Smakebit på söndag: Månsken och mozzarella

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Det har varit en jobbig vecka, med mycket att göra på jobbet, men nu ska det nog ha lugnat ner sig lite där. Vädermässigt har det varit fantastiskt, även om jag inte har varit ute och njutit av det så mycket. Fotmässigt går det sakta framåt (🙂), men nu börjar de saker som kräver en användbar fot att närma sig så jag hoppas att jag inte förstör foten i min iver att den ska bli bra. Snabbt.

Läsningen har gått undan, till och med snabbare än vad jag hade hoppats på. Tegelstenen från förra veckan (Det svarta trädet) läste jag ut igår och eftersom jag försöker passa in majs första bok med en hotellweekend så behövdes ännu en oplanerad. Valet föll på Månsken och mozzarella av Christoffer Holst. Något mysigt och upplyftande är vad jag hoppas på.

Min smakebit är bokens början:

Sussie Sand är faktiskt bara femtiotre, men hon har en inre ålder på åttiotvå. Så känns det i alla fall när hon ligger platt som en pannkaka på den oskottade uppfarten till sitt gamla, faluröda artonhundratalshus i Orbaden. Inte bara inombords förresten, utåt sett också. Kanske är inte ansiktet så slitet, men allt under halsen känns uråldrigt. Det värker i armarna, i benen, i ryggen.