bra. Nu har jag i och för sig hört att typ allt är ändrat i den, men jag tror inte att jag behöver vara orolig. Jag hoppas så att jag ska hinna läsa den nu i maj, men det händer så otroligt mycket saker i livet just nu att det inte finns så mycket tid för läsning.

torsdag 11 maj 2023

Hett i hyllan #404

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Här kommer ännu en födelsedagsbok från maj 2019.
Kastanjemannen av Søren Sveistrup lockade mig nog av den enda anledningen att den är dansk. Så enkelt kan det faktiskt vara.

Boken har till och med blivit en hyllad TV-serie och när den kom så plockade jag faktiskt fram boken och ställde den i min prioriterade hylla (jag får nog sluta kalla den för det, det verkar inte funka). Där har den då stått sedan hösten 2021. Man skulle kunna tänka sig att jag tog med denna när jag äntligen ska få besöka Köpenhamn igen, i sommar. Om det inte hade varit så att jag har tänkt mig en helt annan bok då. Kanske ska jag helt enkelt plocka med mig två. Men så länge ska vi inte vara där och det brukar inte heller bli så mycket läst på de här små resorna.

Så här står det på baksidan:
En kvinna hittas brutalt mördad på en lekplats i Köpenhamn. Vid kroppen finner man en liten figur gjord av två kastanjer och tändstickor. När figuren undersöks upptäcker man fingeravtryck från en ung flicka som spårlöst försvann för mer än ett år sedan.

Samtidigt som polisen jagar en mördare letar de också efter spår som kan leda dem till den lilla flickan – tänk om hon fortfarande lever?
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 10 maj 2023

Bok: Nattfalkarna av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: Nattfalkarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 305
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The night hawks
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway 13
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 april 2023




Första meningen: Det är så mycket blod - det är blodet han aldrig kommer att glömma.

Baksidetext
En grupp metallsökare som kallar sig Nattfalkarna är ute och söker efter skatter på stranden i North Norfolk när de hittar ett lik. Den döde är en pojke från trakten. Kriminalinspektör Nelson tror att det skett en olycka, men kort därefter mördas ett par på en isolerad gård i närheten som heter Black Dog. Det dröjer inte länge förrän Ruth gräver fram kvarlevorna av en enorm hund i trädgården till det stora huset. Lokala sägner berättar om en svart hund som visar sig för människor innan de dör. Alla ledtrådar för Ruth och Nelson tillbaka till gården. Ruth är inte lättskrämd, men Black Dog ger henne kalla kårar ...

Min kommentar
Serien om Ruth Galloway är en av mina verkliga favoriter. Ändå så kan det gå ganska lång tid innan jag läser böckerna (som jag alltid köper/önskar mig) och då är det lämpligt att ta med dem i min Finish That Series-utmaning. I år är det tredje gången jag tagit med den. Nattfalkarna är trettonde delen och serien är still going strong, kan man säga.

För mig är det lite samma känsla jag får när jag läser dessa böcker som jag får när jag läser Louise Pennys om Armand Gamache. Det känns som att komma hem efter att ha varit bort ett tag. Att man träffar gamla vänner och hänger med dem, precis som man alltid gör när man träffas. Här är det verkligen inte deckargåtan som är det viktiga (även om den också är spännande), utan det är allt runtomkring.

Miljön är, precis som vanligt, otroligt lockande och intressant. De där saltängarna i Norfolk ropar nästan på mig och jag blir oerhört sugen på att åka dit och se dem med egna ögon. Jag har vandrat omkring lite på Google Maps, både i King's Lynn och ute vid kusten, men det blir ju inte riktigt samma sak. Tyvärr.

Trots att det är mycket annat än polisarbete så blir det inte för mycket privatliv och/eller vardagsproblem. Det är helt enkelt en bra balans. Ganska oblodiga historier är det också, så även den räddhågade kan läsa de här böckerna. Oftast ställs man inför ett fullbordat mord, där man hittar en död kropp. Tyvärr så blir det återigen så att huvudpersoner hamnar i livsfara. Tråkigt och verkligen överanvänt. Som en extra krydda så förekommer det lokala myter som är ett trevligt och lite mystiskt inslag.

Här finns ju ett antal återkommande karaktärer och jag tror minsann att jag gillar dem allihop. Clough är inte med så mycket och jag saknar hans humor (och hans ätande). Cathbad är en helt underbar figur och han är, som vanligt, med alldeles för lite. Jag hade gärna haft honom som vän. Naturligtvis så bör (måste) man läsa serien i rätt ordning. Det händer så mycket med både karaktärer och relationer att behållningen måste betraktas som minimal om man hoppar in mitt i.

Som jag nämnt tidigare så är det inte deckargåtan som är det viktiga, men jag har för mig att alla böcker har varit mer eller mindre kluriga. Det är inga problem att veta vem som inte är mördaren, men det är betydligt svårare att gissa vem som faktiskt gjorde det.

Det är befriande att läsa Nattfalkarna, här har vi äntligen en självständig, litterär, kvinna, som har ett eget liv. Vars mål inte är att träffa en man. Även om nu Ruth ältar allt med Nelson ganska mycket. Det är svårt att överhuvudtaget börja gissa hur deras relation ska sluta. Går det ens att få lyckligt? Är det ens önskvärt? Jag har hört ryktas om att femtonde delen ska vara den sista så det dröjer väl inte alltför länge innan jag får veta.

På Goodreads hade den 4,30 i genomsnitt (beräknat på 15 084 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Nattfalkarna: Bokstunder, Tofflan och enligt O.