tisdag 4 februari 2014

Topp Tio böcker som får mig att gråta


Tisdag igen och då naturligtvis dags för en Topp Tio Tisdag (Top Ten Tuesday). Veckans uppgift är Top Ten Books That Will Make You Cry.

Usch, det här var svårt. Det är inte speciellt ofta som en bok berör mig så starkt att jag börjar gråta, men det har hänt. Åtminstone minst sex gånger...

1. En man som heter Ove av Fredrik Backman hade jag hört var jätterolig. Det var bara det att alla glömde berätta att den också var ohyggligt sorglig.

2. Den långa flykten av Richard Adams är en bok som ofta dyker upp på olika listor hos mig. I slutet grät jag så mycket att jag fick sluta läsa av den enkla anledningen att jag faktiskt inte såg några bokstäver alls.

3. Boktjuven av Markus Zusak. Jag vet inte vad mer jag ska säga där.

4. Barnen ifrån Frostmofjället av Laura Fitinghoff. Det var evigheter sedan jag läste den, men herregud så sorglig.

5. Är det någon där? av Marian Keyes. Fullständigt överrumplande.

6. Törnfåglarna av Colleen McCullough. Detta sorgliga epos.

20 kommentarer:

  1. Ja Barnen från Frostmofjället, den var verkligen ohyggligt sorglig! Och nu kom jag på en till som borde varit med på min lista...

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag var liten så åkte vi till en grannby varje år på sportlovet och tittade på bio. De visade alltid Barnen ifrån Frostmofjället. Och varje år grät jag ögonen ur mig.

      Radera
    2. Jag har också läst den här boken men jag minns i stort sett ingenting av den. Vill dock minnas att jag var väldigt ung när jag läste den, och på den tiden matade jag böcker i något av expressfart. Jag hann knappt lästa ut den enda boken innan jag slängde mig över nästa. Reflektioner fanns inte på den tiden :-)

      Radera
    3. Jag känner igen mig i det där slukandet, men jag kommer ihåg den ganska bra eftersom jag såg den på film varje år där ett tag :)

      Radera
  2. Ove är den enda boken som jag hittills har gråtit till faktiskt.. Är nog lite härdad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så ofta man blir så berörd av en bok.

      Radera
  3. Är jag konstig om jag känner ännu mer att jag vill läsa om Ove när den dyker upp på flera listor som gråtframkallande?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är fullkomligt naturligt :)

      Radera
  4. Boktjuven står på min lista. Det kanske blir fler boktårar för min del då =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, berör gör den i alla fall :)

      Radera
  5. En man som heter Ove finns med på min lista också, men jag glömde Boktjuven. Har för mig att jag grät när jag läste den.

    Det låter som jag kommer att gråta när jag väl kommer till skott med att läsa Den långa flykten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte för att jag vill avskräcka dig, men jag tror inte jag någonsin har gråtit så mycket som när jag läste Den långa flykten.

      Radera
  6. Ja den där Ove får mig verkligen att fälla tårar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, både ledsna och glada tårar, faktiskt :)

      Radera
  7. Alla de där utom Boktjuven har jag läst och gråtit till. Och boktjuven ligger i min att läsa hög... Hmm, jag vill ju läsa glada böcker just ni. Eller möjligtvis deckare, där boven åker fast i slutet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boktjuven är nog egentligen inte så sorglig, det var bara det att den slog an strängar som krävde tårar :)

      Radera
  8. Marian Keyes är ju så bra på att kombinera sorgligt med tragikomiskt. Man skrattar och gråter om vart annat...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju lite det som är hennes kännetecken tycker jag.

      Radera
  9. Håller med om Keyes, Boktjuven och Den långa flykten. Boktjuven är en av de bästa någonsin i min värld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boktjuven var överraskande bra :)

      Radera