"Hypnotisören" av Lars Kepler

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 572
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Utmärkelser: -
Serie: Joona Linna 1
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (första) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 18 februari 2012

Första meningen: Som eld, precis som eld.
Sista meningen: Hög och bred står den med hundratals små tända lampor som slingrar sig upp till den glänsande stjärnan.

Baksidetext
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.

Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.

Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början.

Min kommentar
Nu har jag då läst paret Coelho Ahndorils första bok och det var med väldigt blandade känslor jag slog ihop den. Å ena sidan var det riktigt spännande och jag läste ut boken på två dagar. Å andra sidan lämnade berättandet en del övrigt att önska.

Här var på tok för många sidoberättelser, nästan som att de använde alla idéer som överhuvudtaget poppade upp under skrivandet. Det var seriemördaren, Pokémonligan, en kidnappare, en hypnosgrupp för tio år sedan, otrohet ja, nästan allt man kan tänka sig. Det finns också en hel del lösa trådar som aldrig tas upp. Varför tar Erik en massa tabletter? Bland annat tar han starka värktabletter, om jag fattat rätt. Varför? Har han ont någonstans? Varför? Han tar sömntabletter också. Varför har han svårt att somna? Sonens blödarsjuka, var kommer den ifrån? Det borde ju vara från mamman, Simone, eftersom den tydligen ärvs på det sättet. Vilket betyder att Simones far borde ha blödarsjuka. Men det har han inte.

Kapitelsluten följs inte alltid upp och stämmer inte alltid med resten av historien. Vem krafsade egentligen på dörren? Karaktärerna är extremt kalla och opersonliga. En dotter, vars far råkar ut för en allvarlig bilolycka, verkar överhuvudtaget inte bry sig. En del annat hon gör och inte gör är irrationellt och bara konstigt.

Förhållandet mellan Joona och hans assistent (?) är också väldigt besynnerligt. Eller så lägger jag in en helt annan betydelse av assistent än vad författarna gör. Jag skulle aldrig våga prata så med en överordnad. Men det är ju jag det.

En del stycken är så detaljerade att det blir absurt och löjligt, som på sid 11: "[...] Han sticker in passerkortet, anger den sexsiffriga koden och går in i foajén, tar hissen upp till femte våningen och går genom korridoren." Eller på sid 33: "[...] Han vrider nyckeln i tändningslåset, lägger i ettans växel och rullar försiktigt ut från parkeringsplatsen." Det är precis sådant berättande som kan göra mig fullständigt vansinnig. Det vimlar också av upprepningar och ibland känns det som att man är på en föreläsning och någon står och docerar, som på sid 111, där hela häktningsförfarandet förklaras.

Jag väljer dock att bortse från alla språkliga detaljer och liknande, för det här var extremt spännande. Och vissa delar var riktigt välskrivna. Nästan som att det var två olika personer som skrivit boken... Kanske vänjer jag mig också vid det, för jag upplever det inte så störande mot slutet. Jag kommer med glädje att ta mig an Paganinikontraktet så småningom.

Boktipset estimerade betyg var 3.9, jag ger den 4.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Hypnotisören: PocketBlogg, Bokblomma och Boktoka.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.