torsdag 4 april 2024

Hett i hyllan #451

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och fjärde, fortfarande olästa, boken från bokrean 2021 ...
Vi två av Andy Jones var ett kap, tyckte jag.

Våren 2019 läste jag en annan bok av honom och den var riktigt bra. En kärleksroman/feelgood, som var mycket mer än så. Alltså var jag ju på jakt efter fler böcker. Läst den har jag ju dock inte. Än. Snart kan han nog platsa i min Vi möts igen-utmaning. Och nu är han tillagd på Långa listan.

Så här står det på baksidan:
Fisher och Ivy har bara varit ett par i nitton dagar. Båda har haft förhållanden tidigare, men de vet båda två att det är annorlunda den här gången: De är ämnade för varandra. Att de egentligen vet väldigt lite om varandra känns mindre viktigt.

Men under det kommande året, en period då deras liv förändras oåterkalleligt, upptäcker Fisher och Ivy att det är en sak att bli förälskad och en helt annan att fortsätta vara förälskad.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

onsdag 3 april 2024

Bok: Julen varar än till påska av Annika Devert & Jessika Devert

Författare: Annika Devert & Jessika Devert
Titel: Julen varar än till påska
Genre: Feelgood
Antal sidor: 250
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sardinön 2
Förlag: Saga Egmont
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: E-bok
Källa: Storytel
Utläst: 7 mars 2024




Första meningen: "Mamma, kom nu då, klockan är nästan tolv!"

Baksidetext
På Sardinön på Västkusten går det mot påsk och Emelie har flera olika beslut att ta ställning till. Ska hon ta jobbet på hembygdsgården? Om hennes nya kärlek Andreas skaffar barn med gayparet Sussie och Stina och han flyttar in hos henne – då får hon en bebis i huset. Vill hon det? Och ekonomin är ett ständigt problem, men vasen som faster Astrid lämnat efter sig verkar vara värd pengar och det kan kanske hjälpa upp situationen. Men när vasen förvinner blir Emelie förtvivlad och vet inte vad hon ska tro. Är det grannen Birgitta som stulit den? Eller nykomlingen Kjell?

För att skjuta alla svåra tankar på framtiden väljer hon att planera Påskagille för öborna med talangjakt och påskbuffé. På påskafton går de till fyren på kullen, där en oväntad överraskning väntar henne ...

Min kommentar
Strax före jul 2022 läste jag första boken i den här serien, av den enkla anledningen att titeln antydde att den utspelade sig i jultid. Så var det inte riktigt, men jag tänkte att jag provar igen. Den här gången är titeln Julen varar än till påska och ja, när jag läste den var det tre veckor kvar till påsk.

Boken börjar som att det bara är ett nytt kapitel i förra delen. Tidsmässigt så stämmer det, i historien, för där är det precis nyår. För mig har det alltså gått över ett år. Jag känner mig utkastad i det okända och ganska övergiven när jag febrilt försöker minnas händelser och karaktärer. Det tog ett tag, men en del saker kommer jag överhuvudtaget inte ihåg. Det hade verkligen underlättat med något slags resumé i början eller i alla fall någon påminnelse om vad som hände i förra boken.

Sardinön verkar vara en samlingsplats för underliga människor. Alla verkar sakna impulskontroll och filter. De gör och säger allt som faller dem in. Ibland blir det lite konstigt. Emelie är jag inte så glad i, men hon blir nog långsamt bättre. Eller så vänjer jag mig bara. Jag vet inte om hon är naiv, dum eller bara otroligt snäll. Att som hon gå runt och berätta för kreti och pleti om sin värdefulla vas känns bara korkat. När den sedan försvinner så verkar hon inte för ett ögonblick fundera på att polisanmäla stölden. Hon bara går runt och ältar vem som är skyldig. När hennes pojkvän/sambo ska få barn med någon annan verkar hon inte alls komma med några invändningar (det kan hon eventuellt ha haft i förra boken, men det minns jag ju inte). Det må så vara att det är för att hjälpa ett gay-par, men hon och hennes familj blir ju i allra högsta grad påverkade av att han ska ha delad vårdnad. Det är inget lättvindigt beslut och ett riktigt jobbigt läge.

Jag får nog lite korvstoppningskänsla av alla dramatiska saker som sker. Det är liksom aldrig en lugn stund. Med tanke på hur allt slutar så är det inte heller slut på dramatiken. På något sätt så verkar ön ha växt eller så är det bara jag som hade den uppfattningen i början. Jag tror att det finns ett byggvaruhus där, ett växtvaruhus vet jag att det finns. Nu även en fin restaurang och en mycket aktiv hembygdsgård. Jag kan inte låta bli att undra om Emelie ska anordna ett event i varenda bok.

Min känsla är att det är meningen att Julen varar än till påska ska vara lite tokrolig. Eftersom tokroligt inte riktigt är min grej så missar den i så fall målet. Det är, trots det, både mysigt och trevligt. Lättsam, snabbläst och lite charmig är den allt också. Och jo, man blir ju lite nyfiken på vart allt ska ta vägen. Nu har jag sett också att det är en spin-off på gång, om Linn och Oskar. Nåväl, vi får väl se om jag tar mig an även den historien, men den brinnande frågan just nu är om jag ska läsa nästa del nu i vår, då den utspelar sig, eller om jag ska vänta i ett helt år.

Avdelningen för olika funderingar:
Tjugondag Knut infaller inte 20 januari, utan tjugo dagar efter jul, alltså 13 januari. Och nu känner jag att jag snart måste kolla det där med att ön påstods vara bilfri i början av första boken. Det vimlar liksom av olika motorfordon. Man kan till och med ta en taxi.

På Goodreads hade den 3,25 i genomsnitt (beräknat på 65 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk
LättsamMystiskBerörande

Andra som bloggat om Julen varar än till påska: Mias bokhörna och Mysterierna

tisdag 2 april 2024

Tisdagstrion: Blommor

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Blommor (specifik sort eller bara "blomma") i titel, författarnamn eller på omslag

Usch, den här var svår och någon av dem blir allt lite långsökt, men så får det bli.

1. Regnmannen av Jonas Karlsson har jag inte läst, än, men jag är säker på att den är lika bra som allt annat han har skrivit.

2. Daisy i kedjor av Sharon Bolton har ju egentligen en blomma både i titeln och på omslaget. Jag tycker nog inte att detta är hennes bästa, men den är fortfarande riktigt bra. Handlar om Hamish, en dömd mördare, som vill ha Maggie Rose (oj, en blomma till) som advokat. För mig var det nog lite oklart vem som egentligen var läskigast.

3. Med tanke på den ovanför så är kanske Rasande Rose inte så långsökt. Rose är ju också en blomma. Rose flyr i alla fall från en man som misshandlar henne. Hon börjar jobba i en antikvitetsaffär och där hittar hon en tavla. En tavla som nästan ropar på henne.

måndag 1 april 2024

TV-serie: The woman in the house across the street from the girl in the window

Titel: The woman in the house across the street from the girl in the window
Originaltitel: The woman in the house across the street from the girl in the window
Genre: Thriller
Skapad av: Rachel Ramras, Larry Dorf, Hugh Davidson
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Kristen Bell, Tom Riley, Mary Holland, Cameron Britton, Samsara Leela Yett
Premiär: 2022-01-28
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: 22-29 min
Såg den på Netflix mars 2024



Handling
Konstnären Anna är i stort sett isolerad i sitt hem efter en tragisk händelse, efter vilken hennes man dessutom lämnade henne. Hon lider av ombrofobi (rädsla för regn) och dränker sina sorger i vin och tabletter. Några tavlor målar hon inte längre. Men när en stilig man och hans gulliga dotter flyttar in i huset mitt emot börjar hon sakta men säkert se ljust igen. Det vill säga tills hon bevittnar ett brutalt mord i huset ...

Min kommentar
Serien med den oerhört långa titeln, The woman in the house across the street from the girl in the window, hamnade på min radar när den var alldeles ny. Jag minns inte längre vem som hade sett den, men h*n kunde varken rekommendera eller avråda. För att den var så konstig. Jag förstår precis nu när jag själv har sett den.

Detta är nog parodi när den är som bäst. Till och med titeln är liksom ironisk. Den parodierar en handfull kända filmer och kanske speciellt filmer med kvinna/flicka i titeln. Den är nog faktiskt min humor i ett nötskal. Avsnitten är exemplariskt korta och det var helt omöjligt att titta på bara ett. Vi fick tvinga oss att avbryta efter tre och det gjorde att vi såg den i raketfart.

Jag var egentligen inte säker på någonting. Förutom vem som faktiskt är skyldig. Så var det också, visar det sig till slut. Det förtog absolut ingenting. Serien lever nämligen inte på spänning, utan på att den är fullständigt absurd. Det finns en del element i den som man inte kan annat än skratta åt. Och skrattar gör jag.

Kristen Bell är fantastisk som den opålitliga (eller är hon det?) berättaren. Jag tror att det här kan vara den bästa roll jag har sett henne i. Alla som är med gör det riktigt bra.

Jo, slutresultatet är förutsägbart, men vägen dit är definitionen av oviss. På något märkligt sätt. Det är helt omöjligt att förutse alla turer och händelser. Hela tiden så finns glimten i ögat där och man ska nog inte ta något på allvar. Allt-i-allon och brevlådan är obetalbara. Och den där gravstenen vid graven som Anna besöker ... vad är det egentligen med inskriptionen? Den ändras varje gång. Varför? Det får man aldrig veta.

Om du inte gillar parodier, hoppa då för all del över The woman in the house across the street from the girl in the window. I mitt tycke så är den vansinnigt rolig och den passar utmärkt för binge watching.



På Trakt.tv har serien 3,3 i genomsnitt (beräknat på 1,7k betyg).
På IMDb har serien 6,4 i genomsnitt (beräknat på 53k betyg).
Jag ger den 4,0.
Serien är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

Film: Troll (2022)

Titel: Troll
Originaltitel: Troll
Genre: Äventyr
Regissör: Roar Uthaug
Manus: Roar Uthaug, Espen Aukan
Skådespelare: Ine Marie Wilmann, Kim Falck, Mads Sjøgård Pettersen, Gard B Eidsvold, Karoline Viktoria Sletteng Garvang
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Norge
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Netflix 1 mars 2024




Handling
Djupt inne i berget Dovre, Norge, vaknar något gigantiskt efter att ha varit instängt i tusen år. Varelsen förstör allt i sin väg och närmar sig snabbt Norges huvudstad, med stadsbor som kämpar för att stoppa något de trodde bara fanns i folktron.

Min kommentar
Nu var det ett bra tag sedan Troll dök upp på Netflix och från början så var jag tveksam till om jag ville se den. Det var inte alltför positiva tongångar om den. Förra året, tror jag att det var, pratade jag med en kollega som hade sett den och han gillade den. Så jag la till den på listan. Nu var det äntligen dags att se den.

Hur många gånger jag har sett den här typen av film är oklart, ett otal gånger är det i alla fall. Om det är bra gjort så är det alltid underhållande, trots att man vet hur det ska gå. Det är svårt att låta bli att jämföra Troll med Avgrunden, som vi såg veckan innan. I alla avseenden går Troll segrande ur den striden.

Filmen är lite av en illustration av talesättet att bara för att man är paranoid så betyder inte det att man inte är förföljd. Här är det dock en man som betraktas som galen. För att han tror på troll. Han är också en del av familjekonflikten, som naturligtvis finns även här. Den finns emellertid bara i bakgrunden och får inget egentligt fokus alls. Precis som det ska vara. Tråkigt nog så klarar sig inte ens norrmännen från att göra det lite amerikanskt, men det är bara en enda scen som blir lite för mycket.

Det finns en del underligheter, men ingen av dem är värre än att det skulle kunna fungera. Eventuellt. En av de trovärdiga bitarna är att både politiker och militärer är ganska korkade. Statsministerns rådgivare Andreas, Sigrid och kapten Kris undantagna.

Allt, inklusive troll, är snyggt gjort. Det ser väldigt bra ut alltihop, men inte skulle väl en norrman kalla en liten grushög för berg ... Skådespeleriet känns också bra, alla är trovärdiga. Jag trodde att jag inte hade sett någon av dem i något tidigare, men kapten Kris har varit med i Hjem till jul och pappa Tobias i Beforeigners.

Slutet är faktiskt sorgligt, jag blir i alla fall lite ledsen. Slut-slutet (i eftertexterna) däremot är ologiskt. Det görs en väldigt stor grej av att trollet som löper amok [spoiler]var det enda som lämnades kvar, då för flera hundra år sedan, och att det var ensamt om att luras in i Dovrefjell för att begravas där.[/spoiler]

Troll är mycket bättre än jag trodde. Det blev nästan en fyra i betyg, men ett kriterium för det är att jag vill se filmen igen och det vet jag inte om jag vill när det gäller denna. Jag kan nog tänka mig det.


På Letterboxd hade den 2,5 i genomsnitt (beräknat på 43 397 betyg).
På IMDb hade den 5,8 i genomsnitt (beräknat på 49k betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkigTrovärdig
KlurigFörutsägbarMystisk
BerörandeOsannolikUnderhållande
Snyggt fotoRoligLångsam
RomantiskFör långFartfylld
SorgligFör kortLäskig