lördag 27 september 2014

"Bida sin tid" av Titti Guldstrand

Genre: Skräck
Antal sidor: 362
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Frank Förlag
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 september 2014






Första meningen: Hanna stod nere vid vattnet på sin sjötomt.

Baksidetext
Det är i början av juni och snart skolavslutning. Hanna Lind är keramiker och har nyligen flyttat till norra Öland tillsammans med dottern Nora. Hanna och Nora gör en dagsutflykt till ön Blå Jungfrun i Kalmarsund. På båten mellan Öland och Blå Jungfrun träffar Hanna Jonas, en arkitekt som är i Stora Näsvik för att hjälpa sin mormor med hus och trädgård. Hanna blir attraherad av Jonas och när de senare springer på varandra bjuder han ut henne på middag.

Följande måndag cyklar Nora som vanligt iväg till skolan, men hon kommer aldrig fram. När Noras lärare kontaktar Hanna blir hon skräckslagen men lyckas ändå behålla lugnet. De börjar leta efter dottern, men hon är som uppslukad av jorden och de tvingas efter några timmar att kontakta polisen.

Det finns inga spår av Nora. Hanna tvingas inse att hennes dotter verkligen är försvunnen.

Hanna börjar därefter nattetid få besök av en man. En natt står han bara där, i ett hörn av hennes sovrum. Hanna får plötsligt en känsla av att det inte är en människa som döljer sig i skumrasket utan något helt annat.

En ovälkommen besökare har kommit till norra Öland och en odefinierbar ondska.

Min kommentar
Den här boken vann jag för drygt två år sedan, men av någon anledning har den blivit stående oläst i hyllan. Nu har ju hösten kommit och då tyckte jag denna skulle passa att läsa, eftersom den beskrivs som skräck.

Första intrycket är dock inte speciellt bra. Jag håller på att bli uttråkad till döds av att allt berättas. Och då menar jag verkligen allt. Det är sida upp och sida ner av beskrivningar av utseende (ner till varenda rynka) och klädsel (in i minsta accessoar), vilket är fullständigt ointressant. Här finns bland annat en sida lång beskrivning av ett set utemöbler, som visserligen var retro, men jag bryr mig faktiskt inte om om armstöden är målade i samma färg som plastbanden i sitsen. Alla karaktärers bakgrund berättas också, i stället för att de själva får visa vilka de är. Händelserna berättas också de otroligt detaljerat och övertydligt, inget lämnas till fantasin. Vilket ju får till följd att inget är speciellt skrämmande. Och tempot blir helt osannolikt långsamt.

Dialogerna känns väldigt konstruerade och krystade. Folk berättar självklarheter hela tiden. Och Hannas blixtförälskelse... jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om den, men för mig är det inte speciellt trovärdigt att en vuxen människa (eller två faktiskt) beter sig på det viset, men det kan ju vara jag som är konstig så det låter jag vara osagt.

Kanske halvvägs in i boken, när alla karaktärer har etablerats och allt berättats noggrant, så ökar tempot tack vare att det detaljerade berättandet upphör (eller tar paus). Plötsligt blir det lite äckligt och otäckt och spännande. Det tar sig ordentligt. Tack vare det lyftet så får boken ett lite högre betyg än vad jag hade tänkt från början.

Karaktärerna är många, väldigt många, det finns nästan lika många poliser som civila. Många av dem är inte intressanta alls för berättelsen och egentligen inte speciellt intressanta överlag. En vecka efter jag läst ut boken kommer jag knappt ihåg en enda av dem.

Lite fundersam blir jag också över fotografier på 1700-talshäxor, så gamla foton finns inte bevarade någonstans i världen.

Det här är ju en debut och jag kan föreställa mig att det är svårt att skära bort en del onödigt, men potentialen finns definitivt där och jag kan tänka mig att läsa mer av Titti Guldstrand om hon släpper någon mer skräckroman.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 2.9 (beräknat på 10 betyg).
Goodreads hade den 3,33 i genomsnitt (beräknat på 6 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Bida sin tid: Annika Koldenius, Läsa & Lyssna och Kulturbloggen.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

2 kommentarer:

  1. Svårt det där när inget lämnas till fantasin alls!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det måste vara en svår balansgång att få till det perfekt :)

      Radera