Originaltitel: Utøya 22. juli
Genre: Drama
Regissör: Erik Poppe
Manus: Siv Rajendram Eliassen, Anna Bache-Wiig, Erik Poppe
Skådespelare: Andrea Berntzen, Aleksander Holmen, Solveig Koløen Birkeland, Brede Fristad, Elli Rhiannon Müller Osbourne
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Norge
Längd: 93 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 13 april 2019
Handling
22 juli 2011 befann sig över 500 ungdomar på ett politiskt sommarläger på Utøya utanför Oslo. Tidigare under dagen hade en bomb sprängts utanför regeringsbyggnaden i Oslo och när filmen börjar vet ungdomarna på lägret vad som har hänt och de försäkrar sina föräldrar att de är säkra, de är ju långt ifrån Oslo. Det vet inte att bombaren är på väg, men snart bryts tystnaden av gevärsskott. Vi får följa Kaja och hennes kamp för att överleva, minut för minut.
Min kommentar
Ingen kan väl låta bli att beröras av det som hände på Utøya i juli 2011. Länge tänkte jag att jag varken ville se eller läsa något om de händelserna, men nu, nästan åtta år senare, känns det som att jag är redo. I alla fall för den här filmen. Förvirrande nog så finns det två filmer med (nästan) samma namn, men det är denna man ska se, inte den som finns på Netflix, där norrmän pratar engelska med norsk brytning.
Det är väldigt svårt att värdera en film som handlar om en förfärlig händelse som man vet faktiskt har hänt på riktigt. Trots allt så gäller det ju att sätta betyg på filmen, inte händelsen. Detta är i alla fall väldigt berörande.
Jag uppskattar nog mest av allt att inga åsikter eller värderingar släpps i mitt knä. Filmen skildrar bara det som hände. Det är effektfullt och omskakande. Gärningsmannen, som knappt syns, får inget fokus alls. Här är det endast offren som är viktiga. Precis som det ska vara.
Andrea Berntzen som spelar Kaja är fantastisk, hon är väldigt trovärdig. Det finns en del bottennapp bland skådespelarna, men de flesta är riktigt bra. När jag läste om filmen efter vi hade sett den så upptäckte jag att den sägs vara filmad i en enda tagning, inga klipp alltså, och attacken varar i de 72 minuter som den varade i verkligheten. Det är smått fantastiskt att lyckas med det.
Utøya 22 juli är minimalistisk och enkel, vilket enligt mig är bästa sättet att skildra något komplicerat.
På Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 3 806 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 7 019 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
| Tråkig | Klurig | |
| Rolig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Snyggt foto | |
| Osannolik | Spännande | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort |
Filmen kan köpas på discshop.
Den här har jag varit sugen på länge men sambon tvekar. Jag får se om jag väljer att se den själv till slut.
SvaraRaderaDen var tung att se, men det liksom inget frossande. Allt bara skildrades, utan påtvingade känslor eller pekpinnar. Vilket gjorde det både lättare och tyngre att se.
RaderaDet här är en sån film jag är kluven till. Jag grät när jag läste Åse Seierstads bok...
SvaraRaderaJag har vägrat att både läsa och se något alls, ända tills nu. Tyckte jag i alla fall skulle ge den en chans. Det var ångestladdat, men det gick bra.
Radera