Här har ju varit födelsedag. Även i år utan kalas, tyvärr. Men presenter får man ju ändå och det blev några böcker. Trots att jag verkligen, verkligen försöker att inte villhöva alla jag ser. Detta är de som var omöjliga att inte vilja ha.
All denna vrede av Cara Hunter är fjärde delen i en serie där jag visserligen bara har läst den första, men den var så fantastiskt bra att jag bara måste ha. Olympia av Mons Kallentoft är sjunde delen i en serie där jag har läst alla tidigare. Otroligt bra. Senare av Stephen King... ja, det är ju Stephen King... Vänligheten av John Ajvide Lindqvist är ett måste. Jag har gillat allt jag har läst av honom. Det ondas väsen av Louise Penny är elfte delen i en serie som kan vara den allra bästa jag har läst. Konferensen av Mats Strandberg är även den ett måste och jag har gillat allt jag läst av honom också.
Mest om böcker, men lite om film och TV-serier också. En bra berättelse är en bra berättelse.
fredag 11 juni 2021
torsdag 10 juni 2021
Hett i hyllan #304
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Den andra från e-boksrean i slutet av juni 2017.
Yxmannen av Ray Celestin var en riktig snackis när den kom. Ibland räcker det.
Det var nog egentligen med lite tvekan som jag till slut köpte denna. Länge tänkte jag att jag nog inte ville läsa den. Varför vet jag inte. Förmodligen hade jag fått för mig att jag inte skulle gilla, men så var det ju det här med att alla pratade om den... New Orleans 1919 är inte min favoritplats eller favorittid. Däremot så är ju seriemördare och bestialiska mord lockande. Om jag gillar den så har det hunnit komma ytterligare två delar i den här serien.
Jag kan ju inte riktigt, med gott samvete, påstå att denna har sparats för att läsas under någon semesterresa. Det har blivit några sedan den köptes. Men det i huvudsak så jag har tänkt. E-böcker är ju perfekt på resande fot.
Så här står det på baksidan:
Den andra från e-boksrean i slutet av juni 2017.
Yxmannen av Ray Celestin var en riktig snackis när den kom. Ibland räcker det.
Det var nog egentligen med lite tvekan som jag till slut köpte denna. Länge tänkte jag att jag nog inte ville läsa den. Varför vet jag inte. Förmodligen hade jag fått för mig att jag inte skulle gilla, men så var det ju det här med att alla pratade om den... New Orleans 1919 är inte min favoritplats eller favorittid. Däremot så är ju seriemördare och bestialiska mord lockande. Om jag gillar den så har det hunnit komma ytterligare två delar i den här serien.
Jag kan ju inte riktigt, med gott samvete, påstå att denna har sparats för att läsas under någon semesterresa. Det har blivit några sedan den köptes. Men det i huvudsak så jag har tänkt. E-böcker är ju perfekt på resande fot.
Så här står det på baksidan:
New Orleans 1919. Den beryktade seriemördaren Yxmannen sätter skräck i staden med sina bestialiska mord. Kriminalinspektör Michael Talbot utreder fallet men har svårt att hitta ledtrådar. Dessutom bär han på en hemlighet, som till intet pris får komma ut. Luca D'Andrea, Michaels tidigare chef, har fått i uppdrag av maffian att ta reda på vem Yxmannen är. Nittonåriga Ida jobbar som sekreterare hos en privatdetektiv, och när hon snubblar över ledtrådar som kan leda till avslöjandet av Yxmannens sanna identitet kan hon inte låta bli att på egen hand försöka utreda mysteriet.Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.
Etiketter:
Hett i hyllan
onsdag 9 juni 2021
"Spåren på bryggan" av Lars Rambe
Författare: Lars Rambe
Titel: Spåren på bryggan
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 467
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrik Gransjö
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 maj 2021
Första meningen: Ronden hade kommit och gått.
Baksidetext
En patient rymmer från Sundby mentalsjukhus under stor dramatik. För att undkomma sina förföljare springer han ut på Strängnäsfjärdens is och försvinner i snöstormen. När snön lagt sig morgonen efter hittar man en överfrusen vak. Upptäckten lamslår hela Strängnäs. Ur vaken sticker det upp två lik. En man och en kvinna tätt hopslingrade och fastfrusna i isen som har färgats mörkröd av blod.
Dubbelmordet på isen blir upptakten till en mordutredning som går allt annat än problemfritt. I den lilla staden är det svårt att få klarhet i vad som hänt och polisinspektör Sven Aronsson kämpar i ensamhet med fallet som förblir olöst.
När en okänd man hittas brutalt avrättad i en park fyrtio år senare ställs Strängnäspolisen återigen inför en svår uppgift. Tidningsreportern Fredrik Gransjö bevakar mordet och blir indragen i ett fall som inte liknar något han tidigare varit med om. Hans artikelserie om Sundby sjukhus ligger i förgrunden och han känner på sig att det är något som inte stämmer.
Parallellhistorien väver samman trådarna från två tidsepoker och för upp hemligheter till ytan som länge legat begravda. Vad var det egentligen som hände och hur hänger morden ihop med varandra?
Min kommentar
För sisådär en 6,5 år sedan läste jag min första bok av den här författaren. Jag var inte speciellt glad i den och jag visste inte vad jag skulle göra med Spåren på bryggan, som redan stod i hyllan. Det var ett bra tag sedan den avancerade fram till min prioriterade hylla. Jag ville ju liksom veta om det bara var ett olycksfall i arbetet att jag inte gillade förra boken, eller om det var rent generellt. Den har inte lockat speciellt mycket, om man säger så. Till slut kraftsamlade jag och tog tag i den här gamla surdegen.
Till min stora förvåning så gillar jag det här. Historien är riktigt bra och jag gillar nästan allt med den. Det är något i språket som verkligen tilltalar mig och det flyter på bra, samtidigt som det är något där som stör mig. Det blir lite för ordrikt och omständligt berättat för mig, men det är inte alltför påfrestande. Som extra plus så finns det ett persongalleri och en karta i början av boken. Det gör mig lycklig.
Miljön är Strängnäs, där jag aldrig har varit. Kartan hjälpte nog till, men den var inte speciellt detaljerad. Alldeles oavsett det så är det alltid kul när en bok utspelar sig någon annanstans än i Stockholm.
Karaktärerna är ganska många och vi får följa flera av dem. Det framgår inte alltid vems ögon vi ser genom, men det blir ändå inte rörigt. Det som eventuellt gör det lite besvärligt är att några är väldigt lika varandra och en del förekommer i båda tidstrådarna (en 1965 och en nutid, 2005). Jag hade ganska stora problem att hålla isär två av karaktärerna, eller snarare att jag hade problem att komma ihåg vems röst det var som hade förflyttats från då, som ung, till nu, som äldre. I övrigt är det ingen karaktär som blir extra minnesvärd. Speciellt gillar jag i alla fall att poliserna, till större delen, är duktiga och gör sitt jobb. Förutom Kjell då kanske, som verkar ha hamnat på helt fel plats här i livet.
Detta är en väldigt klurig historia och det beror mest (eller bara) på utelämnande av namn. Både i persongalleriet först i boken och i texten. Storboven, om man säger så, var väl ganska uppenbart vem det var, men de andra kunde jag inte riktigt gissa. Inte heller varför kunde jag klura ut helt och hållet. Nu är ju detta en gammal bok (2007, tror jag) så den kanske är ursäktad att den kör på det som nu känns som det vanligaste greppet i deckare, att ha en historisk tråd som allt hänger på. Själv börjar jag bli lite less på det.
Läsningen av Spåren på bryggan har gjort mig lite vankelmodig. Jag hade ju i stort sett bestämt mig för att den här författaren inte alls var för mig, men faktum är att jag nu funderar på att åtminstone läsa andra delen i serien. Det är ju trots allt så att om boken inte hade varit så ordrik så kunde den nog ha fått en fyra i betyg.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 2,87 i genomsnitt (beräknat på 109 betyg).
Jag ger den 3,5.
Andra som bloggat om Spåren på bryggan: Bokform, Recension idag och Anna Ljungdahl's blog.
Titel: Spåren på bryggan
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 467
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Fredrik Gransjö
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 maj 2021
Första meningen: Ronden hade kommit och gått.
Baksidetext
En patient rymmer från Sundby mentalsjukhus under stor dramatik. För att undkomma sina förföljare springer han ut på Strängnäsfjärdens is och försvinner i snöstormen. När snön lagt sig morgonen efter hittar man en överfrusen vak. Upptäckten lamslår hela Strängnäs. Ur vaken sticker det upp två lik. En man och en kvinna tätt hopslingrade och fastfrusna i isen som har färgats mörkröd av blod.
Dubbelmordet på isen blir upptakten till en mordutredning som går allt annat än problemfritt. I den lilla staden är det svårt att få klarhet i vad som hänt och polisinspektör Sven Aronsson kämpar i ensamhet med fallet som förblir olöst.
När en okänd man hittas brutalt avrättad i en park fyrtio år senare ställs Strängnäspolisen återigen inför en svår uppgift. Tidningsreportern Fredrik Gransjö bevakar mordet och blir indragen i ett fall som inte liknar något han tidigare varit med om. Hans artikelserie om Sundby sjukhus ligger i förgrunden och han känner på sig att det är något som inte stämmer.
Parallellhistorien väver samman trådarna från två tidsepoker och för upp hemligheter till ytan som länge legat begravda. Vad var det egentligen som hände och hur hänger morden ihop med varandra?
Min kommentar
För sisådär en 6,5 år sedan läste jag min första bok av den här författaren. Jag var inte speciellt glad i den och jag visste inte vad jag skulle göra med Spåren på bryggan, som redan stod i hyllan. Det var ett bra tag sedan den avancerade fram till min prioriterade hylla. Jag ville ju liksom veta om det bara var ett olycksfall i arbetet att jag inte gillade förra boken, eller om det var rent generellt. Den har inte lockat speciellt mycket, om man säger så. Till slut kraftsamlade jag och tog tag i den här gamla surdegen.
Till min stora förvåning så gillar jag det här. Historien är riktigt bra och jag gillar nästan allt med den. Det är något i språket som verkligen tilltalar mig och det flyter på bra, samtidigt som det är något där som stör mig. Det blir lite för ordrikt och omständligt berättat för mig, men det är inte alltför påfrestande. Som extra plus så finns det ett persongalleri och en karta i början av boken. Det gör mig lycklig.
Miljön är Strängnäs, där jag aldrig har varit. Kartan hjälpte nog till, men den var inte speciellt detaljerad. Alldeles oavsett det så är det alltid kul när en bok utspelar sig någon annanstans än i Stockholm.
Karaktärerna är ganska många och vi får följa flera av dem. Det framgår inte alltid vems ögon vi ser genom, men det blir ändå inte rörigt. Det som eventuellt gör det lite besvärligt är att några är väldigt lika varandra och en del förekommer i båda tidstrådarna (en 1965 och en nutid, 2005). Jag hade ganska stora problem att hålla isär två av karaktärerna, eller snarare att jag hade problem att komma ihåg vems röst det var som hade förflyttats från då, som ung, till nu, som äldre. I övrigt är det ingen karaktär som blir extra minnesvärd. Speciellt gillar jag i alla fall att poliserna, till större delen, är duktiga och gör sitt jobb. Förutom Kjell då kanske, som verkar ha hamnat på helt fel plats här i livet.
Detta är en väldigt klurig historia och det beror mest (eller bara) på utelämnande av namn. Både i persongalleriet först i boken och i texten. Storboven, om man säger så, var väl ganska uppenbart vem det var, men de andra kunde jag inte riktigt gissa. Inte heller varför kunde jag klura ut helt och hållet. Nu är ju detta en gammal bok (2007, tror jag) så den kanske är ursäktad att den kör på det som nu känns som det vanligaste greppet i deckare, att ha en historisk tråd som allt hänger på. Själv börjar jag bli lite less på det.
Läsningen av Spåren på bryggan har gjort mig lite vankelmodig. Jag hade ju i stort sett bestämt mig för att den här författaren inte alls var för mig, men faktum är att jag nu funderar på att åtminstone läsa andra delen i serien. Det är ju trots allt så att om boken inte hade varit så ordrik så kunde den nog ha fått en fyra i betyg.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
På Goodreads hade den 2,87 i genomsnitt (beräknat på 109 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är
| Tråkig | Spännande | Förutsägbar | ||
| Bladvändare | Klurig | Läskig | ||
| Långsam | Tempofylld | Intetsägande | ||
| Ordbajsig | Fåordig | Nagelbitare | ||
| Mysig | Rå | Sorglig | ||
| Måbrabok | Tankeväckande | Rolig | ||
| Rörig | Genomtänkt | Mörk |
Andra som bloggat om Spåren på bryggan: Bokform, Recension idag och Anna Ljungdahl's blog.
Etiketter:
Betyg 3.5,
Fredrik Gransjö,
Kriminalroman,
Lars Rambe,
Läst 2021,
Sverige
tisdag 8 juni 2021
Tisdagstrion: Blommor, buskar & träd
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken.
Veckans tema: Blommor, buskar & träd.
Kanske gör jag det svårare för mig än jag behöver... Jag ville i alla fall hemskt gärna ha blommor, buskar eller träd både på omslag och i titel. Och läst den vill jag ha gjort också. Det visade sig inte vara helt lätt. Någon kan vara lite långsökt, men vem bryr sig 🙂
1. Ek av Frida Andersson Johansson är i alla fall klockren här. Den heter som ett träd, den har träd på omslaget och den handlar om träd. Jodå, nio ekar som aldrig borde ha huggits ner.
2. Daisy i kedjor av Sharon Bolton passar också, tycker jag. Daisy är ju en blomma, på engelska i alla fall. Huvudpersonen heter dessutom Rose i efternamn. Kanske inte Boltons bästa, men med den lägstanivån så är typ allt hon skriver bra.
3. Triffiderna av John Wyndham är väl den som är lite osäker. Exakt vad växterna är är lite oklart... vi kan väl kalla dem för buskar, för enkelhetens skull. En riktig sci-fi-klassiker.
Veckans tema: Blommor, buskar & träd.
Kanske gör jag det svårare för mig än jag behöver... Jag ville i alla fall hemskt gärna ha blommor, buskar eller träd både på omslag och i titel. Och läst den vill jag ha gjort också. Det visade sig inte vara helt lätt. Någon kan vara lite långsökt, men vem bryr sig 🙂
1. Ek av Frida Andersson Johansson är i alla fall klockren här. Den heter som ett träd, den har träd på omslaget och den handlar om träd. Jodå, nio ekar som aldrig borde ha huggits ner.
2. Daisy i kedjor av Sharon Bolton passar också, tycker jag. Daisy är ju en blomma, på engelska i alla fall. Huvudpersonen heter dessutom Rose i efternamn. Kanske inte Boltons bästa, men med den lägstanivån så är typ allt hon skriver bra.
3. Triffiderna av John Wyndham är väl den som är lite osäker. Exakt vad växterna är är lite oklart... vi kan väl kalla dem för buskar, för enkelhetens skull. En riktig sci-fi-klassiker.
Etiketter:
Tisdagstrion
måndag 7 juni 2021
Film: Kvinnan i fönstret (2021)
Titel: Kvinnan i fönstret
Originaltitel: The woman in the window
Genre: Thriller
Regissör: Joe Wright
Manus: Tracy Letts, A J Finn (bok)
Skådespelare: Amy Adams, Fred Hechinger, Julianne Moore, Gary Oldman, Jennifer Jason Leigh
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på Netflix 14 maj 2021
Handling
Anna Fox bor ensam i en lägenhet i New York där hon spenderar dagarna med att dricka vin, titta på gamla filmer... och att spionera på sina grannar. När familjen Russell flyttar in på andra sidan gatan framstår de först som den perfekta familjen. Men när Anna en kväll tittar ut genom fönstret ser hon något hon inte borde. När alla runt henne börjar ifrågasätta hennes berättelse tvingas hon göra allt för att bevisa sanningen.
Min kommentar
För bara några veckor sedan läste jag boken som filmen Kvinnan i fönstret bygger på. Den stod i hyllan i många år, men när jag såg att den var på gång som film så läste jag den illa kvickt. Tanken var att den här filmen skulle ha gått på bio, men som för så mycket annat det senaste året så kom en pandemi emellan. Jag vet inte hur den hade klarat sig som biofilm, eller faktiskt ens om den hade lyckats ta sig igenom nålsögat SF, men som Netflix-film funkar den.
För mig är det svårt, för att inte säga omöjligt, att bortse från boken och det blir så klart en jämförelse här. Personligen så tror jag att filmen blev bättre tack vare att jag hade läst boken. Jag kunde fylla i alla luckor (som var många, väldigt många) och jag hade med mig känslan från när jag läste. Hela uppbyggnaden av spänningen, det ovissa, har i stort sett gått förlorad.
Jag förstår ju att man måste ändra en del när man filmatiserar en bok, men hur man kan förstöra ett manus (som ju en bok är) på det här sättet är obegripligt. Man stressar förbi viktiga saker, man har på tok för bråttom och forcerar fram berättelsen. Filmen fokuserar på helt fel saker. Eller fokuserar förresten, det är fel ord. Jag upplever det som att man bara har prickat av en checklista. Ingen stämning, ingen atmosfär, ingen känsla. Och nu menar jag i jämförelse med boken.
Amy Adams gör verkligen sitt bästa för att förmedla en förvirrad, ensam och skadad människa, men hon får tyvärr inte så mycket att jobba med. Detta är inte i närheten av lika skitigt som boken. Filmversionen av Anna Fox är så gott som barntillåten. Trots försöket att få till lite splatterscener mot slutet. De faller helt platt och passar inte alls in.
Kvinnan i fönstret känns ogenomtänkt och jag skulle vilja säga till filmmakarna att göra om och göra rätt. Det som jag tyckte var obehagligt i boken saknas helt och det kan vara så att jämförelsen blir orättvis, men jag tror inte det. Sambon, som inte har läst boken, tyckte i alla fall om filmen ännu mindre.
På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 11 993 betyg).
På IMDb hade den 5,8 i genomsnitt (beräknat på 4 850 betyg).
Jag ger den 3,5.
Originaltitel: The woman in the window
Genre: Thriller
Regissör: Joe Wright
Manus: Tracy Letts, A J Finn (bok)
Skådespelare: Amy Adams, Fred Hechinger, Julianne Moore, Gary Oldman, Jennifer Jason Leigh
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: USA
Längd: 100 min
Serie: -
Såg den på Netflix 14 maj 2021
Handling
Anna Fox bor ensam i en lägenhet i New York där hon spenderar dagarna med att dricka vin, titta på gamla filmer... och att spionera på sina grannar. När familjen Russell flyttar in på andra sidan gatan framstår de först som den perfekta familjen. Men när Anna en kväll tittar ut genom fönstret ser hon något hon inte borde. När alla runt henne börjar ifrågasätta hennes berättelse tvingas hon göra allt för att bevisa sanningen.
Min kommentar
För bara några veckor sedan läste jag boken som filmen Kvinnan i fönstret bygger på. Den stod i hyllan i många år, men när jag såg att den var på gång som film så läste jag den illa kvickt. Tanken var att den här filmen skulle ha gått på bio, men som för så mycket annat det senaste året så kom en pandemi emellan. Jag vet inte hur den hade klarat sig som biofilm, eller faktiskt ens om den hade lyckats ta sig igenom nålsögat SF, men som Netflix-film funkar den.
För mig är det svårt, för att inte säga omöjligt, att bortse från boken och det blir så klart en jämförelse här. Personligen så tror jag att filmen blev bättre tack vare att jag hade läst boken. Jag kunde fylla i alla luckor (som var många, väldigt många) och jag hade med mig känslan från när jag läste. Hela uppbyggnaden av spänningen, det ovissa, har i stort sett gått förlorad.
Jag förstår ju att man måste ändra en del när man filmatiserar en bok, men hur man kan förstöra ett manus (som ju en bok är) på det här sättet är obegripligt. Man stressar förbi viktiga saker, man har på tok för bråttom och forcerar fram berättelsen. Filmen fokuserar på helt fel saker. Eller fokuserar förresten, det är fel ord. Jag upplever det som att man bara har prickat av en checklista. Ingen stämning, ingen atmosfär, ingen känsla. Och nu menar jag i jämförelse med boken.
Amy Adams gör verkligen sitt bästa för att förmedla en förvirrad, ensam och skadad människa, men hon får tyvärr inte så mycket att jobba med. Detta är inte i närheten av lika skitigt som boken. Filmversionen av Anna Fox är så gott som barntillåten. Trots försöket att få till lite splatterscener mot slutet. De faller helt platt och passar inte alls in.
Kvinnan i fönstret känns ogenomtänkt och jag skulle vilja säga till filmmakarna att göra om och göra rätt. Det som jag tyckte var obehagligt i boken saknas helt och det kan vara så att jämförelsen blir orättvis, men jag tror inte det. Sambon, som inte har läst boken, tyckte i alla fall om filmen ännu mindre.
På Letterboxd hade den 2,6 i genomsnitt (beräknat på 11 993 betyg).
På IMDb hade den 5,8 i genomsnitt (beräknat på 4 850 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är
| Spännande | Tråkig | |
| Klurig | Förutsägbar | |
| Trovärdig | Osannolik | |
| Snyggt foto | Rolig | |
| Romantisk | För lång | |
| Sorglig | För kort | |
| Fartfylld | Långsam |
Etiketter:
Film,
Film - Betyg 3,
Film - Thriller,
Sett 2021
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






