måndag 10 oktober 2022

Film: That's amor (2022)

Titel: That's amor
Originaltitel: That's amor
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Shaun Paul Piccinino
Manus: Ali Afshar, John Ducey, Tiffany Dupont
Skådespelare: Riley Dandy, Isaac Gonzalez Rossi, Nancy Lenehan, Daniel Edward Mora, Arlene Tur
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 96 min
Serie: -
Såg den på Netflix 9 september 2022




Handling
Efter att ha blivit av med både jobb och förhållande på en och samma dag, måste Sofia börja från början. Hon träffar en spansk kock som kan vara allt hon behöver.

Min kommentar
Väderproblemet, eller vad man ska kalla det, fortsätter. Det såg lovande ut för en skräckfilm, men på eftermiddagen klarnade det plötsligt upp och blev sol igen. Alltså fick jag i stället leta upp ännu en romantisk komedi. Då slog det mig att @malinsbokblogg tidigare i veckan hade skrivit om That's amor. Den fick det bli.

Den här filmen är inte alls så kass som filmsajternas betyg antyder. Jag förutsätter att alla som har sågat den är så perfekta att de aldrig någonsin varit otrevliga mot någon. Bara på grund av att de har mått så ofantligt dåligt. Själv hade jag inga som helst problem med att relatera till Sofias spydigheter eller allmänt beteende.

Här finns mycket mat. Spansk mat. Jag blev nästan lite hungrig. Men personligen tycker jag att det kunde ha varit ännu mer mat. Jag gillade verkligen Matias passion för mat. Den fick hans ögon att lysa. Matias frisyr är så förfärlig att den förtjänar en kommentar. Sofias är faktiskt inte så mycket bättre. Kläderna de har på sig tar mig tillbaka till 70-talet. Eller däromkring. Det känns som att de vill accentuera att de är i San Francisco. En känd hippiestad på 70-talet. Eller de kanske klär sig så nu, 2022. Vad vet jag.

Sofias förvandling från otrevlig, osympatisk bitch till kärvänlig kvinna gick lite väl snabbt. Hela filmen känns lite forcerad. Man kan också tycka att produktionen kanske kunde ha kostat på sig att betala för en snygg logga. Eller var inte Sofia duktigare än så? Mamman borde få en medalj för sitt tålamod och för vad hon får utstå. I övrigt så känns det ovanligt och ganska skönt att se en bra mor-/dotter-relation.

That's amor är lättsam och lite lagom underhållande. Det finns många små, roliga replikskiften och jag skrattar faktiskt högt flera gånger. Ja, min humor är så dålig. Det är allmänt känt. Men nu har jag nog snart överdoserat på den här typen av film.



På Letterboxd hade den 1,9 i genomsnitt (beräknat på 1 726 betyg).
På IMDb hade den 5,2 i genomsnitt (beräknat på 1 653 betyg).
Jag ger den 3,5.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

söndag 9 oktober 2022

Smakebit på søndag: Vild eld

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Semestern är slut och i morgon är det dags att jobba igen. Jag känner mig inte alls redo, det räckte inte med två veckor av absolut avkoppling. Ja ja, nu får man försöka härda ut till jul.

Jag har nu börjat läsa åttonde och sista delen i Ann Cleeves böcker om Shetland, Vild eld. Jag är inte helt säker på att jag gillar det som Cleeves gjort med Perez, men jag hoppas fortfarande på ett bra slut.

Min smakebit är från sida 196:
Dimman gjorde Christopher orolig. Han kunde inte se stranden från fönstret åt öster, och utsikten åt väster var begränsad till en mörkare skuggrand som var kullen. Han tyckte att det kändes som om hans rum inte längre var förankrat i resten av huset. Det var som om han svävade i en grå bubbla. Han kunde naturligtvis gå nedför trappan och sitta tillsammans med sin mamma och syster i köket. De bakade tillsammans, och snart skulle det bli goda saker att äta. Men det var en spänd stämning i huset som helt och hållet berodde på Emma. Han kunde inte förstå varför hennes död skulle göra att hans mamma och pappa var så aviga mot varandra. Ellie var för liten för att lägga märke till den underliga stämningen, men han kunde känna den, precis som han hade känt fukten i dimman på skinnet när de gick hem från skolan.

lördag 8 oktober 2022

Bok: Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Blodland
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 438
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Kvæler
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 september 2022




Första meningen: När han slår upp ögonen vet han inte var han är.

Baksidetext
Martin Juncker har knappt hunnit tillbaka till jobbet efter en allvarlig operation när en ung kvinna hittas mördad på Amager Fælled. Hon har kvävts till döds och lämnats kvar halvnaken i ett buskage. Hennes kläder ligger prydligt hopvikta på marken vid sidan av kroppen. Det finns inga spår att gå på.

Men mordet väcker något till liv i Juncker. För tio år sedan utredde han ett liknande fall, där man aldrig hittade gärningsmannen, och nu kan han inte frigöra sig från tanken att det kan vara samma mördare.

Signe Kristiansen är glad att Juncker är tillbaka. Hon arbetar med ett knivdråp där en ung nynazist mist livet under en politisk aktion i Nørrebro. Två oberoende fall - tills det visar sig finnas en uppseendeväckande koppling.

Min kommentar
Det finns serier och så finns det Serier. Den sort som är så bra att jag bara måste läsa, med en gång. Böckerna om Martin Juncker hör till den sorten. När Blodland dök upp i augusti så hann jag inte med den just då, men redan en månad senare så fick jag en lucka. Eller jag skapade en lucka.

Vi kan väl ta och börja prata om översättningen av titeln. Den är inte bara märklig utan helt obegriplig. Originalet, på danska, heter Kvæler. Som betyder något i stil med kvävande. Det är en titel som är så rätt på så många plan, för det är vad det handlar om. Olika orsaker, men samma känsla. Det är som att man, utan att fundera eller ha läst boken, tyckt att man översätter den tyska titeln (Blutland) i stället. Speciellt mycket blod är det inte här, strängt taget inget alls.

När jag börjar läsa så kände jag mig plötsligt lite less på att det återigen verkade vara samma tema som tidigare. Bland annat dyker det upp en högerextrem dansk som bränner Koranen. Jag behöver dock inte oroa mig, det börjar snart handla om något helt annat. Det här fallet, som boken börjar med, försvinner helt. Vad hände där? Glömde författarna bort början?

Karaktärerna är oerhört många. Jag kan nog inte minnas någon bok med så många olika personer. Många av dem figurerar bara helt kort, typ en enda gång. Det verkar ha börjat många nya poliser och tekniker och andra sedan förra boken. Ett tag kändes det som att det var fler poliser och andra inom rättsväsendet än misstänkta. Förmodligen så är det trovärdigt, men det blir jobbigt att läsa. På något mirakulöst sätt så lyckas författarna få mig att klara att hålla isär dem allihop. Det blir aldrig rörigt.

Äntligen får då Juncker och Signe jobba ihop, något som jag har väntat på sedan första boken. Signe vet jag faktiskt inte vad jag ska säga om längre. Jag gillar henne mindre och mindre. Hur ska man kunna lita på en polis som mixtrar med bevis? Detta är ju (minst) den andra utredning som hon faktiskt saboterar. Mördare kan ju i slutändan gå fria på grund av det hon gör. Signe får allt skärpa till sig nu. Juncker, han är ... Juncker. Det är rent omöjligt att inte tycka om honom. Han känns som en gammal vän och jag vet nog egentligen mer om honom än jag vet om folk jag träffar varje dag. Det finns ett par nya ansikten att gilla också, bland annat den färska polisen Mascha Rasmussen och rättspsykologen Malene Hanslev. Jag har gott hopp om dem och jag vill gärna träffa dem igen i nästa bok.

Något jag uppskattar med den här serien är att de verkligen lyckas skriva samhällskritiskt, utan att komma med pekpinnar och utan att föreläsa. Då är det ju så klart lite passande med blinkningen till Sjöwall & Wahlöö. Den gillar jag. Starten av boken upplevde jag som lite långsam, men det kan ha berott på mig och de korta lässtunder jag kunde sno till mig. Mot slutet blir det ett vansinnigt driv framåt och då blir det omöjligt att lägga ifrån sig boken.

Blodland är bättre än förra boken, men inte lika bra som den första. Hade den börjat lika bra som den slutade så skulle den nog ha kommit upp där. Fjärde delen verkar komma på danska i slutet av oktober. Man får hoppas att översättarna är snabba.

På Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 516 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigRåSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Blodland: Lottens bokblogg och Kapprakt.

fredag 7 oktober 2022

Månadsbokslut september 2022

Antal lästa böcker i september 2022: 6

53. Mörk jord av Ann Cleeves
54. Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst
55. Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen
56. Önska kostar ingenting av Sara Lövestam
57. Det trettonde fallet av Åke Edwardson
58. Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas

Antal lästa sidor: 2292
Genomsnitt/dag: 76
Genomsnitt/bok: 382

Snittbetyg: 3,83
Ingående i serie: 5
Påbörjade serier: 0
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): 2

Chick-lit: 1
Drama: 1
Fantasy: 0
Feelgood: 0
Humor: 0
Kriminalroman: 4
Lad-lit: 0
Romance: 0
Science fiction: 0
Skräck: 0
Thriller: 0

Boktolvan: 0 (9/12)
Finish that series: 1 (11/12)
Hyllvärmare: 2 (37/36)
Vi möts igen: 0 (5/6)

Kvinnor: 3
Män: 2
Duo: 1

Originalspråk (svenska): 3
Originalspråk (engelska): 0
Författare jag inte läst tidigare: 1
Biblioteksböcker/e-lib: 0
Streamingtjänst: 1

Ljudböcker: 0
Recensionsexemplar: 1

Antal nykomna böcker: 2
Antal bortskänkta böcker: 0

Månadens bästa: Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen
Månadens överraskning: Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas
Månadens besvikelse: Det trettonde fallet av Åke Edwardson
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: Den spanska körsbärsträdgården av Jo Thomas
Månadens otäckaste: Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen

Kommentar:
Månaden började så bra, både vad gäller kvantitet och kvalitet. Sedan stoppade allt liksom bara upp och så blev det mellanmjölk av alltihop. Betygssnittet blev högt ändå, eftersom fyra av böckerna fick en fyra i betyg. Antalet sidor är tydligen min nya standard. Tyvärr. Faktum är att sidantalet i själva verket är ungefär 374 fler för jag läste ett manus också, men det räknar jag inte med här.

Fem av de sex böckerna ingår i serier (Cleeves, Holst, Faber & Pedersen, Lövestam, Edwardson). Ingen av dem är första delen i sin respektive serie och två av dem (Faber & Pedersen, Edwardson) är senaste delen i sin. Det blev bara en bok i utmaningen Finish That Series (Cleeves). Ingen Vi möts igen och ingen Boktolva blev läst, men jag ligger väldigt bra till i alla mina utmaningar.

I september blev det bara två hyllvärmare, varav en har varit med i Hett i hyllan. Endast ett recensionsexemplar blev läst.

Två nya böcker dök upp, som överraskning båda två. Inga köpta och inga bortskänkta.

Om månadens bästa: Månadens första fyra böcker fick samma betyg, men Blodland går vinnande ur den här striden.
Om månadens överraskning: Den spanska körsbärsträdgården överträffade mina, visserligen ganska lågt ställda, förväntningar.
Om månadens besvikelse: Det gäller att avsluta en serie i tid ... Det trettonde fallet var inte dålig, men inte heller speciellt bra. Eller nödvändig.
Om månadens roligaste: Hur hittar jag en rolig bok?
Om månadens mysigaste: Jodå, det var väldigt mysigt där i Den spanska körsbärsträdgården.
Om månadens otäckaste: Blodland var inte läskig-läskig, mer läskig-skrämmande.

torsdag 6 oktober 2022

Hett i hyllan #373

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en julklappsbok från 2018 som fortfarande är oläst.
Tre timmar av Anders Roslund var lika självklar på min önskelista som förra veckans bok.

Detta är då den åttonde delen i serien om Ewert Grens. Eller, om man hellre vill, den tredje om Hoffmann och Grens. Det blir onekligen lite snurrigt när serier blir något annat än vad de egentligen var från början. Jag har då läst de sex första om Ewert Grens, eller de två första om Hoffmann och Grens, och jag har tyckt om dem, väldigt mycket. Detta är den första boken i serien som Anders Roslund har skrivit utan sin författarkollega Börge Hellström, som tyvärr dog i början av 2017.

Det har kommit ett helt gäng delar till i den här serien. Nästa vecka, tror jag, kommer den tolfte (eller sjunde, om man hellre vill det). Jag har bara den nionde (eller fjärde då) också, men frågan är om inte detta är ett klassiskt fall för Finish That Series-utmaningen.

Så här står det på baksidan:
En stilla morgon i Stockholm kallas Ewert Grens till ett bårhus där det ligger en död man för mycket, lämnad bland andra kroppar i ett låst rum. Hur är det möjligt?

Piet Hoffmann befinner sig på en ny kontinent. Ett sista farligt uppdrag innan han för alltid lämnar det livet bakom sig. Det tar honom genom en torr öken till ett rytande hav, i en värld där ett människoliv saknar värde.

Hemma i Sverige väntar och längtar Zofia och pojkarna efter sin make och pappa. När han kommer tillbaka ska de äntligen få ro. Det visar sig vara en bedräglig trygghet och snart kommer två små pojkar få slåss för att överleva.
Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.