Film: Insidan ut 2 (2024)

Titel: Insidan ut 2
Originaltitel: Inside out 2
Genre: Animerat
Regissör: Kelsey Mann
Manus: Meg LeFauve, Dave Holsten, Kelsey Mann
Skådespelare: Amy Poehler, Maya Hawke, Kensington Tallman, Lewis Black, Phyllis Smith
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA
Längd: 103 min
Serie: -
Såg den på Disney+ 10 januari 2025





Handling
Tonåringa Rileys huvudkontor genomgår en plötslig renovering för att ge plats åt något helt oväntat: nya känslor! Glädje, Vemod, Ilska, Rädsla och Avsky, som har drivit en framgångsrik operation under lång tid av allt att döma, är inte säkra på hur de ska känna när Ängslan dyker upp. Och det verkar som att hon inte kommer ensam.

Min kommentar
Nu var det många år sedan jag såg Insidan ut (2018 😲), men jag minns den med glädje. När jag upptäckte att det hade kommit en fortsättning så funderade jag bara på hur länge jag skulle behöva vänta tills den dök upp på streamingtjänsten. Insidan ut 2 kom visserligen för ett tag sedan, men nu kände jag att det verkligen var dags.

Det här är inget annat än en lysande illustration av hur det ser ut däruppe i huvudet. Allt blir liksom solklart och jag kan helt klart se dem där i kontrollrummet. Dock har nog mina lärt sig att samarbeta på ett hyfsat bra sätt. Oftast.

Det är inte speciellt svårt att känna igen sitt tonårsjag, även om nu Ängslan inte hade riktigt så stort inflytande i mitt liv. Allt blir så tydligt när nya känslor dyker upp hos Riley; Ängslan, Avund, Pinsamhet, Ennui (Leda, vet inte varför den inte var översatt) och ett litet gästspel av Nostalgi. Motstridiga känslor som man knappt har känt tidigare och inte alls vet hur man ska hantera, men som på något sätt måste försöka samsas och bli något vettigt.

En av sakerna jag tycker att man ska ta med sig från filmen är att det inte är bra att begrava alla minnen som inte är bra. De är en del av det som gör oss till de vi är. De som ska lära oss och göra oss starkare. Allt kan inte bara vara ljust och glatt hela tiden. Då blir man så osäker som Riley.

Lite förvirrande var det att hon kallades för Riley i pratet, men i undertexten hette hon Jenny. Typiskt något som ställer till det i mitt huvud. De andra "riktiga" karaktärerna verkade få behålla sina namn.

Jag tycker att Insidan ut 2 till och med är bättre än ettan. Det är smart, fyndigt och lätt att känna igen/relatera till. Även denna har en sensmoral. När Ängslan tar över, då blir det inte bra. Alldeles säkert så betyder den och berör på ett annat sätt för en vuxen, men så ska det ju vara. Det lilla gästspelet av Nostalgi får mig att se fram emot fler filmer. Jag vill följa Riley i hela hennes liv.


På Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 1 695 179 betyg).
På IMDb hade den 7,6 i genomsnitt (beräknat på 196k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Never let me go

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Tidigare i veckan, under lunchpromenaden, såg jag vintergäck. Det är alltid en trevlig blomma att upptäcka när våren närmar sig. Vårfåglarna får riktigt spel ibland och nästan skriker. Nu har det ju inte varit meteorologisk vinter här än, men jag skulle säga att våren är på väg. Jag förstås att de senaste åren så har vintern börjat, när den egentligen skulle ha slutat så det är nog inte över för den här gången. Än.

För en väldig massa år sedan såg jag filmen Never let me go och slutet på den gjorde så djupt intryck på mig att jag för några år sedan köpte boken som den baseras på. Kazuo Ishiguro har ju under tiden fått Nobelpriset, men det borde ju inte vara en nackdel. Nu har jag i alla fall börjat läsa den och jag tror att detta med att jag har sett filmen (och dessutom kommer ihåg slutet) har förstört boken lite. Eller så kan det faktiskt ha varit så att det bara var slutet på filmen som jag gillade.

Min smakebit är från sida 79:

    "Jag har faktiskt funderat på det här ett tag, Kath", sa han. "Det pratades säker inte om sådant när vi gick på Hailsham, men det var mycket som verkade konstigt på den tiden. Och jag har tänkt att om det är sant, det där ryktet, då skulle det förklara en hel del. Mycket av det som vi ofta grubblade på."
    "Vad menar du? Vadå för något?"
    "Galleriet, till exempel." Tommy hade sänkt rösten och jag gick närmare, precis som om vi fortfarande var på Hailsham och stod i matkön eller vid dammen, och pratade. "Vi fick ju aldrig någon riktig förklaring till det, vad galleriet var bra för. Varför madame tog hand om alla våra bästa grejer. Men nu tror jag att jag vet. Minns du när vi hade vår myntkontrovers? När vi ville ha kompensation för att madame tog en del av det vi gjorde? Och Roy J. gick in och talade med miss Emily om saken? Jo, det var något som miss Emily sa den gången, något som halkade ur henne, och det är det som har fått mig att fundera."

Bok: Slutet på mr Y av Scarlett Thomas

Författare: Scarlett Thomas
Titel: Slutet på mr Y
Genre: Fantasy
Antal sidor: 512
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The end of mr Y
Översättare: Øyvind Vågen
Serie: -
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 januari 2025




Första meningen: Du har nu ett val.

Baksidetext
Ariel Manto kan inte tro sina ögon när hon i ett litet antikvariat hittar Slutet på mr Y. Hon vet att den mer än hundra år gamla boken inte bara är extremt ovanlig, den sägs även bära på en förbannelse.

Med Mr Y under armen befinner sig Ariel plötsligt mitt uppe i ett hissnande äventyr på liv och död, i ett virrvarr av sex, agenter, kärlek och tidsresor. Har boken möjligen också något att göra med hennes handledare Burlems mystiska försvinnande?

Min kommentar
Årets första bok i min Boktolva bestämde jag, av okänd anledning, skulle bli Slutet på mr Y. Jag tror att undermedvetet så kände jag att detta är den bok jag är mest tveksam till i mina utmaningar. Om jag hade vetat att den är mer filosofisk än något annat så skulle jag nog inte ens ha köpt den. Filosofi var nog det ämne jag tyckte allra sämst om i skolan. Det är liksom inte alls förankrat i verkligheten. Bara vagt och flummigt. Min raka motsats.

Här finns massor av kvantteorier och ibland känns det som att jag befinner mig i Matrix. Vetenskap i skönlitterära historier är något som jag ofta uppskattar. Under förutsättning att den är på riktigt då. Här känns det mer som att författaren vill imponera på läsaren med hur mycket hon kan, i stället för att ha väl underbyggda teorier, men en historia blir vare sig smart, intellektuell eller vetenskaplig bara genom man att kastar ur sig namn på stora tänkare och nämner deras teorier. Det krävs mer än ord för att imponera på mig.

Ett tag när jag läste så undrade jag först när den egentligen utspelar sig. Det finns inga riktiga tidsmarkörer. De har visserligen både datorer och mobiltelefoner, men det verkar inte vara något som används speciellt mycket. Värre är det då med var den utspelar sig och då menar jag i vilken verklighet. Det verkar inte vara vår verklighet.

Jag är ingen vetenskapsmänniska, inte ens en naturvetare, men för mig består den här boken av det ena tankefelet efter det andra. Den mest grundläggande tesen, som de hela tiden bara säger är riktig, att tankar är materia, skulle jag nästan våga påstå är rent felaktig. Energin som överför tanken är materia, jonerna och molekylerna som kodar är också materia, men tanken i sig själv är dock en energisignal. Den har ingen massa i sig själv. Och då faller ju hela konceptet som ett korthus.

Konceptet kunde ha varit väldigt intressant, men jag blir så vansinnigt uttråkad av allt navelskåderi, svammel och långrandiga förklaringar. Både i monolog- och dialogform. En väldig massa sidor är, till exempel, en persons berättelse om sig själv för sig själv, om hur den personen har hamnat där den nu befinner sig. Detta vet ju så klart den här personen, i detalj, och det finns ingen som helst anledning att berätta det för sig själv. Detta är ett skrivknep som jag verkligen inte uppskattar, ens när en person berättar något väl känt för någon annan. Jag tycker inte ett dugg bättre om det när bara en person är inblandad.

Ibland är allt klart och tydligt. Ibland är det bara rörigt (och fel). På tal om fel ... Boken är erbarmligt dåligt korrekturläst och då är detta ändå pocketutgåvan. Vid ett tillfälle sa de att det var en storm på väg och att det kunde blåsa 400 sekundmeter (1 440 km/h, att jämföra med tryckvågen vid en kärnvapenexplosion som är cirka 1 000 km/h). Min tanke då var ett enkelt Lycka till!

Epilogen, så klart finns det en sådan, är förfärlig. All eventuell trovärdighet som författaren möjligtvis kan ha haft fram till dess försvinner snabbt och spårlöst. Jag blev mest irriterad, eller faktiskt upprörd.

Slutet på mr Y är lite som en blandning mellan en kurs i vetenskapsfilosofi och Gillian Flynn. Med tonvikt på det förra, tyvärr. Den är på tok för filosofisk (och teologisk) för min smak. Det finns en del intressanta tankar och idéer, men de försvinner i allt svammel. Detta verkar vara den enda av hennes böcker som har översatts till svenska. Det gör inget. Jag vill ändå inte läsa fler.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,77 i genomsnitt (beräknat på 17 865 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Slutet på mr Y: enligt O, med näsan i en bok och Ett eget rum

Månadsbokslut januari 2025

Antal lästa böcker i januari 2025: 7

01. Dimma av Ragnar Jónasson
02. Slutet på mr Y av Scarlett Thomas
03. Vintereld av Anders de la Motte
04. I en människa av John Irving
05. Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
06. Holly av Stephen King
07. Det som växer av Boel Bermann & Olle Söderström

Sidor
Totalt lästa	2834
Genomsnitt/dag	91
Genomsnitt/bok	404

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	1
200	-	299:	1
300	-	399:	1
400	-	499:	2
500	-	599:	2
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	0
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	1
2,5:	0
3:	1
3,5:	1
4:	3
4,5:	1
5:	0

Snittbetyg: 3,57

Serier
Ingående i serie:		4
Påbörjade serier:		0
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		1
Fantasy:		1
Feelgood:		0
Humor:		0
Kriminalroman:		2
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		1
Thriller:		2

Utmaningar
Boktolvan:		1	(1/12)
Finish That Series:		4	(4/18)
Hyllvärmare:		6	(6/39)
Tre på tre:		0	(0/3)
Vi möts igen:		1	(1/6)

Författare
Olika författare:		8
Ej läst tidigare:		1

Kvinnor:		1
Män:		5
Duo:		1

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		1
Inbunden/Kartonnage:		5
Ljudbok:		0
Pocket:		1

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		6
Streamingtjänst:		1

Recensionsexemplar:

0

In/ut
Antal nykomna böcker:		0
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Månadens överraskning: -
Månadens besvikelse: I en människa av John Irving
Månadens roligaste: -
Månadens mysigaste: -
Månadens otäckaste: Holly av Stephen King

Kommentar:
I början av månaden såg det ut som att jag skulle kunna ligga på 100 sidor/dag i snitt. Sedan kom det en riktigt tråkig bok som förstörde alltihop. Inte ens läsretreaten, då jag läste hur mycket som helst, kunde rätta till det. Eller jo, till viss del. Jag hamnade ju lite över det nya normala. Det här är ju en sanning med modifikation, för manuset jag ägnade de sista dagarna i januari åt är inte medräknat. Så egentligen var det nog en bra månad. Genomsnittsbetyget blir blygsamma 3,57, vilket är marginellt bättre än december. Då hade jag ändå tre 4:or och en 4,5:a.

Fyra av böckerna (Carlsson, Jónasson, King, de la Motte) ingår i olika serier. Märkligt nog så är samtliga av dessa med i min Finish That Series-utmaning, så en rivstart på den. Ingen av böckerna är den första delen i sin respektive serie, men två (Jónasson, King) är den senaste. En Boktolva (Thomas) och en Vi möts igen (Irving) hanns också med. Sammanfattningsvis så är jag alltså långt före i en utmaning och i fas i två.

Alla mina egna böcker var hyllvärmare, så sex stycken fick jag läst årets första månad. Fyra av dem är så gamla att de har varit med i Hett i hyllan. Ett snitt på 3,25 hyllvärmare per månad gör att jag klarar mitt mål på 10% av de jag har, så jag ligger bra till även med den här målsättningen. Något som gick betydligt sämre i januari är läsningen av recensionsexemplar. Inte ett enda blev det. Inte bra. En av böckerna läste jag på min streamingtjänst.

Inga nya böcker inflyttade och inga heller utflyttade. Nettoresultat ±0 alltså. Det är ju bra, så här månaden innan bokrean.

Om månadens bästa: I ensamt majestät finns Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson.
Om månadens överraskning: Inte en enda bok överraskade mig.
Om månadens besvikelse: John Irving var en favoritförfattare för ett par decennier sedan, så jag blev mycket besviken på I en människa.
Om månadens roligaste: Jag är osäker på om jag ens smålog någon gång.
Om månadens mysigaste: Inget mys heller.
Om månadens otäckaste: Holly av Stephen King vinner solklart den här kategorin.

Hett i hyllan #495

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då hoppar vi raskt framåt till julafton 2022.

Ännu en oläst av favoritförfattaren Stephen King; En saga.

Stephen King har nog aldrig varit så produktiv som han har varit de senaste två-tre åren. Den ena boken (och filmer och TV-serier) efter den andra släpps. Det är ju i och för sig glädjande, men jag hinner inte med. Dessutom är ju hans böcker ganska ofta ganska tjocka. Just denna har jag hört både bu och bä om, men så brukar det väl vara. Nåväl, det är inte speciellt många av hans böcker som har gjort mig besviken.

Så här står det på baksidan:

Sjuttonårige Charlie Reade kommer till undsättning när hans granne, den buttre och hemlighetsfulle mr Bowditch, fallit och skadat sig illa. De blir vänner, men Charlie måste lova att hålla sig borta från det mystiska skjulet i trädgården. Vad är det som väntar på andra sidan skjulets tillbommade dörrar? Med hunden Radar vid sin sida ger sig Charlie ut på ett lika hisnande som skrämmande äventyr.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.