Bok: Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst

Författare: Christoffer Holst
Titel: Söta, röda sommardrömmar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 303
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Cilla Storm 1
Förlag: Lovereads
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 juni 2022




Första meningen: Det är en ljuvligt varm dag när jag kliver på båten mot mitt nya liv.

Baksidetext
Cilla Storm har just blivit dumpad av sin pojkvän. Hennes karriär som skvallerjournalist går inte riktigt som hon tänkt sig och sparkapitalet räcker inte längre till det där drömmiga sommarhuset i skärgården. Efter uppbrottet har hon bara råd med en kolonilott på Bullholmen – en turisttät liten ö i Stockholms prunkande skärgård. Trots att hon helt saknar gröna fingrar bestämmer hon sig för att slå till.

Men när en ung kvinna hittas död på ön på midsommardagens morgon tar Cillas liv en helt ny vändning. Cilla visar sig ha varit den sista som såg kvinnan i livet och hon blir snabbt indragen i utredningen – som leds av den mycket stiliga polisen Adam.

Den smått neurotiska och Chardonnay-pimplande Cilla och den strikta, välklädda Adam är så olika som två människor kan vara – ändå dras de till varandra. Men så sker plötsligt ännu ett mord som ställer allt på ända.

Min kommentar
Christoffer Holst har blivit lite av en favoritförfattare och när Söta, röda sommardrömmar dök upp på min radar så tänkte jag att jag nog måste läsa. Trots den lite förvirrande genren feelgooddeckare/mysdeckare. Kan det verkligen funka? Det tog mig ett tag, men i höstas så köpte jag på mig alla fyra delarna och planerade in att läsa dem under rätt årstid. Vilket betydde att jag vackert fick vänta ett bra tag innan det var dags att läsa första delen.

Kombinationen feelgood/romance/deckare kan det ju i stort sett bli precis vad som helst av, men faktum är att det funkar väldigt bra i Christoffer Holsts händer. När man blandar så där så blir det väldigt ofta så att alla delar bara blir halvbra, men det är inte fallet här. Både feelgood- och deckardelen är väldigt bra. Romantikdelen har jag lite svårare för. Just den där himlastormande, jag-kan-inte-hejda-mig-känslan har jag problem att relatera till.

Det är inte förrän jag börjar fundera lite på vad jag just har läst som jag känner att kombinationen våldsamma mord och skärgårdsmys kanske är lite märklig. De förfärliga morden blir liksom inte så förfärliga, de hamnar lite i bakgrunden. Det kan man ju så klart tycka vad man vill om, men visst sker det väl mord även i idyller? Kontrasten är i alla fall väldigt stor mellan det ljusa och det mörka.

Karaktärerna är inte många och det märks att författaren verkligen gillar sina karaktärer. Det gör jag också. De är skrivna med så mycket värme och för mig är det omöjligt att inte tycka om människor med självdistans. Huvudpersonen Cilla har ännu en positiv egenskap, hon gillar ostbågar. I övrigt är hon nog en ganska hopplös person, en riktig strulpelle, men det är ju högst normalt. Vilket gäller för alla karaktärer, egentligen. De är inte några övermänniskor och inte några osannolika galningar. De är i stort ganska normala och vanliga. Till och med förövaren. Jag är nog speciellt förtjust i vänskapen mellan Cilla och Rosie, vilket så tydligt visar att ålder bara är en siffra och det är inte alls dumt att umgås mellan generationer. Det enda jag funderar över är Ingrids kommentar om Rosie? Ska den betyda något?

Jag tycker det här är en ganska förutsägbar historia, vad gäller alla delar. Det var ju ganska uppenbart vem och för ovanlighetens skull så var ju även varför ganska tydligt. Det störde dock inte ett enda dugg. Vägen till målet var ändå intressant och underhållande. Som vanligt när det gäller Christoffer Holst, skulle jag nog väga säga, så är det många musikreferenser (som samtliga går mig över huvudet) och mat. Jag gillar när författare har sig egen stil.

Söta, röda sommardrömmar är trots mord och död är en mysig historia. Den har egentligen allt; mord, mysterier, kärlek, skärgårdsmys, humor och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del. Det har jag redan bestämt blir i september.

Avdelningen för olika funderingar:
Vad heter egentligen Ina i efternamn? I början av boken så står det Leander. Mot slutet så heter hon plötsligt Zethraeus.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,74 i genomsnitt (beräknat på 550 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Söta, röda sommardrömmar: Lottens bokblogg, malins bokblogg och Bloggbohemen.

Tisdagstrion: Böcker som utspelar sig på platser där jag skulle vilja semestra

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Ugglan & Boken. Detta är också sista inför sommaruppehållet. Jag ser fram emot de här, ibland, svåra nötterna att knäcka igen vecka 33.

Veckans tema: Böcker som utspelar sig på platser där jag skulle vilja semestra

Den här gjorde jag nog mer besvärlig än vad den behövde vara... Först funderade jag på om jag skulle välja resmål som jag har besökt, men vill tillbaka till och då en längre tid. Skulle det vara böcker jag har läst eller ej? Oj, vad man kan krångla till saker...

1. Galway, Irland var det som poppade upp i huvudet, direkt. Gjorde ett stopp där för några år sedan, men jag vill så otroligt gärna tillbaka. Boken Dödens flod av Dervla McTiernan utspelar sig där och eftersom det faktiskt är första delen i en serie så väntar jag på fortsättningen.

2. Australien har jag aldrig varit i och jag lär inte komma dit heller. Numer så lockar inte direkt långa flygresor. Jag får nöja mig med att åka dit genom böckerna och då kan man till exempel läsa Crimson Lake av Candice Fox. Även detta är faktiskt en serie.

3. Mitt tredje önskeresmål finns tyvärr inte i verkligheten, men jösses, vad gärna jag hade velat åka till den där lilla byn Three Pines, som man bara hittar om man kör vilse och verkligen behöver hitta den. Louise Pennys böcker om Armand Gamache utspelar sig mestadels där och Mörkt motiv är den första i serien. Byn ligger någonstans i provinsen Quebec, Kanada, nära gränsen till USA. Den här boken får också symbolisera hela Kanada, som lockar nästan osannolikt mycket.

TV-serie: Foundation #1 (2021)

Titel: Foundation
Originaltitel: Foundation
Genre: Science fiction
Skapad av: Josh Friedman, David S Goyer
TV-bolag: AppleTV+
Skådespelare: Lou Llobell, Jared Harris, Lee Pace, Leah Harvey, Laura Birn
Premiär: 2021-09-24
Produktionsland: Irland | USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 60 min
Såg den på Apple TV+ maj-juni 2022





Handling
I en framtid där mänskligheten befolkat större delen av universum har matematikern Hari Seldon genom sina räkenskaper förutsett det styrande Galaktiska imperiets fall. Mänskligheten står inför en ny mörk tidsålder som enligt Hari endast kan förmildras genom att implementera hans plan – att bygga en stiftelse i universums utkant avsedd att bevara allt vetande.

Min kommentar
Det räcker med att bara säga namnet Isaac Asimov för att jag ska få något slags glädjerus. Någon gång på 80-talet så slukade jag hela hans Stiftelsetrilogi (som faktiskt består av minst fem böcker numer) och med slukade så menar jag just det. Som jag minns det så var det helt fantastiska böcker, de satte verkligen igång fantasin. När jag såg att de tänkte göra en TV-serie av dem så kan du ju tänka dig själv vad jag kände. Skräckblandad förtjusning. Skulle det verkligen gå att göra detta? Jag fick ge mig till tåls ett tag, eftersom Foundation går på AppleTV+, en streamingtjänst vi bara har ibland. Dessutom är det en serie som jag måste/får se på egen hand.

Av förklarliga skäl så minns jag i stort sett ingenting av de här böckerna. Egentligen kommer jag bara ihåg känslan och en enda liten detalj, eventuellt i sista boken, vi får väl se om vi kommer dit. Och Hari Seldon, så klart. Jag kan alltså inte alls bedöma huruvida TV-serien följer böckerna eller ej, vilket enligt mig är en bra sak. I alla fall för mig. Det betyder att jag kan se den med ett helt öppet sinne. Isaac Asimovs dotter, Robyn, har varit med och producerat, vilket gör att jag känner att jag kan lita på att man hanterat historien på ett respektfullt sätt.

I början är jag nog mest förvirrad. Man hoppar friskt och det gäller både tid och plats. Det känns som att det är massor av trådar att hålla ordning på, men jag tror faktiskt inte att det är fler än tre. Det tar några avsnitt, sedan kommer jag underfund med vilka dessa trådar är och, framför allt, hur de hänger ihop. För det gör de ju. Då blir det allt mycket bättre. Det är en fascinerande historia och det gäller att inte tappa fokus. Det är också helt sanslöst snyggt.

Det som allt handlar om är att det är segraren som skriver historien, för visst är det så. Det gör ju tyvärr att man inte alltid kan lita på den. Och makt handlar det om också, vad man är beredd att göra för att behålla den. Det finns många paralleller till verkliga makthavare, ingen nämnd, ingen glömd. Kontentan är väl att oavsett vad man tycker om vad forskare kommer fram till så är vetenskapen (oftast) sann. Man kan liksom inte välja att verkligheten ser annorlunda ut än vad den gör, hur mycket man än vill att det skulle vara så. Jag vet att det är ett populärt sätt att ta sig an världen, men det funkade inte förr och det funkar inte nu heller. Då kommer verkligheten bara att komma ifatt och bita dig där bak.

Planen sägs vara att det ska bli åtta säsonger av Foundation. Jag hoppas att det är sant. Det här är bra. Enda kravet är att man måste öppna sitt sinne, man får bara åka med och lita på att alla pusselbitar kommer att passa till slut.



På TV Time har serien 9,58 i genomsnitt.
På IMDb har serien 7,4 i genomsnitt (beräknat på 55 043 betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Film: The weekend away (2022)

Titel: The weekend away
Originaltitel: The weekend away
Genre: Thriller
Regissör: Kim Farrant
Manus: Sarah Alderson (bok)
Skådespelare: Leighton Meester, Christina Wolfe, Ziad Bakri, Luke Norris, Amar Bukvic
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: USA
Längd: 89 min
Serie: -
Såg den på Netflix 17 juni 2022





Handling
När Beths bästa vän försvinner under en tjejresa i Kroatien försöker hon ta reda på vad som egentligen hände. Men varje nytt spår uppdagar nya oroväckande hemligheter.

Min kommentar
Nu var det ett tag sedan The weekend away dök upp på Netflix och jag la den på vår lista. Jag tänkte att det kunde vara en film att se på sommaren, när man behövde något lättsmält. Detta är tydligen en bok också, men i den åker de till Lissabon, inte Kroatien.

Huvudpersonen här gör så märkliga val. Vid minst två tillfällen borde hon ha sprungit åt andra hållet. Vilken normalt funtad människa som helst hade gjort det. Om man vill vara lite elak, och ibland kanske man vill det, så är miljön det bästa med den här filmen. Man får lite vackra vyer och det får mig att vilja åka till Kroatien igen. Filmen spelades in i Split, tydligen, och där har jag inte varit, men kanske ska man se det här som en reklamfilm för staden.

Det är så mycket som är ologiskt och konstigt här, nästan lika många luckor som en adventskalender. Jag orkar inte ens räkna upp allt, men det som stör mig mest är SMS-konversationen. Den förstår jag inte överhuvudtaget. Först skriver hon "Du måste lämna henne", i nästa meddelande skriver hon "Sluta skriva till mig". Det kan hända att det stod något annat viktigt där, men det är så snabba klipp att jag inte hinner läsa allt.

Direkt när den där taxichauffören från Syrien gjorde entré så sa jag att jag verkligen hoppas att de inte har gjort det så enkelt för sig. Huruvida de gjorde det eller ej kommer jag inte att avslöja. Det finns några plot twists, som inte direkt är oväntade. Jag vet inte om det berodde på dåligt manus eller dåligt agerande. Men det hade nog varit bättre om det hade lagt mer krut på själva grundhistorien än att försöka komma på så många underliga tvistar som möjligt. Vid ett tillfälle så undrade jag om det var en komedi vi tittade på. Det var helt klart inte meningen att man skulle skratta där, men det gjorde vi båda två.

Det här är ju egentligen ett mardrömsscenario och som sådant borde det verkligen ha engagerat mer. Personligen så bryr jag mig inte ett dugg. The weekend away verkar i alla fall vara betydligt bättre som bok, den har nästan 4 i genomsnitt på Goodreads, så jag skulle nog säga att du ska läsa boken i stället.



På Letterboxd hade den 2,4 i genomsnitt (beräknat på 28 941 betyg).
På IMDb hade den 5,5 i genomsnitt (beräknat på 21 548 betyg).
Jag ger den 2,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam

Smakebit på søndag: Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Min semester har äntligen börjat, vi är i detta nu på bussresa och på väg norrut. Vi gillar att sticka iväg direkt när semestern börjar, bara lämna allt hemma vid sitt öde. På det viset så tvingas vi koppla av direkt och eftersom det är någon annans ansvar att ta oss dit vi ska och se till att vi har någonstans att bo på vägen så blir det avkoppling. Precis vad vi behöver. Det enda man egentligen behöver tänka på är att passa tider 🙂 Resan ska ta oss ända upp till Arvidsjaur. Det ska bli intressant att äntligen få komma norröver, även om det ju faktiskt är en bra bit kvar efter Arvidsjaur. Men det får vi ta en annan gång.

Jag försökte hitta någon passande bok att läsa, som då helst utspelar sig där vi kommer att vara, alternativt passerar. Alternativt i en fiktiv by någonstans norröver. Som jag trodde att Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald gör. Det visade sig att det var Närke, vilket ju inte är så högt upp, men det passar ändå bra med en feelgood så här i början av semestern. Jag har tidigare läst hennes Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och den var lagom lättsam, vilket jag hoppas att även den här är.

Min smakebit är från sida 199:

Jag borde ha stannat hemma med Pia.
    Det är min första tanke. Min nästa är en tyst förbannelse av hela den kedja av omständigheter som gör att jag just nu står här, så långt från min bekvämlighetszon att jag inte skulle kunna hitta tillbaka till den ens med karta, kompass och gps. Emmas flytt, motorcyklarna, lunchen på mc-fiket, utekvällen i Skogahammar - någonstans i händelseförloppet måste jag väl kunna hitta ett sätt att spola tillbaka, göra något annorlunda, så att jag magiskt skulle transporteras tillbaka till min soffa och bag-in-boxen som Pia generöst lämnade kvar.