"Larona" av Karolina Bjällerstedt Mickos

Författare: Karolina Bjällerstedt Mickos
Titel: Larona
Genre: Fantasy
Antal sidor: 328
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Till Esperani 2
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: (original) 1999 (min) 2019
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 april 2019




Första meningen: Salen var stor och dragig.

Baksidetext
Det är dags för årliga förhandlingar mellan Storriket och Enhetliga Kejsardömet, parter i ett krig som aldrig tycks ta slut. I händelsernas centrum finns Larona som fästmö till prins Rostal av Storriket. Krigslyckan verkar vända uppåt när det viktiga Norrstad återerövras ur fiendens hand. Men vem har egentligen tagit makten i Norrstad? Och vem är den mystiske betjänten som så snabbt fått Kungens förtroende?

Från sin uppsatta position ser Larona att både Storriket och den kungliga familjen håller på att falla samman. Hon dras in i en sammansvärjning som inte bara hotar att stjälpa den uråldriga maktbalansen utan också avslöja vem hon egentligen är.

Min kommentar
Tidigare i år så läste jag första delen i den här trilogin och den var en väldigt annorlunda fantasy, en samhällskritisk fantasy utan alla de vanliga attributen. När den här andra delen dök upp så kände jag att jag bara måste klämma in den så fort som möjligt.

Larona var lite jobbig att läsa, kanske mest på grund av att det var svårt att veta vad som sas och vad som tänktes. Larona har till exempel en inre röst, som ibland inte alls är inre utan hon säger saker högt. Det gjorde det lite besvärligt.

De intressanta diskussionerna som var en stor del i Mantor lyser med sin frånvaro i stället får jag många ganska långa föreläsningar. Den känns plötsligt lite naivt skriven. Samhällskritiken finns här dock fortfarande och pekpinnarna håller sig borta, men allt blev lite för förklarande. Tanken och idén är fin, men för mig blev det lite för mycket av alla dessa "andar". Det blev för överdrivet och för mycket. Samtidigt så är det ju fantasy. Jag vill inte kalla boken tråkig, men det är en väldigt lång uppbyggnad, men mot slutet tänder det till. Så kan det ju förstås vara i en mittenbok. Det som drar ner mitt tempo är de helt osannolikt långa kapitlen. Jag tappar lite sugen när det aldrig kommer något ställe att pausa på.

Mantor har definitivt förändrats som människa, till det bättre då, vilket också får gälla för Larona. Många nya intressanta karaktärer dyker upp och jag ser fram emot att träffa dem igen i den tredje boken, Dorei, som redan står i hyllan.

Det här är fortfarande väldigt speciell fantasy, men när jag läser Larona så blir det väldigt tydligt att den är skriven för yngre läsare. För mig blir den fylld av floskler eftersom jag för längesedan har insett det som här beskrivs som nytt och fantastiskt. Jag hoppas att många yngre läser och inspireras.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 4 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Larona: Tusen sidor, Bokhyllan och Håkans hylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.