Den här lilla tagen hittade jag hos Lottens bokblogg. Jag tror inte svaren på de här frågorna gör att man får lära känna mig, men det är faktiskt frågorna det är fel på 😁
Favorite Book of All Time?
Egentligen går det inte att svara på den här frågan, men jag drämmer till med den jag alltid svarar - Pestens tid av Stephen King.
Favorite Book Five Years Ago?
Nu förstår jag nog inte frågan, men för fem år sedan var det också Pestens tid som var min favorit. Jag läste ju den i slutet av 80-talet ...
Favorite Duology/Triology/Series?
Ojdå. Jag läser ju massor av serier... En som jag alltid hävdar är en av de bästa jag har läst är Louise Pennys serie om Armand Gamache. Otroligt hög nivå. Fortfarande, efter elva böcker.
Last book You Read?
En svårare fråga än vad man kan förledas tro ... Den senaste bok jag läste var egentligen ett manus och finns ju egentligen inte som bok. Än. Och förmodligen blir den inte exakt likadan som manuset. Alltså får den senaste boken jag läste bli Önska kostar ingenting av Sara Lövestam.
Last Book of Poetry You’ve Read?
Det har ännu inte hänt.
What Book most influenced your life?
Kanske läser jag fel sorts böcker, men jag kan faktiskt inte komma på någon.
Book That Made You Ugly Cry?
Den som sitter starkast i minnet är Den långa flykten av Richard Adams, trots att det var över 30 år sedan. Jag kunde inte läsa sista sidan utan att ta en paus.
Book That Made You Laugh?
Men oj, det är faktiskt ganska många. Jag verkar dock ha en besynnerlig form av humor och jag skrattar nog åt lite andra saker än "normala" människor. På tal om människor... Människorna av Matt Haig har en humor som passar mig och jag skrattade även ute bland folk.
Character You’d Like to Be For A Day?
Jag trivs nog ganska bra med att vara mig själv.
Book So Good You Dreamt About It?
Jag tror faktiskt inte att jag har drömt om någon bok. Faktum är att jag väldigt sällan minns vad jag har drömt.
Book You DNFed?
Jag är ju konstig på mer än ett sätt och en av mina konstigheter är att jag läser ut alla böcker jag påbörjar. Oavsett hur dålig och tråkig jag tycker att den är. I alla fall hittills.
What Book are You Excited to Read?
Svår och lite konstig fråga... Då får det bli ett konstigt svar. Jag har hört att Mattias Edvardsson är (nästan) i slutskedet av sin nya bok. Den ser jag fram emot att läsa.
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
onsdag 21 september 2022
tisdag 20 september 2022
Tisdagstrion: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav
Det här kunde bli svårt, tänkte jag. Det finns ju ganska många olika bokstäver. Men så bestämde jag mig för bokstaven Ö, bara för att den är lite speciell. Då blev det så här konstigt.
1. Överlevarna av Jane Harper läste jag bara för några veckor sedan. En riktigt bra bok, som dessutom är översatt av favoritförfattare Mattias Edvardsson.
2. Överlevaren av Bethany Clift kan nog vara den bästa dystopi jag har läst. Och jag har läst några.
3. Överlevare av Dean Koontz var det väldigt längesedan jag läste, över 20 år, men ja, den handlar om en flygkrasch så den har fått ett högt betyg av mig.
Veckans tema: Tre boktitlar som börjar på samma bokstav
Det här kunde bli svårt, tänkte jag. Det finns ju ganska många olika bokstäver. Men så bestämde jag mig för bokstaven Ö, bara för att den är lite speciell. Då blev det så här konstigt.
1. Överlevarna av Jane Harper läste jag bara för några veckor sedan. En riktigt bra bok, som dessutom är översatt av favoritförfattare Mattias Edvardsson.
2. Överlevaren av Bethany Clift kan nog vara den bästa dystopi jag har läst. Och jag har läst några.
3. Överlevare av Dean Koontz var det väldigt längesedan jag läste, över 20 år, men ja, den handlar om en flygkrasch så den har fått ett högt betyg av mig.
Etiketter:
Tisdagstrion
måndag 19 september 2022
TV-serie: Slow horses #1 (2022)
Titel: Slow horses
Originaltitel: Slow horses
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Kristin Scott Thomas, Saskia Reeves, Christopher Chung
Premiär: 2022-04-01
Produktionsland: Storbritannien | USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: 41-53 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022
Handling
Jackson Lambs grupp av misfitspioner har blivit bannlysta från de högpresterande MI5-leden i Regent s Park för diverse förseelser kopplade till droger och fylla, sex och ödesdigra misstag, politik och svek. Nu är de i stället samlade i Slough House, där de vänder papper snarare än utför operationer.
Men ingen av dem har gått med i underrättelsetjänsten för att vara en "slö häst". Nu har en pojke kidnappats och hålls som gisslan - och förövarna hotar att ta livet av honom i livesändning på nätet. Hur orderna från "Tjänsten" än ser ut, så tänker inte de slöa hästarna bara sitta stilla och titta på ...
Min kommentar
Apple TV+ är en streamingtjänst vi inte har hela tiden, utan bara när vi har samlat på oss ett gäng filmer och serier som vi kan titta på under några månader. Slow horses var en av dessa serier som hamnade på listan.
Boken Slöa hästar läste jag för inte speciellt längesedan och som vanligt så har jag inget minne för detaljer, men det känns som att en del är annorlunda. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att läsa boken först. För egen del så tycker jag att serien inte riktigt lyckas förmedla tydliga karaktärer och då har jag, som sagt, med mig mycket info från boken.
Förmodligen så hade serien funkat bättre om vi sett avsnitten i snabb följd. Nu blev det så olyckligt att det kunde dröja ett bra tag mellan dem. I alla fall de första tre. Det kan vara därför som jag upplevde det lite som att de gick på tomgång. Eller så var det tvärtom, att de gick på tomgång för att det gick för lång tid emellan. De tre sista avsnitten klämde vi dock i rad, samma eftermiddag. Då gick det plötsligt inte att sluta titta.
Miljön är mörk och sunkig. Så skitig att det nästan blir obrittiskt. Det är riktigt snyggt gjort. Även karaktärerna är åt det sunkiga hållet. Ändå tycker jag inte att man lyckas förmedla exakt hur långt ner i hierarkin de är. Inte heller tycker jag att man förstår varför de befinner sig i Slough House. Det saknas en del bakgrund. När man väl börjar lära känna de här misslyckade agenterna så smälter i alla fall hjärtat. Jag är ju oerhört svag för udda karaktärer. Inte konstiga, utan udda.
Gary Oldman som Jackson Lamb förtjänar ett eget stycke. Han är inget annat än fenomenal. Jag kan egentligen inte se någon annan göra den rollen. Han ensam gör serien värd att se. Han är vidrig, äcklig, motbjudande men alldeles, alldeles underbar.
Humorn, i form av ironi och sarkasm, var mycket mer framträdande i boken. Där var liksom hela tonen ironisk. Det blev dock en del skratt även framför TV:n. Oftast tack vare/på grund av Jackson Lamb.
Tydligen är det redan bestämt att det ska bli åtminstone fyra säsonger av Slow horses. Det ser jag fram emot och det blir ju till att skaffa Apple TV+ igen då. Betyget 3,5 är lite i underkant, men 4 hade varit i överkant.
På TV Time har serien 9,6 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 21 274 betyg).
Jag ger den 3,5.
Originaltitel: Slow horses
Genre: Thriller
Skapad av: Will Smith, Mick Herron (bok)
TV-bolag: Apple TV+
Skådespelare: Gary Oldman, Jack Lowden, Kristin Scott Thomas, Saskia Reeves, Christopher Chung
Premiär: 2022-04-01
Produktionsland: Storbritannien | USA
Antal avsnitt: 6
Avsnittslängd: 41-53 min
Såg den på Apple TV+ augusti-september 2022
Handling
Jackson Lambs grupp av misfitspioner har blivit bannlysta från de högpresterande MI5-leden i Regent s Park för diverse förseelser kopplade till droger och fylla, sex och ödesdigra misstag, politik och svek. Nu är de i stället samlade i Slough House, där de vänder papper snarare än utför operationer.
Men ingen av dem har gått med i underrättelsetjänsten för att vara en "slö häst". Nu har en pojke kidnappats och hålls som gisslan - och förövarna hotar att ta livet av honom i livesändning på nätet. Hur orderna från "Tjänsten" än ser ut, så tänker inte de slöa hästarna bara sitta stilla och titta på ...
Min kommentar
Apple TV+ är en streamingtjänst vi inte har hela tiden, utan bara när vi har samlat på oss ett gäng filmer och serier som vi kan titta på under några månader. Slow horses var en av dessa serier som hamnade på listan.
Boken Slöa hästar läste jag för inte speciellt längesedan och som vanligt så har jag inget minne för detaljer, men det känns som att en del är annorlunda. Jag vet inte om det var bra eller dåligt att läsa boken först. För egen del så tycker jag att serien inte riktigt lyckas förmedla tydliga karaktärer och då har jag, som sagt, med mig mycket info från boken.
Förmodligen så hade serien funkat bättre om vi sett avsnitten i snabb följd. Nu blev det så olyckligt att det kunde dröja ett bra tag mellan dem. I alla fall de första tre. Det kan vara därför som jag upplevde det lite som att de gick på tomgång. Eller så var det tvärtom, att de gick på tomgång för att det gick för lång tid emellan. De tre sista avsnitten klämde vi dock i rad, samma eftermiddag. Då gick det plötsligt inte att sluta titta.
Miljön är mörk och sunkig. Så skitig att det nästan blir obrittiskt. Det är riktigt snyggt gjort. Även karaktärerna är åt det sunkiga hållet. Ändå tycker jag inte att man lyckas förmedla exakt hur långt ner i hierarkin de är. Inte heller tycker jag att man förstår varför de befinner sig i Slough House. Det saknas en del bakgrund. När man väl börjar lära känna de här misslyckade agenterna så smälter i alla fall hjärtat. Jag är ju oerhört svag för udda karaktärer. Inte konstiga, utan udda.
Gary Oldman som Jackson Lamb förtjänar ett eget stycke. Han är inget annat än fenomenal. Jag kan egentligen inte se någon annan göra den rollen. Han ensam gör serien värd att se. Han är vidrig, äcklig, motbjudande men alldeles, alldeles underbar.
Humorn, i form av ironi och sarkasm, var mycket mer framträdande i boken. Där var liksom hela tonen ironisk. Det blev dock en del skratt även framför TV:n. Oftast tack vare/på grund av Jackson Lamb.
Tydligen är det redan bestämt att det ska bli åtminstone fyra säsonger av Slow horses. Det ser jag fram emot och det blir ju till att skaffa Apple TV+ igen då. Betyget 3,5 är lite i underkant, men 4 hade varit i överkant.
På TV Time har serien 9,6 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,7 i genomsnitt (beräknat på 21 274 betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är
| Spännande | Tråkig | |
| Klurig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Osannolik | |
| Snyggt foto | Rolig | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort | |
| Fartfylld | Långsam |
Etiketter:
Sett 2022,
TV - Betyg 3,
TV - Slow horses,
TV - Thriller,
TV-serie
Film: Jag är Zlatan (2021)
Titel: Jag är Zlatan
Originaltitel: Jag är Zlatan
Genre: Biografi
Regissör: Jens Sjögren
Manus: Jakob Beckman, Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz (bok)
Skådespelare: Dominic Bajraktati Andersson, Granit Rushiti, Cedomir Glisovic, Merima Dizdarevic, Selma Mesanovic
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Sverige | Danmark | Nederländerna
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 12 augusti 2022
Handling
En sann underdogberättelse om killen från Rosengård som inte hade något men som fick allt. Med talang, med hårt arbete och trots motgångar vågade han tro på sig själv och sin livsdröm.
Min kommentar
När jag denna fredagen sa till sambon att jag inte visste vad vi skulle titta på så sa han Zlatan. Han hade en kod för att hyra en film på SF Anytime och ja, även om jag inte är Zlatans allra största fan så tycker jag att han har gjort en fantastisk resa. Och jag gillade verkligen boken som den här filmen påstås bygga på. Alltså fick det bli Jag är Zlatan.
Det går inte att undvika att jämföra bok och film och det blir dessvärre inte i filmens favör. Där boken fick mig att känna sympati och förståelse får filmen mig bara att bli irriterad på honom. Jo, jag blev irriterad även när jag läste boken, men jag kunde samtidigt förstå varför Zlatan agerade som han gjorde.
Jag blev förvånad över att större delen av filmen fokuserade på den minsta Zlatan (här kallad mini-Zlatan). Eller i alla fall hur han framställdes där. Tyvärr var den delen även den tråkigaste. Det känns som att filmen, väldigt övertydligt, vill visa att Zlatan har något slags diagnos och att hans beteende är ursäktat då. I boken var känslan mer att han lämnades vind för våg, att han helt enkelt oftast fick klara sig själv, att ingen tog hand om honom. Då tvingas man ju bli hårdhudad. Den äldre Zlatan är den som jag gillar mest och även den som känns mest lik.
Eftersom så mycket tid ägnas åt mini-Zlatan så är det massor som hoppas över. Jag skulle nog påstå att filmen blir helt obegriplig om man inte är Zlatanist eller har läst boken. Karaktären Zlatan blir väldigt grund och vad man än kan säga om honom så inte är det att han är grund. Det allra mest kantiga och mörka har polerats bort. Det hastas förbi i ren feelgood-anda. Det som ändå stör mig mest är att han framställs som en slarver/latmask. Hans kämpande och hårda jobb för att komma dit där han är missas helt. Som att han fick allt gratis, tack vare sin oerhörda talang.
Min upplevelse av Jag är Zlatan är att den har tagit den säkra vägen och blivit familjeanpassad och mer feelgood än tuff uppväxt. Trots sin hyfsat modesta speltid så känns filmen evighetslång och ja, jag blir uttråkad ibland. Sambon, som väl skulle kunna kallas Zlatanist, tyckte ännu mindre om filmen.
På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 1 044 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 1 519 betyg).
Jag ger den 2,5.
Originaltitel: Jag är Zlatan
Genre: Biografi
Regissör: Jens Sjögren
Manus: Jakob Beckman, Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz (bok)
Skådespelare: Dominic Bajraktati Andersson, Granit Rushiti, Cedomir Glisovic, Merima Dizdarevic, Selma Mesanovic
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Sverige | Danmark | Nederländerna
Längd: 110 min
Serie: -
Såg den på SF Anytime 12 augusti 2022
Handling
En sann underdogberättelse om killen från Rosengård som inte hade något men som fick allt. Med talang, med hårt arbete och trots motgångar vågade han tro på sig själv och sin livsdröm.
Min kommentar
När jag denna fredagen sa till sambon att jag inte visste vad vi skulle titta på så sa han Zlatan. Han hade en kod för att hyra en film på SF Anytime och ja, även om jag inte är Zlatans allra största fan så tycker jag att han har gjort en fantastisk resa. Och jag gillade verkligen boken som den här filmen påstås bygga på. Alltså fick det bli Jag är Zlatan.
Det går inte att undvika att jämföra bok och film och det blir dessvärre inte i filmens favör. Där boken fick mig att känna sympati och förståelse får filmen mig bara att bli irriterad på honom. Jo, jag blev irriterad även när jag läste boken, men jag kunde samtidigt förstå varför Zlatan agerade som han gjorde.
Jag blev förvånad över att större delen av filmen fokuserade på den minsta Zlatan (här kallad mini-Zlatan). Eller i alla fall hur han framställdes där. Tyvärr var den delen även den tråkigaste. Det känns som att filmen, väldigt övertydligt, vill visa att Zlatan har något slags diagnos och att hans beteende är ursäktat då. I boken var känslan mer att han lämnades vind för våg, att han helt enkelt oftast fick klara sig själv, att ingen tog hand om honom. Då tvingas man ju bli hårdhudad. Den äldre Zlatan är den som jag gillar mest och även den som känns mest lik.
Eftersom så mycket tid ägnas åt mini-Zlatan så är det massor som hoppas över. Jag skulle nog påstå att filmen blir helt obegriplig om man inte är Zlatanist eller har läst boken. Karaktären Zlatan blir väldigt grund och vad man än kan säga om honom så inte är det att han är grund. Det allra mest kantiga och mörka har polerats bort. Det hastas förbi i ren feelgood-anda. Det som ändå stör mig mest är att han framställs som en slarver/latmask. Hans kämpande och hårda jobb för att komma dit där han är missas helt. Som att han fick allt gratis, tack vare sin oerhörda talang.
Min upplevelse av Jag är Zlatan är att den har tagit den säkra vägen och blivit familjeanpassad och mer feelgood än tuff uppväxt. Trots sin hyfsat modesta speltid så känns filmen evighetslång och ja, jag blir uttråkad ibland. Sambon, som väl skulle kunna kallas Zlatanist, tyckte ännu mindre om filmen.
På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 1 044 betyg).
På IMDb hade den 6,3 i genomsnitt (beräknat på 1 519 betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är
| Spännande | Tråkig | |
| Klurig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Osannolik | |
| Snyggt foto | Rolig | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort | |
| Fartfylld | Långsam |
Etiketter:
Film,
Film - Betyg 2,
Film - Biografi,
Sett 2022
söndag 18 september 2022
Smakebit på søndag: Det trettonde fallet
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.
I helgen har vi inte haft något planerat, inga sociala åtaganden överhuvudtaget. Det känns ... befriande. Och välbehövligt efter en ganska tung vecka. Nu är det bara fyra jobbdagar kvar, sedan är det dags för två veckors semester och en Spanien-resa. Jag har fortfarande den där känslan att jag inte kommer att tro på det förrän jag står där.
Boken som smakebiten kommer ur har jag inte börjat läsa än, eftersom jag är upptagen med att testläsa ett efterlängtat manus, men jag hoppas börja på Det trettonde fallet av Åke Edwardson i morgon eller så. Detta är trettonde delen i serien som skulle vara tio delar. Den här räknar jag som lite uppladdning inför Spanien 🙂 Jag hoppas att det är det i alla fall, åtminstone så är Erik Winter på väg hem från Marbella. Det är ju alltid något, tänker jag.
Min smakebit är från början av boken:
I helgen har vi inte haft något planerat, inga sociala åtaganden överhuvudtaget. Det känns ... befriande. Och välbehövligt efter en ganska tung vecka. Nu är det bara fyra jobbdagar kvar, sedan är det dags för två veckors semester och en Spanien-resa. Jag har fortfarande den där känslan att jag inte kommer att tro på det förrän jag står där.
Boken som smakebiten kommer ur har jag inte börjat läsa än, eftersom jag är upptagen med att testläsa ett efterlängtat manus, men jag hoppas börja på Det trettonde fallet av Åke Edwardson i morgon eller så. Detta är trettonde delen i serien som skulle vara tio delar. Den här räknar jag som lite uppladdning inför Spanien 🙂 Jag hoppas att det är det i alla fall, åtminstone så är Erik Winter på väg hem från Marbella. Det är ju alltid något, tänker jag.
Min smakebit är från början av boken:
Winter hade druckit en snabb kopp kaffe på Málagas flygplats som vuxit sig stor under de tjugofem år han lyft och landat. Då hade den varit en barack med fastkedjade bagagevagnar som enbart svalde pesetasmynt, vilket få ankommande bar med sig. Nu var byggnaderna som en egen stad, ett modernt helvete.
Angela hade kört därifrån medan han vinkat till Elsa och Lilly som vinkat och vinkat tillbaka ända tills deras små händer och ansikten försvunnit i soldiset. De ville inte att han skulle åka igen. Det var omöjligt att förklara för barn: mamma bor i Spanien och pappa bor i Göteborg. Efter två år med hela familjen i samma hus i Marbella flyttade pappa tillbaka för att han ville fortsätta jaga mördare när han trott att han jagat färdigt. Hur förklara sådant?
Etiketter:
Smakebit på søndag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






