måndag 4 juni 2018

Film: Miss you already (2015)

Titel: Miss you already
Originaltitel: Miss you already
Genre: Drama
Regissör: Catherine Hardwicke
Manus: Morwenna Banks
Skådespelare: Drew Barrymore, Toni Collette, Dominic Cooper, Paddy Considine, Jacqueline Bisset
Utgivningsår: 2015
Produktionsland: Storbritannien
Längd: 112 min
Serie: -
Såg den på C More 18 maj 2018





Handling
Milly och Jess har alltid varit bästa vänner. De har alltid delat allting med varandra, från skratt till hemligheter. Nu är de vuxna och Milly har en framgångsrik karriär och ett fint hus, där hon bor med sin man Kit och deras två barn. Jess är en stadsplanerare som bor med sin pojkvän Jago på en bohemisk husbåt. Deras vänskap är så stark som den någonsin har varit. Men allting ändras hastigt när Milly diagnostiseras med bröstcancer.

Min kommentar
Det här med att bestämma genre på film, det verkar vara väldigt svårt. Denna står som dramakomedi (ser jag när jag kollar efter filmen) och omslaget ser verkligen ut som en komedi. Det är det inte. Absolut inte. Såvida du inte tycker det är kul med filmer om någon som får cancer. När jag väl hade hämtat mig från chocken (när man är sugen på en komedi och tror att det är det man ska se så blir det lite galet) så gillar jag den ändå.

Miss you already är en film om vänskap, sådan som den oftast är, väldigt ojämlik, med en givare och en tagare. Här är det Milly (Toni Collette) som är den tongivande och Jess (Drew Barrymore) som låter Milly skina. Det är en väldigt vacker och fin film, trots ämnet och trots att den inte är förskönande på något vis. Den känns väldigt äkta och mig berör den. Jag ska inte påstå att jag grät floder, men helt torrt i ögonen var det inte.

Morwenna Banks, som har skrivit manuset, är tydligen en brittisk komiker, skådespelare, manusförfattare och producent. Det märks. I all sin svärta så kommer det en hel del roliga repliker och situationer. Det är en evig tur. Filmen kunde ha blivit outhärdlig utan det. Både Drew Barrymore och Toni Collette är fantastiska och det kan nog vara deras bästa roller. I alla fall när det gäller Drew Barrymore.

Även om filmen nu råkar vara klassad som komedi och det finns en del humor så se absolut inte den här filmen om du vill skratta. Den är dock helt klart sevärd, bara du är beredd på vad det är för typ av film.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 98 betyg).
På IMDb hade den 6,8 i genomsnitt (beräknat på 13 979 betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på discshop.

söndag 3 juni 2018

Smakebit på søndag: Stjärnklart

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

En helt oplanerad helg har det varit/är det, vilket är välbehövligt. SPeciellt mycket läsning verkar det inte bli ändå, det är så mycket annat som ska hinnas med, trots att man inte har några planer. Det gäller bara att hålla huvudet över vattenytan just nu.

Boken jag läser nu, Stjärnklart av Lars Wilderäng, är en bok i min smak. Mycket teknik och dystopisk. En bra kombo. Den är dock inte alls nyttig för min paranoia och det finns en hel del som jag funderar över. Kanske mest över hur naiva folk är. Är de verkligen det? Skulle man inte fatta att något var allvarligt fel när all teknik slutar fungera och strömavbrottet har varat i runt en månad? Nåväl, otroligt obehaglig bok.

Min smakebit är från sida 236.
    "Allt faller samman. Strömförsörjningen är borta. Varor kan inte köras ut till butikerna. Skörden kan inte tas in. Ni kommer inte åt era pengar på banken. Pengarna kan rentav vara borta. Datorerna är förstörda, och allt som styrs av datorer har slutat att fungera."
    "Vad menar du? Var är mina pengar? Mina aktier och fonder?"
    "Ni måste förstå situationen. Vi måste klara oss med det vi har. Vi måste ställa om. Strömmen kommer aldrig tillbaka igen."
    "I helvete heller! Vi behöver bara vänta ett tag till, så fixar det sig. Myndigheterna har en plan och ordnar det."

lördag 2 juni 2018

Månadsbokslut maj 2018

Antal lästa böcker i maj 2018: 8

31. Ritual av Mo Hayder
32. Midnattsljus av Charlotte Cederlund
33. Konklaven av Robert Harris
34. Vit krypta av Mariette Lindstein
35. Den tyska flickan av Armando Lucas Correa
36. Tyst väntan av Liz Nugent
37. Den namnlösa staden av H.P. Lovecraft
38. Den lilla bistron i Bretagne av Nina George

Antal lästa sidor: 2333
Genomsnitt/dag: 75
Genomsnitt/bok: 291

Snittbetyg: 3,62
Ingående i serie: 2
Påbörjade serier: 0
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 1

Drama: 1
Fantasy: 1
Feelgood: 1
Skräck: 1
Thriller: 4

Boktolvan: 0 (4/12)
E-böcker: 1 (4/12)
Finish that series: 1 (9/19)
Hyllvärmare: 2 (19/36)
Vi möts igen: 0 (2/6)
Sist på serien?: 0 (2/6)

Kvinnor: 5
Män: 3
Duo: 0

Originalspråk (svenska): 2
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 3
Biblioteksböcker/e-lib: 0

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 8

Antal nykomna böcker: 23
Antal bortskänkta böcker: 4

Månadens bästa: Tyst väntan av Liz Nugent
Månadens överraskning: Den tyska flickan av Armando Lucas Correa
Månadens besvikelse: Den lilla bistron i Bretagne av Nina George
Månadens roligaste: -
Månadens otäckaste: Vit krypta av Mariette Lindstein

Kommentar:
Maj är alltid en jobbig månad, födelsedagarna står som spön i backen och det innebär många kalas, vilket i sin tur betyder att många helger tillbringas i bilen. Det har en förmåga att påverka läsningen negativt. Men nu är kalasen slut för den här gången. Hälften av böckerna fick en fyra i betyg, det tycker jag är bra. För att vara jag.

Inga påbörjade serier alls i maj, det gjorde mig lite förvånad. Tråkigt nog så läste jag tydligen inte heller speciellt många som ingår i serier, bara två stycken. En av dem är sista delen, dessutom.

Tyvärr blev inte många hyllvärmare lästa, eftersom jag satsade på att få läst recensionsexemplar. Det gick däremot mycket bättre. Alla åtta var sådana.

Nya böcker dök det upp många av. 23 stycken närmare bestämt. Tio av dem var födelsedagspresenter och tretton var recensionsexemplar. Jag som tyckte jag var så duktig när jag läste åtta i maj, det ökade ändå. Fyra böcker fick faktiskt flytta hemifrån också.

Om månadens bästa: En svår månad att plocka ut den bästa, men Tyst väntan fick titeln till slut.
Om månadens överraskning: Den tyska flickan var inte alls vad jag trodde.
Om månadens besvikelse: Jag gillade ju Den lilla bokhandeln i Paris och hade kanske för höga förväntningar på Den lilla bistron i Bretagne.
Om månadens roligaste: Inga roliga böcker alls. Så tråkigt.
Om månadens otäckaste: Jag är rädd för att inte mycket, om ens något, är överdrivet i Vit krypta.

"Konklaven" av Robert Harris

Författare: Robert Harris
Titel: Konklaven
Genre: Thriller
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Conclave
Översättare: Svante Skoglund
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 maj 2018




Första meningen: Kardinal Lomeli lämnade sin våning i Palazzo del Sant'Uffizio strax före klockan två på natten och tog sig till fots genom Vatikanens vindlande, mörka pelargångar till påvens sängkammare.

Baksidetext
Påven är död. Bakom Sixtinska kapellets låsta dörrar sitter 118 kardinaler. De har kommit från när och fjärran, och deras uppgift är att delta i världens mest hemlighetsfulla val en konklav.

Under de följande 72 timmarna kommer en utav dem att bli vår tids mäktigaste spirituella ledare påve. Kardinalerna må vara heliga män. Men de har även ambitioner. Och rivaler...

Min kommentar
När jag läste Robert Harris förra bok så insåg jag att jag saknat en viss typ av böcker. Tidigare läste jag ofta historiska romaner och trots att Konklaven utspelar sig någon gång efter 2018 så skulle man kunna kalla den för det. Att välja en påve är så traditionsbundet att, förutom en del nymodigheter (som mobiltelefoner och resväskor med hjul) utanför konklaven, så skulle handlingen kunna ha varit förlagd till 1200-talet.

I bokens början så blir jag ett tag orolig för att alla 118 kardinaler ska presenteras för mig, med både namn och titel. I slutändan är det nog faktiskt inte speciellt många som saknas, men det är inte mer än en handfull som jag behöver hålla reda. En av dem är lite misstänkt och det är inte svårt att förstå att inte allt står rätt till. Jag hade många, många teorier. Ingen av dem var ens i närheten av svaret. Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig det.

Det blir naturligtvis detaljerade beskrivningar av hur ett påveval går till, något som kanske inte låter så spännande, men det är det. Överraskande nog. Framför allt så är det intressant och det blir aldrig tråkigt. Jag kan riktigt se de här gamla gubbstruttarna, med alla sina krämpor och överlag lite gaggiga, gå omkring och äregirigt hoppas bli påve. I mitt hjärta hoppades jag att kyrkans män skulle hålla sig för goda för intriger och ränksmideri, men egentligen så vet jag ju bättre. Det känns som vilket politiskt val som helst, vad gäller smutskastningen. Och hyckleriet. Hela tiden framhärdas det att kardinalerna ska rösta på den som Gud vill och att det är Guds vilja som utkristalliseras efter att de har varit instängda ett tag. Det funderas på om det kanske är dags för den första svarta påven, den första asiatiska, eller kanske äntligen en italiensk igen. Resultatet är i alla så ironiskt att hela jag blir glad.

Som icke-katolik är det otroligt svårt för mig att förstå hela grejen med folks hysteri med påven, men religion har alltid intresserat mig. Det var ett av mina favoritämnen i högstadiet och det var jag ganska ensam om. Att besöka kyrkor är något som jag ofta gör när vi är ute och reser, bland annat så har jag faktiskt varit i Peterskyrkan i Rom och det bidrar naturligtvis till bokens tjusning, men även utan det så är Konklaven en riktigt bra bok. Det blir kanske lite mycket politik för mig och därför når inte boken riktigt ända fram till en fyra i betyg.

Robert Harris är en utomordentlig berättare och han kan tydligen ta vilket (trist) ämne som helst och göra en spännande historia av det. Trots gubbstrutteriet så kan jag till och med känna sympati för några av karaktärerna. Får nog ta och läsa hans nya också.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,6 (beräknat på 15 betyg).
På Goodreads hade den 3,94 i genomsnitt (beräknat på 14 519 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Konklaven: Johannas deckarhörna, Boklysten och Bokmalen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

fredag 1 juni 2018

Så många nya, härliga böcker!

Förra veckan var en helt sjuk vecka när det handlar om böcker som hittade hem till mig. Jag blev alldeles överväldigad.

På tisdagen låg dessa och väntade på hallmattan när jag kom hem. Jag har aldrig varit med om något liknande.

Först en förhandsutgåva av sommarens mest efterlängtade bok, En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson. Dock blir jag lite avskräckt av ordet "okorrigerad"... Tack snälla Mattias!

En hunds bästa vän av W Bruce Cameron tror jag att jag har sett i mitt flöde. Den låter som en tårdrypande historia. Plåtmannen av Sarah Winman kände jag inte till alls, den låter som en gullig berättelse. Med en knorr kanske. En oskyldig lögn av Sabine Durrant var med på min lista över kommande släpp i maj, den verkar vara spännande. Sheila O'Flanagan har jag läst tidigare, Livet kan börja låter kanske inte som en feelgood, men ändå. Tack till Louise Bäckelin Förlag!

Eileen av Ottessa Moshfegh har jag faktiskt inte hört talas om tidigare, men orden "Hitchcockartad vändning" lockar. Definitivt. Tack till Modernista!

Swedish Zombie skickade ut sitt sista nyhetsbrev och bjöd på Love Kölles kortroman/långnovell Ingrid. Den kände jag inte heller till sedan tidigare, men nekromanti låter ju spännande. Tack!

Ewa Klingbergs Lånat silver och krossat glas dök också upp. En väldigt efterlängtad bok som nog inte kommer att behöva bli speciellt dammig i väntan på att bli läst. Tack till Ewa och Historiska Media!

En bok som bara inte gick att motstå var Hans Olssons Museion. Ord som "programmerare", "AI", "IT-arkeolog" och "antikvariehandlare" i baksidetexten är rejäla triggers. Tack till Hans och Zakuli!

En apa i Rågsved av Anna Suvanna Davidsson tycker jag mig känna igen, men jag hade ingen koll på den. Låter läsvärd. Tack till MiMa Förlag!

Den allra största högen med böcker kom sig dock av att jag fyllde år förra veckan. Snälla sambon hade fått med nästan alla böcker på min önskelista. Inkräktare av Tana French, Historieläraren av Matt Haig, Kvinnan i fönstret av A.J. Finn, Tystnaden av Dean Koontz, Avgrund av Jeff Vandermeer, Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck, Bakom stängda dörrar av B.A. Paris, Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund, Macbeth av Jo Nesbø och Maestro av Geir Tangen. Jag vill läsa dem allihop. På en gång.