måndag 19 augusti 2019

TV-serie: The Blacklist #1 (2013)

Titel: The Blacklist
Originaltitel: The Blacklist
Genre: Crime
Skapad av: Jon Bokenkamp
TV-bolag: NBC
Skådespelare: James Spader, Megan Boone, Diego Klattenhof, Amir Arison, Parminder Nagra
Premiär: 2013-10-17
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 22
Avsnittslängd: ca 45 min
Såg den på Netflix augusti 2019





Handling
Raymond "Red" Reddington, en efterlyst brottsling, överlämnar sig frivilligt till FBI i deras högkvarter. Han hävdar att han och underrättelsetjänsten har ett gemensamt intresse: att få fast livsfarliga förbrytare. Reddington har nu ett explosivt förslag - han vill samarbeta med FBI, men insisterar på att endast tala med Elizabeth Keen, en ny och oerfaren profilerare. Keen ställer sig frågande till Reddingtons plötsliga intresse för henne, men han upprepar att det att det är någonting särskilt med henne. Efter att FBI lyckas gripa en terrorist han lämnat information om, avslöjar Reddington att denne förbrytare bara är den första i en lång rad. Under de senaste två decennierna har han nämligen sammanställt en lista med ärkeskurkar, politiker, spioner och internationella terrorister, som FBI inte ens vet existerar, trots att de är några av världens värsta brottslingar. Reddington kallar den för sin "svarta lista".

Min kommentar
The Blacklist är ju en gammal serie och jag köpte första säsongen redan för fyra år sedan, men TV-serielistan börjar lite påminna om boklistan och jag hade nog egentligen glömt av att vi har den. När semestern började tänkte jag att vi skulle se något spännande och då hittade jag den. Nu är jag ganska irriterad över att vi int har sett den tidigare.

Det här är så otroligt spännande att vi nästan binge-watchar och vi ser alla 22 avsnitt på ungefär en vecka, vilket nog får betraktas som rekord. Hela upplägget är nytt (och inte speciellt trovärdigt, om man ska vara ärlig) och fantasieggande. Många frågor blir det (Vilka hemligheter har Tom? Vem är egentligen Liz far? Vem är mullvaden?) och jag sitter hela tiden och undrar vem man egentligen kan lita på. Alla avsnitt hör ihop, trots att varje fall avslutas i sitt avsnitt, och bildar en lång kedja. Det enda jag var lite orolig för var att mysteriet med Tom skulle dra ut på tiden. Jag avskyr när någon tråd blir för lång, det räcker liksom med en säsong för en sidohistoria.

Jag älskar James Spader! I den här rollen är han helt enkelt briljant och jag kan inte se någon annan göra rollen som Red. Jag älskar Reds anekdoter, som jag inte vet om jag ska tro på eller om de är hittepå. Tyvärr kommer inte Megan Boone, som spelar Liz, upp i samma nivå, men det kan faktiskt också bero på det lite underliga manuset. Ibland känns det som att hon har multipla personligheter. I början är hon feg och klantig, vilket är trovärdigt eftersom hon är helt ny. Efter några avsnitt har hon blivit tuff, rent av stenhård och då gillar jag henne verkligen. Sedan, mot slutet, blir hon en mes igen. Man kan liksom inte byta personlighet som det passar för avsnittet.

Diego Klattenhof, som spelar kollegan Ressler, är också riktigt bra och Parminder Nagra är alltid kul att se. Men min stora favorit, förutom Spader då, är som vanligt IT-nörden. I det här fallet Aram, som spelas av Amir Arison. Hans karaktär får inte jättemycket utrymme i början, men hans roll växer. Och minsann, Peter Stormare dyker upp i en roll också. Det är alltid en bonus.

Efter att vi hade tittat färdigt på den här första säsongen så började vi direkt på den andra. Så bra är den.



På TV Time har serien 9,8 i genomsnitt.
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 162 316 betyg).
Jag ger den 4,5.


Serien är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Serien kan köpas på cdon och discshop.

Film: Prospect (2018)

Titel: Prospect
Originaltitel: Prospect
Genre: Science fiction
Regissör: Christopher Caldwell, Zeek Earl
Manus: Christopher Caldwell, Zeek Earl
Skådespelare: Sophie Thatcher, Pedro Pascal, Jay Duplass, Luke Pitzrick, Sheila Vand
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Kanada | USA
Längd: 99 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 26 juli 2019





Handling
En tonårstjej och hennes far landar på en avlägsen måne, i jakt på dyrbara naturresurser. Deras kontrakt leder dem till månens giftiga skogar där de ska utvinna sällsynta ädelstenar, men i den utomjordiska vildmarken är de allt annat än ensamma. Trots rivaliserande prospektörer, plundrare och urinvånare, ska dock deras största fara ska visa sig vara en av dem själva.

Min kommentar
Jag har ju tidigare berättat om sambons jobb och filmhyllan där man kunde låna filmer. Nu var det dags att se den tredje av dem, Prospect. Även den är en film som jag många gånger har klickat på och funderat på att köpa, men aldrig gjort av någon anledning. I Prospects fall var det inte det dåliga betyget på IMDb, utan att så få faktiskt har satt betyg på den. Det brukar betyda att den är väldigt smal och de som har sett den gillar förmodligen den typen av film. Än en gång visade det sig att jag, trots allt, har bra omdöme/känsla när det handlar om att välja film.

Prospect utspelar sig någon gång i framtiden och då vill i alla fall jag se lite high-tech. Det fanns det inte här. Överhuvudtaget. Det liknar mer en film inspelad på 50-talet och rekvisitan verkar vara hämtad i närmaste garage. Vapnen ser ut som pinnar av den typen som man själv sprang omkring med i skogen som barn. Även dialogen är hämtad från forna tider, den känns krystad och högtravande.

Miljön ser ut precis som den man kan hitta var som helst, till och med i Sverige. Det är vanlig skog, men tydligen finns det något i luften som är farligt att andas eller få på sig. Därför måste man ha rymddräkt på sig så fort man är ute. Det märkliga är att luckorna på "rymdskeppet" öppnas rakt ut i den farliga luften, men väl inne i den så behöver man ingen dräkt. Det räcker till och med att gå in i ett tält för att kunna andas.

Skådespelarna gör så gott de kan med det de har att arbeta med och ingen skugga ska falla på dem. Och så är det ju alltid kul att se Pedro Pascal.

Prospect har en bra idé och förmodligen är det en film för sci-fi-fanatiker och/eller cineaster. Som jag uppenbarligen inte är då. Att det är en lågbudgetfilm förklarar ju den dåliga tekniken, men inte det dåliga manuset.



På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 4 805 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 9 913 betyg).
Jag ger den 2,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

söndag 18 augusti 2019

Smakebit på søndag: Medan mörkret faller

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Så är de sista skälvande timmarna av semestern här. Det känns lite tungt att börja jobba i morgon, men det är bara fem veckor till nästa semester så det ska jag nog klara.

Jag har inga siffror än, men det känns som att läsningen de här två veckorna har gått riktigt bra. Den ena boken efter den andra har avverkats och jag håller redan på med den sista planerade boken för augusti. Då har jag ändå också hunnit med två oplanerade. Jag har äntligen börjat läsa Medan mörkret faller av Anna Lihammer, en bok som jag har hört väldigt mycket bra saker om.

Min smakebit är från sida 148:
Professor Göran Almqvist vek långsamt och omsorgsfullt ihop tidningen och höll sedan upp den mot Henrik med en gest som var precis så nonchalant som de sociala konventionerna tillät. Perfekt avvägd så att ingen skulle kunna kalla honom oartig, samtidigt som den ville göra jävligt klart att det var precis vad han avsåg att vara.
    "Vill du läsa?" frågade han avmätt. "Nekrofilmördaren kallas han tydligen. Klatschigt, eller hur? Onekligen ett namn som fastnar i minnet."


lördag 17 augusti 2019

"Dorei" av Karolina Bjällerstedt Mickos

Författare: Karolina Bjällerstedt Mickos
Titel: Dorei
Genre: Fantasy
Antal sidor: 412
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Till Esperani 3
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: (original) 2004 (min) 2019
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 juli 2019




Första meningen: Den brinnande pilen krossade fönsterrutan, missade Laronas ansikte med en tvärhands bredd och borrade sig in i väggpanelen.

Baksidetext
Larona kämpar förtvivlat för att återupprätta det fallna Storriket, och när hela Norrstad står i lågor inser hon att den nyfödda kronprinsessan Berilen måste föras i säkerhet. Uppdraget går till Dorei, en ung kvinna med ovanliga krafter. Som skydd får hon med sig soldaten Turq, duvpojken Gambor och den mystiske Sagern.

Men det är onda tider. I skogen dånar trummor. Ryktet går om en hemlig sekt, de fruktade gnistbärarna. De sägs ägna sig åt blodsriter och leds av en man vid namn Mantor.

Dorei och hennes sällskap ger sig ut på en resa som blir farligare och mer fantastisk än vad någon kunnat föreställa sig.

Min kommentar
Dorei är tredje och sista delen i serien Till Esperani. Svensk fantasy som är helt annorlunda än det i alla fall jag tänker på när jag hör ordet fantasy. Här finns inga långa (tråkiga) vandringar, inga drakar, inga magiska svärd/stavar och inte speciellt mycket magi. Med magin blev det lite annat i den här delen, men allt det andra är fortfarande sant.

När jag börjar läsa så känner jag mig fullständigt förvirrad och tyckte att jag måste ha glömt allt. Den här Dorei-människan kom jag inte alls ihåg och hon behandlades verkligen som att man borde ha känt till hennes historia. Okända namn kastas fram och saker antyds. Det visar sig att det inte alls är jag som har fått dåligt minne, Dorei har inte varit med tidigare. Det är väldigt synd när en bok hamnar på minus så direkt, som den ju gör när den får mig att känna mig irriterad och lite korkad. Det har för övrigt hänt massor sedan förra boken, som nu bara antyds, och det känns som att det lätt skulle kunna ha varit en bok emellan.

Dorei är ingen sympatisk person, hon heller. Det verkar vara genomgående för de här böckerna, att huvudpersonen inte är speciellt lätt att tycka om. Dorei är självgod och vill gärna tänka på sig själv som en martyr; "titta vad duktig jag är som lider så här mycket". Precis som i de två tidigare delarna så växer huvudkaraktären mot slutet. Jag gillar det här upplägget, att fokus skiftar mellan olika personer. Väldigt många av karaktärerna är ändå återkommande, bara inte lika viktiga.

Samhällskritiken, som jag tycker finns här, fungerar väldigt bra. Inga pekpinnar alls. Dock känns berättelsen lite för naivt berättad och det är lite symptomatiskt att "vapenvägraren" blir räddad av andra. Med vapen. Hur det hade slutat annars kan man bara gissa. Jag är i alla fall tacksam för att det framgår att man inte kan gömma sig, man måste stå upp för det man tror på. Även om man ibland måste slåss för det.

Nu är ju detta fantasy, vilket betyder att världen inte behöver fungera som vår, och jag kan köpa att ammor har mjölk utan att någonsin ha fått egna barn. Jag kan också köpa att blod inte koagulerar. Men när vägvisare och skuggor börjar slåss så känner jag ett det bara blir för mycket för mig. Båda dessa har jag sett mer som symboler för den väldigt fina tanken som genomsyrar serien, att allt och alla är sammankopplade. När de plötsligt blir verkliga så är jag väck, skulle man kunna säga.

Det är fortfarande så att många kapitel är på tok för långa och det är svårt att hitta något naturligt ställe att pausa på. Dorei är också för lång, även om den är betydligt kortare än fantasy brukar vara. Slutet är ja, det är lite för puttenuttigt för mig, jag är inte så glad i den här typen av slut. Jag hade nog gillat de här böckerna mycket mer för 40 år sedan och jag tycker att de är ett självklart val för den yngre publiken.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Dorei: Boklysten, Håkans Hylla och Catahya.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 16 augusti 2019

Från A till Ö: Z - Zebra

Z - Zebra. En karaktär du inte visste var god eller ond.
Är h*n verkligen så ond eller god som h*n utger sig för att vara? En karaktär du var osäker på vilken sida h*n tillhörde. Alternativt en karaktär som visade sig inte vara på den sida du först trodde.

Ja, det förutsätter ju på något sätt att jag blev överraskad över ett "sidbyte". Jag är inte säker på om det har hänt sedan Harry Potter och Sirius Black, men honom vill jag inte välja. I stället väljer jag en karaktär som jag fortfarande inte är riktigt säker på om han är god eller ond. Jag vet att Evan Smoaks intentioner är goda, men vägen till helvetet är kantad av goda intentioner.

Bilden är länkad till mitt inlägg.
Vem är Evan Smoak? av Gregg Hurwitz