Smakebit på søndag: Fränder

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Läsningen går så sakteliga framåt. Just nu läser jag Fränder av Emma Donoghue, som jag är väldigt kluven till. Ibland är den helt fantastisk, ibland blir jag så sjukt irriterad. Det är en lite märklig läsupplevelse. Jag har inte mycket kvar av boken och förmodligen läser jag ut den i dag. Den handlar i alla fall om nästan 80-årige Noah som helt oförhappandes blir vårdnadshavare åt en 11-årig pojke, Michael, som han aldrig har träffat, åtminstone inte på många år. Michaels pappa är död, hans mamma sitter i fängelse och hans mormor, som tagit hand om honom hittills, har dött. Noah är, nästan, den ende levande släktingen (gammelmorbror eller något liknande), i alla fall är han den ende som kan ta hand om Michael just nu. Dessvärre har Noah planerat en resa till Nice precis just nu och det är dit de har kommit i smakebiten. Just det, Joan är Noahs fru, som är död, men som han ibland hör rösten av i huvudet.

Min smakebit är från sida 139-140:

    Michael gick in i badrummet. "Två toalettstolar!" ropade han.
    "Om en av dem har en liten kran så är det en bidé, att tvätta baken i."
    Ett misstroget skri.
    "Det var du som frågade."
    "Önskar att jag inte hade gjort det."
    Noah hörde det upprepade slutarljudet som betydde att Michael fotograferade bidén.
    Förhoppningsvis är ingen rumpa med i bilden mumlade Joan.

"Stjärndamm" av Lars Wilderäng

Författare: Frida Andersson Johansson
Titel: Stjärndamm
Genre: Science fiction
Antal sidor: 296
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stjärnklart 3
Förlag: Massolit Pocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 december 2020




Första meningen: Solens sista strålar letade sig fortfarande över horisonten.

Baksidetext
Den moderna civilisationens undergång är ett faktum och de få överlevande har bara ett mål: att kämpa för sina liv.

Den civilisation som sakta men säkert byggdes upp igen, tio år efter Nedsläckningen, är nu krossad. De tappert kämpande soldaterna var chanslösa mot den tekniskt överlägsna fienden. Inga kulor i världen kunde skydda dem mot det vapen som var nära att förinta dem alla.

Några av de få överlevande har åter samlats på Carlstens fästning, fångade som råttor och omringade av hotfulla ögon. Det måste finnas ett sätt att stoppa fienden. Om det så är det sista de gör, måste de försöka. Frågan är bara hur de ska ta sig ur sin fångenskap, och om det finns fler överlevare där ute.

Min kommentar
Stjärndamm är den tredje och sista delen i den här serien och det har tagit emot lite att läsa den. Min besvikelse blev stor när hela historien gjorde en rejäl sväng mot en väg som jag inte alls gillade. Eftersom jag är en väldigt envis person (och nyfiken) så kunde jag ändå inte låta själva upplösningen stå oläst och för evigt leva i okunskap om hur allt slutade. Det här är på riktigt en serie där jag aldrig varit helt säker på om mänskligheten faktiskt skulle överleva eller utplånas helt och hållet.

Den här boken börjar precis där den förra slutade, nästan som att det var samma bok. Trots att det bara är runt tre månader sedan jag läste Stjärnfall så kom jag inte ihåg detaljer. I alla fall inte från start. Det finns inga resuméer av vad som hänt, men efter ett tag så kommer lite tillbaka till mig. Det är inte bara händelsetråden som fortsätter, utan även alla dessa ingående beskrivningar av vapen, försvarsbyggnader/-teknik och strider. Jag är så sjukt less på det, jag tycker det är vansinnigt tråkigt. Och ointressant. Men utan att jag egentligen märker det så förändras något.

Knappt halvvägs in, kanske efter hundratalet sidor, så blir det riktigt spännande. Då återkommer det där som var så bra i första boken. Nu börjar det återigen handla om ren överlevnad och inte så mycket om zombies, vampyrer och kentaurer. Det är ju inte striderna jag är intresserad av och inte heller det som fångar mig. Jag vill läsa om hur man klarar sig utan allt det som vi ser som självklarheter. Jag vill läsa om vad alla dessa umbäranden gör med en människa.

Mitt i alltihop så kommer det plötsligt en tillbakablick, eller två faktiskt. I den första hoppar vi tillbaka till innan allt började. Den förstår jag inte alls. Detta hade vi väl ändå klarat av i de två tidigare delarna? I den andra tillbakablicken återser vi en karaktär som flyktade förbi i förra boken och då förstod jag inte alls vad han gjorde där. Nu kom förklaringen. Kanske hade inte heller den tillbakablicken behövts, men den tillför i alla fall något.

Karaktärerna är inte speciellt många, av förklarliga skäl, och de blir hela tiden färre. Man skulle kunna tycka att de är lite grunda, men jag tycker det är trovärdigt. De har liksom annat att tänka på än att förverkliga sig själva. Allt handlar bara om att överleva. Jag tycker att deras olika drivkrafter kommer fram i alla fall och det räcker väldigt långt för mig.

Stjärndamm är betydligt bättre än förra boken, men inte lika bra som den första. Slutet på alltihop känner jag mig lite kluven till. Jag gillar nog inte den vändningen. Epilogen som kommer är jag helt säker på att jag inte tycker om.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,16 i genomsnitt (beräknat på 714 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Stjärndamm: Bokhuset, Bokhyllan och Tentakelmonster.

Årsenkät 2020

Nu när den lite torra och trista statistikdelen är avklarad så kör vi samma igen (nästan) men i text  😀

Hur många böcker läste du?
84 stycken stannade det på. Det verkar vara det nya normala.

Och hur många sidor blev det totalt?
29 084.

Vilken blev årets bästa läsmånad, i sidor och kvalitet?
Det ovanliga året 2020 så blev, ovanligt nog, juli den bästa läsmånaden vad gäller antal sidor. Då blev det 2 944. Snittbetyget blev högst i april, otroliga 3,93.

Vilken blev årets sämsta läsmånad, i sidor och kvalitet?
I mars så förändrades livet, skulle man kunna säga. Det verkar också ha påverkat läsningen för då blev det bara 2 010 sidor. Oktober, med sitt 3,35 i snitt, blev den sämsta månaden.

Vilken var den bästa boken du läste?
Det är lätt att välja när man bara har läst en enda fullpoängare. 2020 blev det Sovande jättar av Sylvain Neuvel.

En bok du längtat efter och trodde du skulle älska men inte gjorde?
Höglandet av Steinar Bragi passar nog här. Det är skräck (sas det i alla fall) och jag hade hört en del positivt om den. Dessutom utspelar den sig på den isländska höglandet. Den var inte alls vad jag trodde.

Mest överraskande på ett positivt sätt?
Det finns många av den sorten, men Större än störst av Andreas Roman gjorde mig extra glad. Jag har gillat hans skräckböcker tidigare och jag blev väldigt ledsen när han skulle sluta skriva skräck. En fantastisk bok.

Vilken bok rekommenderade du till flest människor?
Jag tror nog att svaret får bli Större än störst av Andreas Roman även här.

Bästa bokserien du upptäckte?
Jag påbörjade 19 serier under 2020... I ingen av dem läste jag mer än en bok så det är väldigt svårt att plocka ut den bästa. Den jag tror har störst potential får nog bli Kirunatrilogin av Anna Kuru.

Vilken var årets mest lästa författare?
Av duon Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt läste jag fem böcker. Jag läste ikapp hela serien om Sebastian Bergman.

Nya favoritförfattare som du upptäckte?
Under 2020 blev det 37 nya författare, om jag har räknat rätt. Av dem så var Sylvain Neuvel, duon Kim Faber & Janni Pedersen, Candice Fox och Anna Kuru bäst.

Den bästa boken utanför din comfort zone eller som var en ny genre för dig?
Jag är inte helt säker på hur skarpa gränser min comfort zone har, men Större än störst av Andreas Roman är ingen spänningsroman.

Mest spännande bladvändare?
Sovande jättar av Sylvain Neuvel fick mig att önska att jag kunde läsa hela tiden.

Bästa skräckisen?
2020 var verkligheten så otäck så det blev inte speciellt mycket skräck. Den som var bäst får nog vara novellsamlingen Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist. Novellen Speciella omständigheter var nog det läskigaste jag läste under året.

Den sorgligaste boken?
Fredrik Backman lyckas med konststycket att krossa mitt hjärta i varenda bok. Björnstad blev boken under 2020.

Den roligaste boken?
Det här är ju svårt... Att kalla Sovande jättar av Sylvain Neuvel för rolig är nog att överdriva, men den har en härlig, knastertorr humor. Det var nog egentligen den som fick mig att skratta oftast.

Den mest hypade boken?
Kan man välja en gammal bok här? Björnstad av Fredrik Backman var ju otroligt hypad när den kom. Om jag ska välja en ny bok så får det nog bli Ödesmark av Stina Jackson. Båda levde upp till hypen.

En bok som överträffade dina högt ställda förväntningar?
Mattias Edvardsson lyckas alltid leva upp till mina förväntningar. Det gjorde han även med Goda grannar.

Mest minnesvärda karaktär?
Tilly Bradshaw får nog bli det självklara valet här. Hon finns i Brännaren av M W Craven.

En bok som gjorde starkt intryck på dig?
Större än störst av Andreas Roman var så vemodig och vacker. Jag väljer den.

En bok du inte kan fatta att du väntade så länge med?
Björnstad av Fredrik Backman fick vänta i tre år. Obegripligt.

Kortaste boken du läst?
Novellen Svarta ögon av Jens Daniel Burman är kortast med sina 14 sidor. Kortaste "roman" blev Sonja och Maggan firar jul. Den har någonstans runt 120 sidor.

Längsta boken du läst?
Det blev varken speciellt många eller speciellt tjocka böcker under 2020. Flest sidor har Outsidern av Stephen King (632).

Favoritbok du läste av en författare du har läst andra böcker av?
Det får nog faktiskt bli Större än störst av Andreas Roman.

Har du sett filmatiseringen av någon av böckerna du läst 2020?
Jag såg TV-serien The Outsider, som bygger på Stephen Kings Outsidern. Om man kan räkna The haunting of Hill House, som påstås bygga på Hemsökelsen på Hill House av Shirley Jackson, så såg jag även den. Men det tycker jag faktiskt inte att man kan. Räkna den alltså.

Bästa bok du läst endast för att du fick tipset från någon annan?
Vinterland av Kim Faber och Janni Pedersen fick flytta upp ordentligt i läskön efter att Robert på Mina skrivna ord hade haft en smakebit från den. En riktigt bra bok.

Favoritrecension du skrev?
Det här är alltid en lika svår fråga och jag har nog ingen den här gången.

Den mest lästa recensionen?
Statistiken är inte alltid att lita på när det gäller Blogger, men det verkar vara inlägget om Störst av allt av Malin Persson Giolito som hade 2 090 sidvisningar. Nu är ju det ett inlägg som skrevs 2019 så det kanske inte ska räknas.

Mest populära inlägget på din blogg?
Samma svar som förra frågan.

En bok du inte läste 2020 som du kommer prioritera 2021?
Oj, oj, oj... det är så många. 23 av Linwood Barclay får nog prioriteras i alla fall, det är sista delen i trilogin Promise Falls.

En bok du ser fram emot?
Jag har faktiskt noll koll på boksläpp under 2021 så jag får nog passa på den.

Sammanfattning Hett i hyllan 2020

Det är återigen dags för Hett i hyllan-facit, eller vad man nu ska kalla det. Alltså hur det har gått. Har det hjälpt? Hur många av böckerna som varit med där har jag läst? Visst vore det lämpligt att visa upp ett resultat på årsbasis.

Vissa veckor har fler än en bok fått vara med så inte mindre än 58 böcker har fått vara med i Hett i hyllan under 2020. Av de 58 har jag läst sex stycken. Dessutom har jag läst ytterligare sjutton stycken som har varit med tidigare år. Alltså 23 sammanlagt. Det är ju faktiskt fantastiskt bra. Jag har försökt satsa lite extra på de här hyllvärmarna under 2020.

Jag har ju kört det här i 281 veckor nu och på de veckorna har smått otroliga 368 böcker fått vara med. Av dem har jag läst så många som 98 stycken. Det är faktiskt fantastiska 26%, lite drygt. Mer än en fjärdedel av de där dammiga hyllvärmarna alltså. Nitton av de lästa har dessutom fått flytta hem till någon annan, dock inga allas under 2020. Av skäl som alla förmodligen känner till, men inga kalas = inga bortgivna böcker. Det ligger alldeles säkert en hel del i de där farligt höga högarna av böcker som väntar på att bli adopterade.

Vad jag tyckte om dem jag har läst? För de som blev lästa under 2020 så såg betygsfördelningen ut som följer:
1 x 2,0
1 x 2,5
3 x 3,0
8 x 3,5
10 x 4,0

Det gör ett genomsnitt på 3,54, vilket är det bästa sedan jag började med den här utmaningen. Marginellt, visserligen, men ändå. För 2019 låg det på 3,4. Helt osannolika tio stycken fyror hittade jag alltså bland Hett i hyllan-böckerna.

För samtliga lästa så ser det ut så här:
1 x 2,0
7 x 2,5
13 x 3,0
41 x 3,5
36 x 4,0

Det blir ett genomsnitt på 3,53, vilket är 0,3 mer än förra året. Det är ändå glädjande att det är de högre betygen som är vanligast.

Jag skulle vilja påstå att det bara har haft positiva effekter det här med Hett i hyllan.

Hett i hyllan #282

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Ännu en från bokrean 2017.

Tre män i en båt av Jerome K Jerome är en klassiker, om jag har förstått det rätt.

Den här boken gavs ut 1889, men fram tills för något år sedan så hade jag aldrig hört talas om den. Jag minns inte var den dök upp först, men det var någon bokbloggare som skrev om den. Jag blev ögonblickligen nyfiken. Nu är ju humor inte det lättaste, det finns så många olika sorter och min är inte alltid som alla andras. Detta låter ju, minst sagt, som en väldigt speciell historia. Det känns som att det här kan bli antingen eller. Börjar bli lite sugen på att läsa den faktiskt. Den är ju väldigt tunn...

Så här står det på baksidan:

Vad som skulle bli en vanlig reseguide blev en av världens roligaste romaner. Jerome K. Jeromes Tre män i en båt utspelar sig under två veckor längs med floden Themsen, från Kingston upon Thames i London, till Oxford och tillbaka. Berättelserna om de viktiga historiska platserna förlöses i en hejdlös komik, när J. och hans vänner, George och Carl, och J:s (påhittade) hund, Montmorency, ger sig ut på båtsemester.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.