onsdag 10 februari 2021

"Fränder" av Emma Donoghue

Författare: Emma Donoghue
Titel: Fränder
Genre: Drama
Antal sidor: 352
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Akin
Översättare: Birgitta Wernbro-Augustsson
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 januari 2021




Första meningen: En gammal man packar sina väskor.

Baksidetext
Franskfödde Noah är en pensionerad kemiprofessor som bor på Upper West Side i New York. Han planerar att för första gången sedan han var barn, återvända till sin hemstad Nice. Precis innan Noah ska åka får han ett oväntat samtal från socialtjänsten. Han visar sig vara närmast anhörig till 11-åriga Michael, som behöver bli akut omhändertagen. Motvilligt bestämmer han sig för att ta med pojken på sin resa.

Väl framme i Nice, med den minst lika motvilliga Michael i släptåg, börjar Noah nysta i sin familjehistoria. Det omaka paret har till en början svårigheter med att komma överens, men mitt i deras gnabbande om steak frites och skärmtid börjar de sakta att finna varandra. De märker snart att de har mer gemensamt än de trott.

Min kommentar
Fränder dök upp här som en överraskning förra sommaren. Även om den kanske inte helt låter som en bok för mig så lockade den ändå, eftersom jag tidigare läst en bok av Emma Donoghue, Miraklet, som var speciell och bra. Dessutom så har hon ju skrivit romanen Room, som jag inte läst, men sett som film och den var riktigt bra. Trots det så har det tagit tid innan den här boken bubblade upp till ytan.

Hur en bok börjar är väldigt viktigt för mig. Om starten får mig på dåligt humör, av olika anledningar, så kan det vara jobbigt att hamna på plus igen. Fränder gör verkligen sitt bästa för att få mig irriterad direkt. Det är otroligt rörigt. Jag får känslan av att jag ska få veta en släkts historia, bara genom en mans tankar. En hel hög namn bara kastas på mig. Jag har ingen aning om vilka de är och jag vet inte alls vilken relation de har till Noah (han som tänker). Ingen av de som dyker upp i tankarna verkar ens vara i livet. Dessutom verkar han tänka på sin mor och far med deras förnamn. Jag kände mig så förvirrad där i början. Det tar sig dock.

Det här är en bok som jag är väldigt kluven till. Ibland är den helt fantastisk. Ibland blir det så långsamt och ältande att jag bara blir irriterad. Förmodligen så kan det här bero på att det lite är två olika historier i en. Den som handlar om Noah och Michael är jag väldigt glad i. Att läsa om den gryende relationen och samspelet mellan dem är berörande. Michael är visserligen odräglig, men faktiskt på ett sunt sätt. Han reagerar bara på Noahs härskarfasoner, som ju inte alls är meningen, men han är ju van att föreläsa och prata ner till folk. Historien med Noahs släkt i Frankrike däremot, den känns krystad och nästan farsartad. I alla fall i avseende på missförstånd och förvecklingar. Jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan tolka saker och ting som Noah gör, det var definitivt inte min tolkning. Om man hör klapprande hovar så bör man tänka "häst", inte "zebra". Förutsatt så klart att man inte bor någonstans där zebror är vanligare än hästar.

Jag vill inte alls uttala mig om trovärdigheten, att man låter en 11-årig pojke följa med en 80-årig okänd man på en resa till Europa. Det känns inte direkt sannolikt och jag är tveksam till om den där sidohistorien om Frankrike ens hade behövts. Det är en tillräckligt fin historia som det är. Jag bryr mig om både Noah och Michael, jag vill att det ska gå dem väl. Tonen i boken genomsyras av en särdeles torr humor. Den är så torr att det faktiskt knastrar om den. Jag gillar det.

Fränder ger mig en varm och härlig känsla. Och en aning hopp. Vi är alla likadana, ibland bara i olika generationer, men vi kan umgås över de gränserna. Om vi bara lyssnar på varandra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,68 i genomsnitt (beräknat på 9 896 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Fränder: Litteraturkvalster, Fru E:s böcker och En bok om dagen.

2 kommentarer:

  1. Intressant. Har ju en annan bok av henne som ska läsas först dock...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det Miraklet? I så fall är den mycket bättre, men Fränder tar sig, om man bara orkar igenom den röriga början.

      Radera