"Död i gryningen" av Deon Meyer

Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 405
Originalspråk: Engelska (eller Afrikaans)
Originaltitel: Dead at daybreak (eller Orion)
Översättare: Jesper Högström
Utmärkelser: -
Serie: Tobela Mpayipheli 1 (eller Zatopek van Heerden 1)
Förlag: Weyler
Utgivningsår: (första) 2000 (min) 2008
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 14 september 2012



Första meningen: Han vaknade tvärt ur en alkoholdränkt sömn och det första han kände var smärtan i revbenen.

Baksidetext
Zatopek van Heerden har inte bara ett knepigt förnamn, hela hans liv har varit knepigt. Nu har han precis en katastrofal period bakom sig som slutade med för mycket sprit och avsked från polisen. Motvilligt tar han ändå på sig ett omöjligt uppdrag som privatdeckare. Jakten på ett försvunnet testamente för honom tillbaka i spåren till Sydafrikas nära och mycket våldsamma historia. Det tvingar honom också att samarbeta med sina gamla kolleger, en samling ganska stukade brottsbekämpare med bakgrund i den gamla boerkulturen. Mer givande är den nya vänskapen med Tiny Mpayipheli, före detta elitsoldat i ANC.

Min kommentar
Det här är den första sydafrikanska författare jag läser och den är en del av Pocketlovers tre på tre-utmaning. Jag har länge varit nyfiken på Deon Meyer, bland annat tack vare den för mig exotiska miljön. Efter att ha läst boken är jag exalterad över miljöbeskrivningarna, men själva deckargåtan är jag tveksam till.

Det som egentligen fascinerar mig mest är karaktärernas namn, de är milslånga (vad tycks om Wilhelmina Johanna van As och varför inte huvudpersonens Zatopek van Heerden) och sedan kallas de för smeknamn på bara tre eller fyra bokstäver. Samtidigt som namnen var en del av charmen så gjorde det också att det var svårt att komma ihåg vem som var vem. För det vimlade av personer och alla var inte viktiga för historien utan somliga kändes mer som utfyllnad.

Boken beskriver ett Sydafrika under uppbyggnad, där apartheid fortfarande är ett öppet sår och där byråkratin lever och frodas i högsta välmåga. Jag upplevde det som att det saknades något i min utbildning för ibland hade jag svårt att hänga med i vad som hänt när och på något sätt förutsattes det att man var insatt i Sydafrikas historia. Det är inte jag, jag känner till den i stora drag, men jag vet inte på långa vägar tillräckligt för att bara på personens namn kunna säga om han är boer eller något annat. Jag tyckte ofta det insinuerades saker om karaktärerna på grund av deras ursprung, men det gick mig nog förbi för att jag helt enkelt inte begrep deras härstamning.

Varannat kapitel handlar om Zatopeks historia och den är skriven i första person, och varannat handlar om fallet som Zatopek ska lösa och den är skriven i tredje person. I början blev jag väldigt förvirrad av detta, men efterhand blev jag riktigt förtjust i det. Under läsningens gång märkte jag att jag alltid blev glad när jag fick läsa om vad som gjorde Zatopek till den han är och när kapitlen om fallet kom så ville jag helst bara skumma igenom snabbt. Därmed inte sagt att halva boken är dålig, utan bara att den ena hälften är så mycket bättre.

Det kommer att bli fler Meyer för mig och jag hoppas att jag kan bli mer fångad av huvudhistorien nästa gång. Jag vet att jag hade lite svårt att komma in i fler böcker den här perioden för läsningen blev lite hackad och malen på grund av flytt. Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig riktigt och förhoppningsvis blir det bättre till nästa bok.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Död i gryningen: Fantastiska berättelser, Annas bokhylla och Emmas boktips.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.