måndag 26 februari 2018

Film: Manchester by the sea (2016)

Titel: Manchester by the sea
Originaltitel: Manchester by the sea
Genre: Drama
Regissör: Kenneth Lonergan
Manus: Kenneth Lonergan
Skådespelare: Casey Affleck, Michelle Williams, Kyle Chandler, Lucas Hedges, CJ Wilson
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Längd: 137 min
Serie: -
Såg den på blu-ray 16 februari 2018





Handling
Livet för en vaktmästare från Boston förändras för alltid då han återvänder till sin hemstad för att ta hand om sin tonårige brorson. När hans äldre bror Joe går bort får Lee Chandler veta att hans bror utsett honom till ende förmyndare för sin son. Lee tar tjänstledigt och återvänder motvilligt till hemstaden Manchester-by-the-Sea för att ta hand om Patrick, en livlig 16-åring. Väl hemma påminns han om det förflutna som tvingade honom att bryta upp med sin fru och det samhälle där han fötts och vuxit upp. Stärkta av det gemensamma minnet av mannen som höll deras familj samman, tvingas Lee och Patrick kämpa för att anpassa sig en värld utan honom.

Min kommentar
Den här filmen har jag känt mig högst vankelmodig inför, ibland har jag varit på väg att köpa den och i nästa stund har jag tyckt att jag inte vill se den. Jag hade ingen större koll på vad den egentligen handlade om, bara att det skulle vara en tung film och ja, jag tyckte väl att det var nog med verkligheten. Tack Lotten för att du fick mig att ändra mig.

När filmen börjar så tycker jag att Lee bara är konstig och faktiskt ganska osympatisk. Han är inte speciellt lätt att tycka om. Sedan börjar det komma tillbakablickar, helt utan förvarning. Vilket ju inte jag brukar vara så förtjust i, men det funkar här. Sedan kommer den där scenen som förklarar allt. Den är som en spark i magen. Tillsammans med Albinonis Adagio (ett favoritstycke som jag faktiskt har tänkt att jag vill ska spelas på min begravning) så knäcker den mig nästan.

Mycket av det jag tänkte från början fick jag ändra under filmens gång. Jag blev mäkta irriterad på brorsan som i stort sett testamenterade bort sin son till en högst motvillig arvtagare, utan att fråga. Brorsonen (arvegodset) är odräglig och bortskämd och skulle behöva någon som tog honom i örat. Med hjälp av ytterst små medel förstår och känner man allt och här finns inga idiotförklarande dialoger.

Casey Affleck har jag sett i många, många filmer och jag har väl alltid tyckt att han har varit bra, men här är han briljant. Jag har nästan aldrig sett något liknande. Han fick faktiskt en Oscar för den här rollen. Inte förvånande alls. Och ja, det bär mig emot att erkänna det, men han är en bättre skådis än sin bror.

Det är väldigt långsamt, men aldrig någonsin tråkigt. Det är sorgligt, men det finns både ljus och humor. Men framför allt värme. Massor av värme. Det är en helt osannolik stämning som förmedlas, det fanns inget sätt att värja sig mot det här.

Manchester by the sea är inget annat än ett mästerverk. Precis så här ska en film vara (inte nödvändigtvis med det här temat), det är rakt och utan krusiduller och inte minsta spår av sentimentalitet. Den är helt enkelt som en rejäl käftsmäll.



Filmtipsets estimerade betyg var 4 (beräknat på 1 208 betyg).
IMDb hade den 7,9 i genomsnitt (beräknat på 179 223 betyg).
Jag ger den 4,5.
Filmen är
TråkigKlurig
RoligFörutsägbar
TrovärdigSnyggt foto
OsannolikSpännande
RomantiskFör lång
SorgligFör kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.

10 kommentarer:

  1. Såg denna när den kom ut men fastnade tyvärr inte för den. Lite seg för min smak!

    SvaraRadera
  2. Casey Affleck är verkligen bra i denna, han har gjort många bra roller. Gillade den här filmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var helt enkelt briljant.

      Radera
  3. Men så kul att du tyckte om den! Och tänka sig, att Adagio är en favorit för dig också. Det finns nog inget annat klassiskt stycke som berör mig på samma sätt som det gör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade tur så att sambons pappa ringde nästan precis när filmen började och de pratade nästan hela filmen. Så jag fick se den ifred och jag blev helt tagen. Adagio är helt magisk, men det finns ett stycke till som jag tycker väldigt mycket om och det är den jag kallar för Beppe-musiken :)

      Radera
  4. Vi gillade också verkligen den här filmen! Den gjorde ont men var ändå så bra. I helgen har vi sett The Square som också är väldigt sevärd - och lång! Nu blir det extra intressant att se hur det går i natt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är så glad att jag ändrade mig och att jag fick se den utan störningsmoment :) Den bara sög in mig. The Square hade jag faktiskt tänkt hoppa över, men det kanske också är fel då?

      Radera
    2. Har du sett de Ofrivilliga och/eller Turist? Om du gillar dem så är chansen stor att du kan gilla The Square. Ap-scenen i reklamen är ju rätt udda och speglar inte filmen som helhet. Mycket i filmen är rätt vanlig dialog.

      Radera
    3. Jag var helt säker på att jag inte har sett någon av dem, men jag kollade för säkerhets skull och det visade sig att jag visst har sett De ofrivilliga. Jag har satt en trea på den och jag minns absolut ingenting. Turist har jag funderingar på att se, den verkar bra.

      Radera