fredag 17 mars 2017

Bokbloggsjerka 17 – 20 mars

Fredag! Vi kör väl på med Annikas bokbloggsjerkan.

Veckans fråga: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Helt ärligt så har jag nog mest problem med användningen av ordet stereotyp. Vad är det egentligen? Visst, jag förstår att somliga kan tycka att somliga karaktärer är stereotyper, men helt ärligt, det finns ju sådana människor där ute i verkligheten också. Är då de också stereotyper? Är det inte lite arrogant att kalla människor för det? Bara för att de har en personlighet som stämmer med en fördom?

Jag är ganska säker på att om en karaktär i en bok fick min personlighet så skulle någon kalla den för stereotyp, men jag är i allra högsta grad verklig. Och jag hade blivit mycket sårad, ledsen och stött om någon kallade mig stereotyp.

Men OK, jag kan också störa mig på vissa karaktärstyper, som det kvinnliga våpet som alltid måste bli räddat av den starka, tysta mannen. Till mitt försvar så vill jag bara säga att jag stör mig på dem ute i verkligheten också. Jag stör mig också på om kvinnor och män beskrivs på olika sätt, när det används yttre attribut för kvinnor och inga alls för män.

28 kommentarer:

  1. Intressant svar och det var nog lite av detta jag försökte få fram i mitt svar men som inte riktigt kom fram =) Och jag gillar ditt ord Karaktärstyper väldigt mycket, mer passande ord att använda tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag avskyr verkligen alla typer av generaliseringar och just "stereotyp" hör till dem.

      Radera
  2. Håller verkligen med om det sista!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det brukar störa mig väldigt mycket när jag kommer på att jag inte vet hur en enda man ser ut, däremot vet jag exakt allt om utseendet på kvinnorna.

      Radera
  3. Klokt svar tycker jag.

    SvaraRadera
  4. Intressant fundering. Det som stör mig är när personligheterna i böcker är grunda, det vill säga inte tillräckligt komplexa. Vanliga människor i verkliga livet har ju många sidor, även om vi nog omedvetet försöker förenkla för oss själva och ändå placerar andra i olika fack för att veta hur vi skall förhålla oss till dem. Man brukar ju säga att första intrycket består, och så är det kanske till viss del. Vi skapar själva stereotyper av dem vi möter. Jag gillade teveserien Mad Men bland annat av den anledningen att karaktärerna var komplexa. Just när man bestämt sig för vem som var ond och vem som var god, så svängde det och de visade nya sidor. Sådant gillar jag, jag vill bli överraskad. Men visst finns det människor som man i princip alltid vet var man har, vad de tänker och hur de kommer att agera. Om en sådan person är huvudperson i en bok måste det nog finnas något annat som skapar litet dynamik för att det skall bli intressant. I verkligheten kanske sådana människor däremot är att föredra. Inte så litet flummigt, men kortfattat är jag inne på samma linje som du.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina grannar är precis sådana där som somliga skulle kalla stereotyper, eftersom jag inte känner dem närmare. Stilmässigt så skulle jag kunna säga en hel del om dem (och jag känner dem så pass bra att jag vet att det stämmer), men jag skulle aldrig komma på idén att kalla dem stereotyper. De finns ju och jag är helt säker på att de har fler sidor än de rent uppenbara. Med det vill jag säga att jag tror du har rätt, det är ensidigheten som stör inte enstaka "stereotypiska" egenskaper.

      Radera
  5. det är inte helt enkelt att behandla stereotyper rent generellt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, samtidigt är ju stereotyp väldigt generellt :)

      Radera
  6. Nja, stereotyper är väl inte särskilt roliga... Men det kan bli väldigt spännande att göra något helt oväntat med en gammal stereotyp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror jag kan hitta minst en verklig människa för varje stereotyp någon kan nämna och jag tycker nog egentligen inte att det är speciellt snällt att kalla människor för stereotyper :)

      Radera
  7. Hjälplösa kvinnor kan man verkligen tröttna på och lika illa är det med männen som tar för givet att kvinnor är hjälplösa...

    SvaraRadera
    Svar
    1. De stör mig i verkligheten också ;)

      Radera
  8. Verkar som jag tänker väldigt mycket som dig i det här fallet. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Generaliseringar är aldrig av godo :)

      Radera
  9. Bra skrivet och jag håller med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, man ska vara försiktig med generaliseringar. Alla generaliseringar.

      Radera
  10. Tja men en stereotyp måste väl börja som typ nånstans, nån gång?! Det är kopiorna, upprepningarna som lägger dit stereo-!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja? Jag tycker ändå inte att det är OK att kalla livs levande människor för stereotyper bara för att de har en personlighet som motsvarar något som några klassar som en fördom.

      Radera
  11. Jag har nog också en hel del stereotypa drag i mitt liv ... Bra svar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har mängder av dem, men jag kan inte se att jag är en stereotyp, jag finns ju :)

      Radera
  12. Jag tycker du har ett riktigt bra svar.

    SvaraRadera
  13. Bra svar där. Det var nog lite så jag tänkte också utan att få till det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det är viktigt hur de så kallade stereotyperna behandlas, om de är där av någon anledning eller bara slentrianmässigt. Och så måste de naturligtvis behandlas med värme :)

      Radera
  14. Så är det nog också, att det ju faktiskt finns i verkligheten och kan därmed också få plats i böckerna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns ju givetvis en gräns för vad man får lova att göra med dem, men jag tycker nog att de flesta författare gör det bra :)

      Radera