Bok: De försvarslösa av Kati Hiekkapelto

Författare: Kati Hiekkapelto
Titel: De försvarslösa
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 300
Originalspråk: Finska
Originaltitel: Suojattomat
Översättare: Marjut Hökfelt
Serie: Anna Fekete 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 maj 2024




Första meningen: En het vind blåste i passet och skuffade det diffusa hotet i Afghanistans gränszon framför sig.

Baksidetext
När en äldre man hittas död på vägen - synbarligen påkörd av en ungersk au pair - är polisen Anna Fekete övertygad om att incidenten rymmer mer än vad en första anblick ger sken av.

När hon börjar nysta upp vad som blir ett alltmer komplext fall leds hon längs ett dödligt spår, där olaglig invandring, droger och - till sist - mord hotar inte bara hennes trosföreställningar, utan också hennes liv.

Annas partner Esko är indragen i en separat, men lika farlig utredning av ett invandrargängs förehavanden, där utvisningsorder och räder orsakar en växande spänning och resulterar i desperata handlingar - både från gängmedlemmar och från polisen. Sen hittas en blodig kniv i snön, och de två utredningarna löper samman på sätt som ingen kunde ha föreställt sig. När trycket stiger blir det uppenbart att det inte nödvändigtvis är tillräckligt för Anna och Esko att de har lagen på sin sida.

Min kommentar
För knappt tre år sedan läste jag författarens debut, Kolibri. Jag kan inte påstå att jag tyckte om den, men redan då stod andra delen, De försvarslösa, i hyllan. Av uppenbara skäl så har den inte lockat speciellt mycket, men till slut blev jag så less på att se den så jag tog med den i min Finish That Series-utmaning. Då blir den ju i alla fall läst.

Finskt verkar inte höra till mina favoriter, oavsett genre. Jag var tvungen att kontrollera, men jag har faktiskt inte läst något från Finland som jag har tyckt om (detta är den femte boken). Kanske är det något med mentaliteten. Det verkar genomgående vara väldigt mycket grubblande (ältande) och supande. Jag klarar inte något av det. Men jag är envis och det kommer att bli ännu en finsk bok i år. Dock inte av den här författaren.

Jag vet inte om det är författarens språk eller om det är översättningen, men det är både tillkrånglat och omständligt. Till råga på allt så finns det många fraser som är på ett annat språk. Som kan vara ungerska. Min kunskap om det här är dålig, minst sagt. För mig kändes det underligt att en serb har ungerska som modersmål. Eventuellt så förklarades detta i första delen, men den minns jag inte mycket (något) av. Det visar sig i alla fall att det tydligen fanns (finns?) en ungersk minoritetsbefolkning i det gamla Jugoslavien. Den del som nu är Serbien.

Även den här boken handlar till viss del om flyktingar. I mina ögon är det lite märkligt att det görs så stor grej av det i en finsk bok. De har ju inte tagit emot speciellt många. I alla fall definitivt inte 2014 när denna gavs ut. Gängkriminalitet får också plats. Till skillnad från Sverige så verkar Finland ha motat Olle i grind.

Anna är inte någon sympatisk människa, det är oerhört svårt att tycka om henne. Jag har nog generellt problem med människor som klagar och klagar, men inte gör något åt saken. Antingen får man göra något åt det eller så får man gilla läget. Åtminstone inte fortsätta gnälla. Esko är också en märklig människa. Både irrationell och ologisk. Det är inga bra egenskaper för en polis. Kan jag tycka. Faktum är att jag nog tycker att alla är lite underliga här. För att inte tala om sättet de pratar med varandra. Eller snarare skriker. De har inte någon speciellt trevlig ton sinsemellan. Den är bara rå. Inte ett dugg hjärtlig.

Mordfallet/-en känns lite krystade och kanske mer än en aning osannolika. Slump och sammanträffanden är inte något jag uppskattar i en deckare. Det blir allt lite väl mycket av den varan. Ett plus i alla fall för att allt inte alltid är vad det verkar.

Ett stort problem, för mig, med den här boken är att man inte direkt får någon hjälp att komma ihåg saker. Det refereras till olika händelser i första boken, bara i typ en bisats. Inte ens en kort liten mening för att påminna läsaren om vad som har hänt. Det är visserligen en konst att hålla de där tillbakablickarna på en bra nivå och då är det kanske enklast, för författaren, att strunta i dem helt och hållet.

Mycket av det jag tyckte om första boken gäller även för De försvarslösa. Första halvan fick mig nästan att ge upp, men det tog sig i den andra och upplösningen blir hyfsat spännande. Mycket ångest, ständig fylla och mer ångest. Det är den korta sammanfattningen.

På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 1 210 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om De försvarslösa: Hobbybibliotekarien och DAST Magazine

Tisdagstrion: Hjärta & hjärna

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.

Veckans tema: Hjärta & hjärna (i titel, handling eller på omslag)

Alltså, jag gör det enkelt för mig, för ovanlighetens skull. Här blir det bara böcker med hjärta i titeln. Men det är bra böcker!

1. Mitt hjärta går på av Christoffer Holst var den första jag läste av honom och det har blivit många fler. En fantastisk kärlekshistoria. Och det kommer från en som inte brukar gilla romantiska böcker.

2. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist är också en fantastisk historia. Den är dyster, mörk och faktiskt rent deprimerande. Handlar om två väldigt olika enäggstvillingar.

3. Hjärtan i Atlantis av Stephen King är en novellsamling, men novellerna hänger ihop litegrann.

Film: Upgraded (2024)

Titel: Upgraded
Originaltitel: Upgraded
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Carlson Young
Manus: Christine Lenig, Justin Matthews, Luke Spencer Roberts
Skådespelare: Camila Mendes, Archie Renaux, Marisa Tomei, Lena Olin, Anthony Head
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 105 min
Serie: -
Såg den på Amazon Prime Video 3 maj 2024




Handling
Ana är en ambitiös praktikant som drömmer om en karriär inom konstvärlden samtidigt som hon försöker imponera på sin krävande chef Claire. När hon har uppgraderats till första klass på en arbetsresa träffar hon stilige Will, som missförstår och tror att Ana är sin egen chef – en vit lögn som sätter igång en glamorös kedja av händelser, romantik och möjligheter, tills hennes "oskyldiga" lögn riskerar att komma fram.

Min kommentar
För ganska längesedan nu så blev jag tipsad om Upgraded, jag minns inte längre vem. Tanken var att den skulle bli fredagsfilmen den veckan, men så har det kommit några andra filmer emellan. Nu var det äntligen dags för en romantisk komedi.

Frågan jag ställer mig under och efter filmen är om det verkligen är så vanligt att man ljuger så om sig själv. Det händer ju väldigt ofta på film i alla fall. Eller ljuger och ljuger, hon rättar inte ett missförstånd. Det verkar så dumt att ljuga om man hoppas på mer än en trevlig bekant under en flygning. Annars med. Faktiskt.

Men, är inte det Lena Olin?! utbrister jag plötsligt. Och jo, det var det ju. Tänk att se henne i en Prime-film. Kul också att hitta Saoirse-Monica Jackson från Derry girls här. Inklusive den härliga dialekten. Anthony Head spelar en betydligt trevligare person än vad han gjorde i Ted Lasso och jag tror minsann att han är min favoritkaraktär här. Huvudpersonerna då? Jo, de är också bra och jag tycker nog att de har bra kemi.

Vi måste prata om Anas förfärliga kollegor. Det blir lite Askungen och elaka styvsystrar av det hela. Jag har nog aldrig förstått det där med att vissa känner sig manade att alltid sparka neråt. Det borde nästan vara straffbart att bete sig så där. Jag hade gjort exakt som kvinnan i incheckningsdisken, om jag hade haft möjlighet. Kanske ändå inte så märkligt att de är som de är, med tanke på att chefen inte är mycket bättre. Det är inte direkt någon hälsosam arbetsmiljö.

Förutsägbar, jo det är den allt. Man vet precis hur den ska sluta. Direkt från start. Jag tycker det kommer med genren och det är faktiskt något i alla fall jag förväntar mig. Men filmen och jag är inte riktigt överens om huruvida Ana utnyttjar familjen. Hon bad inte om en enda grej, vad jag kan komma ihåg. De erbjöd sig. Kanske en marginell skillnad, men tillräcklig för mig.

Upgraded var nog vad doktorn ordinerade den här fredagen. Den är rolig, charmig och underhållande och får mig att må bra (förutom de de där hemska kollegorna, men det löser sig ju). Den är betydligt närmre än 4 än 3,5 så jag avrundar uppåt. Jag kan mycket väl tänka mig att se om den.


På Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 134 138 betyg).
På IMDb hade den 6,1 i genomsnitt (beräknat på 20K betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Koka björn

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har varit en jobbig vecka, mest för att jag inte riktigt har återhämtat mig efter förra helgen. Jag har varit gräsligt trött, men nu tror jag att det börjar rätta till sig. Den här helgen har vi inte haft något alls inplanerat. Nu blir det ju dessutom en av de där konstiga veckorna nu, med en helgdag mitt i. Och bara två veckor kvar till semestern.

Jag tjuvstartade med månadens norra Norden-tema, sista dagen i maj, och läser nu Koka björn av Mikael Niemi. Det är oklart vad jag förväntade mig, men detta är en helt annan bok än vad jag läst av Niemi tidigare. Eller kanske inte ändå. Den handlar ju om människor.

Min smakebit är från sida 148-149:

Fäboden vid Kentää låg grå och tyst. Ingen musik hördes här längre, endast råmanden från idisslande kor bortifrån skogen. I gräset låg en tömd butelj. Prosten lyfte den, hällde den sista droppen i handflatan och sniffade med en bister grimas. Han gick bort till lidret och kikade in. Inom mig kunde jag fortfarande höra stampet från ringdansen och trallandet från den spädvuxne sångaren och se Nils Gustafs eleganta danssteg. Och när jag slöt ögonen kunde jag fortfarande känna Marias midja under mina händer.

Just nu - juni

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på den ny-gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag ... Koka björn av Mikael Niemi, som lite uppvärmning inför semesterresan norrut om ett par veckor. Jag har bunkrat upp med massor av böcker som utspelar sig norröver. Utifall att det blir tid för läsning.

... ser jag på ... en hel del, återigen. Jag har så smått börjat titta på tjugonde säsongen av Grey's anatomy och den sjunde av Station 19. De två ser jag på egen hand. Tillsammans med sambon så ser jag andra säsongen av Loot. Fortfarande. Det har kommit en hel del annat emellan. Som en ny säsong av Australian Survivor.

... lyssnar jag på ... koltrastarna. Eller jag vet inte om det är plural, men en av dem brukar sitta på balkongräcket och kika. Väldigt nyfiken fågel.

... njuter jag av ... att kalaset som vi hade förra helgen är över så jag kan börja fokusera på semestern. Jag önskar jag kunde säga att jag njuter av värmen, men det gör jag inte.

... längtar jag efter ... första halvan av min semester. Kosan är ställd norrut, så långt det går, typ. Via Stockholm, längs hela Höga kusten, Kiruna och ända upp till Lofoten och Nordkap. Och hem över Finland. Den resan ser jag verkligen fram emot.