"Skuggvinter" av Louise Baumgärtner

Författare: Louise Baumgärtner
Titel: Skuggvinter
Genre: Thriller
Antal sidor: 333
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Visto förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 mars 2018




Första meningen: Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle sluta så här.

Baksidetext
Alices och Markus relation vacklar, trots att de snart ska bli föräldrar. När expojkvännen Sebastian återigen kommer in i hennes liv, som annars mest består av högskolestudier och fredagsmys, kan hon inte föreställa sig hur det kommande vinterhalvåret ska förändra allt. Och innan våren gryr kommer någon att dö. Under hösten dras Alice allt snabbare in i något hon inte kan kontrollera. Samtidigt tar triangeldramat en ny vändning när någon börjar kommunicera med henne via anonyma lappar. Avsändaren finns i hennes direkta närhet och vet precis vad Alice sysslar med. Men är det ett försök att varna henne eller göra henne illa?

Min kommentar
Första gången jag såg omslaget till den här boken så förstod jag att jag förr eller senare skulle läsa den. En spårvagn signalerar Göteborg väldigt högt och tydligt. När det sedan dessutom visade sig att detta var en psykologisk thriller så var saken avgjord. Därför blev jag extra glad när författaren hörde av sig och undrade om jag ville läsa.

Jag får kanske inte någon riktig känsla av att befinna mig i Göteborg, för det mesta tyckte jag att de satt på caféer, något som jag inte brukade göra. Fikakulturen var inte alls så utbredd för 20-25 år sedan. Men när jag plötsligt befinner mig på en gata där jag var mycket som barn så blir jag alldeles till mig. Jag hade helt glömt bort att jag ofta var i de östra delarna av Göteborg på den tiden. Så märklig upplevelse.

Alice är en sådan där person som jag skulle ha otroligt svårt för även i det verkliga livet. Jag kan överhuvudtaget inte förstå hennes agerande och val. Vilket kanske borde ha fått hela historien att falla ihop som ett korthus, men jag vet att det finns sådana här människor. Jag umgås bara inte med dem. Sebastians charm känner jag inte alls och jag kan inte förstå vad som är så speciellt med honom. I mina ögon är han bara läskig och hans raggningsreplik ger mig kalla kårar (deras första möte finns i smakbiten som är länkad längre ner). Markus... ja, jag tycker han är för snäll.

Allt börjar så bra, i dur, och går snabbt vidare till moll för att sedan hamna i ren skräck. Det är så otroligt läskigt det som händer och det skrämmer mig mycket mer än påhittade monster. De där mystiska lapparna gör mig förbryllad och när man till slut får veta vem som skickat dem så blir jag än mer förvirrad. Hur kunde avsändaren tycka att lapparna var en bra idé? Hur kunde h*n ens hoppas på att de skulle få avsedd effekt?

Det finns en del som jag upplever som logiska hål, men det är både snabbläst och spännande. Mitt största problem med boken är att den som bas handlar om otrohet, något som jag aldrig kommer att gilla att läsa om. Min hjärna bara värjer sig och vägrar ta in. Författaren gör ändå ett bra jobb, eftersom jag känner både ilska, hjälplöshet och frustration.

Som debut är Skuggvinter väldigt lovande och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Louise Baumgärtner.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 4,0 (beräknat på 2 betyg).
På Goodreads hade den 3,75 i genomsnitt (beräknat på 4 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Skuggvinter: Boklysten, Nilmas bokhylla och Kajsas bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.